Idag när det är vintersolstånd infaller årets kortaste dag och längsta natt. För oss på det norra halvklotet, nära den norra polcirkeln, är det en brytningspunkt som markerar att mörkrets tid snart är ett minne blott och att det efterlängtade ljuset vänder åter.
I övermorgon är det julafton och jag har aldrig i mitt 31-åriga liv upplevt att december gått så snabbt som i år. Den har bara rasat förbi i ett makalöst tempo och det känns som att jag inte alls hunnit med sedvanliga julförberedelser. Jag har således bl a för första gången på fyra år missat Tornedalens musikklubbs julkonsert, och hann inte heller ta del av Nattfestivalen i Korpis i den utsträckning jag hade hoppats.
Visst, har jag också ryckts med av den rymdfeber och det stå hej runt Christer Fuglesang som lägrat sig över Sverige, men också hunnit med en debatt om arbetsmarknadspolitiken i Haparanda som TCO-rådet arrangerade, lussekattsbak, knäckkok och köttbulle-tillagning, julfest på jobbet, julfest med partivänner från Övertorneå och våra finska grannkommuner Pello och Ylitornio, Marias disputation och många besök på vårdcentralen.
I måndags hade vi också den nya mandatperiodens andra och årets sista kommunfullmäktige. Det ska bli skönt med lite julledigt innan det nya året kör igång. Det nya året kommer som vanligt att bjuda på en hel del gott och blandat. Jag gör debut som kommunpolitiker på allvar, med att fr om årsskiftet äntligen få ta plats i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott.
Men dessförinnan blir det lite julledigt, tid att ta igen sig, umgås med nära och kära, njuta av god mat och dryck och bara vara. Det blir första julen hemma i huset i Kuivakangas och det ser jag fram emot. Förhoppningsvis blir det tid att läsa lite böcker, motionera och få möjlighet att tänka nya tankar och kläcka nya idéer.
Några av mina inspirationskällor inför det nya året är bl a nämnde Fuglesang, men även bygdens högaktuelle store son Markus Fagervall och kockarna i Kattilakoski. Dessa män (ja, jag har också kvinnliga idoler och inspiratörer, även om jag inte just idag bloggar om de) förenas bl a av att de vågat drömma högt. De har drömt och inte bara behållit drömmen för sig själv. De har haft modet att våga dela drömmen med hela svenska folket och alla som vill veta.
Fuglesang ville bli astronaut - nu fjorton år efter att ha uppnått den drömmen skriver han in sig i historieböckerna som den förste svensken i rymden. Markus säger att han 2008 kommer till Rockbjörnsgalan, för att hämta en egen Rockbjörn och inte som nästa år "bara" för att uppträda. Och slutligen kockarna i Kattila som vid 26-års ålder typ, lämnade stjärnkrogarna i Göteborg, startade egen krog mitt ute i ingenstans (förlåt mig, Niskanpää!) och sade att deras dröm och vision var att skapa en gourmetrestaurang. Tidigare i höst fick de utmärkelsen Årets krog, som jag också bloggat om tidigare.
En del kallar detta att ha ambition och våga förmedla det verbalt för otornedalskt. Andra kallar det osvenskt. Jag kallar det coolt. True inspiration to the people! Våga stick ut! Friskt vågat är hälften vunnet. Så kört hårt alla drömmare och ladda batterierna i jul.
fredag, december 22, 2006
lördag, december 02, 2006
Grattis Markus!
Jag såg det inte. Finalen i Idol 2006. Den sammanföll med Marias disputationsfest och tv:n på veterinärkåren fungerade inte. Så jag skickade SMS och ringde Sarita och Göran och höll mig uppdaterad. Oj, vad roligt, att det gick vägen för Markus och att han tog hem det hela! Så välförtjänt med den höga nivå på alla sina framträdanden han bjudit på under hösten. Medan andra utvecklats och kommit långt har han vid varje givet tillfälle bjudit på sin musikaliska bredd och stundom varit överlägsen med sin jämna höga nivå, sin rutin, scenvana, självklara och trygga uppträdande som ofta bjudit på magiska musikaliska möten. Bra jobbat! Nu firar hela Tornedalen. Själv får jag försöka spana in morgondagens repris...
Idag vaknar Maria i Uppsala och är nu filosofie doktor med sin avhandling i fysikalisk kemi. Hennes opponent professor Russell Schmel från Department of Chemistry, Tulane University, New Orleans, USA gjorde en bra inledande presentation där han lyckades sätta Marias - och den forskargrupp under Leif Hammarströms ledning hon tillhört - bidrag i ett större sammanhang, så att även vi dödliga kunde förstå och hänga med. Se'n blev det mycket kemi, mycket molekyler, excited state och mycket formler - som sig bör. Maria klarade det hela galant och när betygskommittén berättade att de godkänt henne ströddes lovorden. Den bästa avhandling en ledamot hade läst mm. Så det var jätteroligt att få vara med och följa Maria genom denna stora och långa dag.
Professor Schmels presentation var informativ och underhållande och han lyfte fram det stora behov av förnyelsebar energi världen kommer att behöva för att klara av den konsumtionsnivå vi har idag och som man kan anta kommer att öka framgent. Med referenser till klimatforskning, bilder av energiproduktion och konsumtion i USA, Sverige och världen och till och med Al Gores film An inconvinient truth, illustrerade han de stora möjligheter som en ökad produktion av förnyelsebara resurser innebär. Mina tankar går till BÖN-projektet som nu bedrivs i Östra Norrbotten i syfte att öka produktionen av biobränslen och hur rätt i tiden det ligger och vilken potential det finns, för de som nu kan, vill och är beredda att investera för att bidra till energiomställningen. Talet om Norrlands skogsbönder som framtidens oljeshejkar känns inte alls främmande eller orealistiskt. Möjligheterna finns. Det gäller bara att vi vågar och orkar ta tag i de.
Nu ska jag ta mig ut på Uppsalas regniga gator och inhandla lite presenter till vänner som gjort både storartade prestationer och som bara finns där. Trots att åren går och vi inte ses så ofta, så vet man var man har varandra och att man har varandra. Ikväll får jag förmånen att möta en av de över en bit mat. Att underhålla vänskap och relationer är också viktigt i det här livet som rusar förbi. Sköt om er och ha en trevlig helg och första advent!
Idag vaknar Maria i Uppsala och är nu filosofie doktor med sin avhandling i fysikalisk kemi. Hennes opponent professor Russell Schmel från Department of Chemistry, Tulane University, New Orleans, USA gjorde en bra inledande presentation där han lyckades sätta Marias - och den forskargrupp under Leif Hammarströms ledning hon tillhört - bidrag i ett större sammanhang, så att även vi dödliga kunde förstå och hänga med. Se'n blev det mycket kemi, mycket molekyler, excited state och mycket formler - som sig bör. Maria klarade det hela galant och när betygskommittén berättade att de godkänt henne ströddes lovorden. Den bästa avhandling en ledamot hade läst mm. Så det var jätteroligt att få vara med och följa Maria genom denna stora och långa dag.
Professor Schmels presentation var informativ och underhållande och han lyfte fram det stora behov av förnyelsebar energi världen kommer att behöva för att klara av den konsumtionsnivå vi har idag och som man kan anta kommer att öka framgent. Med referenser till klimatforskning, bilder av energiproduktion och konsumtion i USA, Sverige och världen och till och med Al Gores film An inconvinient truth, illustrerade han de stora möjligheter som en ökad produktion av förnyelsebara resurser innebär. Mina tankar går till BÖN-projektet som nu bedrivs i Östra Norrbotten i syfte att öka produktionen av biobränslen och hur rätt i tiden det ligger och vilken potential det finns, för de som nu kan, vill och är beredda att investera för att bidra till energiomställningen. Talet om Norrlands skogsbönder som framtidens oljeshejkar känns inte alls främmande eller orealistiskt. Möjligheterna finns. Det gäller bara att vi vågar och orkar ta tag i de.
Nu ska jag ta mig ut på Uppsalas regniga gator och inhandla lite presenter till vänner som gjort både storartade prestationer och som bara finns där. Trots att åren går och vi inte ses så ofta, så vet man var man har varandra och att man har varandra. Ikväll får jag förmånen att möta en av de över en bit mat. Att underhålla vänskap och relationer är också viktigt i det här livet som rusar förbi. Sköt om er och ha en trevlig helg och första advent!
torsdag, november 30, 2006
Disputationsdags och Markusdag!
Så var det dags för Marias stora dag! Om några timmar ska jag kliva upp och ta 6-planet ner för att vara i tid i Häggsalen på Ångströmlaboratoriet i Uppsala vid 09.30-tiden när Maria ska försvara sin avhandling om artificiell fotosyntes. Wow! Har laddat upp med att spana in den blivande doktorns liksom morgondagens kocks/kökschefs bloggar. Nerverna verkar vara på spänn och även om Kristina och jag inte kommer att förstå så mycket av vad Maria forskat om inom fysikalisk kemi, ska vi vara på plats och vara moraliskt stöd och senare fixa det sista med maten.
En annan som också efter åratals av forskning nått sitt mål är Birgitta Wistrand. Hon disputerar också i morgon i Uppsala med sin avhandling om Elin Wägner. Jag är djupt imponerad över dessa powerbabes som tagit sig an så stora utmaningar, klarat de och åstadkommit bidrag till forskningen och vetenskapen. Vi är nog många som lyfter på hatten och ödmjukt bugar oss för er!
Imorgon är det Markusdagen! Ring och rösta på Markus Fagervall i finalen av Idol 2006! Vad ni än gör, var ni än är! Det är imorgon det gäller. He'll make it! Var rädda om er och njut av helgen!
En annan som också efter åratals av forskning nått sitt mål är Birgitta Wistrand. Hon disputerar också i morgon i Uppsala med sin avhandling om Elin Wägner. Jag är djupt imponerad över dessa powerbabes som tagit sig an så stora utmaningar, klarat de och åstadkommit bidrag till forskningen och vetenskapen. Vi är nog många som lyfter på hatten och ödmjukt bugar oss för er!
Imorgon är det Markusdagen! Ring och rösta på Markus Fagervall i finalen av Idol 2006! Vad ni än gör, var ni än är! Det är imorgon det gäller. He'll make it! Var rädda om er och njut av helgen!
söndag, november 26, 2006
It ain't over 'til the fat lady sings
är det amerikanska uttryck, jag väljer som liknelse, för att beteckna den uppkomna situationen med Ekfors kraft, där Energimarknadsinspektionen (EMI) nu bestämt sig för att inlämna en ansökan om tvångsinlösen av bolaget till fastighetsdomstolen i Luleå imorgon. Uttrycket - vars ursprung och upphov diskuteras - används ofta i sportsammanhang för att beteckna att en match inte är avgjord förrän domaren blåst slutsignal.
Och så är det också i rättsliga processer. Hela vårt rättssystem bygger på principer som att ingen är skyldig förrän motsatsen bevisats och att ingen är dömd förrän domen är avkunnad. När opinionen stormar har vi lite till mans och kvinns svårt att ta det kallt och komma ihåg att det är på det viset det förhåller sig. Vi rycks med i en vinklad mediebevakning, engageras, upprörs, rasar och tar ställning.
Poängen i detta sammanhang är att lika lite som Ekfors krafts vd Mikael Styrman fråntogs den operativa ledningen över bolaget, under året av tvångsförvaltning - till mångas förtret och andras belåtenhet - är det nu lika ovisst att tvångsinlösen-processen vare sig kommer att utfalla till EMI:s fördel eller att processen kommer att gå snabbt. Det - att rättsliga processer oftast är utdragna över tid och år - är en av få klarheter som Lex Ekfors visat genom åren. Och så ska det vara i en rättsstat. Alla parter måste få komma till tals, lägga fram sin sak, sina argument och sina bevis.
Jag har vid några tidigare tillfällen bloggat om Ekfors, kommunens tvist om gatubelysningen och myndigheternas agerande mot Ekfors och Mikael Styrman. Den uppmärksamme läsaren torde ha förstått att jag inte ställer upp på den linje som te x Övertorneå PRO och byaåldermännen i nedre Tornedalen de senaste veckorna gett uttryck för. Istället tycker jag att det vore djupt tragiskt om det skulle gå så långt att bolaget skulle bli tvångsinlöst. Det skulle kännas som ett nederlag i Sverige 2006, där vi rimligen måste ha kommit längre i vår tilltro och förmåga till dialog som konfliktlösningsverktyg. Tragedin vore ännu större om kommunens äldsta privata och ett av Tornedalens mest anrika och omtalade företag skulle gå ett sådant öde till mötes. Inte minst i en kommun med Sveriges högsta arbetslöshet och ett tyvärr alldeles för taskigt företagsklimat.
Denna fråga berör och engagerar. Den prövar lojaliteter och skär genom familjer, arbetsplatser och politiska partier och tur är väl det. För hur vore det, som min partibror i Haparanda Perarne Kerttu, så klokt sade igår, om hela Tornedalen hade samma åsikt i ett företagsärende?!
Och nej, jag tycker fortfarande inte att det är ett dugg roligt med 33%-ig nätavgiftshöjning och släckt gatubelysning, som jag bloggat här tidigare. Och nej, företag och företagsledare kan i ett demokratiskt samhälle med lagar och spelregler inte bete sig hur som helst.
(Alla som känner mig vet att jag har en faiblesse för utrikiska oavsett om det gäller enstaka ord, uttryck, talesätt eller hela språk. Det är väl humanisten i mig som spökar :-) - jag gick 3-årig humanistisk linje på gymnasiet i Pajala, den förträffliga Laestadiusskolan och är fascinerad av språk. Och jag tycker om främmande ord och anglicismer, inte för att jag på ett pretentiöst sätt skulle anse svenskan som fattig på ord eller nyanser, utan bara för att jag gillar det.)
Och nu över till något helt annat. De fyra roligaste händelserna/sakerna den gångna veckan:
1. Kattilakoski Gastronomis utmärkelse Sveriges bästa krog
och den unga och hårt arbetande trion frestade svenska folket med norrländska tapas i TV4:s morgonsoffa i fredags! Grattis och keep up the hard work! Med all denna positiva respons Övertorneå nu får gratis tack vare bl a Kattilakoski-gänget är det naturligt att företagarna, Övertorneå kommun och Övertorneå Utveckling AB sätter sig ner och funderar på hur framgångarna kan omsättas och vad som ytterligare måste till för att befästa och utveckla anläggningen.
2. Markus Fagervall - nu självklart Idol 2006-finalist!
Denne suveräne Övertorneå-ambassadör, som jag säkert inte varit ensam om att nominera till Årets Norrbottning, i Norrbottens-Kurirens omröstning, klarade Robbie Williams Come undone och Bridge over troubled waters på ett alldeles strålande sätt och fick fortsätta att ta emot juryns och folkets välförtjänta kärlek och värme.
Markus är en lysande förebild för så många och på så många sätt. För oss tornedalingar såväl unga som gamla - vars självförtroende emellanåt vacklar och ödmjukhet förbjuder - visar han om och om, att vi kan och att vi duger. För svenskar och alla människor visar han att det går att vara sig själv och lyckas. Man behöver faktiskt inte göra om sig, spela en annan roll eller förställa sig. Och det, hur viktigt är inte det budskapet, i dessa tider av psykisk ohälsa bland såväl unga som gamla, där det gemensamma tycks vara att vi nästan tar kål på oss med våra egna höga krav och ambitioner oavsett om det må vara med avseende på vår förmåga att prestera, på vårt utseende?! Nej, kära människor, fortsätt rösta på denna unga man och det hopp han förmedlar att alla kan lyckas och att det är tufft att vara sig själv (som det ständigt sägs på P3 Star som jag ofta lyssnar på dagtid)!
3. Stekpannetumultet i Haparanda
När Iittalas "Panny" såldes för 99 spänn i Haparanda i onsdags blev det tumultartade scener enligt Kuriren i torsdags (23/11). Göran Lahtis artikel med rubriken "De var heltokiga" är så komisk och säkert kunde de som gjorde illa sig hålla sig för skratt men det låter bara för roligt! Inte minst lustig är de från södra Sverige influgna tjejernas kommentarer, om att aldrig mer ha erbjudande på stekpannor i Haparanda. När min f d chef på Ica,Inge Lahti med dotter Emma i fredagsmorse,skulle kränga köksinredning värt 5 700 kr för 99 kr, kände mig föranledd att ringa honom och be honom hålla i hatten. Då berättade han att folk köat sedan 05.30! Enligt tidningarnas rapportering under gårdagen gick det hela dock lugnt till. Men köpruschen i Happis med stekpannetumultet som grädde på moset känns helt overklig! Och nej, själv har jag ännu inte besökt Ikea.
4. Love actually på kanal 5 i fredags!
Mnnnmmm. Åh. Det blev ett ivrigt zappande mellan fyran och femman i fredags mellan Idol och denna feel good-rulle, av männen bakom andra feel good-filmer som man lever länge på och bara myser av när man tänker på de... som Notting Hill, 4 bröllop och tre begravningar och Bridget Jones. Andra filmer med samma effekt är Om en pojke och Skruva den som Beckham. Vad är det med dessa brittiska filmmakare och skådespelare som förtrollar och charmar oss så totalt?!
Och så den gånga veckans 3 tråkigaste/mest sorgliga händelser och saker förutom nyheten om att Energimarknadsinspektionen nu väcker talan om tvångsinlösen av Ekfors kraft...
1. Cancer
I hate it. Var tredje svensk drabbas faktiskt av denna djävulska sjukdom, även om oddsen att klara sig ständigt förbättras. Av de som drabbas klarar sig mer än hälften. Just nu försöker jag lära mig mer om olika aspekter av denna snabbt växande sjukdom.
Av kontakter med hälso- och sjukvård samt stödjande instanser som Försäkringskassan har jag hittills desillusionerat upptäckt det många före mig insett: att man måste vara frisk för att orka/kunna vara sjuk. Och att man måste ha skinn på näsan och ordentliga språkkunskaper för att kunna ta vara på sina rättigheter som patient och anhöriga.
Ljuset i mörkret är dock Cancerfondens informations- och stödlinje. Alla ni som är berörda! Ta vara på den möjligheten. Gud, vad de som jobbar där kan, har erfarenheter och vet saker, som vi oupplysta och rädda är för förvirrade att ta reda på eller våga fråga.
2. Mördade män
Som hämtat ur en Bond-film har den regim- och Putinkritiske forne säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftats med det radioaktiva giftet Polonium i London. Sprayat över hans sushi, kontaminerat honom, restaurangen, hotellet och hans bostad. Och mordet på Libanons industriminister. Varför? Varför nu? Varför honom? Hjälp! Vad är det för värld vi lever i?
3. Böglobbyns inslag om böglöst land
Usch. Jag fruktade att det skulle bli illa, när jag såg förhandsinformationen. Men inte att det skulle bli så här illa. Och SVT:s chat efter programmet strör salt i såren. Alla här är faktiskt inte homofober. Jag skäms och vill göra bättre. Jag bloggade om det här när Övertorneå blev landets minst homovänliga kommun och nu när jag blivit kommunpolitiker tänker jag inte släppa frågan. Istället undrar jag över form och innehåll.
Vad ska vi göra och hur ska vi jobba? För att i grunden förändra attityder och skapa en öppen diskussion. Hur ska jag med respekt kunna möta de som tycker och tänker annorlunda? Varför är det inte självklart för alla att Det goda livet måste gälla och omfatta alla - oavsett, whatsoever?! Hur kan vi konstruktivt jobba med frågan utan att hänga eller peka ut någon? Visst, kan jag som en läsare då påpekade, skriva en motion till fullmäktige om det, men det känns så otillräckligt. Örnsköldsvik ska med en särskild temavecka, jobba med HBT-frågorna. Det kanske vore nå't?
Det enda ljuset i mörkret var ständigt trevlige och alerte bibliotekspersonalen - denna gång i form av Karin Stridsman. Det kändes som att hon i vart fall höll kommunens fana högt. Men jag vet, nej, det räcker inte. För att ni ska förstå hur laddad och tabubelagd det här samtalsämnet är, kan jag säga att jag inte hört någon diskussion eller ens kommentar om programmet eller inslaget, förutom min absolut närmsta vänkrets. Det blev ett icke-ämne.
Så ni som kan det här bättre än mig, snälla hjälp mig! Hör av er, kom med era tips, idéer och förslag på vad vi kan göra politiskt för att seriöst ta tag i och jobba med frågan!
Och så är det också i rättsliga processer. Hela vårt rättssystem bygger på principer som att ingen är skyldig förrän motsatsen bevisats och att ingen är dömd förrän domen är avkunnad. När opinionen stormar har vi lite till mans och kvinns svårt att ta det kallt och komma ihåg att det är på det viset det förhåller sig. Vi rycks med i en vinklad mediebevakning, engageras, upprörs, rasar och tar ställning.
Poängen i detta sammanhang är att lika lite som Ekfors krafts vd Mikael Styrman fråntogs den operativa ledningen över bolaget, under året av tvångsförvaltning - till mångas förtret och andras belåtenhet - är det nu lika ovisst att tvångsinlösen-processen vare sig kommer att utfalla till EMI:s fördel eller att processen kommer att gå snabbt. Det - att rättsliga processer oftast är utdragna över tid och år - är en av få klarheter som Lex Ekfors visat genom åren. Och så ska det vara i en rättsstat. Alla parter måste få komma till tals, lägga fram sin sak, sina argument och sina bevis.
Jag har vid några tidigare tillfällen bloggat om Ekfors, kommunens tvist om gatubelysningen och myndigheternas agerande mot Ekfors och Mikael Styrman. Den uppmärksamme läsaren torde ha förstått att jag inte ställer upp på den linje som te x Övertorneå PRO och byaåldermännen i nedre Tornedalen de senaste veckorna gett uttryck för. Istället tycker jag att det vore djupt tragiskt om det skulle gå så långt att bolaget skulle bli tvångsinlöst. Det skulle kännas som ett nederlag i Sverige 2006, där vi rimligen måste ha kommit längre i vår tilltro och förmåga till dialog som konfliktlösningsverktyg. Tragedin vore ännu större om kommunens äldsta privata och ett av Tornedalens mest anrika och omtalade företag skulle gå ett sådant öde till mötes. Inte minst i en kommun med Sveriges högsta arbetslöshet och ett tyvärr alldeles för taskigt företagsklimat.
Denna fråga berör och engagerar. Den prövar lojaliteter och skär genom familjer, arbetsplatser och politiska partier och tur är väl det. För hur vore det, som min partibror i Haparanda Perarne Kerttu, så klokt sade igår, om hela Tornedalen hade samma åsikt i ett företagsärende?!
Och nej, jag tycker fortfarande inte att det är ett dugg roligt med 33%-ig nätavgiftshöjning och släckt gatubelysning, som jag bloggat här tidigare. Och nej, företag och företagsledare kan i ett demokratiskt samhälle med lagar och spelregler inte bete sig hur som helst.
(Alla som känner mig vet att jag har en faiblesse för utrikiska oavsett om det gäller enstaka ord, uttryck, talesätt eller hela språk. Det är väl humanisten i mig som spökar :-) - jag gick 3-årig humanistisk linje på gymnasiet i Pajala, den förträffliga Laestadiusskolan och är fascinerad av språk. Och jag tycker om främmande ord och anglicismer, inte för att jag på ett pretentiöst sätt skulle anse svenskan som fattig på ord eller nyanser, utan bara för att jag gillar det.)
Och nu över till något helt annat. De fyra roligaste händelserna/sakerna den gångna veckan:
1. Kattilakoski Gastronomis utmärkelse Sveriges bästa krog
och den unga och hårt arbetande trion frestade svenska folket med norrländska tapas i TV4:s morgonsoffa i fredags! Grattis och keep up the hard work! Med all denna positiva respons Övertorneå nu får gratis tack vare bl a Kattilakoski-gänget är det naturligt att företagarna, Övertorneå kommun och Övertorneå Utveckling AB sätter sig ner och funderar på hur framgångarna kan omsättas och vad som ytterligare måste till för att befästa och utveckla anläggningen.
2. Markus Fagervall - nu självklart Idol 2006-finalist!
Denne suveräne Övertorneå-ambassadör, som jag säkert inte varit ensam om att nominera till Årets Norrbottning, i Norrbottens-Kurirens omröstning, klarade Robbie Williams Come undone och Bridge over troubled waters på ett alldeles strålande sätt och fick fortsätta att ta emot juryns och folkets välförtjänta kärlek och värme.
Markus är en lysande förebild för så många och på så många sätt. För oss tornedalingar såväl unga som gamla - vars självförtroende emellanåt vacklar och ödmjukhet förbjuder - visar han om och om, att vi kan och att vi duger. För svenskar och alla människor visar han att det går att vara sig själv och lyckas. Man behöver faktiskt inte göra om sig, spela en annan roll eller förställa sig. Och det, hur viktigt är inte det budskapet, i dessa tider av psykisk ohälsa bland såväl unga som gamla, där det gemensamma tycks vara att vi nästan tar kål på oss med våra egna höga krav och ambitioner oavsett om det må vara med avseende på vår förmåga att prestera, på vårt utseende?! Nej, kära människor, fortsätt rösta på denna unga man och det hopp han förmedlar att alla kan lyckas och att det är tufft att vara sig själv (som det ständigt sägs på P3 Star som jag ofta lyssnar på dagtid)!
3. Stekpannetumultet i Haparanda
När Iittalas "Panny" såldes för 99 spänn i Haparanda i onsdags blev det tumultartade scener enligt Kuriren i torsdags (23/11). Göran Lahtis artikel med rubriken "De var heltokiga" är så komisk och säkert kunde de som gjorde illa sig hålla sig för skratt men det låter bara för roligt! Inte minst lustig är de från södra Sverige influgna tjejernas kommentarer, om att aldrig mer ha erbjudande på stekpannor i Haparanda. När min f d chef på Ica,Inge Lahti med dotter Emma i fredagsmorse,skulle kränga köksinredning värt 5 700 kr för 99 kr, kände mig föranledd att ringa honom och be honom hålla i hatten. Då berättade han att folk köat sedan 05.30! Enligt tidningarnas rapportering under gårdagen gick det hela dock lugnt till. Men köpruschen i Happis med stekpannetumultet som grädde på moset känns helt overklig! Och nej, själv har jag ännu inte besökt Ikea.
4. Love actually på kanal 5 i fredags!
Mnnnmmm. Åh. Det blev ett ivrigt zappande mellan fyran och femman i fredags mellan Idol och denna feel good-rulle, av männen bakom andra feel good-filmer som man lever länge på och bara myser av när man tänker på de... som Notting Hill, 4 bröllop och tre begravningar och Bridget Jones. Andra filmer med samma effekt är Om en pojke och Skruva den som Beckham. Vad är det med dessa brittiska filmmakare och skådespelare som förtrollar och charmar oss så totalt?!
Och så den gånga veckans 3 tråkigaste/mest sorgliga händelser och saker förutom nyheten om att Energimarknadsinspektionen nu väcker talan om tvångsinlösen av Ekfors kraft...
1. Cancer
I hate it. Var tredje svensk drabbas faktiskt av denna djävulska sjukdom, även om oddsen att klara sig ständigt förbättras. Av de som drabbas klarar sig mer än hälften. Just nu försöker jag lära mig mer om olika aspekter av denna snabbt växande sjukdom.
Av kontakter med hälso- och sjukvård samt stödjande instanser som Försäkringskassan har jag hittills desillusionerat upptäckt det många före mig insett: att man måste vara frisk för att orka/kunna vara sjuk. Och att man måste ha skinn på näsan och ordentliga språkkunskaper för att kunna ta vara på sina rättigheter som patient och anhöriga.
Ljuset i mörkret är dock Cancerfondens informations- och stödlinje. Alla ni som är berörda! Ta vara på den möjligheten. Gud, vad de som jobbar där kan, har erfarenheter och vet saker, som vi oupplysta och rädda är för förvirrade att ta reda på eller våga fråga.
2. Mördade män
Som hämtat ur en Bond-film har den regim- och Putinkritiske forne säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftats med det radioaktiva giftet Polonium i London. Sprayat över hans sushi, kontaminerat honom, restaurangen, hotellet och hans bostad. Och mordet på Libanons industriminister. Varför? Varför nu? Varför honom? Hjälp! Vad är det för värld vi lever i?
3. Böglobbyns inslag om böglöst land
Usch. Jag fruktade att det skulle bli illa, när jag såg förhandsinformationen. Men inte att det skulle bli så här illa. Och SVT:s chat efter programmet strör salt i såren. Alla här är faktiskt inte homofober. Jag skäms och vill göra bättre. Jag bloggade om det här när Övertorneå blev landets minst homovänliga kommun och nu när jag blivit kommunpolitiker tänker jag inte släppa frågan. Istället undrar jag över form och innehåll.
Vad ska vi göra och hur ska vi jobba? För att i grunden förändra attityder och skapa en öppen diskussion. Hur ska jag med respekt kunna möta de som tycker och tänker annorlunda? Varför är det inte självklart för alla att Det goda livet måste gälla och omfatta alla - oavsett, whatsoever?! Hur kan vi konstruktivt jobba med frågan utan att hänga eller peka ut någon? Visst, kan jag som en läsare då påpekade, skriva en motion till fullmäktige om det, men det känns så otillräckligt. Örnsköldsvik ska med en särskild temavecka, jobba med HBT-frågorna. Det kanske vore nå't?
Det enda ljuset i mörkret var ständigt trevlige och alerte bibliotekspersonalen - denna gång i form av Karin Stridsman. Det kändes som att hon i vart fall höll kommunens fana högt. Men jag vet, nej, det räcker inte. För att ni ska förstå hur laddad och tabubelagd det här samtalsämnet är, kan jag säga att jag inte hört någon diskussion eller ens kommentar om programmet eller inslaget, förutom min absolut närmsta vänkrets. Det blev ett icke-ämne.
Så ni som kan det här bättre än mig, snälla hjälp mig! Hör av er, kom med era tips, idéer och förslag på vad vi kan göra politiskt för att seriöst ta tag i och jobba med frågan!
måndag, november 20, 2006
Balanserad Bildt om Ryssland
För första gången på år och dagar? i hela mitt liv? hörde jag idag en svensk politiker uttala sig nyanserat om utvecklingen i Ryssland. I Maria Persson-Lövgrens reportage från Moskva där hon intervjuade utrikesminister Carl Bildt i dagens luncheko, slog Bildt fast: "Ryssland är, oavsett vad vi tycker om dess interna styre, en betydelsefull utrikespolitisk och säkerhetspolitisk aktör". För visst är det så. Det sägs och erkänns bara alltför sällan i den svenska och västeuropeiska debatten. Han fortsatte med att konstatera att Ryssland är fullt av begåvade människor med talang och välkomnade en dialog med Ryssland.
Jag tror att Bildts åsikter och uppfattningar är vedertagna bland oss som jobbar med ryssar och i Ryssland. Vi har gjort likadana erfarenheter och iakttagelser. Annars tenderar debatten om Ryssland alltför ofta att handla om hur demokratin, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter kränks och beskärs. Den bilden är också sann. Men dessa debattörer glömmer ofta bort att Kremls agerande ofta är svårtolkat och motsägelsefullt som Sveriges Moskvaambassadör Johan Molander så koncist sammanfattade bilden på ett seminarium på Luleå tekniska universitet för ett och ett halvt år sedan.
Även om jag varit i Stockholm och Nyköping de senaste fyra dagarna, har jag inte deltagit i Centerpartiets förtroenderåd i Stockholm idag. Någonting som bara susat förbi men som stod klart idag är att vår distriktsordförande Stefan Tornberg, fortsätter att få tungt ansvar i partiet, nu också som ordförande för partiets valberedning. Grattis Stefan!
För mig som inte är insatt i dagens övning, känns målen och ambitionerna som de framgått av dagens nyhetsrapportering, som lovvärda och utmanande. Att parallellt med regeringsmaskineriet klara av att upprätthålla en livlig politisk idédebatt är i sig ambitiöst för Centerpartiet - även om vi är Sveriges tredje största parti efter valet. Lyckas vi med den ansatsen kommer vi långt. Ett viktigt inspel i eftervalsdebatten på samma tema, stod åtta yngre centerpartister förtjänstfullt för på DN Debatt förra veckan (14/11). Bland mycket matnyttigt gillar jag särskilt att Karl Erik Olssons och Rolf Kenneryds insatser, ges ett erkännande som viktiga bitar i pusslet med förnyelsen av politikens innehåll.
Vårt plan försenades en timme igår. Vi landade därmed inte förrän vid 23-tiden och var inte i säng hemma i Kuiva förrän 01.30. Nu känner jag mig trött och sliten. Ett ledsamt och sorgligt besked ikväll, gör nog att det här inlägget kan vara det senaste från min sida, den kommande tiden.
Jag tror att Bildts åsikter och uppfattningar är vedertagna bland oss som jobbar med ryssar och i Ryssland. Vi har gjort likadana erfarenheter och iakttagelser. Annars tenderar debatten om Ryssland alltför ofta att handla om hur demokratin, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter kränks och beskärs. Den bilden är också sann. Men dessa debattörer glömmer ofta bort att Kremls agerande ofta är svårtolkat och motsägelsefullt som Sveriges Moskvaambassadör Johan Molander så koncist sammanfattade bilden på ett seminarium på Luleå tekniska universitet för ett och ett halvt år sedan.
Även om jag varit i Stockholm och Nyköping de senaste fyra dagarna, har jag inte deltagit i Centerpartiets förtroenderåd i Stockholm idag. Någonting som bara susat förbi men som stod klart idag är att vår distriktsordförande Stefan Tornberg, fortsätter att få tungt ansvar i partiet, nu också som ordförande för partiets valberedning. Grattis Stefan!
För mig som inte är insatt i dagens övning, känns målen och ambitionerna som de framgått av dagens nyhetsrapportering, som lovvärda och utmanande. Att parallellt med regeringsmaskineriet klara av att upprätthålla en livlig politisk idédebatt är i sig ambitiöst för Centerpartiet - även om vi är Sveriges tredje största parti efter valet. Lyckas vi med den ansatsen kommer vi långt. Ett viktigt inspel i eftervalsdebatten på samma tema, stod åtta yngre centerpartister förtjänstfullt för på DN Debatt förra veckan (14/11). Bland mycket matnyttigt gillar jag särskilt att Karl Erik Olssons och Rolf Kenneryds insatser, ges ett erkännande som viktiga bitar i pusslet med förnyelsen av politikens innehåll.
Vårt plan försenades en timme igår. Vi landade därmed inte förrän vid 23-tiden och var inte i säng hemma i Kuiva förrän 01.30. Nu känner jag mig trött och sliten. Ett ledsamt och sorgligt besked ikväll, gör nog att det här inlägget kan vara det senaste från min sida, den kommande tiden.
tisdag, november 14, 2006
Fullmäktigedebut och Markusplats
De senaste dagarna sedan min hemkomst från Ryssland och Finland har varit kantade av aktiviteter. I lördags samlades distriktsrådet i Kalix där val av ny gruppledare i landstinget gjordes. Vi kom överens om att av två goda kandidater, välja c-gruppledaren i Piteå kommun, Erik Berg. Dagen efter blev jag själv vald till gruppledare för vårt gäng här i Övertorneå. Det känns stort och spännande. I går var det dessutom premiär för mig i kommunfullmäktige och jag kan summera upplevelsen med ordet: Wow! Fy, vad roligt det var! Som jag har väntat och längtat på att få komma igång. Jag kände mig som en kalv på grönbete och blir ännu alldeles till mig, bara vid tanken på hur roligt det var att få debattera kommunens budget och framtida reformbehov. Och jag är inte den enda nykomlingen. Tvärtom. Flera iakttog i går att det trots allt skett en viss förnyelse bland ledamöterna och det känns också roligt, att vi är några rookies.
Höjdpunkten vid sidan av det politiska livet är annars naturligtvis firandet och mottagandet av Markus Fagervall a k a Idol-Markus vid busstationen i Övertorneå i söndags. Snacka om halleluja-moment! Hundratals människor hade slutit upp för att visa vår hjälte vår kärlek, stolthet och förhoppningar. Han sade att han kände sig överväldigad och det är lätt att förstå när bygdens folk samlat sig och skanderade och applåderade. Pelle Roséns plakat med texten "Ave Markus - vårt ljus i mörkret!" speglade det många kände och lockade till fniss och uppskattning. Herr Häggbo som är en underfundig ordvrängare och historieberättare av det sega tornedalska virket, kom inte långt efter med sitt nyspråk, om vad vi kan kalla området vid busstationen efter denna händelse; Markusplatsen. Så Venedig, släng er i väggen - en ny Markusplats har skådat världens ljus!
Det blev ett bra firande och nu gör vi som Markus uppmanade oss: röstar - så han tar hem det här! På torsdag åker Göran, Peter och jag till Stockholm för att tillbringa ett par lediga dagar där och i Nyköping. Vi ska försöka ta oss till inspelningen av veckofinalen i Idol i Tv4-huset vid Frihamnen.
Idag var det dags för JA-projektets avslutningsseminarium i Luleå. JA-projektet står för jämställdhet i arbetslivet och har varit ett av länets största jämställdhetsprojekt de senaste fem åren. Jag har haft förmånen att sitta i dess referensgrupp och det har varit en mycket inspirerande, givande och lärorik resa att se hur olika arbetsplatser runtom i länet tagit vara på sitt deltagande i projektet och hur de omsatt sina nyvunna kunskaper i aktivt jämställdhetsarbete. Målet för projektet är att Norrbotten ska bli Sveriges mest jämställda län. Dit har vi en bra bit kvar, men de här åren har definitivt gjort att vi kommit några steg längre på vägen. Och ett attraktivt län, är precis som landshövdingen konstaterade i sin inledning, också ett jämställt län.
Höjdpunkten vid sidan av det politiska livet är annars naturligtvis firandet och mottagandet av Markus Fagervall a k a Idol-Markus vid busstationen i Övertorneå i söndags. Snacka om halleluja-moment! Hundratals människor hade slutit upp för att visa vår hjälte vår kärlek, stolthet och förhoppningar. Han sade att han kände sig överväldigad och det är lätt att förstå när bygdens folk samlat sig och skanderade och applåderade. Pelle Roséns plakat med texten "Ave Markus - vårt ljus i mörkret!" speglade det många kände och lockade till fniss och uppskattning. Herr Häggbo som är en underfundig ordvrängare och historieberättare av det sega tornedalska virket, kom inte långt efter med sitt nyspråk, om vad vi kan kalla området vid busstationen efter denna händelse; Markusplatsen. Så Venedig, släng er i väggen - en ny Markusplats har skådat världens ljus!
Det blev ett bra firande och nu gör vi som Markus uppmanade oss: röstar - så han tar hem det här! På torsdag åker Göran, Peter och jag till Stockholm för att tillbringa ett par lediga dagar där och i Nyköping. Vi ska försöka ta oss till inspelningen av veckofinalen i Idol i Tv4-huset vid Frihamnen.
Idag var det dags för JA-projektets avslutningsseminarium i Luleå. JA-projektet står för jämställdhet i arbetslivet och har varit ett av länets största jämställdhetsprojekt de senaste fem åren. Jag har haft förmånen att sitta i dess referensgrupp och det har varit en mycket inspirerande, givande och lärorik resa att se hur olika arbetsplatser runtom i länet tagit vara på sitt deltagande i projektet och hur de omsatt sina nyvunna kunskaper i aktivt jämställdhetsarbete. Målet för projektet är att Norrbotten ska bli Sveriges mest jämställda län. Dit har vi en bra bit kvar, men de här åren har definitivt gjort att vi kommit några steg längre på vägen. Och ett attraktivt län, är precis som landshövdingen konstaterade i sin inledning, också ett jämställt län.
måndag, november 06, 2006
På väg till Ryssland
Så var det dags för en tjänsteresa till Lovozero och Kovdor i Murmansk län, nordvästra Ryssland. Snart börjar jag köra mot Salla och efter gränspassagen åker jag vidare med Oleg. Kommer inte tillbaka förrän på fredag kväll, så det kan blir lite tunt med bloggande den här veckan.
Om jag hade varit hemma hade jag följt Nordnytts serie om Almi företagsutveckling. Konstruktionen med konsulttjänster och rådgivning och lån- och kredithantering kan ifrågasättas principiellt och särskilt i Norrbotten har Almi varit i blåsväder. Nåväl, kanske kan jag kolla inslagen på webben väl tillbaka.
Tills dess, ha det gott och sköt om er i november.
Om jag hade varit hemma hade jag följt Nordnytts serie om Almi företagsutveckling. Konstruktionen med konsulttjänster och rådgivning och lån- och kredithantering kan ifrågasättas principiellt och särskilt i Norrbotten har Almi varit i blåsväder. Nåväl, kanske kan jag kolla inslagen på webben väl tillbaka.
Tills dess, ha det gott och sköt om er i november.
torsdag, november 02, 2006
Klokt om beslutsfattande i nya strukturfondsprogrammet
Den senaste utgåvan av landstingets nyhetsbrev om regional utveckling toppades med ett framsynt initiativ. Kommunförbundet Norrbottens ordförande och landstingsrådet har utifrån det gemensamma politiska organet Tillväxtberedningen skrivit till näringsministern, för att uppmärksamma henne på vikten av att det lokala och regionala politiska ledarskapet, reflekteras i det partnerskap som ska besluta om det nya strukturfondsprogrammet.
Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.
Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.
Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.
Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.
Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.
Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.
tisdag, oktober 31, 2006
Inget maktskifte i Övertorneå. Och om Ekfors - igen
Dagen efter att jag senast bloggade (24/10) fick jag besked av Sven Kostenius, Övertorneå-Alternativet - som varit vågmästare efter höstens kommunalval - att de väljer att fortsätta sitt samarbete med sossarna och vänsterpartiet de kommande fyra åren.
Hade ÖA valt annorlunda, hade vi kunnat bilda en regnbågsallians med fem ingående partier; vi (8 mandat), ÖA (2 mandat), Norrbottens sjukvårdsparti (5 mandat), moderaterna (2 mandat) och kristdemokraterna (1 mandat). Vi hade fått en majoritet med 18 mandat mot sossarna och vänsterns 17. Istället valde ÖA att förlänga det socialdemokratiska maktinnehavet i Övertorneå kommun.
Naturligtvis kan detta kommenteras och tolkas på många sätt. För mig som nu levt med deras beslut i en vecka, känns detta mest som ett pliktskyldigt rapporterande av utgången av de parlamentariska förhandlingarna, för er som inte följt detta via norrbottensmedia. Det här är redan historia. Vi gjorde vad vi kunde, vi initierade förhandlingar, ledde konstruktiva samtal men ÖA kände inte det förtroende och den tillit till oss andra ingående partier.
En av de mer störande inslagen i efterspelet till processen är Haparanda-Bladets artikel i fredags (27/10) där jag blivit kraftigt felciterad till ÖA:s fördel. I Bladet står det att jag förstår "ÖA på ett vis" och hänvisningar till att det hade blivit en knapp majoritet. Det är inte min uppfattning att jag uttryckte mig på det sättet. Istället uttalade jag snarare ingen förståelse för ÖA:s beslut - hade jag förstått ÖA, hade vi aldrig vare sig inlett eller fört samtal.
Nej, visst, kan man med fog ifrågasätta ÖA. Den retorik om förändring och förnyelse som partiet tidigare berömt sig för, har nu fallit platt när man hade chansen och skarpt läge att leva upp till sina påstådda ideal. De nöjer sig med att vara ett lojalt stödparti till sossarna och har blivit en del av det etablissemang de i sin linda sade sig utmana. Men vad har det för betydelse att påstå att de spelat ut sin roll, när de troligen inte har mer långsiktiga ambitioner med sitt parti och engagemang, än över den nya mandatperiod som inleds imorgon?!
Det här är dock vårt minsta bekymmer just nu. Det är bara att gilla läget och komma igen med nya tag. Själv ser jag fram emot att snart få påbörja min kommunalpolitiska bana och jag är stolt och glad över det starka förtroende och mandat jag fått av väljarna. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till det.
Ett av de större bekymren just nu är naturligtvis Ekfors-frågorna. Ett annat att vår mycket kompetente och betydelsefulle kommunchef Johan Antti beslutat sig för att efter fem år lämna oss. Det blir en svår och stor lucka att fylla. Men för att återvända till Ekfors-frågorna, som de senaste veckorna hamnat i allt större mediafokus. Det är också frågor där min personliga åsikt måhända går emot den lokala folkopinionen. I de många inslag i radio, TV och tidningar handskas journalister och andra medverkande, ofta en smula ovarsamt för att inte säga vidlyftigt, med frågorna kopplade till Ekfors kraft. Det är inte att undra på eftersom det rör sig om flera och olika sakfrågor och tvister och parter, många, långa och komplicerade turer.
Jag har tidigare här på bloggen i en kommentar (10/9) redovisat en del av mina synpunkter. För att återigen kort rekapitulera vad frågorna gäller, måste vi inledningvis betänka att det som nu diskuteras i media i grunden är två olika sakfrågor. Dilemmat i debatten och i mediarapporteringen är att dessa liksom andra sakförhållanden sammanblandas. För det första har Övertorneå kommun och Haparanda stad en tvist med Ekfors kraft om priset på gatubelysningen (och Ekfors valde efter sommaren att inte tända den, vilket skapar faror och olägenheter för oss som bor, lever och färdas här). För det andra är Ekfors kraft föremål för åtgärder inom ramen för lagstiftningen om tvångsförvaltning av elbolag, med i första hand Energimyndigheten som motpart. Nyligen avsade sig Ackordcentralen sitt uppdrag som tvångsförvaltare, efter att Vattenfall efter en period under våren haft och avsagt sig samma uppdrag. För det tredje pågår skatteprocesser mellan skattemyndigheten och Ekfors kraft och dess ägare Mikael Styrman.
Idag hör jag många röster som vill att Ekfors kraft ska bli tvångsförvaltade och/eller ytterst tvångsinlösta. Jag är själv en av många människor som är frustrerade över att gatubelysningen är släckt och att Ekfors kraft fro m imorgon 1/11 höjer nätavgiften med 33%, med hänvisning till bl a ökade kostnader på grund av tvångsförvaltningen. Däremot leder min frustration över dessa förhållanden inte till slutsatsen att jag välkomnar/hoppas på vare sig tvångsförvaltning och än mindre tvångsinlösen av Ekfors kraft. I själva verket vore det djupt tragiskt om det skulle gå så långt och ett nederlag för företagsklimatet i Övertorneå kommun, som redan nu är bekymmersamt. Konflikterna måste kunna lösas på andra sätt. Alla parter har ett ansvar för att se till att det sker så konstruktivt och snabbt som möjligt.
Jag vänder mig mot att beskriva tvisterna som för eller emot Ekfors kraft/Mikael Styrman. Det är inte så enkelt. Ekfors kraft är kommunens äldsta privata företag. Det har emotionell och praktisk betydelse. När stormarna drar över Sverige har vi inga strömavbrott här. När jag bodde i Teurajärvi, som sorterade under Vattenfall, kunde strömavbrott ske ofta och de kunde vara långvariga. Det slipper jag numera här i Övertorneå.
Så visst känns det lite magstarkt när tusentals hushåll ömsom i Jämtland, Västerbotten ömsom i västra Götaland är utan ström, medan åtskilliga regionala och nationella myndigheter ägnar tid och kraft åt lilla Ekfors kraft, som åtminstone levererar ström till sina abonnenter. Vem har egentligen bett att landshövdingen eller näringsministern ska agera i frågan? Jag känner tillförsikt och tilltro till att vi lokalt faktiskt kan komma överens om priset på gatubelysningen.
Vad beträffar nätavgiftshöjningen suger den på ren svenska. Och det kanske är där lagstiftarna ska lägga sin kraft och sitt fokus. Vad är skäligt resp oskäligt på den avreglerade elmarknaden och vart kan missnöjda konsumenter vända sig för att få skäligheten prövad?
Nej, hur mycket jag än gillar Maud Olofsson, tror jag inte att hon kan fixa gatlyset i Övertorneå. I ett federalistiskt Sverige byggt underifrån som vi centerpartister tror på, måste också vi lokalt få äga frågan. När vi kommit till vägs ände, uttömt alla möjligheter, upptäckt den befintliga lagstiftningens tillkortakommanden, låt oss då vända oss till lagstiftarna och uppmärksamma de på behoven av lagstiftning. Men låt oss lokalt själva välja tid och form. Tvisterna med Ekfors kraft kan aldrig lösas med landshövdingars eller näringsministrars ambitiösa välvilja eller längtan efter att visa dådkraft i ett till synes låst läge.
Hade ÖA valt annorlunda, hade vi kunnat bilda en regnbågsallians med fem ingående partier; vi (8 mandat), ÖA (2 mandat), Norrbottens sjukvårdsparti (5 mandat), moderaterna (2 mandat) och kristdemokraterna (1 mandat). Vi hade fått en majoritet med 18 mandat mot sossarna och vänsterns 17. Istället valde ÖA att förlänga det socialdemokratiska maktinnehavet i Övertorneå kommun.
Naturligtvis kan detta kommenteras och tolkas på många sätt. För mig som nu levt med deras beslut i en vecka, känns detta mest som ett pliktskyldigt rapporterande av utgången av de parlamentariska förhandlingarna, för er som inte följt detta via norrbottensmedia. Det här är redan historia. Vi gjorde vad vi kunde, vi initierade förhandlingar, ledde konstruktiva samtal men ÖA kände inte det förtroende och den tillit till oss andra ingående partier.
En av de mer störande inslagen i efterspelet till processen är Haparanda-Bladets artikel i fredags (27/10) där jag blivit kraftigt felciterad till ÖA:s fördel. I Bladet står det att jag förstår "ÖA på ett vis" och hänvisningar till att det hade blivit en knapp majoritet. Det är inte min uppfattning att jag uttryckte mig på det sättet. Istället uttalade jag snarare ingen förståelse för ÖA:s beslut - hade jag förstått ÖA, hade vi aldrig vare sig inlett eller fört samtal.
Nej, visst, kan man med fog ifrågasätta ÖA. Den retorik om förändring och förnyelse som partiet tidigare berömt sig för, har nu fallit platt när man hade chansen och skarpt läge att leva upp till sina påstådda ideal. De nöjer sig med att vara ett lojalt stödparti till sossarna och har blivit en del av det etablissemang de i sin linda sade sig utmana. Men vad har det för betydelse att påstå att de spelat ut sin roll, när de troligen inte har mer långsiktiga ambitioner med sitt parti och engagemang, än över den nya mandatperiod som inleds imorgon?!
Det här är dock vårt minsta bekymmer just nu. Det är bara att gilla läget och komma igen med nya tag. Själv ser jag fram emot att snart få påbörja min kommunalpolitiska bana och jag är stolt och glad över det starka förtroende och mandat jag fått av väljarna. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till det.
Ett av de större bekymren just nu är naturligtvis Ekfors-frågorna. Ett annat att vår mycket kompetente och betydelsefulle kommunchef Johan Antti beslutat sig för att efter fem år lämna oss. Det blir en svår och stor lucka att fylla. Men för att återvända till Ekfors-frågorna, som de senaste veckorna hamnat i allt större mediafokus. Det är också frågor där min personliga åsikt måhända går emot den lokala folkopinionen. I de många inslag i radio, TV och tidningar handskas journalister och andra medverkande, ofta en smula ovarsamt för att inte säga vidlyftigt, med frågorna kopplade till Ekfors kraft. Det är inte att undra på eftersom det rör sig om flera och olika sakfrågor och tvister och parter, många, långa och komplicerade turer.
Jag har tidigare här på bloggen i en kommentar (10/9) redovisat en del av mina synpunkter. För att återigen kort rekapitulera vad frågorna gäller, måste vi inledningvis betänka att det som nu diskuteras i media i grunden är två olika sakfrågor. Dilemmat i debatten och i mediarapporteringen är att dessa liksom andra sakförhållanden sammanblandas. För det första har Övertorneå kommun och Haparanda stad en tvist med Ekfors kraft om priset på gatubelysningen (och Ekfors valde efter sommaren att inte tända den, vilket skapar faror och olägenheter för oss som bor, lever och färdas här). För det andra är Ekfors kraft föremål för åtgärder inom ramen för lagstiftningen om tvångsförvaltning av elbolag, med i första hand Energimyndigheten som motpart. Nyligen avsade sig Ackordcentralen sitt uppdrag som tvångsförvaltare, efter att Vattenfall efter en period under våren haft och avsagt sig samma uppdrag. För det tredje pågår skatteprocesser mellan skattemyndigheten och Ekfors kraft och dess ägare Mikael Styrman.
Idag hör jag många röster som vill att Ekfors kraft ska bli tvångsförvaltade och/eller ytterst tvångsinlösta. Jag är själv en av många människor som är frustrerade över att gatubelysningen är släckt och att Ekfors kraft fro m imorgon 1/11 höjer nätavgiften med 33%, med hänvisning till bl a ökade kostnader på grund av tvångsförvaltningen. Däremot leder min frustration över dessa förhållanden inte till slutsatsen att jag välkomnar/hoppas på vare sig tvångsförvaltning och än mindre tvångsinlösen av Ekfors kraft. I själva verket vore det djupt tragiskt om det skulle gå så långt och ett nederlag för företagsklimatet i Övertorneå kommun, som redan nu är bekymmersamt. Konflikterna måste kunna lösas på andra sätt. Alla parter har ett ansvar för att se till att det sker så konstruktivt och snabbt som möjligt.
Jag vänder mig mot att beskriva tvisterna som för eller emot Ekfors kraft/Mikael Styrman. Det är inte så enkelt. Ekfors kraft är kommunens äldsta privata företag. Det har emotionell och praktisk betydelse. När stormarna drar över Sverige har vi inga strömavbrott här. När jag bodde i Teurajärvi, som sorterade under Vattenfall, kunde strömavbrott ske ofta och de kunde vara långvariga. Det slipper jag numera här i Övertorneå.
Så visst känns det lite magstarkt när tusentals hushåll ömsom i Jämtland, Västerbotten ömsom i västra Götaland är utan ström, medan åtskilliga regionala och nationella myndigheter ägnar tid och kraft åt lilla Ekfors kraft, som åtminstone levererar ström till sina abonnenter. Vem har egentligen bett att landshövdingen eller näringsministern ska agera i frågan? Jag känner tillförsikt och tilltro till att vi lokalt faktiskt kan komma överens om priset på gatubelysningen.
Vad beträffar nätavgiftshöjningen suger den på ren svenska. Och det kanske är där lagstiftarna ska lägga sin kraft och sitt fokus. Vad är skäligt resp oskäligt på den avreglerade elmarknaden och vart kan missnöjda konsumenter vända sig för att få skäligheten prövad?
Nej, hur mycket jag än gillar Maud Olofsson, tror jag inte att hon kan fixa gatlyset i Övertorneå. I ett federalistiskt Sverige byggt underifrån som vi centerpartister tror på, måste också vi lokalt få äga frågan. När vi kommit till vägs ände, uttömt alla möjligheter, upptäckt den befintliga lagstiftningens tillkortakommanden, låt oss då vända oss till lagstiftarna och uppmärksamma de på behoven av lagstiftning. Men låt oss lokalt själva välja tid och form. Tvisterna med Ekfors kraft kan aldrig lösas med landshövdingars eller näringsministrars ambitiösa välvilja eller längtan efter att visa dådkraft i ett till synes låst läge.
måndag, oktober 23, 2006
Luleå - Umeå t or
Så var det dags för ännu ett sammanträde med Brottsoffermyndighetens nämnd i Umeå idag. Jag tog fina höstbilder hemma igår vid 15-tiden som jag tänkte publicera här på bloggen, men tyvärr fick jag inte med den sladd, som gör att jag kan föra över bilder från mobilen till datorn, så ni får vänta ett tag på bilder av ett allt mer vintrigt Kuivakangas.
I fredags morse fick jag reda på att Simon på Kattilakoski Gastronomi gått vidare som en av semifinalisterna i Årets Kock och det var ju jätteroligt förstås. Nu håller vi tummarna för ännu en aktuell ung man med rötterna och hjärtat i Övertorneå. Den andre jag har i åtanke är förstås den här på bloggen tidigare omnämnde Markus Fagervall, som också var Veckans bloggare på Norrbottens-Kuriren förra veckan. Det känns som att Markus ligger ljusår före sina tävlingskonkurrenter i Idol 2006 med sin scenvana och den självsäkerhet varmed han framträder, utan att för den skull kompromissa med sin jordnära och ödmjuka framtoning. Nu verkar det dock som att Markus verkligen vill vinna Idol och ska göra allt vad han kan för att bli last man standing. Återstår att se, men snälla, alla som gillar Markus, fortsätt att ringa och rösta!
I morse lyssnade jag på Jon och Lena i P4:s morgonprogram och när Jon fick ett uppdrag av Lena att hitta tre norrbottningar i Borås med omnejd och för dessa hålla ett så övertygande tal om Norrbotten att de får hemlängtan, kunde jag inte låta bli att tipsa om Sven i Mark och Cissi i Vårgårda/Skogsbygden (ja, jag gjorde en något extensiv tolkning av vad Borås med omnejd kan betyda:-). Hoppas de blir utvalda, så får vi kanske höra deras ljuva röster i fredagens morgonprogram!
Efter en sen och läcker persisk middag på Zan med Ann-Christine ikväll och latte på Roasters, ska jag nu stupa i säng. Med Alexander Mc Call Smiths ljuvliga bok om Mma Ramotswa - Giraffens tårar. Enda problemet när man läser hans böcker om Mma Ramotswa är att man får så'n lust att åka till Afrika och Botswana. Och det kan man ju i och för sig göra en vacker dag. Men inte nu.
I fredags morse fick jag reda på att Simon på Kattilakoski Gastronomi gått vidare som en av semifinalisterna i Årets Kock och det var ju jätteroligt förstås. Nu håller vi tummarna för ännu en aktuell ung man med rötterna och hjärtat i Övertorneå. Den andre jag har i åtanke är förstås den här på bloggen tidigare omnämnde Markus Fagervall, som också var Veckans bloggare på Norrbottens-Kuriren förra veckan. Det känns som att Markus ligger ljusår före sina tävlingskonkurrenter i Idol 2006 med sin scenvana och den självsäkerhet varmed han framträder, utan att för den skull kompromissa med sin jordnära och ödmjuka framtoning. Nu verkar det dock som att Markus verkligen vill vinna Idol och ska göra allt vad han kan för att bli last man standing. Återstår att se, men snälla, alla som gillar Markus, fortsätt att ringa och rösta!
I morse lyssnade jag på Jon och Lena i P4:s morgonprogram och när Jon fick ett uppdrag av Lena att hitta tre norrbottningar i Borås med omnejd och för dessa hålla ett så övertygande tal om Norrbotten att de får hemlängtan, kunde jag inte låta bli att tipsa om Sven i Mark och Cissi i Vårgårda/Skogsbygden (ja, jag gjorde en något extensiv tolkning av vad Borås med omnejd kan betyda:-). Hoppas de blir utvalda, så får vi kanske höra deras ljuva röster i fredagens morgonprogram!
Efter en sen och läcker persisk middag på Zan med Ann-Christine ikväll och latte på Roasters, ska jag nu stupa i säng. Med Alexander Mc Call Smiths ljuvliga bok om Mma Ramotswa - Giraffens tårar. Enda problemet när man läser hans böcker om Mma Ramotswa är att man får så'n lust att åka till Afrika och Botswana. Och det kan man ju i och för sig göra en vacker dag. Men inte nu.
torsdag, oktober 19, 2006
Sveriges bästa skolkommun
Äntligen fick vi positiv publicitet med den hedrande utnämningen för Övertorneås del. Grattis alla som bidragit och bidrar till att vi har Sveriges bästa skolkommun; elever, lärare, föräldrar, övrig personal och berörda politiker! Keep up the good work!
En annan god nyhet under gårdagen var att vår nya riksdagsledamot Stefan Tornberg nu tar över stafettpinnen från nyutnämnde infrastrukturministern Åsa Torstensson när det gäller att företräda Centerpartiet i Ansvarskommittén. Det känns betryggande och glädjande med en stark förespråkare av regionalism, som dessutom kan Norrlands lite speciella utmaningar när det gäller att få ihop ekvationen demografi och geografi. Att vi är glest befolkade påverkar politiken högst påtagligt, såväl i politikens former som i politikens innehåll. Det handlar om en svår balansgång mellan att skapa en demokrati och ett företrädarskap, utan att äventyra legitimiteten och lokal förankring, likväl som att i praktiken försöka att så effektivt som möjligt upprätthålla en struktur med kommersiell och offentlig service.
När jag vaknade till denna vackra dag, där marken vilar under ett vitt frosttäcke, hade jag under natten som gått, fått SMS från två nyblivna föräldrar. Grattis Dharma och Robert till er flicka och grattis också Ulf och Marie - som fått en flicka, vilket jag till morgonkaffet fick syn på i tidningen! Välkomna till världen, ni nya tornedalingar och norrbottningar!
En annan god nyhet under gårdagen var att vår nya riksdagsledamot Stefan Tornberg nu tar över stafettpinnen från nyutnämnde infrastrukturministern Åsa Torstensson när det gäller att företräda Centerpartiet i Ansvarskommittén. Det känns betryggande och glädjande med en stark förespråkare av regionalism, som dessutom kan Norrlands lite speciella utmaningar när det gäller att få ihop ekvationen demografi och geografi. Att vi är glest befolkade påverkar politiken högst påtagligt, såväl i politikens former som i politikens innehåll. Det handlar om en svår balansgång mellan att skapa en demokrati och ett företrädarskap, utan att äventyra legitimiteten och lokal förankring, likväl som att i praktiken försöka att så effektivt som möjligt upprätthålla en struktur med kommersiell och offentlig service.
När jag vaknade till denna vackra dag, där marken vilar under ett vitt frosttäcke, hade jag under natten som gått, fått SMS från två nyblivna föräldrar. Grattis Dharma och Robert till er flicka och grattis också Ulf och Marie - som fått en flicka, vilket jag till morgonkaffet fick syn på i tidningen! Välkomna till världen, ni nya tornedalingar och norrbottningar!
tisdag, oktober 17, 2006
Det var inte så här det skulle bli
med den borgerliga regeringens rivstart. Istället för fokus på politiken och den första borgerliga budgeten, har vi de senaste tio dagarna fått uppleva en ministerkris, ljug och dåliga undanflykter. Det är inte utan att man som vanlig hederlig skattebetalare och gräsrots-politiker blir förbannad när man hör nyutnämnda statsråd argumentera för licensskolkande, anlitande av svart arbetskraft m.m. Barocka uttalanden, som att "det hände i en tid när jag inte visste att jag skulle bli statsråd", har fällts av trängda och hårt pressade ministrar. Nähä, och hur tänker ni då att alla vi andra, som inte planerar för att bli minister ska agera och sköta våra affärer? Man blir bara less och förbannad på de senaste dagarnas hyckleri och dåliga ljug, på att politiken befläckas och ger en bild av politiker som en överklass, som själva ställer sig över de regler och lagar de beslutar om.
Sossarna har givetvis varit skadeglada och inte tvekat att ta till brösttoner. Minnet är kort. Det hade varit klädsamt med en smula ödmjukhet från deras sida, men det verkar vara att begära för mycket. På andra extremen i skalan- där man inte heller vet om man ska skratta eller gråta - finns finska statsministern Matti Vanhanen (c) som i finska rundradions frågestund i söndags yttrade att det vore "sårande och opassande" för journalister att fråga de finska regeringsmedlemmerna om de betalat tv-licens och använt svart hemhjälp. Han menade att man måste utgå ifrån att de följer lagen. En kommentar i dagens Hufvudstadsbladet vore att ett sådant uttalande i Sverige vore politiskt självmord. Öh... ja! Skillnaderna i politisk kultur mellan våra broderländer är ibland större än vi anar och ofta tror.
Jag hoppas att avdelningen skandaler och fifflande ministrar snart är ett minne blott, så den nya regeringen kan börja leverera politik. Budgeten var en bra början och bland guldkornen finns förstås jobbavdraget, arbetsgivarnas avskaffade sjuklöneansvar, satsningar på särskilda boenden för äldre, förlängt bredbandsstöd och stora omläggningar av arbetsmarknadspolitiken. Det blev en bra början och visar också hur man på ett ansvarsfullt sätt finansierar framtida skattesänkningar och genomför eftersatta och välbehövliga reformer.
Idag har två regnbågsallianser sett dagens ljus. En nygammal och en helt ny. I Boden fortsätter Olle Lindström att tillsammans med fem andra partier att regera kommunen. I jämtländska Strömsund tar Karin Stierna och Centerpartiet tillsammans med den borgerliga alliansen och ett lokalt parti över makten och Karin och jag har båda ett förflutet i Centerpartiets ungdomsförbund och hon blir nu nytt kommunalråd. Grattis, Karin och lycka till! För förnyelsens och vitaliseringens skull, hoppas jag att regnbågen sprider sig österut och till vår kommun. Snart får vi förhoppnings veta hur det ska bli med den politiska majoriteten här hos oss.
Sossarna har givetvis varit skadeglada och inte tvekat att ta till brösttoner. Minnet är kort. Det hade varit klädsamt med en smula ödmjukhet från deras sida, men det verkar vara att begära för mycket. På andra extremen i skalan- där man inte heller vet om man ska skratta eller gråta - finns finska statsministern Matti Vanhanen (c) som i finska rundradions frågestund i söndags yttrade att det vore "sårande och opassande" för journalister att fråga de finska regeringsmedlemmerna om de betalat tv-licens och använt svart hemhjälp. Han menade att man måste utgå ifrån att de följer lagen. En kommentar i dagens Hufvudstadsbladet vore att ett sådant uttalande i Sverige vore politiskt självmord. Öh... ja! Skillnaderna i politisk kultur mellan våra broderländer är ibland större än vi anar och ofta tror.
Jag hoppas att avdelningen skandaler och fifflande ministrar snart är ett minne blott, så den nya regeringen kan börja leverera politik. Budgeten var en bra början och bland guldkornen finns förstås jobbavdraget, arbetsgivarnas avskaffade sjuklöneansvar, satsningar på särskilda boenden för äldre, förlängt bredbandsstöd och stora omläggningar av arbetsmarknadspolitiken. Det blev en bra början och visar också hur man på ett ansvarsfullt sätt finansierar framtida skattesänkningar och genomför eftersatta och välbehövliga reformer.
Idag har två regnbågsallianser sett dagens ljus. En nygammal och en helt ny. I Boden fortsätter Olle Lindström att tillsammans med fem andra partier att regera kommunen. I jämtländska Strömsund tar Karin Stierna och Centerpartiet tillsammans med den borgerliga alliansen och ett lokalt parti över makten och Karin och jag har båda ett förflutet i Centerpartiets ungdomsförbund och hon blir nu nytt kommunalråd. Grattis, Karin och lycka till! För förnyelsens och vitaliseringens skull, hoppas jag att regnbågen sprider sig österut och till vår kommun. Snart får vi förhoppnings veta hur det ska bli med den politiska majoriteten här hos oss.
söndag, oktober 08, 2006
Hur bra som helst
Vilken fröjd och glädje det var i fredags att äntligen få höra regeringsförklaringen och se ministerlistan! Det här kommer att bli hur bra som helst. Att arbeta politiskt de kommande fyra åren kommer att bli så roligt. För första gången sedan jag flyttade hem till Norrbotten för snart 4,5 år sedan känns det som att vi nu kommer att jobba i medvind med de för Norrbotten viktiga tillväxt- och utvecklingsfrågorna. Regeringsförklaringen var ljuv musik i den delen. En återställare av den skärpta förmånsrättslagen (som ytterligare försvårat kreditgivningen i glesbygden) och införande av riskkapitalavdrag, är bara ett par exempel, utöver all annan fantastiskt bra och välbehövlig näringspolitik, som Maud Olofsson nu får förmånen att driva, på vad som är särskilt viktigt för att förbättra förutsättningarna för näringslivet i den här delen av landet.
Och en regering som lyfter upp Barentsregionen som en viktig utrikespolitisk prioritering är också uppmuntrande och välkommet! Nu får vi bara slåss för att engagemanget går från ord till handling. Sverige laggar efter betydligt när det gäller ambitionsnivån i Barents-samarbetet. Nya regeringen känns överlag jättebra, kul med Andreas Carlgrens comeback i partiet och politiken, kul med Reinfeldts geniala ledarskap och rekryteringen av Bildt. Jag gillade Reinfeldt redan innan utnämningen av Bildt och kan bara uppskatta hans ledarstil än mer efter det smarta draget; att som ledare i en situation där man vunnit allt, vara ödmjuk och ställa sig över tidigare konflikter och meningsskiljaktigheter, till gagn för det gemensamt bästa. Det går inte att bortse ifrån en jämförelse med hur Persson hade hanterat motsvarande situation; han hade aldrig gjort som Reinfeldt. Han har vare sig den ödmjukheten eller den smartness som Reinfeldt i denna situation nu uppvisar.
Nej, det här kommer att bli hur bra som helst. Med nya regeringen, med dess politik. Att dessutom under den kommande mandatperioden få leda Sverige under EU-ordförandeskap är ytterligare lök på laxen och sådant man redan kan gotta sig över!
Helgens tragiska mord på journalisten och Putin-kritikern Anna Politovskaja i Moskva känns djupt oroväckande och olustigt. Hon var en av få som vågade vara öppet kritisk. Vem kommer att våga vara det nu?
Och en regering som lyfter upp Barentsregionen som en viktig utrikespolitisk prioritering är också uppmuntrande och välkommet! Nu får vi bara slåss för att engagemanget går från ord till handling. Sverige laggar efter betydligt när det gäller ambitionsnivån i Barents-samarbetet. Nya regeringen känns överlag jättebra, kul med Andreas Carlgrens comeback i partiet och politiken, kul med Reinfeldts geniala ledarskap och rekryteringen av Bildt. Jag gillade Reinfeldt redan innan utnämningen av Bildt och kan bara uppskatta hans ledarstil än mer efter det smarta draget; att som ledare i en situation där man vunnit allt, vara ödmjuk och ställa sig över tidigare konflikter och meningsskiljaktigheter, till gagn för det gemensamt bästa. Det går inte att bortse ifrån en jämförelse med hur Persson hade hanterat motsvarande situation; han hade aldrig gjort som Reinfeldt. Han har vare sig den ödmjukheten eller den smartness som Reinfeldt i denna situation nu uppvisar.
Nej, det här kommer att bli hur bra som helst. Med nya regeringen, med dess politik. Att dessutom under den kommande mandatperioden få leda Sverige under EU-ordförandeskap är ytterligare lök på laxen och sådant man redan kan gotta sig över!
Helgens tragiska mord på journalisten och Putin-kritikern Anna Politovskaja i Moskva känns djupt oroväckande och olustigt. Hon var en av få som vågade vara öppet kritisk. Vem kommer att våga vara det nu?
onsdag, oktober 04, 2006
Bra vibrationer!
Vad kan få mig att citera en gammal schlangerdänga av Kicki Danielsson förutom ett glatt och utvilat sinnelag?! Jo, idag har jag nämligen äntligen kunnat skicka mejl till Stefan Tornbergs välförtjänta och nya e-postadress; "@riksdagen.se"! Stefan har nu tagit plats i riksdagen och återbördat Centerpartiet i Norrbotten där vi hör hemma - i Sveriges riksdag, efter tolv långa och hårda år utan "egen" riksdagsledamot.
Av gammal vana funderade jag först på vilken av hans gamla adresser jag skulle mejla honom på, innan insikten och glädjen över, att han sedan igår formellt nu är på plats och därmed kan ta sin nya adress i bruk, kom över mig med full styrka. Att jag dessutom hade ett kärt ärende att kontakta honom i gjorde inte saken sämre! Jag har preliminärbokat honom för en aktivitet i mitten av december, som vi förhoppningsvis kommer att ha tillsammans med våra finska partivänner från Pello och Ylitornio. Vi hoppas att vår begivenhet ska krönas med besök från våra lappländska/norrbottniska - och inte minst tornedalska ! - riksdagsmän.
Hösten i Tornedalen - är som vanligt - vacker och njutningsfull. Att landa i oktober, ännu kunna skönja färgprakten från grönt till gult och rött, brunt och svart i alla dess nyanser, att på morgonen andas in den friska och klara luften är en ynnest. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för vilken årstid jag gillar alla bäst, och som den tråkige lagom-mellanmjölks-svensk jag är, ser jag förtjänster och poänger i samtliga årstider.
Den här hösten är - som alla valår - en speciell tid. I övermorgon får vi äntligen se Sveriges nya regering. Det ska bli kolossalt spännade och roligt att se hur den ska se ut. Att se om förhoppningar och förväntningar slår in eller går om intet, att se högoddsare och lågoddsare i en salig röra. Det är med stor förväntan och med stora förhoppningar jag kommer att avvakta fredagen.
Hur det än blir, blir det bra. Den borne pessimisten behöver nog inte heller frukta något, det kan ju knappast bli sämre! Ingen statsminister före Göran Persson har förbrukat så många minister som han. Se'n får han säga vad han vill om politisk stabilitet i andra länder. Hans drivkraft att försäkra sig om att ministrarnas makt utgår från honom och ingen annan, har varit avgörande för den rasande takt, i vilken ministrarna kommit och gått.
Av gammal vana funderade jag först på vilken av hans gamla adresser jag skulle mejla honom på, innan insikten och glädjen över, att han sedan igår formellt nu är på plats och därmed kan ta sin nya adress i bruk, kom över mig med full styrka. Att jag dessutom hade ett kärt ärende att kontakta honom i gjorde inte saken sämre! Jag har preliminärbokat honom för en aktivitet i mitten av december, som vi förhoppningsvis kommer att ha tillsammans med våra finska partivänner från Pello och Ylitornio. Vi hoppas att vår begivenhet ska krönas med besök från våra lappländska/norrbottniska - och inte minst tornedalska ! - riksdagsmän.
Hösten i Tornedalen - är som vanligt - vacker och njutningsfull. Att landa i oktober, ännu kunna skönja färgprakten från grönt till gult och rött, brunt och svart i alla dess nyanser, att på morgonen andas in den friska och klara luften är en ynnest. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för vilken årstid jag gillar alla bäst, och som den tråkige lagom-mellanmjölks-svensk jag är, ser jag förtjänster och poänger i samtliga årstider.
Den här hösten är - som alla valår - en speciell tid. I övermorgon får vi äntligen se Sveriges nya regering. Det ska bli kolossalt spännade och roligt att se hur den ska se ut. Att se om förhoppningar och förväntningar slår in eller går om intet, att se högoddsare och lågoddsare i en salig röra. Det är med stor förväntan och med stora förhoppningar jag kommer att avvakta fredagen.
Hur det än blir, blir det bra. Den borne pessimisten behöver nog inte heller frukta något, det kan ju knappast bli sämre! Ingen statsminister före Göran Persson har förbrukat så många minister som han. Se'n får han säga vad han vill om politisk stabilitet i andra länder. Hans drivkraft att försäkra sig om att ministrarnas makt utgår från honom och ingen annan, har varit avgörande för den rasande takt, i vilken ministrarna kommit och gått.
tisdag, oktober 03, 2006
Äntligen på väg hem!
Efter en sanslös återresa som startade kl 21 i Ayia Napa igår, är mamma och jag nu på Arlanda för att snart gå ombord en SAS-flight till Luleå.
Rutan i cockpit i det plan vi skulle åka hem med igårkväll hade gått sönder och lagningen av den ledde till att vi bussades runt på Cypern kors och tvärs mellan kl 21 och 02.45. Så i natt har vi åkt buss, sovit (de som kunde!) 1,5 h på Hilton i Nicosia och därefter landat på Arlanda kl 08.30. Min första flygbiljett på inrikesanslutningen till Luleå brann inne kl 08.10. Därefter brann den Fly Nordic-biljett jag köpt för 08.40-flighten inne. Fritidsresors lösning var att vi skulle ta betala över femhundra kronor i ombokningsavgifter för att kl 15.30 idag komma iväg till Luleå. Då gick vi till SAS som med humana och förstående medarbetare gjorde det möjligt för oss att åka nu kl 11 till rimligt pris. Helt hysteriskt! När vi landade på Arlanda hade vi ca 20 min på oss att hinna till 08.40 flighten. Då kunde inte gaten öppnas (!) från pir F och vi kunde således inte gå av planet! När det börjar strula och rackla har det en otrolig förmåga att fortsätta så. Trött som tokar och övertygade om "aldrig mer Fritidsresor" återvänder vi nu till Norrbotten. Gud vad härligt att återse Göran och katterna och ta tag i allt som väntar och pockar på ens uppmärksamhet!
Spännande samtal om det parlamentariska läget i Övertorneå väntar och bör skyndsamt inledas. Jag får försöka vila så gott jag kan. Nu krävs koncentration och fokusering!
På pluskontot kan noteras att det tidigare på denna blogg uthängda bolaget Telia, sedan förra tisdagen (26/9?) kopplat in bredbandet hemma i Kuiva. Bravissimi!
Rutan i cockpit i det plan vi skulle åka hem med igårkväll hade gått sönder och lagningen av den ledde till att vi bussades runt på Cypern kors och tvärs mellan kl 21 och 02.45. Så i natt har vi åkt buss, sovit (de som kunde!) 1,5 h på Hilton i Nicosia och därefter landat på Arlanda kl 08.30. Min första flygbiljett på inrikesanslutningen till Luleå brann inne kl 08.10. Därefter brann den Fly Nordic-biljett jag köpt för 08.40-flighten inne. Fritidsresors lösning var att vi skulle ta betala över femhundra kronor i ombokningsavgifter för att kl 15.30 idag komma iväg till Luleå. Då gick vi till SAS som med humana och förstående medarbetare gjorde det möjligt för oss att åka nu kl 11 till rimligt pris. Helt hysteriskt! När vi landade på Arlanda hade vi ca 20 min på oss att hinna till 08.40 flighten. Då kunde inte gaten öppnas (!) från pir F och vi kunde således inte gå av planet! När det börjar strula och rackla har det en otrolig förmåga att fortsätta så. Trött som tokar och övertygade om "aldrig mer Fritidsresor" återvänder vi nu till Norrbotten. Gud vad härligt att återse Göran och katterna och ta tag i allt som väntar och pockar på ens uppmärksamhet!
Spännande samtal om det parlamentariska läget i Övertorneå väntar och bör skyndsamt inledas. Jag får försöka vila så gott jag kan. Nu krävs koncentration och fokusering!
På pluskontot kan noteras att det tidigare på denna blogg uthängda bolaget Telia, sedan förra tisdagen (26/9?) kopplat in bredbandet hemma i Kuiva. Bravissimi!
söndag, september 24, 2006
Från Svanstein till Cypern
Om någon trodde att min frånvaro på bloggen de senaste dygnen berodde på semester, trodde ni fel. Jag har inom ramen för mitt "civila" arbete på Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kollegor i samarbetspartners och projekt arrangerat Barents Young Entrepreneurs Forum i Svanstein. Daniel och jag liksom Robert och Dharma med kollegor, medarbetare och goda krafter hade fullt upp med att förbereda allt innan gästernas anstormning på torsdag och fredag. Ett drygt sextiotal unga företagare från Finland, Norge, Ryssland och Sverige hade hörsammat vår inbjudan och kom för att diskutera möjligheter och problem med ökat internationellt affärsutbyte och knöt kontakter, skapade nätverk
och relationer under två fina dagar i Svanstein.Förutom konferenspassen hann de morgonpigga och sightseeingsugna med en rask promenad till Kynsivaara mitt i byn för att beundra utsikten under Ann-Sofi Väisänens pigga och sakkunniga ledning. Ann-Sofi har alltsedan jag flyttade tillbaka till Övertorneå varit en av mina idoler och förblir så! Vilken kunskap, vilket engagemang och vilket bultande hjärta för sin hembygd! Jag blir otroligt inspirerad av människor som Ann-Sofi och det är alltid lika roligt när vägarna korsas. Den här helgen gav inte bara möjligheter att njuta av gamla, goda vänner utan också tillfälle till nya bekantskaper. Det är otroligt roligt och givande att i samarbete med andra få lära känna de bättre och tillsammans kämpa mot gemensamma mål. Nu är i vart fall vårt mål för den här gången avklarat. Mission accomplished! Forumet är i hamn och trötta men glada skildes alla åt för den här gången.
Imorgon blir det semester. Imorgon sätter jag mig på planet till Cypern. Om och hur ofta jag kommer att frekventera internetcaféer där jag nu hamnar - vilket jag nu inte har en aning om, vet bara att jag landar i Larnaca sent imorgon kväll - för att blogga, återstår att se. Men bara så ni vet. Var jag håller hus.
onsdag, september 20, 2006
46 %
Det vore nå't! 46% är inte stödet något politiskt parti i Övertorneå fick efter dagens s k onsdagsräkning. 46% är den röstningsandel Övertorneå-sonen Markus Fagervall fick i gårdagens omröstning i Idol 2006. Och det var med rätta! Alla är glada och stolta över "Fagge" och nu håller vi tummar och ringer och röstar närhelst han tävlar. Go Fagge! Keep on rockin'
Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?
Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.
För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!
Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?
Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.
För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!
måndag, september 18, 2006
Dagen efter
Vilken dag! Det blev inte många timmars sömn i natt efter en omtumlande och historisk kväll. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt av att telefonen ringde. Till skillnad från resten av dagen då mina telefoner gått varma, var morgonens första samtal tillägnat Göran. Hans jaktkompisar är morgonpigga herrar.
Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!
Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.
Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....
Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!
Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.
Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....
Vi blev vinnare!
Nu har jag äntligen fått tillgång till dator och internet och möjlighet att ögna igenom valnattsresultatet. När vi lämnade kvällens lyckade valvaka på Luppioberget kunde vi konstatera att vi blev vinnare. Vi nådde våra mål!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.
Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.
Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!
söndag, september 17, 2006
Uppåt och framåt...
... så känns valvinden den här gången och därför är det naturligt att vi ikväll intar Luppioberget som plats för vår valvaka. Jag har börjat dagen med att besöka vallokalen i Kuivakangas för att sätta ut partiets namnvalsedlar och lite senare idag ska jag själv rösta i Övertorneå Folkets Hus.
Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev d
et sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att 
ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!
Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!
Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev d
et sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att 
ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!
torsdag, september 14, 2006
Valspurt - på gott och ont
Vad är det värsta som kan drabba en politiker med tre dagar kvar till valet? Det finns säkert en hel del. Det jag skulle ranka mycket högt av farhågor och mardrömmar, är det jag råkat ut för nu: halsont. Det började redan igår i bilen på väg hem från blixtvisiten i Umeå. I natt kände jag hur det stadigt blev sämre och i morse vaknade jag tidigt av att det gjorde så ont. Det gör ont hela tiden, det gör ännu mer ont om jag sväljer, och jag har nästan ingen röst!
Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.
Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!
Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.
Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!
tisdag, september 12, 2006
Folkligt, festligt, fullspikat på Ebeneser igår!
Och vi var där, Auli och jag liksom partikamrater från Boden, Kalix, Piteå, Överkalix och Älvsbyn och
många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.
Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.
Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!
många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.
Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!
söndag, september 10, 2006
Telia - frustrationsfällan
Som trogna blogg-besökare noterat har jag flyttat. Med en knapp vecka fram till valet kändes det viktigt att snarast få telefon- och ADSL-abonnemang flyttade till bostaden. Det var då startskottet för allt elände med Telia gick. Men det förstod jag inte då. Vad som i själva verket väntade mig var många frustrerande timmar och brustna illusioner.
Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.
I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.
Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.
Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.
För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.
Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.
I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.
Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.
Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.
För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.
fredag, september 08, 2006
Därför kandiderar jag (II)
I dagens (8/9) Haparanda-Bladet (HB) går den socialdemokratiske kommunfullmäktigekandidaten Tomas Vedestig till fläskangrepp på mig. Han anser att jag gjort ett dåligt jobb som projektledare för Expedition Övertorneå (mitt tidigare jobb) och att jag därför är olämplig som kommunalråd för Övertorneå kommun.
Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.
Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.
Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.
Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.
Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.
Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.
söndag, september 03, 2006
Två veckor kvar till dagen D!
På ett styrelsemöte i Hanhivittiko vänner i veckan, noterade några av ledamöterna att herrarna på SR Norrbottens tornedalsfinska dagsmagasin Päiväntiima betecknat den här tiden som vvv; vaali,vaali, vaali. Det fnissade vi gott åt, för så känns det ju.
Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.
Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.
Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.
Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.
Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.
Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.
Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.
Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.
torsdag, augusti 31, 2006
Ungdomsfrågorna i fokus
Det märks att valet närmar sig med stormsteg. Nu har förtidsröstningen inletts och i onsdagsmorse var Kurt Juntti, företrädare för Junilistan och jag först på plats i Tornedalens folkbibliotek med att lägga ut våra namnvalsedlar. Det är, som jag bloggat om tidigare, mycket praktiskt pyssel och arbete att fixa med inför valet. Ikväll deltog jag också i festkommitténs planeringsmöte inför vår öppna valvaka på Luppioberget söndagen den 17 september. Det känns jättekul och spännande att planera för den och se målet för de fyra senaste åren rycka allt närmre. Jag tror att vi kommer att ha all anledning att se fram emot valutgången med tillförsikt och att vi kan fira valframgångar under kvällen, men oavsett hur det går är det kul att tillsammans fira allt hårt arbete vi gemensamt har lagt ner under den gångna mandatperioden.
Imorgon kväll är det dags för ungdomsdebatt på Övertorneås ungdomsgård Frippes. Det ska bli jättekul att möta bygdens unga och höra vilka tankar, frågor och funderingar de har inför valet och framtiden. Tidigare under dagen kommer jag träffa medlemmar i Pello.
Ikväll var det Maud Olofssons tur att grillas i SVT:s "Utfrågningen" och varje gång jag möter och/eller ser henne blir jag så glad och inspirerad! Hon är en så bra förebild och inspiratör för oss lokala och regionala centerledare och det är så roligt att ha en så fin partiledare och företrädare som vi har.
På lördag är det kampanjlördag igen på ICA:s parkering i Övertorneå. Och det kan bli första morgonen jag vaknar och bor på riktigt i vårt hus i Kuivakangas. Vi har sovit över där en kväll tidigare, men nu blir det på allvar. Göran har slitit och spurtat med trappan ikväll. När vi flyttar vill vi förstås ta med katterna och nu när vi inte längre behöver behandla trappan med starka medel är det fritt fram att inleda flytten från Tallbacken till Övre Kuivakangas. Det ska bli kolossalt spännande att se och följa vad Skrållan och Socks kommer att tycka om huset och vad de väljer att upptäcka och vilka nya favoritplatser de hittar.
Imorgon kväll är det dags för ungdomsdebatt på Övertorneås ungdomsgård Frippes. Det ska bli jättekul att möta bygdens unga och höra vilka tankar, frågor och funderingar de har inför valet och framtiden. Tidigare under dagen kommer jag träffa medlemmar i Pello.
Ikväll var det Maud Olofssons tur att grillas i SVT:s "Utfrågningen" och varje gång jag möter och/eller ser henne blir jag så glad och inspirerad! Hon är en så bra förebild och inspiratör för oss lokala och regionala centerledare och det är så roligt att ha en så fin partiledare och företrädare som vi har.
På lördag är det kampanjlördag igen på ICA:s parkering i Övertorneå. Och det kan bli första morgonen jag vaknar och bor på riktigt i vårt hus i Kuivakangas. Vi har sovit över där en kväll tidigare, men nu blir det på allvar. Göran har slitit och spurtat med trappan ikväll. När vi flyttar vill vi förstås ta med katterna och nu när vi inte längre behöver behandla trappan med starka medel är det fritt fram att inleda flytten från Tallbacken till Övre Kuivakangas. Det ska bli kolossalt spännande att se och följa vad Skrållan och Socks kommer att tycka om huset och vad de väljer att upptäcka och vilka nya favoritplatser de hittar.
söndag, augusti 27, 2006
Valarbete och husrenovering - helgens stora projekt
I lördags (26/8) körde vi igång kampanjandet utanför ICA Supermarket i Övertorneå - en av ortens hotspots! På bilden syns Ulf, Harry, Östen och Ylva
in action vid vårt bord. Lördagarna fram till valet kommer vi finnas på plats där mellan kl 11-13 för att prata politik med väljarna, dela ut vårt kommunala handlingsprogram för den kommande mandatperioden och sälja friggeboda-lotter (som dras på valspurten 16/9). De två enskilt "populäraste" frågor människor tog upp med oss i lördags, var dels frågan om äldreboende i Övertorneå tätort (där valet står mellan ett nybygge och en ombyggnation, som jag bloggat om här tidigare), dels Ekfors beslut att inte tända gatubelysningen. Ekfors är ett av Övertorneå kommuns äldsta privata företag och en tvist mellan bolaget och Övertorneå kommun om prissättningen av gatubelysningen har resulterat i bl a detta agerande. Människor är frustrerade och otåliga över att frågan inte får en snar lösning.
Lördag eftermiddag och så gott som hela dagen idag har jag tillbringat vid "nya" huset i Kuiva med renoveringsarbeten. Det finns förstås hur mycket som helst att göra i mitt kära hus. Det är byggt 1944/45 och det vi behöver göra där är ömsom roligt, ömsom mindre roligt. Under helgen har mamma förstärkt vår lag och under veckan fanns lillebror lägligt på plats och hjälpte oss med att baxa ut gamla maskiner och en 3 m3 oljetank. Vi är så tacksamma för alla hjälpsamma nära och kära som gett oss handtag! En annan rolig grej är alla vänliga bybor och grannar som nu välkomnar oss till byn. Det känns jätteroligt att snart få flytta in och vi känner oss mycket välkomna.
Att skrapa bort gummi från heltäckningsmattan som täckt trappan till övre våningen tillhör avdelningen mindre roliga projekt. M
en när man väl tagit ett trappsteg, kan man alltid belöna sig med en rolig uppgift som att stä
da och möblera ett rum, lacka ett nyslipat furugolv eller beundra utsikten. I gårdagens försiktiga regnande fick vi syn på en vacker regnbåge. Ett av målaren Kalevis tricks funkade riktigt bra på trappan med heltäckningsmattrester. Att pensla på färgborttagningsmedel och sedan lägga på plastfolie visade sig vara mycket effektivt. Vi kan inte flytta in i huset eller ta dit våra katter Skrållan och Socks förrän vi blivit klar med trappan, så den här veckan gäller det att ligga i med trappan på kvällarna efter jobbet. Dagtid kommer jag att kuska runt en del i tjänsten den kommande veckan; Tärendö, Överkalix och Rovaniemi står på tur, så tid och kraft för bloggande kan det tyvärr bli klent med också denna vecka. Som sagt, försök att ha överseende, bästa blogg-besökare.
in action vid vårt bord. Lördagarna fram till valet kommer vi finnas på plats där mellan kl 11-13 för att prata politik med väljarna, dela ut vårt kommunala handlingsprogram för den kommande mandatperioden och sälja friggeboda-lotter (som dras på valspurten 16/9). De två enskilt "populäraste" frågor människor tog upp med oss i lördags, var dels frågan om äldreboende i Övertorneå tätort (där valet står mellan ett nybygge och en ombyggnation, som jag bloggat om här tidigare), dels Ekfors beslut att inte tända gatubelysningen. Ekfors är ett av Övertorneå kommuns äldsta privata företag och en tvist mellan bolaget och Övertorneå kommun om prissättningen av gatubelysningen har resulterat i bl a detta agerande. Människor är frustrerade och otåliga över att frågan inte får en snar lösning.Lördag eftermiddag och så gott som hela dagen idag har jag tillbringat vid "nya" huset i Kuiva med renoveringsarbeten. Det finns förstås hur mycket som helst att göra i mitt kära hus. Det är byggt 1944/45 och det vi behöver göra där är ömsom roligt, ömsom mindre roligt. Under helgen har mamma förstärkt vår lag och under veckan fanns lillebror lägligt på plats och hjälpte oss med att baxa ut gamla maskiner och en 3 m3 oljetank. Vi är så tacksamma för alla hjälpsamma nära och kära som gett oss handtag! En annan rolig grej är alla vänliga bybor och grannar som nu välkomnar oss till byn. Det känns jätteroligt att snart få flytta in och vi känner oss mycket välkomna.
Att skrapa bort gummi från heltäckningsmattan som täckt trappan till övre våningen tillhör avdelningen mindre roliga projekt. M
en när man väl tagit ett trappsteg, kan man alltid belöna sig med en rolig uppgift som att stä
da och möblera ett rum, lacka ett nyslipat furugolv eller beundra utsikten. I gårdagens försiktiga regnande fick vi syn på en vacker regnbåge. Ett av målaren Kalevis tricks funkade riktigt bra på trappan med heltäckningsmattrester. Att pensla på färgborttagningsmedel och sedan lägga på plastfolie visade sig vara mycket effektivt. Vi kan inte flytta in i huset eller ta dit våra katter Skrållan och Socks förrän vi blivit klar med trappan, så den här veckan gäller det att ligga i med trappan på kvällarna efter jobbet. Dagtid kommer jag att kuska runt en del i tjänsten den kommande veckan; Tärendö, Överkalix och Rovaniemi står på tur, så tid och kraft för bloggande kan det tyvärr bli klent med också denna vecka. Som sagt, försök att ha överseende, bästa blogg-besökare.
torsdag, augusti 24, 2006
Om kommunikation och Glappet - mellan retorik och verklighet
Har precis skickat iväg Centerpartiet Övertorneås svar på en enkät som ska publiceras i Övertorneå kommuns informationstidning Det Goda Livets valspecial. Det är ofta svårt att bevara enkäter, eftersom man sällan vet om man uppfattar frågorna på avsett sätt, ens svar kan tolkas på många olika sätt beroende på de som läser svaren.
Däremot är det angeläget att ge väljarna klara besked om vilken politik och vilka frågor man går till val på. Vilken vision och vilka idéer man vill genomföra om man får väljarnas förtroende och chansen att påverka. På lördag liksom de tre följande lördagarna fram till valet kommer vi att finnas på plats utanför ICA i Övertorneå, för att möta och föra dialog med medborgarna. Det är med förtröstan och tillit valrörelsen nu gått in i intensivskedet för min egen del. Jag får mycket positiv respons från olika människor, som stöttar, peppar och inspirerar och gör att man orkar lite till, fastän krafterna tryter emellanåt. Jag känner mig trygg i att vi kommer att göra ett bra valresultat.
När man studerar valsedlarna till länets kommunfullmäktigeförsamlingar, kan man göra ett antal intressanta iakttagelser. Sossarna som hellre pratar än gör jämställdhet, matchar följdriktigt t ex bland sina femton listor, endast fram två kvinnliga toppnamn, varav den ena, Anna-Lena Vestin, inte vill bli gruppledare (!). Och skälet till att sossarna har femton listor, istället för oss centerpartister som nöjer oss med fjorton, dvs en lista per kommun, är att Övertorneå-sossarna inte förmår hålla ihop kring en lista. De utmärker sig som den enda arbetarekommunen i länet med två listor. Uppenbarligen saknar kamraterna i Juoksengi förtroende för Arne Honkamaa och andra lokala partikamrater. Vi centerpartister toppar med en kvinna i fyra av länets kommuner (förutom i Övertorneå, även i Luleå, Älvsbyn och Överkalix. Mest jämställda är folkpartiet som i sex kommuner för fram en kvinnlig toppkandidat.
Det är hög tid att avslöja sossarnas jämställdhetsbluff. Inte minst i Norrbotten där de under lång tid haft så stort inflytande. Varför vågar de inte släppa fram kvinnliga politiker till de främsta positionerna? Varför har vi inte jämställda löner? Varför släpps inte företagandet inom den kvinnligt dominerade offentliga sektorn fritt? Hur kommer det sig att det är okej att göra avdrag för att en manlig hantverkare målar fönstren, medan det inte är okej att göra avdrag om en kvinnlig lokalvårdare putsar de? Om sossarna skulle vara så duktiga på jämställdhet och solidaritet som de så gärna berömmer sig själva för i högtidstal, varför ser verkligheten så totalt annorlunda ut?
Nej, att snacka om Norrbotten som ett attraktivt län gör man emellanåt. Men att gå från ord till handling och visa upp en modern och attraktiv bild av länet, med en blandad kompott, unga och gamla, kvinnor och män, det orkar eller vill man inte.
Däremot är det angeläget att ge väljarna klara besked om vilken politik och vilka frågor man går till val på. Vilken vision och vilka idéer man vill genomföra om man får väljarnas förtroende och chansen att påverka. På lördag liksom de tre följande lördagarna fram till valet kommer vi att finnas på plats utanför ICA i Övertorneå, för att möta och föra dialog med medborgarna. Det är med förtröstan och tillit valrörelsen nu gått in i intensivskedet för min egen del. Jag får mycket positiv respons från olika människor, som stöttar, peppar och inspirerar och gör att man orkar lite till, fastän krafterna tryter emellanåt. Jag känner mig trygg i att vi kommer att göra ett bra valresultat.
När man studerar valsedlarna till länets kommunfullmäktigeförsamlingar, kan man göra ett antal intressanta iakttagelser. Sossarna som hellre pratar än gör jämställdhet, matchar följdriktigt t ex bland sina femton listor, endast fram två kvinnliga toppnamn, varav den ena, Anna-Lena Vestin, inte vill bli gruppledare (!). Och skälet till att sossarna har femton listor, istället för oss centerpartister som nöjer oss med fjorton, dvs en lista per kommun, är att Övertorneå-sossarna inte förmår hålla ihop kring en lista. De utmärker sig som den enda arbetarekommunen i länet med två listor. Uppenbarligen saknar kamraterna i Juoksengi förtroende för Arne Honkamaa och andra lokala partikamrater. Vi centerpartister toppar med en kvinna i fyra av länets kommuner (förutom i Övertorneå, även i Luleå, Älvsbyn och Överkalix. Mest jämställda är folkpartiet som i sex kommuner för fram en kvinnlig toppkandidat.
Det är hög tid att avslöja sossarnas jämställdhetsbluff. Inte minst i Norrbotten där de under lång tid haft så stort inflytande. Varför vågar de inte släppa fram kvinnliga politiker till de främsta positionerna? Varför har vi inte jämställda löner? Varför släpps inte företagandet inom den kvinnligt dominerade offentliga sektorn fritt? Hur kommer det sig att det är okej att göra avdrag för att en manlig hantverkare målar fönstren, medan det inte är okej att göra avdrag om en kvinnlig lokalvårdare putsar de? Om sossarna skulle vara så duktiga på jämställdhet och solidaritet som de så gärna berömmer sig själva för i högtidstal, varför ser verkligheten så totalt annorlunda ut?
Nej, att snacka om Norrbotten som ett attraktivt län gör man emellanåt. Men att gå från ord till handling och visa upp en modern och attraktiv bild av länet, med en blandad kompott, unga och gamla, kvinnor och män, det orkar eller vill man inte.
söndag, augusti 20, 2006
Länet runt på två dagar
Hå, hå, ja, ja. Imorgon bär det av på tjänsteresa till Luleå och senare till Kiruna. Jag borde vara hemma i Övertorneå igen 782 km senare på tisdagkväll vid
19-tiden. Den här gången åker jag kollektivt nästan hela rutten. Buss till Luleå imorgonbitti, tåg därifrån till Kiruna och så tillbaka med bussen till Överkalix och sista biten hem hämtar Göran mig med bil. Norrbotten är fantastiskt.
Idag sammanstrålade jag och min kommunkretskollegor Christina från Överkalix och Kurt från Pajala för fotografering i Överkalix. Det blev fina bilder i solen med varma vindar framför Kalix älv, som ska ackompanjera en kommande gemensam debattartikel om Östra Norrbotten.
Och apropå älv. Igår (19/8) var det Nationalälvdagen. Vid 21.30 i Svanstein igår tittade Sarita och jag på hur ett par båtar med tända facklor passerade ner längs med Torneälven. Det var mysigt och stämningsfullt när det skymde och blev allt mörkare med tända marschaller och små eldar vid stränderna. När vi körde tillbaka ner till Övertorneå hade också finnarna hakat på med tända eldar och facklor utmed stränderna. Hög mysfaktor!
Vi fick också chansen att se de coola bokstäverna i Svanstein. Ovanför byn, på berget ovanför skidstugan och idrottsplatsen har byborna snickrat bokstäver, målade i rosa (för att matcha byakyrkans färg) och 30 m breda står de där. Så nu har Hollywood fått konkurrens om sin profilering. Jag gillar tanken skarpt - Svanstein och Hollywood!
Så förutom lite valaffischering, debattartikelskrivande och fotografering har helgen ägnats åt 65-årsfirande och husrenoverande. Jag har snickrat mina första valaffischskyltar och var först ute i fredags kl 17 med årets valaffischering. Hemma i Kuiva har jag också satt upp en skylt bredvid en hög bråte och brädor. Valaffischens motiv? "Ivriga bävrar" Vad skulle annars passa bättre?
19-tiden. Den här gången åker jag kollektivt nästan hela rutten. Buss till Luleå imorgonbitti, tåg därifrån till Kiruna och så tillbaka med bussen till Överkalix och sista biten hem hämtar Göran mig med bil. Norrbotten är fantastiskt.
Idag sammanstrålade jag och min kommunkretskollegor Christina från Överkalix och Kurt från Pajala för fotografering i Överkalix. Det blev fina bilder i solen med varma vindar framför Kalix älv, som ska ackompanjera en kommande gemensam debattartikel om Östra Norrbotten.
Och apropå älv. Igår (19/8) var det Nationalälvdagen. Vid 21.30 i Svanstein igår tittade Sarita och jag på hur ett par båtar med tända facklor passerade ner längs med Torneälven. Det var mysigt och stämningsfullt när det skymde och blev allt mörkare med tända marschaller och små eldar vid stränderna. När vi körde tillbaka ner till Övertorneå hade också finnarna hakat på med tända eldar och facklor utmed stränderna. Hög mysfaktor!
Vi fick också chansen att se de coola bokstäverna i Svanstein. Ovanför byn, på berget ovanför skidstugan och idrottsplatsen har byborna snickrat bokstäver, målade i rosa (för att matcha byakyrkans färg) och 30 m breda står de där. Så nu har Hollywood fått konkurrens om sin profilering. Jag gillar tanken skarpt - Svanstein och Hollywood!
Så förutom lite valaffischering, debattartikelskrivande och fotografering har helgen ägnats åt 65-årsfirande och husrenoverande. Jag har snickrat mina första valaffischskyltar och var först ute i fredags kl 17 med årets valaffischering. Hemma i Kuiva har jag också satt upp en skylt bredvid en hög bråte och brädor. Valaffischens motiv? "Ivriga bävrar" Vad skulle annars passa bättre?
torsdag, augusti 17, 2006
Somewhere... over the rainbow...
Idag kom det efterlängtade regnet. Första dagen på en månad! Det har inte regnat sedan natten till den 13 juli kom vi fram till, efter visst tänkande och resonerande på dagens smaskiga surströmmingslunch. Och regnbågen den fanns där, stor och fin, spänd över himlavalvet, när vi ikväll körde hem från huset i Kuiva. Kvällssolen lyste och genom det finmalda duggregnet trädde den fram - den vackra regnbågen.
Om årets surströmmingspremiär kan man säga följande. Surströmmingsfantasterna på kommunhuset i Övertorneå tillhör inte tjuvstartarna. Vi håller på rätt dag och traditionen. Och i valet mellan Oscars och Kallax vann Oscars överlägset med sina stora, fina, fasta surisar. Så det så. Nu återstår att pröva vinnaren i NK:s test: årets upplaga av Röda Ulven. Enligt min goda vän med försänkningar och rötter i Höga Kusten, surströmmingens vagga och helgedom?!, har hennes släktningar betraktat Röda Ulven med misstro. "Sladdrig" lär visst - ett för surströmmingar förödande - omdöme lyda.
Jag önskar redan nu er alla en trevlig helg! Var rädda om er.
Om årets surströmmingspremiär kan man säga följande. Surströmmingsfantasterna på kommunhuset i Övertorneå tillhör inte tjuvstartarna. Vi håller på rätt dag och traditionen. Och i valet mellan Oscars och Kallax vann Oscars överlägset med sina stora, fina, fasta surisar. Så det så. Nu återstår att pröva vinnaren i NK:s test: årets upplaga av Röda Ulven. Enligt min goda vän med försänkningar och rötter i Höga Kusten, surströmmingens vagga och helgedom?!, har hennes släktningar betraktat Röda Ulven med misstro. "Sladdrig" lär visst - ett för surströmmingar förödande - omdöme lyda.
Jag önskar redan nu er alla en trevlig helg! Var rädda om er.
onsdag, augusti 16, 2006
Valets osynliga arbete & osexigaste frågor
Tillsammans med sex andra partikamrater har vi avslutat den första kvällen av ett av valrörelsens grovarbete; nämligen ihopplockandet av valsedlar för utskick till hushållen. Två sedlar av varje lista (tre listor; för tre val) bladar vi in i vår folder, kuverterar dessa foldrar, klistrar igen kuverten och packar ihop i buntar om 50 ex. Det finns naturligtvis roligare saker att ägna sig åt i det politiska livet, men det här är en - bland många andra - viktiga och nödvändiga "att göra"-grejer.
37,5 liter infrusna röda vinbär senare, orkar jag inte blogga så mycket mer idag. Med fyra veckor och fem dagar kvar till Dagen D - valet till kommun, landsting och riksdag, märks det nu dagligen hur valtemperaturen stiger. I de lokala annonstidningarna har nu plötsligt våra konkurrenter dykt upp. Från att inte ha rört sig ute bland folk - i vart fall inte i mer organiserade former - tycks man tro att lite annonsering sista månaden klarar biffen och mandatet från folket. Den typen av människosyn och folkförakt är sådant som enligt min mening bara spär på politikerföraktet.
Norrbottens sjukvårdsparti annonserar i Gränslös och bl a för de fram åsikter om hur återvinningen bör organiseras i kommunen. Som förespråkare av låg kommunalskatt blir jag kall om fötterna, när jag ser att sjukvårdspartiet väljer strategin att frivilligt öka kommunens ansvar för återvinningen utan finansiering. Själv anser jag att vi glesbygdskommuner istället borde förena oss mot Förpackningsinsamligen, som faktiskt är den aktör som är ansvarig för landets återvinningscentraler.
Problemen med dagens återvinningsstationer är bl a att det är för glest mellan stationerna och att det på stationerna emellanåt brister i skötsel och ordning. Det leder till att folk i sin vanmakt inför överfulla containrar, lämnar sitt skräp intill och bredvid containrarna. I några fall har det lett till polisanmälningar och domstolsprocesser - ska man skratta eller gråta åt denna absurda och tragikomiska situation?
Lösningen på problemen borde enligt min mening, inte vara att höja den kommunala ambitionsnivån (och därmed kommunens kostnader) när det gäller återvinningen av förpackningar, utan tvärtom öka pressen på Förpackningsinsamlingen att ta sitt ansvar. Nu kommer kommunerna dessutom att tvingas börja betala för det glas som enligt Förpackningsinsamlingen smugglats in i Sverige. De hävdar att ökningen av smuggelglas, vars panter aldrig betalats i det svenska förpackningsinsamlingssystemet, utgör en merkostnad. Det skulle man kunna förstå om det vore så att man överträffade insamlingsmålet vad gäller glas, men enligt min sagesman, är så inte fallet.
Sopfrågorna är inte politikens sexigaste politikområde, men precis som med ihopplockandet av valsedlar; a woman's gotta do, what a woman gotta do. Någon måste ta sig an de problemen!
37,5 liter infrusna röda vinbär senare, orkar jag inte blogga så mycket mer idag. Med fyra veckor och fem dagar kvar till Dagen D - valet till kommun, landsting och riksdag, märks det nu dagligen hur valtemperaturen stiger. I de lokala annonstidningarna har nu plötsligt våra konkurrenter dykt upp. Från att inte ha rört sig ute bland folk - i vart fall inte i mer organiserade former - tycks man tro att lite annonsering sista månaden klarar biffen och mandatet från folket. Den typen av människosyn och folkförakt är sådant som enligt min mening bara spär på politikerföraktet.
Norrbottens sjukvårdsparti annonserar i Gränslös och bl a för de fram åsikter om hur återvinningen bör organiseras i kommunen. Som förespråkare av låg kommunalskatt blir jag kall om fötterna, när jag ser att sjukvårdspartiet väljer strategin att frivilligt öka kommunens ansvar för återvinningen utan finansiering. Själv anser jag att vi glesbygdskommuner istället borde förena oss mot Förpackningsinsamligen, som faktiskt är den aktör som är ansvarig för landets återvinningscentraler.
Problemen med dagens återvinningsstationer är bl a att det är för glest mellan stationerna och att det på stationerna emellanåt brister i skötsel och ordning. Det leder till att folk i sin vanmakt inför överfulla containrar, lämnar sitt skräp intill och bredvid containrarna. I några fall har det lett till polisanmälningar och domstolsprocesser - ska man skratta eller gråta åt denna absurda och tragikomiska situation?
Lösningen på problemen borde enligt min mening, inte vara att höja den kommunala ambitionsnivån (och därmed kommunens kostnader) när det gäller återvinningen av förpackningar, utan tvärtom öka pressen på Förpackningsinsamlingen att ta sitt ansvar. Nu kommer kommunerna dessutom att tvingas börja betala för det glas som enligt Förpackningsinsamlingen smugglats in i Sverige. De hävdar att ökningen av smuggelglas, vars panter aldrig betalats i det svenska förpackningsinsamlingssystemet, utgör en merkostnad. Det skulle man kunna förstå om det vore så att man överträffade insamlingsmålet vad gäller glas, men enligt min sagesman, är så inte fallet.
Sopfrågorna är inte politikens sexigaste politikområde, men precis som med ihopplockandet av valsedlar; a woman's gotta do, what a woman gotta do. Någon måste ta sig an de problemen!
lördag, augusti 12, 2006
Maktskiftes-arbete från Öllöv till Övertorneå
Fullt upp med husrenovering, hinner jag inte blogga så ofta, som jag skulle vilja riktigt och jag ber er mina blogg-besökare om överseende för detta förhållande. Ämnen, uppslag och idéer att blogga om, saknas verkligen inte!
Imorgon åker ett gäng centerpartister från Övertorneå till Nolia och Alliansens stora dag. Det ska bli roligt att återse gamla bekanta och spännande att se och höra Allians-företrädarna med Maud i spetsen "live"!
Och från norr till söder kämpar nu centerpartister och borgerliga för maktskifte på alla nivåer. I min mejlbox hittade jag nyss en trevlig hälsning från f d riksdagsledamoten Gunnel Wallin. Hon var en av de riksdagsledamöter jag jobbade för när jag började som politisk sekreterare på vårt riksdagskansli och det var roligt att höra av henne och få känna på också den skånska valtemperaturen!
Under den gångna veckan har de borgerliga och inte minst Maud tydligt kritiserat den politiserade och s-märkta statsförvaltningen och pekat på effekterna av ett vildvuxet olyckligt förhållande mellan parti och förvaltning. Av vad jag sett och hört i Norrbotten de gångna åren kan jag tyvärr instämma till stor del i kritiken - kanske inte minst mot arbetsmarknadsmyndigheterna. Å ena sidan har jag erfarenheter av engagerade, tillmötesgående och hjälpsamma arbetsförmedlare, å andra sidan har jag mött förmedlare och chefer som öppet på möten, deklarerar sina politiska sympatier och farhågor inför ett maktskifte.
Själv har jag angripits häftigt i en anonym insändare i gårdagens (11/8) Haparanda-Blad. Efter att ha fått artikeln uppläst, valde jag att inte bemöta den. Det var ett lågvattenmärke och bland de elakaste och mest osakliga jag hittills stött på.
Det finns naturligtvis mycket att säga om innehållet och vilka tankar den väcker. Dels är jag förvånad över att min ringa person hos andra kan väcka sådant hat(?), sådan frustration och uppbåda sådan energi att de orkar skriva en hel lång insändare. Dels undrar jag över vilka drivkrafter och syften en sådan insändarskribent har. Är det en amerikaniserad valrörelse med negativt kampanjande där kandidaternas politiska agenda och profil är underordnade, till förmån för ett rotande i privatliv, civilt yrkesliv, karaktär, fel och brister, insändarskribenten är ute efter och vill ha i vår kommun?
Och varför är det i så fall intressant/relevant att ifrågasätta just min yrkesgärning? Hur mycket granskas andra toppkandidaters civila tjänsteutövning? Jag kommer aldrig att applådera, bedriva och/eller försvara en sådan amerikaniserad valrörelse, men jag tycker att det är intressant att se och fundera över, gentemot vilken mall eller norm jag och mina gärningar av vissa ställs mot.
Men framför allt undrar jag över hur det påverkar människors - och andra 31-åringars lust och vilja - att själva bli politiker. Är det - på ren svenska - så'n skit, man ska tvingas ta?! Nej, jag tycker faktiskt inte det. Därför valde jag att inte lägga mig på samma låga nivå som insändarskribenten.
Sist men inte minst, jag kandiderar inte för att bli älskad av alla. En av de bästa sakerna med att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige - är att alla behöver inte gilla samma person! Det finns t ex 131 andra kandidater till kommunfullmäktige i Övertorneå att kryssa på istället för mig! Jag kandiderar för att jag drivs av idéer som kan bidra till att göra den här kommunen ännu bättre och för att jag tror att jag skulle vara en bra lagledare och företrädare för vår kommun.
Imorgon åker ett gäng centerpartister från Övertorneå till Nolia och Alliansens stora dag. Det ska bli roligt att återse gamla bekanta och spännande att se och höra Allians-företrädarna med Maud i spetsen "live"!
Och från norr till söder kämpar nu centerpartister och borgerliga för maktskifte på alla nivåer. I min mejlbox hittade jag nyss en trevlig hälsning från f d riksdagsledamoten Gunnel Wallin. Hon var en av de riksdagsledamöter jag jobbade för när jag började som politisk sekreterare på vårt riksdagskansli och det var roligt att höra av henne och få känna på också den skånska valtemperaturen!
Under den gångna veckan har de borgerliga och inte minst Maud tydligt kritiserat den politiserade och s-märkta statsförvaltningen och pekat på effekterna av ett vildvuxet olyckligt förhållande mellan parti och förvaltning. Av vad jag sett och hört i Norrbotten de gångna åren kan jag tyvärr instämma till stor del i kritiken - kanske inte minst mot arbetsmarknadsmyndigheterna. Å ena sidan har jag erfarenheter av engagerade, tillmötesgående och hjälpsamma arbetsförmedlare, å andra sidan har jag mött förmedlare och chefer som öppet på möten, deklarerar sina politiska sympatier och farhågor inför ett maktskifte.
Själv har jag angripits häftigt i en anonym insändare i gårdagens (11/8) Haparanda-Blad. Efter att ha fått artikeln uppläst, valde jag att inte bemöta den. Det var ett lågvattenmärke och bland de elakaste och mest osakliga jag hittills stött på.
Det finns naturligtvis mycket att säga om innehållet och vilka tankar den väcker. Dels är jag förvånad över att min ringa person hos andra kan väcka sådant hat(?), sådan frustration och uppbåda sådan energi att de orkar skriva en hel lång insändare. Dels undrar jag över vilka drivkrafter och syften en sådan insändarskribent har. Är det en amerikaniserad valrörelse med negativt kampanjande där kandidaternas politiska agenda och profil är underordnade, till förmån för ett rotande i privatliv, civilt yrkesliv, karaktär, fel och brister, insändarskribenten är ute efter och vill ha i vår kommun?
Och varför är det i så fall intressant/relevant att ifrågasätta just min yrkesgärning? Hur mycket granskas andra toppkandidaters civila tjänsteutövning? Jag kommer aldrig att applådera, bedriva och/eller försvara en sådan amerikaniserad valrörelse, men jag tycker att det är intressant att se och fundera över, gentemot vilken mall eller norm jag och mina gärningar av vissa ställs mot.
Men framför allt undrar jag över hur det påverkar människors - och andra 31-åringars lust och vilja - att själva bli politiker. Är det - på ren svenska - så'n skit, man ska tvingas ta?! Nej, jag tycker faktiskt inte det. Därför valde jag att inte lägga mig på samma låga nivå som insändarskribenten.
Sist men inte minst, jag kandiderar inte för att bli älskad av alla. En av de bästa sakerna med att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige - är att alla behöver inte gilla samma person! Det finns t ex 131 andra kandidater till kommunfullmäktige i Övertorneå att kryssa på istället för mig! Jag kandiderar för att jag drivs av idéer som kan bidra till att göra den här kommunen ännu bättre och för att jag tror att jag skulle vara en bra lagledare och företrädare för vår kommun.
fredag, augusti 04, 2006
Husrenovering istället för konvent
Eija och Ylva håller Övertorneås fana hög vid Centerpartiets första valkonvent i Stockholm idag och imorgon. Konventet är historiskt, då vi aldrig tidigare haft ett sådant, och den är ett svar eller ett motdrag till avskaffandet av årlig stämma. Själv tillhörde jag de som en gång i tiden tyckte att det var klokt att övergå till vartannat års stämma och också röstade för den reformen som stämmoombud. Nu kommer lackmustestet på klokskapen i den reformen. Motståndarna argumenterade för att årlig stämma med möjlighet för varje ombud att adressera stämman var ett viktigt kännetecken för ett folkrörelseparti och medlemsdemokratin. Idag hålls konventet på Clarion Hotel vid Skanstull i Stockholm, 500 delegater från hela landet är där, men fler åhörare finns det i princip inte plats för. Kanske hade reformmotståndarna rätt och vi förespråkare fel?
Visst, hade det varit kul och häftigt att vara där, och se det nya valmanifestet från första parkett och träffa alla kära gamla vänner och bekanta och göra nya bekantskaper. Å andra sidan är husrenoveringsprojektet minst lika angeläget just nu. Huvudsaken är att vi är på plats och det vet jag att Eija och Ylva sköter till fullo.
Kärnkrafts-frågan pratar många om. Utom Centerpartiet och jag. Den senaste veckans säkerhetsproblem vid de svenska reaktorerna får alla att nervöst undra vad och hur Centerpartiet ska säga, agera och förhålla sig. Vi har utarbetat en ståndpunkt och plan för hur vi på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt vill hantera den frågan. Det är som om vissa inte förstått att vi bestämt oss för, att inte låta den frågan eller någon annan sakfråga för den delen heller, stå i vägen för ett borgerligt maktskifte.
Lokalt har det utbrutit debatt i dagens utgåva världsbladet (Haparanda-Bladet) om klokskapen i fullmäktiges beslut att köpa Pullinki Ski och Wildmarkens hälsa och friskvård. Som jag skrev i mitt senaste inlägg är det aldrig roligt att tvingas behöva göra den typen av affärer, som man på goda grunder kan hysa principiella tvivel emot. Ibland är de dock nödvändiga. Inte minst tyvärr i en glesbygdskommun utan fungerande marknadsekonomi och kapitalförsörjning eller kanske till störst del - en regional utvecklings- eller tillväxtpolitik värd namnet!
Ibland blir det flipp som med Jaxal, Kablia och Kattilakoski gastronomi, ibland blir det flopp. Det tillhör de risker man som politiker måste vara beredd att ta. Självklart ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar och ha rediga underlag för beslutsfattandet, men ibland måste man också agera och våga ta risken att det går snett. Som med få beslut i livet finns det förhandsgarantier. Men lättast är såklart att i varje läge motsätta sig och därefter sitta på läktaren och klaga. Jag tror dock att medborgarna genomskådar Zackariassons flört inför valet. Denna liksom en del tidigare soloåkningar från hans sida, känns i mitt tycke som rätt lättköpta, för att inte säga populistiska, poäng. Jag hoppas att väljarna inte tar honom långt på de.
Visst, hade det varit kul och häftigt att vara där, och se det nya valmanifestet från första parkett och träffa alla kära gamla vänner och bekanta och göra nya bekantskaper. Å andra sidan är husrenoveringsprojektet minst lika angeläget just nu. Huvudsaken är att vi är på plats och det vet jag att Eija och Ylva sköter till fullo.
Kärnkrafts-frågan pratar många om. Utom Centerpartiet och jag. Den senaste veckans säkerhetsproblem vid de svenska reaktorerna får alla att nervöst undra vad och hur Centerpartiet ska säga, agera och förhålla sig. Vi har utarbetat en ståndpunkt och plan för hur vi på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt vill hantera den frågan. Det är som om vissa inte förstått att vi bestämt oss för, att inte låta den frågan eller någon annan sakfråga för den delen heller, stå i vägen för ett borgerligt maktskifte.
Lokalt har det utbrutit debatt i dagens utgåva världsbladet (Haparanda-Bladet) om klokskapen i fullmäktiges beslut att köpa Pullinki Ski och Wildmarkens hälsa och friskvård. Som jag skrev i mitt senaste inlägg är det aldrig roligt att tvingas behöva göra den typen av affärer, som man på goda grunder kan hysa principiella tvivel emot. Ibland är de dock nödvändiga. Inte minst tyvärr i en glesbygdskommun utan fungerande marknadsekonomi och kapitalförsörjning eller kanske till störst del - en regional utvecklings- eller tillväxtpolitik värd namnet!
Ibland blir det flipp som med Jaxal, Kablia och Kattilakoski gastronomi, ibland blir det flopp. Det tillhör de risker man som politiker måste vara beredd att ta. Självklart ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar och ha rediga underlag för beslutsfattandet, men ibland måste man också agera och våga ta risken att det går snett. Som med få beslut i livet finns det förhandsgarantier. Men lättast är såklart att i varje läge motsätta sig och därefter sitta på läktaren och klaga. Jag tror dock att medborgarna genomskådar Zackariassons flört inför valet. Denna liksom en del tidigare soloåkningar från hans sida, känns i mitt tycke som rätt lättköpta, för att inte säga populistiska, poäng. Jag hoppas att väljarna inte tar honom långt på de.
måndag, juli 31, 2006
Bloggpaus pågår...
ifall ni inte redan upptäckt det. Husköpet i Övre Kuivakangas bidrar till att splittra mina tankar och åtaganden just nu. Jag återkommer inom kort på bloggen med politiska iakttagelser.
Tills vidare några kommentarer om aktuell politik och sammanfattande rader av sommaren... så här långt:
¤ Övertorneå kommuns köp av Pullinki Ski och Wildmarkens Hälsa & Friskvård
Inte ett roligt beslut. Men nödvändigt för att säkra norra kommundelens kort- och långsiktiga framtid. Med ett samlat ägande och grepp finns nu förutsättningar att skapa en helhetslösning för en utvecklad sportturism (kanske framför allt vintersport) med bas i Svanstein och tjänster i byarna runtomkring.
¤ NUTEK:s granskning idag av kostnaderna för byråkratin och regelkrånglet som drabbar Sveriges företagare
Äntligen har en sådan gjorts. Givetvis var innehållet av sådant sprängstoff att regeringen kände anledning att mörka rapporten över valet! Ännu ett i raden av argument till varför Sverige så väl behöver ett maktskifte! Om inte den sittande maktfullkomliga regeringen behöver time-out, så gör vi svenskar det.
¤ Israel - Libanon-krisen i Mellanöstern
Jag saknar ord för att uttrycka den vanmakt och frustration jag känner över situationen. Inte ens två dagars eld upphör kunde Israel fullfölja. Och samtidigt stärks det folkliga stödet för radikala grupper som Hizbollah i takt med den fortsatta israeliska offensiven. Var ska detta sluta? Hur ska något gott komma ur det som nu sker?
¤ Sommarens bästa deckare? "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt som gått som sommarföljetong i Kuriren. Sista avsnittet publicerades förra måndagen när jag också återgick till jobbet efter tre veckors semester. Det kändes som att det faktum att det var sista avsnittet och första da'n på jobbet efter semestern också markerade att den ljuvliga sommaren sakta går mot sitt slut.
"Det blod som spillts" av Åsa Larsson har jag inte läst förrän nu. Och egentligen har jag inte gjort det nu heller. Jag lyssnade på den i en uppläsning av Katarina Ewerlöf och den var väl bra, även om det var extremt irriterande att höra hennes taskiga uttal av ortsnamnen. Det sänkte tyvärr upplevelsen. Idag kom "Fyren" av PD James från bokklubben och den känns spännande. Mina ansträngningar att inte bara läsa deckare under sommaren, har ebbat ut. Jag har börjat på "Anna, min älskade" men den tar sig inte riktigt. Samma sak med hörboken Gangsters av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson. Det känns som att boken aldrig kommer till skott och att historien bara rör sig som katten kring het gröt. Inte undra på att man måste dra igång bredvid-läsnings-projekt på sidan av...
¤ Sommarens bästa låt? "Hip's dont lie" med Shakira och Wyclef Jean. Trots Robbie Williams-konserten 1 juli!
¤ Sommarens bästa Sommar-pratare (hittills)? Åsa Larsson om sin barndomssomrar hos sin mormor i Kurkkio. Eller Malin Berghagen - av alla människor. Jag blev förvånad och imponerad av hennes program. Wikegård var en klar favorit som höll förväntningarna. Däremot var Persbrandt en besvikelse - gnällig och bitter. Kattis Ahlström var ganska bra, rolig med självdistans.
¤ Sommarens godaste grillrätt? Kanske den whiskymarinerade entrecôten i fredags. Mnnnmm.
¤ Sommarens bästa dopp? Playa del Kuiva - såklart! Även om det var lite väl många bromsar. När vattnet i Torneälven sjunker och sandbankarna växer i omfång är de oslagbara strand hang-outs. Som utomlands! Och hur många badare kan promenera över till Finland?
¤ Sommarens roligaste dans? Buggen i Jänkisjärvi. Och discot på Tornedalia på marknadsfredagen när min bror, Göran och jag fick shaka loss. Det händer tyvärr inte alltför ofta. Men roligt var det.
¤ Sommarens mest puckade replik? "Vet du vem jag är?!" fräste en överförfriskad ung man till mig - medan han stod på mina tår! - på fredagskvällen under Matarengi marknad. Gå hem och tagga ner, darling. Inte bra att ta sig själv på så stort allvar, att man måste be sina kompisar tala om för andra kroggäster vem man är. Lite Anna Sjödin-varning där.
¤ Sommarens hetaste ögonblick. Bastun i stugan i Lahnasuando i fredagsnatt. Hjälp, vad jag hade eldat! Det gick inte ens att ta löylyä! Och ur vattenvärmarens skorsten syntes eldslågor. Nej, annat var det i den behagliga värmen i rökbastun på Hanhivittikko och i Arendt Hannus i Soukis på Öppen rökbastu i juni eller i bastun i Karungi.
¤ Sommarens bästa politiska utspel? Mauds förslag under Almedalsveckan att införa greencard för en organiserad arbetskraftsinvandring. Gillar det förslaget skarpt och är stolt över att tillhöra ett parti som ständigt ser frågor ur nya aspekter och kommer med nya lösningar på gamla problem. Som vissa andra a) inte ser/erkänner b) inte har förmåga och/eller vilja att åtgärda.
Var rädda om er och ha en fortsatt trevlig sommar. Whereever on earth you are.
Tills vidare några kommentarer om aktuell politik och sammanfattande rader av sommaren... så här långt:
¤ Övertorneå kommuns köp av Pullinki Ski och Wildmarkens Hälsa & Friskvård
Inte ett roligt beslut. Men nödvändigt för att säkra norra kommundelens kort- och långsiktiga framtid. Med ett samlat ägande och grepp finns nu förutsättningar att skapa en helhetslösning för en utvecklad sportturism (kanske framför allt vintersport) med bas i Svanstein och tjänster i byarna runtomkring.
¤ NUTEK:s granskning idag av kostnaderna för byråkratin och regelkrånglet som drabbar Sveriges företagare
Äntligen har en sådan gjorts. Givetvis var innehållet av sådant sprängstoff att regeringen kände anledning att mörka rapporten över valet! Ännu ett i raden av argument till varför Sverige så väl behöver ett maktskifte! Om inte den sittande maktfullkomliga regeringen behöver time-out, så gör vi svenskar det.
¤ Israel - Libanon-krisen i Mellanöstern
Jag saknar ord för att uttrycka den vanmakt och frustration jag känner över situationen. Inte ens två dagars eld upphör kunde Israel fullfölja. Och samtidigt stärks det folkliga stödet för radikala grupper som Hizbollah i takt med den fortsatta israeliska offensiven. Var ska detta sluta? Hur ska något gott komma ur det som nu sker?
¤ Sommarens bästa deckare? "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt som gått som sommarföljetong i Kuriren. Sista avsnittet publicerades förra måndagen när jag också återgick till jobbet efter tre veckors semester. Det kändes som att det faktum att det var sista avsnittet och första da'n på jobbet efter semestern också markerade att den ljuvliga sommaren sakta går mot sitt slut.
"Det blod som spillts" av Åsa Larsson har jag inte läst förrän nu. Och egentligen har jag inte gjort det nu heller. Jag lyssnade på den i en uppläsning av Katarina Ewerlöf och den var väl bra, även om det var extremt irriterande att höra hennes taskiga uttal av ortsnamnen. Det sänkte tyvärr upplevelsen. Idag kom "Fyren" av PD James från bokklubben och den känns spännande. Mina ansträngningar att inte bara läsa deckare under sommaren, har ebbat ut. Jag har börjat på "Anna, min älskade" men den tar sig inte riktigt. Samma sak med hörboken Gangsters av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson. Det känns som att boken aldrig kommer till skott och att historien bara rör sig som katten kring het gröt. Inte undra på att man måste dra igång bredvid-läsnings-projekt på sidan av...
¤ Sommarens bästa låt? "Hip's dont lie" med Shakira och Wyclef Jean. Trots Robbie Williams-konserten 1 juli!
¤ Sommarens bästa Sommar-pratare (hittills)? Åsa Larsson om sin barndomssomrar hos sin mormor i Kurkkio. Eller Malin Berghagen - av alla människor. Jag blev förvånad och imponerad av hennes program. Wikegård var en klar favorit som höll förväntningarna. Däremot var Persbrandt en besvikelse - gnällig och bitter. Kattis Ahlström var ganska bra, rolig med självdistans.
¤ Sommarens godaste grillrätt? Kanske den whiskymarinerade entrecôten i fredags. Mnnnmm.
¤ Sommarens bästa dopp? Playa del Kuiva - såklart! Även om det var lite väl många bromsar. När vattnet i Torneälven sjunker och sandbankarna växer i omfång är de oslagbara strand hang-outs. Som utomlands! Och hur många badare kan promenera över till Finland?
¤ Sommarens roligaste dans? Buggen i Jänkisjärvi. Och discot på Tornedalia på marknadsfredagen när min bror, Göran och jag fick shaka loss. Det händer tyvärr inte alltför ofta. Men roligt var det.
¤ Sommarens mest puckade replik? "Vet du vem jag är?!" fräste en överförfriskad ung man till mig - medan han stod på mina tår! - på fredagskvällen under Matarengi marknad. Gå hem och tagga ner, darling. Inte bra att ta sig själv på så stort allvar, att man måste be sina kompisar tala om för andra kroggäster vem man är. Lite Anna Sjödin-varning där.
¤ Sommarens hetaste ögonblick. Bastun i stugan i Lahnasuando i fredagsnatt. Hjälp, vad jag hade eldat! Det gick inte ens att ta löylyä! Och ur vattenvärmarens skorsten syntes eldslågor. Nej, annat var det i den behagliga värmen i rökbastun på Hanhivittikko och i Arendt Hannus i Soukis på Öppen rökbastu i juni eller i bastun i Karungi.
¤ Sommarens bästa politiska utspel? Mauds förslag under Almedalsveckan att införa greencard för en organiserad arbetskraftsinvandring. Gillar det förslaget skarpt och är stolt över att tillhöra ett parti som ständigt ser frågor ur nya aspekter och kommer med nya lösningar på gamla problem. Som vissa andra a) inte ser/erkänner b) inte har förmåga och/eller vilja att åtgärda.
Var rädda om er och ha en fortsatt trevlig sommar. Whereever on earth you are.
fredag, juli 21, 2006
Sauna, sääskiä ja hilloja
eller på svenska: bastu, mygg och hjortron. De orden tillsammans med ordet "vänner" sammanfattar mina semesterdagar veckan som gått tills idag.
Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.
Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.
Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.
Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!
Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.
Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.
Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.
'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.
Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.
Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?
Var rädda om er och ha en trevlig helg!
Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.
Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.
Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.
Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!
Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.
Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.
Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.
'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.
Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.
Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?
Var rädda om er och ha en trevlig helg!
måndag, juli 17, 2006
Intensiva marknadsdagar till ända
De tre senaste dagarna har varit så intensiva och rusat förbi i en sådan hastighet att jag knappt hunnit med själv och än mindre hålla er blogg-besökare uppdaterade! Ska man summera den gångna marknadsveckan; alla intryck, alla fantastiska möten med människor och de politiska aktiviteterna så väljer jag två ord. Intensiva. Suveräna. Jag har fått mycket kraft, energi och inspiration i möten med människor de gångna dagarna. Inspiration i mitt fortsatta arbete och engagemang på alla plan - inte enbart det politiska, utan i minst lika hög utsträckning det mänskliga och det civila.
Och kanske är det vid sådana tillfällen som marknader och stora folkfester det är som bäst eller roligast med politiken. Att få träffa människor som kommer fram och har idéer och synpunkter på vad som behöver göras, eller vad de tycker behöver förbättras. Det är inte alltid säkert att man delar åsikten, men att mötas, stöta och blöta frågor ur olika infallsvinklar är otroligt givande. Det politiska samtalet mellan väljare och valda uppstår oftast i de spontana mötena. Då är det politiska samtalet högst levande.
Bland alla intryck av dessa möten vill jag notera två typer av fenomen:
#1 Tack alla snälla och vänliga medmänniskor!
Många människor har kommit fram och sagt mycket vänliga saker. För det vill jag tacka er så hjärtligt. Det är roligt att få respons och återkoppling på det man gör och säger, och för det är jag mycket tacksam. Ett speciellt tack också till er som gett mig konstruktiva och utvecklande respons. Det gör mig till en bättre människa och politiker.
# 2 Ja, gör det! Kryssa mig! Rösta på Centerpartiet i valet!
Många människor har kommit fram och sagt att de bestämt sig för att rösta på mig och/eller Centerpartiet i höstens val. Till alla er vill jag bara säga: Ja! Gör det! Rösta på oss och ge oss chansen! Vi kan, vi vill, vi har kanske aldrig tidigare varit så väl förberedda heller att ta ansvar för vårt samhälle, vår framtid och utveckling. Vi kommer att behöva varenda röst för att få till stånd ett efterlängtat maktskifte och ge sossarna minst fyra års time-out.
När kommunfullmäktiges ordförande, den socialdemokratiske profilen och f d kommunalrådet i Övertorneå kommun Kurt A Larsson i dialogen med väljare håller mig för att vara "ett oprövat kort", kan jag inte motstå frestelsen att kommentera hans bedömning av min person. Detta eftersom vissa skillnader mellan sossar och oss andra blir så tydliga. Eller vad säger ni?
För det första. Ja, Kurt du har både rätt och fel.
Jag är ett oprövat kort i kommunalpolitiska sammanhang i så måtto att jag hittills inte haft ett politiskt förtroendeuppdrag på den kommunala nivån. Det beror i sin tur på att jag efter valet 2002 som tjänsteman i kommunen - till skillnad från vissa andra, bl a socialdemokrater - inte ville utsätta mig och Centerpartiet för risken att sitta på två stolar samtidigt. Däremot har jag varit politiskt aktiv i Centerpartiets interna kommunala organisation och också varit kretsordförande sedan mars 2005.
Politiskt skolad har jag blivit sedan jag var 13 år under mina år i Centerpartiets ungdomsförbund, senare som vice förbundsordförande i Centerpartiets Högskoleförbund och under åren på riksdagskansliet i Stockholm i arbetet för partiledning och riksdagsgrupp och i Europaparlamentskansliet i Bryssel och Strasbourg. De erfarenheter jag gjort och de nätverk från Tornedalen till Bryssel över Stockholm jag under 31 år byggt upp, kan knappast skada Övertorneå kommun och dess invånare.
Vad betr mina insikter och kunskaper, mitt engagemang och förmåga i Övertorneå kommun, så bemöter jag inte ens det påstått oprövade i min person. Jag låter mitt tidigare arbete för kommunens räkning, mitt ideella engagemang och klappande hjärta för kommunen tala för sig själv.
(I fredags natt fick jag till min stora glädje och förvåning motta den hedervärda utmärkelsen Madame Matarengi. Det fantastiska med det - för jag har ärligt talat ännu vare sig förstått vad titeln innebär eller smält att den tilldelats lilla mig - är den vinnande motiveringen: "Hon har inspirerat och fått positiva saker att hända i Övertorneå kommun. Hon är en inspirationskälla som det skulle finnas flera av i Övertorneå kommun.")
För det andra. Jag må vara oprövad. Men hellre det än beprövad, som socialdemokraterna är i landet, länet och kommunen. Och det är väl det som är poängen i höstens val: att det är dags för förändring.
För det tredje. Att leda en kommun är - lika lite som att leda vilken annan organisation som helst - ingen enmansshow. I mitt parti finns många andra kompetenta, erfarna och dugliga krafter, och det är därför vi tillsammans bildar ett starkt lag och en bra mix av bakgrund, erfarenheter, drivkrafter.
Att leda en kommun gör ingen man eller kvinna själv. Det är på folkets mandat, vilja och uppdrag, som när och om det omsätts i samspelet mellan förtroendevalda och tjänstemän, mellan privat och offentlig sektor, skapar rätt anda och förhållningssätt ur vilka dynamik och en framåtgående rörelse kan födas, till gagn för kommunmedborgarna, till gagn för det näringsliv som verkar i kommunen och bidrar till samhällets välstånd.
Det är bara genom att arbeta tillsammans med förenade krafter för kommunens bästa, som Övertorneå kommun klarar sin framtid och överlevnad som egen kommun. En kommun som sjuder av entreprenörskap och framtidstro, en kommun där medborgarna bejakar Det Goda Livet och som gör att fler hela tiden vill söka sig dit.
Nej, det har varit tre fantastiska dagar på Matarengi Marknad! Gårdagen markerade också avslutet på årets marknadsvecka med de föregående marknadsdagarna i Hietaniemi och Juoksengi. Förutom politisk debatt som det var så roligt och efterlängat att få ägna sig åt i fredags och lördags för min egen del och som åskådare under gårdagens debatt om jobb och företagande där Övertorneås egen riksdags- och kommunkandidat Ulf Hannu med bravur förde vår talan, har jag förstås också hunnit roa mig och koppla av.
Tillsammans med Göran har vi varit ute på kvällsnöjen på hotellet, dansat i Roger Qvarnströms tält tills han stängt och verkligen känt att det varit marknad, hunnit hylla 40-åringarna Kalle och Mona i Niskanpää och fått vara med på en fin och trevlig fest i Kattila och mycket mer.
Min lillebror Henric och hans kompis Ricky har gästat oss i helgen och tillsammans har vi haft roligt. I lördagskväll anslöt vår riksdagskandidat Christina Simonsson sig till gänget. Medan Göran och jag var på kalas, tog Hence och Ricky och andra trevliga Övertorneå-bor hand om Christina och gav henne oförglömliga marknadsminnen från Övertorneå. Igår kampanjade vi tillsammans på marknadsområdet och konstaterade skämtsamt att vi kan bli två historiska damer om väljarna vill: Christina kan bli Centerpartiet Norrbottens första kvinnliga riksdagsledamot och jag kan bli Tornedalens första kvinnliga kommunalråd. Visst, är det härligt med utmaningar?!
Snart bär det av till Kärrbäck. Under ca två års tid på riksdagskansliet utgjorde Sven Tornberg, Magnus Haara och jag en egen liten "Tornedalsmaffia" där och i eftermiddag och kväll är det dags för maffian att träffas på hemmaplan, vara nostalgiska, ha roligt och äta gott.
Samtidigt har den gångna helgen bjudit på livets bisarra kontraster. Medan vi festar och har roligt, njuter av sommaren, bygden och varandras sällskap, nya och gamla bekantskaper i en trygg och vacker miljö, har Israel passerat varje gräns för proportionalitet i folkrättens rätt till sjävförsvar i sina angrepp mot Libanon i jakten på Hizbollah.
Tillsammans med en av våra lokala företagare, Jamal som sedan några år driver pizzerian La Bonté här i Övertorneå, stod vi med tårar i ögonen och pratade om situationen i hans gamla hemland. På datorn såg vi bilderna av sönderbrända barnkroppar. Vad ont har dessa civila libaneser gjort Israel? Jamal fick i vart fall under gårdagen inte kontakt med sin mamma och andra anhöriga i Beirut. Den israeliska armén har med sitt amerikanska försvarsmaterial åstadkommit stor materiell förstörelse av civil infrastruktur; telefonväxlar, broar, VA- och uppvärmningsanläggningar.
Idag ser jag att Israel motsätter sig G8-ledarnas förslag att sända en multilateral styrka till Libanon. Varför? Vilken lösning av den upptrappade konflikten tänker sig Israel?
Och kanske är det vid sådana tillfällen som marknader och stora folkfester det är som bäst eller roligast med politiken. Att få träffa människor som kommer fram och har idéer och synpunkter på vad som behöver göras, eller vad de tycker behöver förbättras. Det är inte alltid säkert att man delar åsikten, men att mötas, stöta och blöta frågor ur olika infallsvinklar är otroligt givande. Det politiska samtalet mellan väljare och valda uppstår oftast i de spontana mötena. Då är det politiska samtalet högst levande.
Bland alla intryck av dessa möten vill jag notera två typer av fenomen:
#1 Tack alla snälla och vänliga medmänniskor!
Många människor har kommit fram och sagt mycket vänliga saker. För det vill jag tacka er så hjärtligt. Det är roligt att få respons och återkoppling på det man gör och säger, och för det är jag mycket tacksam. Ett speciellt tack också till er som gett mig konstruktiva och utvecklande respons. Det gör mig till en bättre människa och politiker.
# 2 Ja, gör det! Kryssa mig! Rösta på Centerpartiet i valet!
Många människor har kommit fram och sagt att de bestämt sig för att rösta på mig och/eller Centerpartiet i höstens val. Till alla er vill jag bara säga: Ja! Gör det! Rösta på oss och ge oss chansen! Vi kan, vi vill, vi har kanske aldrig tidigare varit så väl förberedda heller att ta ansvar för vårt samhälle, vår framtid och utveckling. Vi kommer att behöva varenda röst för att få till stånd ett efterlängtat maktskifte och ge sossarna minst fyra års time-out.
När kommunfullmäktiges ordförande, den socialdemokratiske profilen och f d kommunalrådet i Övertorneå kommun Kurt A Larsson i dialogen med väljare håller mig för att vara "ett oprövat kort", kan jag inte motstå frestelsen att kommentera hans bedömning av min person. Detta eftersom vissa skillnader mellan sossar och oss andra blir så tydliga. Eller vad säger ni?
För det första. Ja, Kurt du har både rätt och fel.
Jag är ett oprövat kort i kommunalpolitiska sammanhang i så måtto att jag hittills inte haft ett politiskt förtroendeuppdrag på den kommunala nivån. Det beror i sin tur på att jag efter valet 2002 som tjänsteman i kommunen - till skillnad från vissa andra, bl a socialdemokrater - inte ville utsätta mig och Centerpartiet för risken att sitta på två stolar samtidigt. Däremot har jag varit politiskt aktiv i Centerpartiets interna kommunala organisation och också varit kretsordförande sedan mars 2005.
Politiskt skolad har jag blivit sedan jag var 13 år under mina år i Centerpartiets ungdomsförbund, senare som vice förbundsordförande i Centerpartiets Högskoleförbund och under åren på riksdagskansliet i Stockholm i arbetet för partiledning och riksdagsgrupp och i Europaparlamentskansliet i Bryssel och Strasbourg. De erfarenheter jag gjort och de nätverk från Tornedalen till Bryssel över Stockholm jag under 31 år byggt upp, kan knappast skada Övertorneå kommun och dess invånare.
Vad betr mina insikter och kunskaper, mitt engagemang och förmåga i Övertorneå kommun, så bemöter jag inte ens det påstått oprövade i min person. Jag låter mitt tidigare arbete för kommunens räkning, mitt ideella engagemang och klappande hjärta för kommunen tala för sig själv.
(I fredags natt fick jag till min stora glädje och förvåning motta den hedervärda utmärkelsen Madame Matarengi. Det fantastiska med det - för jag har ärligt talat ännu vare sig förstått vad titeln innebär eller smält att den tilldelats lilla mig - är den vinnande motiveringen: "Hon har inspirerat och fått positiva saker att hända i Övertorneå kommun. Hon är en inspirationskälla som det skulle finnas flera av i Övertorneå kommun.")
För det andra. Jag må vara oprövad. Men hellre det än beprövad, som socialdemokraterna är i landet, länet och kommunen. Och det är väl det som är poängen i höstens val: att det är dags för förändring.
För det tredje. Att leda en kommun är - lika lite som att leda vilken annan organisation som helst - ingen enmansshow. I mitt parti finns många andra kompetenta, erfarna och dugliga krafter, och det är därför vi tillsammans bildar ett starkt lag och en bra mix av bakgrund, erfarenheter, drivkrafter.
Att leda en kommun gör ingen man eller kvinna själv. Det är på folkets mandat, vilja och uppdrag, som när och om det omsätts i samspelet mellan förtroendevalda och tjänstemän, mellan privat och offentlig sektor, skapar rätt anda och förhållningssätt ur vilka dynamik och en framåtgående rörelse kan födas, till gagn för kommunmedborgarna, till gagn för det näringsliv som verkar i kommunen och bidrar till samhällets välstånd.
Det är bara genom att arbeta tillsammans med förenade krafter för kommunens bästa, som Övertorneå kommun klarar sin framtid och överlevnad som egen kommun. En kommun som sjuder av entreprenörskap och framtidstro, en kommun där medborgarna bejakar Det Goda Livet och som gör att fler hela tiden vill söka sig dit.
Nej, det har varit tre fantastiska dagar på Matarengi Marknad! Gårdagen markerade också avslutet på årets marknadsvecka med de föregående marknadsdagarna i Hietaniemi och Juoksengi. Förutom politisk debatt som det var så roligt och efterlängat att få ägna sig åt i fredags och lördags för min egen del och som åskådare under gårdagens debatt om jobb och företagande där Övertorneås egen riksdags- och kommunkandidat Ulf Hannu med bravur förde vår talan, har jag förstås också hunnit roa mig och koppla av.
Tillsammans med Göran har vi varit ute på kvällsnöjen på hotellet, dansat i Roger Qvarnströms tält tills han stängt och verkligen känt att det varit marknad, hunnit hylla 40-åringarna Kalle och Mona i Niskanpää och fått vara med på en fin och trevlig fest i Kattila och mycket mer.
Min lillebror Henric och hans kompis Ricky har gästat oss i helgen och tillsammans har vi haft roligt. I lördagskväll anslöt vår riksdagskandidat Christina Simonsson sig till gänget. Medan Göran och jag var på kalas, tog Hence och Ricky och andra trevliga Övertorneå-bor hand om Christina och gav henne oförglömliga marknadsminnen från Övertorneå. Igår kampanjade vi tillsammans på marknadsområdet och konstaterade skämtsamt att vi kan bli två historiska damer om väljarna vill: Christina kan bli Centerpartiet Norrbottens första kvinnliga riksdagsledamot och jag kan bli Tornedalens första kvinnliga kommunalråd. Visst, är det härligt med utmaningar?!
Snart bär det av till Kärrbäck. Under ca två års tid på riksdagskansliet utgjorde Sven Tornberg, Magnus Haara och jag en egen liten "Tornedalsmaffia" där och i eftermiddag och kväll är det dags för maffian att träffas på hemmaplan, vara nostalgiska, ha roligt och äta gott.
Samtidigt har den gångna helgen bjudit på livets bisarra kontraster. Medan vi festar och har roligt, njuter av sommaren, bygden och varandras sällskap, nya och gamla bekantskaper i en trygg och vacker miljö, har Israel passerat varje gräns för proportionalitet i folkrättens rätt till sjävförsvar i sina angrepp mot Libanon i jakten på Hizbollah.
Tillsammans med en av våra lokala företagare, Jamal som sedan några år driver pizzerian La Bonté här i Övertorneå, stod vi med tårar i ögonen och pratade om situationen i hans gamla hemland. På datorn såg vi bilderna av sönderbrända barnkroppar. Vad ont har dessa civila libaneser gjort Israel? Jamal fick i vart fall under gårdagen inte kontakt med sin mamma och andra anhöriga i Beirut. Den israeliska armén har med sitt amerikanska försvarsmaterial åstadkommit stor materiell förstörelse av civil infrastruktur; telefonväxlar, broar, VA- och uppvärmningsanläggningar.
Idag ser jag att Israel motsätter sig G8-ledarnas förslag att sända en multilateral styrka till Libanon. Varför? Vilken lösning av den upptrappade konflikten tänker sig Israel?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)