Valrörelse pågår! Live from Kuusamo

Solens varma strålar flödar här i Kuusamo, östra Finland. Tillsammans med ett gäng partikamrater har vi ägnat söndagsförmiddagen på konungens 60:e födelsedag, till att arbeta och förfina ett utkast till kommunalt handlingsprogram.

Medan socialdemokraterna och vänstern imorgon paraderar under röda fanor och tomma slagord, diskuterar vi politiska förslag som ökar företagsamheten och minskar arbetslösheten.

Igår morse plåtade vi ett glatt gäng kommunfullmäktige-kandidater, medlemmar och aktiva partiföreträdare i Kattilakoski. Bilden ska användas i en folder som småningom kommer alla medborgare i vår kommun till del.

Att lära känna varandra bättre, ha trevligt tillsammans och varva seriösa politiska diskussioner med lättsamma inslag, är en viktig framgångsfaktor i
bygget av ett vinnande lag.

Ett hav av möjligheter

Har precis totat ihop lite text till det kommunala handlingsprogram som vi håller på att ta fram. Imorgon kväll ska vi träffas i arbetsgruppen och gå igenom materialet och producera ett förslag, som vi kan jobba vidare med i helgen. Puh! Är så trött att ögonen blöder.

Det blev en lång dag idag med start i Kalix kl 05.30 imorse. Min kollega Jan och jag skulle hinna med 07.35- flyget imorse och jag delade upp min resa med övernattning hos mamma. Vi hade Hanhivittikko vänner-möte igårkväll så jag kom inte iväg från Övertorneå förrän framåt kl 22.

Eftersom Jan och jag jobbar i ett Barents-projekt är det inte att undra på, hur ofta vi pratar Barents och det som händer och sker i området. Senast i förrgår (24/4) skrev den norske utrikesministern Jonas Gahr Stöhre på SvD:s Brännpunkt om regionen. Det känns nästan generande och pinsamt när också en norsk (eller utländsk minister överhuvudtaget!) måste tala om för oss svenskar att det nu "är det dags att utvidga perspektivet och inleda ett nytt samarbetskapitel i de allra nordligaste områdena".

Vi är många som oroar oss för hur den svenska regeringen hanterar frågan om Barentsregionen. Det finns åtskilliga exempel på hur Sverige laggar efter, framför allt efter våra nordiska grannar, Norge och Finland men även andra, och hur Sverige tyvärr också i åtskilliga fall prioriterat ner frågan och sänkt ambitionsnivån. Det tycks som om man i Stockholm inte riktigt förstår frågans vidd och betydelse. Det är synd och det är vi norrbottningar som får betala priset i form av uteblivna utvecklingsmöjligheter!

Så därför alla Barents-vänner: snart är det återigen finländskt EU-ordförandeskap och frågan om den Nordliga dimensionen kommer att lyftas fram på agendan. Låt oss icke förtröttas i kampen och sprida ljus och upplysning om det hav av möjligheter som Barentsregionen representerar! Håll ut och keep up the good work!

Grüss Gott aus Bayern!

Shakin 'n' stirred hemma på Tallbacken igen, efter en veckas semester i München, Österrike och Scweiz och besök och samvaro med våra vänner. Nu är Jay bortgift och tituleras sedermera Jay Anna Harris-Theis. Det var ett vackert bröllop Jay & Fredrik ordnade i München i fredags. I strålande solsken kunde vi efter ceremonin på Standesamt på Mandlstrasse skåla för de nygifta i Engelska parken. Därefter fortsatte begivenheten med tårtkaffe, bussrundtur på "Jay & Fredrik hotspots" och till sist middagen och festen på Kaisergarten. Helgen var alldeles underbar och avkopplande och vi fick tid tillsammans med brudparet under lördagen och tidig söndagförmiddag innan vi påbörjade den långa hemresan.

Den stora överraskningen inträffade under torsdagseftermiddagen då Jays bror och hustru med 10 veckors bebis plötsligt dök upp. Joel & Cayce Harris är bosatta i Memphis och kunde på grund av hans lärarexamen egentligen inte delta i bröllopet. Det visade sig dock att dagen för examination blivit framflyttad och direkt när Cayce fick veta det, hade hon bokat biljetter till hela familjen. Vi satt på en liten kaffebar när Fredrik plötsligt dök upp med en barnvagn, som snart skulle visa sig innehålla lille Jaden, som Jay lustigt nog i uppståndelsen först inte kände igen; "whose baby is this, Fredrik?!" lyder de redan bevingade orden. Strax hoppade Cayce fram och Joel en stund senare och glädjen var total, för att inte tala om hur det blev senare när Jay & Joels föräldrar också en stund senare upptäckte vilka som anlänt. Helt underbart! Det kändes jättebra att Jays bror och familj kunde vara med på denna så viktiga dag.

Dessförinnan hade vi några fina dagar hos Anja & Georges i Chur, Schweiz. Deras yngsta son Thomas har blivit en stor och reslig man som utbildar sig till skogsskötare. Det var jätteroligt att återse Chur efter 14 år, se'n jag då var där ett par somrar och sommarjobbade. Resan till nästa anhalt Salzburg gick via Lofer och Uncken, två små fina sportorter i österrikiska alperna, där Göran och svenska juniorlandslaget i kanotslalom varit två år i rad och tränat och tävlat.

Tack alla kära vänner för er stora gästfrihet! Det var jätteroligt att få träffas igen på era hemmaplaner och få tid och tillfälle att umgås tillsammans med er.

Många funderingar om vad som kommer att hända med "utanförländerna" Schweiz och Norge, efter besöket där och samvaron med norska Anne, se'n 40 år boendes i Tyskland. Kostnadsnivån är påtagligt högre och den kris i välfärdsstaten som vi upplever i Sverige, tar sig samma uttryck i Schweiz och Norge, givet vissa viktiga skillnader i hur samhällena fungerar. Hur länge kommer invånarna att stå ut med högre levnadskostnader, hur länge kommer näringsliven att klara den globala konkurrensen?

Nu laddar vi för valet den 17 september och denna vecka har vi arbete med att ta fram manus och bild till den hushållsfolder, som ska ut med våra valsedlar småningom. Vi kommer också att jobba med det nya kommunalpolitiska handlingsprogrammet på såväl torsdagskväll som söndagförmiddag.

Dessutom har vi hela frågan om det framtida särskilda boendet i Övertorneå som KS-ledamöterna med Ulf och Harry i spetsen förtjänstfullt agerat i. Av flera skäl vill vi se ett nytt boende. Givet bl a den befolkningssammansättning vi har och det behov av kunnig, engagerad och motiverad arbetskraft som vi behöver och kommer att behöva inom äldreomsorgen framgent, är det viktigt att nu göra en så framtidssäker investering som möjligt. Men fler behöver göra sina röster hörda i denna så viktiga debatt, som snart klubbas, på kommunfullmäktige den 8 maj. Vad tycker personalen, fackföreningarna, vad tycker de äldre idag och vi som kommer att bli gamla så småningom? Vad tycker anhöriga? Alla är vi berörda och alla har vi ett ansvar för att nå en så ändamålsenlig lösning som möjligt.

Snälla kronprinsessan: gift Dig!

På resan till och från Luleå idag lyssnade jag förstås på radio och favoritprogrammen på P1, även om det på sedvanligt vis blev en hel del zappade mellan kanalerna och stationerna. Jag har med stort intresse följt röstsammanräkningen i det italienska valet och blev förundrad och betänksam när jag hela morgonen hörde Alice Petréns rapporter från Rom. Hon beskrev Italien som ett tudelat land och hela parlamentsvalet som en folkomröstning för och emot Berlusconi, och konkluderade hela inslaget med orden: och de största förlorna är det italienska folket.

"Varför?" "Hur?" "Hur menade hon egentligen", kom jag på mig själv att fundera. Folket har fått säga sitt i ett demokratiskt val. Att utfallet resulterar i ett svårmanövrerat politiskt läge är en sak. Men att säga att folket förlorat efter att de har utövat sin rösträtt, dessutom i en omfattning som inte Italien är bortskämd med, känns dock en smula magstarkt.

Nu är det inte ens en vecka tills Göran och jag åker iväg till Tyskland och Jay Annas bröllop med turer i Schweiz och Österrike. Jag längtar förfärligt till att komma iväg. Först och främst blir det roligt med lite semester, att få umgås på tu man hand, träffa vänner som vi inte annars ser eller umgås men så ofta, fira Jay och Fredrik, men också för att på plats upptäcka vad som är hett stoff i de respektive länderna.

Sist och slutligen för ikväll: Fylld av vårkänslor, hoppar den oblyge, men ack så hjälplöst oideologiske, monarkisten i mig fram. Åh, vad jag längtar efter kronprinsess-bröllop och kunglig bröllopsyra! När den dagen infinner sig är jag den förste att utbrista ett "Äntligen!". Efter bröllop och barndop i kungahusen i Norge, Danmark och Belgien, kan det väl snart bli vår tur! Eller hur?

La PrimaVera

Våren är i antågande konstaterade min favorit som ny premiärminister i det italienska parlamentsvalet, Romano Prodi, på sin hemsida för tre dagar sedan. I skrivande stund är det ännu ovisst om det blir ett maktskifte och röstsammanräkningen verkar tyda på ett mycket jämnt valresultat, med dött lopp mellan kandidaterna i olika regioner. Europa behöver Italien och Italien behöver Europa, med Romano Prodi får vi alla en trygg och pålitlig europé.

I Övertorneå är det aprilväder med snö och slask och även om våren är på gång, har vi en längre startsträcka än Rom. Skidans dag på Särkijärvi igår blev en blöt tillställning i det snöblandade regnet och det var inte utan att jag undrade om det inte blev säsongens sista skidtur. Ikväll hade Centerpartiet bjudit in till öppet möte i Juoksengi för att diskutera framtidens äldreomsorg och skola. Två viktiga och aktuella frågor, där viktiga avgöranden kommer att behöva fattas inom en snar framtid.

Den 8 maj ska kommunfullmäktige besluta om hur det särskilda boendet Särkivaaragården ska moderniseras. Valet står mellan den sittande majoritetens förord för en om- och tillbyggnad och vårt förslag om nybyggnation. Den nuvarande Särkivaaragården utgör inte en god arbetsmiljö för personalen, och erbjuder inte heller ett vare sig tids- eller ändamålsenligt boende för våra gamla. Något måste därför göras.

Vi välkomnar en öppen, bred och livlig debatt om vad medborgarna anser i denna fråga. Det kommer att bli en av våra största investeringar för överskådlig tid och därför är det angeläget att frågan ventileras så brett som möjligt. Behovet av goda kalkyler, underlag, genomlysta alternativ är stort för att få ett så välgrundat beslutsfattande som möjligt. Vad tycker du?

Därför vill jag bli kommunalråd i Övertorneå

Idag har vi presenterat vår kommunfullmäktigelista. Jag har fått förtroendet att toppa listan och därmed utgöra vår kommunalrådskandidat. Jag känner mig oerhört hedrad och stolt över att få förtroendet att leda vårt arbete och vårt gäng och kommer att göra allt vad jag kan för att tillsammans med mina partikamrater göra en bra valrörelse.

Att kandidera till kommunalrådsposten, sker utifrån många bevekelsegrunder. Jag är en bärare av de värderingar och visioner som Övertorneå kommun behöver idag och än mer i framtiden. Den vision om ett företagsamt, grönt, tryggt och öppet Övertorneå som vi står för, är vad Övertorneå behöver för att klara framtiden och välfärden. Min förhoppning är att få mandat att tillsammans med alla som lever och verkar här, se till att utveckla och förnya Övertorneå kommun.

Den lista vi går till val på är ett starkt och kraftfullt alternativ till den sittande vänsterkoalitionen. Våra kandidater och vårt lag är en skön blandning människor med avseende på olika erfarenheter och utgångspunkter i politiken. De är mammor och pappor till små och stora barn, de driver företag, de bor runtom i vår kommun, de har varit aktiva i politiken och/eller föreningslivet, de är unga och gamla. Vi förenas alla av vår vilja att göra Övertorneå till en ännu bättre kommun. Tillsammans har vi alla goda chanser att göra ett bra valresultat.

Att ta vara på sina mor- och farföräldrar

Imorgon 6 april är det två år sedan min mormor gick bort. Jag tänker ofta på henne. Tyvärr, kunde jag inte kommunicera med henne, under hennes sista levnadsår. Det var så mycket jag ville fråga henne om. Om hur det var då när hon var ung, eller vad hon tyckte och tänkte i olika frågor, om vilka minnen och upplevelser hon hade härifrån, eftersom morfar var född och uppvuxen här i Haapakylä i Övertorneå. Jag saknar henne så.

Igår hörde jag på radion två Luleå-tjejer berätta om sin resa till ett navajo-indianreservat och på frågan hur resan, intrycken och upplevelsen påverkar de i sin vardag, svarade en av tjejerna att hon hade fått lust att prata och umgås mer med sin mormor och farfar. De äldre i reservatet hade nämligen haft så mycket att berätta. Ibland blir vi för hemmablinda. Ibland är det nödvändigt som den samiske författaren Nils Aslak Valkeapää skrivit: "reser långt borta/för att vara nära".

Lyckliga ni, som har era äldre kvar. Ta vara på de och den tid ni har tillsammans!

Drygt fem månader kvar...

Imorgon torsdag offentliggör vi Centerpartiets lista till kommunfullmäktige. Nu flyttas tyngdpunkten i valrörelsen successivt från det interna och inre arbetet i partiet till det yttre och utåtriktade. Nu lägger vi kraften på att formulera politiken tillsammans med kommuninvånarna och kommunicera våra idéer och visioner, för att samla så stort stöd som möjligt för en ny politik och en ny majoritet. En politik för ett grönt, företagsamt, öppet och tryggt Övertorneå. Jag ser fram emot en spännande - och förhoppningsvis spänstig - valrörelse!