Imorgon 6 april är det två år sedan min mormor gick bort. Jag tänker ofta på henne. Tyvärr, kunde jag inte kommunicera med henne, under hennes sista levnadsår. Det var så mycket jag ville fråga henne om. Om hur det var då när hon var ung, eller vad hon tyckte och tänkte i olika frågor, om vilka minnen och upplevelser hon hade härifrån, eftersom morfar var född och uppvuxen här i Haapakylä i Övertorneå. Jag saknar henne så.
Igår hörde jag på radion två Luleå-tjejer berätta om sin resa till ett navajo-indianreservat och på frågan hur resan, intrycken och upplevelsen påverkar de i sin vardag, svarade en av tjejerna att hon hade fått lust att prata och umgås mer med sin mormor och farfar. De äldre i reservatet hade nämligen haft så mycket att berätta. Ibland blir vi för hemmablinda. Ibland är det nödvändigt som den samiske författaren Nils Aslak Valkeapää skrivit: "reser långt borta/för att vara nära".
Lyckliga ni, som har era äldre kvar. Ta vara på de och den tid ni har tillsammans!
