Dagens 5 bästa

Dagens 5 bästa händelser utan inbördes rangordning:

1. Åsas revansch.
Tji fick DN:s ledarredaktion efter dagens tarvliga och låga kommentar. Miljardpaket till sossarnas underfinansierade infrastrukturplaner i budgeten om tre veckor

2. Calmar Stadshotell.
Personalen. Deras service och bemötande. Älskade Kalmar-bor. Bastun. Kära Bastuakademi, belöna detta etablissemang. De kan bastu. Oavsett om de följer era riktlinjer.

3. Eskils och Åsas tal.
Alla som funderat på klokskapen i val av c-departement måste ha blivit åtminstone temporärt nöjda när Eskil och Åsa idag fick chansen att inledningstala på miljö och hållbarhetsprogrammet. De levererar fett, som vi säger på nyspråk.

4. Grymma brudar. Stämmogeneralen Karin och bussiga Berit!
Snacka om girlpower. Vad hade man annat kunnat vänta sig?! För oss som känner Karin Pettersson och Berit Snapp hade vi förväntat oss tidernas bästa centerstämma. Väl på plats är det för bra för att vara sant. Otroligt!

5. Återväxten är tryggad.
Vilken fröjd att som åhörare och kommitté-alltiallo få en chans att i lugn och ro sitta och lyssna på debatten på Jobb och företagande-programmet! Vilken debattiver, vilka debattörer! CUF:s och Centerstudenters nuvarande och tidigare ordföranden och stämmoombud har på något sätt satt nivån och fostrat nya generationer skickliga, välformulerade och retoriska ombud. Nu när man har "betalt" för att hålla sig till partistyrelsens och kommitténs förslag till stämman, är man småorolig över dessa demagoger och folkförförare. Till och med miljöministern var imponerad som ju själv är en talare av Guds nåde.

Imorgon bär det av hemåt. Jag missar tyvärr en alldeles, alldeles underbar kväll på Kalmar slott. Men jag får komma hem. Till Kuiva, Göran, våra katter, skogen och älven. Borta bra men hemma bäst :-)

Live från Centerstämman i Kalmar

Jag skrev ett långt blogginlägg - ja, jag vet, jag är för mångordig, men... - jag publicerade det på Departementet. Det blev lite långt från Övertorneå. Men ni som vill följa med mig på Centerstämma i kan kika där.

Bara så ni vet. Varför jag inte svarar i privata mobiltelefonen. Eller inte ringer upp. Jag hinner inte. Vi jobbar på dagen, kvällen och bloggar på natten, innan vi somnar :-)

Ses snart här. Tills dess, allt gott.

Tack för ett bra möte!

Hemkommen för en dryg halv timme sedan, ska jag packa väskan och köra vidare. Imorgon kl 06.35 flyger jag via Arlanda till Östersund för att ta mig till morgondagens uppdrag i Gäddede (där vi - lokala och regionala aktörer samt företrädare för de nationella regeringarna i Sverige och Norge), ska prata kommunal samverkan över riksgränsen).

Vill bara passa på att tacka de som kom till kvällens skolmöte i Juoksengi ikväll för ett bra och konstruktivt möte. Det känns som att viktiga infallsvinklar och aspekter kom fram i ljuset som Eija, jag och vi andra måste gå vidare med. Jag vågar mig inte på att sammanfatta kvällens diskussion, förutom att med tacksamhet notera, att vi nu har föräldrarna i Juoksengis stöd för att driva förslaget om att tillsätta en gemensam grupp med BUN-beredningen, tjänstemän och företrädare för resp byaskola för att utarbeta en konsekvensanalys där de olika alternativen redovisas och prövas. Jag hoppas att man i Svanstein och Pello ser lika positivt på att medverka i ett sådant sammanhang.

Bland mycket klokt tänkt och sagt på mötet ikväll, dröjer sig Ahti Aasas ord om den ovissa framtiden kvar. Han har alldeles rätt. Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet. Och precis som han förtjänstfullt lyfte fram: vem av oss tornedalingar hade för fem år sedan trott att vi skulle ha ett IKEA-varuhus i södra grannkommunen och goda förutsättningar för järnmalmsbrytning i Kaunisvaara i den norra grannkommunen?!

Jag har en massa hemläxor att göra efter kvällens möte. Ett uppdrag jag ska försöka fixa nästa vecka på vår centerstämma i Kalmar, är att prata med partikamraterna i Rättvik och Mora, om hur de lyckades säkra överlevnaden för de små byaskolorna.

Till aktionsgruppen för bevarandet av skolan i Juoksengi

som svar på er debattartikel i NK (24/8).

Jag läser er artikel. Och så läser jag den igen. Men det står ingenstans att ni riktar och vänder er till det socialdemokratiska partiet i Övertorneå kommun.

Istället drar ni orsakssamband mellan å ena sidan sossarnas inre liv och vad som utspelat sig och förevarit på deras möten, å andra sidan "barn-och utbildningsnämndens" beslut och "Övertorneå kommun", "kommunpolitikerna". Av påståendet att en folkvald politiker gått på sin egen linje trots majoriteten i sitt politiska parti, drar ni slutsatsen att "tron på demokratin i denna kommun [faller] som brickorna i ett dominospel" och ifrågasätter värdet av att rösta i våra allmänna val "när det ändå verkar vara en diktatorisk beslutsordning".

Det sättet att resonera gör mig "mörkrädd", för att låna ett ord en av er skrev i ett mejl till mig. Vilken demokratisyn företräder ni själva i Aktionsgruppen och hur korrekt och sakligt, speglar ni beslutsprocessen i vår kommun?

Det gör att jag funderar på klokskapen i mitt förslag på Centerpartiets kommunkretsmöte 12/8, att hålla ett offentligt partimöte inför vårt partis ställningstagande i frågan om norra kommundelens skolstruktur till Juoksengi.

Eftersom våra c-ledamöter i barn- och utbildningsnämnden tagit ställning för det liggande förslaget;

• att lägga ner F6 i Juoksengi och Pello


• flytta samman all F6-verksamhet i befintliga lokaler i Svansteins skola


• att ha förskoleverksamhet i Juoksengi resp Pello


• att låta högstadieeeleverna i norra skolområdet välja mellan 7-9 i Svanstein resp Övertorneå

och jag lutar åt att göra detsamma, tyckte jag, i anständighetens namn, att vi i vårt partis fortsatta process, först borde besöka den by som är mest drabbad av förslaget. För att öga mot öga möta kommuninvånarna, förklara bakgrunden och förslaget, motivera vårt preliminära ställningstagande och inte minst lyssna på berörda elever, föräldrar, bybor och allmänhet i Övertorneå kommun innan vi slutgiltigt tar ställning.

Vi kommer till Juoksengi på söndag för att lyssna på era synpunkter, känslor, kritik och invändningar mot detta förslag, dess alternativ och effekter. Vi gör det som första, men förhoppningsvis inte enda, parti. Men efter att ha läst er debattartikel undrar jag om det är någon vits att komma till er för att samtala och lyssna på er?

För ni verkar mest upptagna och intresserade av att diskutera med socialdemokraterna i Övertorneå kommun. Fine. De är största parti i kommunen och i sittande majoritet. Barn- och utbildningsnämndens främste företrädare är socialdemokrat. Och försök gärna prata med sossarna och påverka dem, men skär fortsättningsvis för allas vår skull, inte hela kommunen, inte alla kommunpolitiker, hela demokratin över samma kam.

Ni argumenterar [i artikeln] för att folk ska sluta rösta, för att sossarna i den här kommunen, inte gör som ni vill i den här frågan. Är det, det, ni menar med demokrati

Och låt mig förklara varför:

Ni blandar, enligt mitt synsätt, ihop demokrati med socialdemokrati - och det verkar vara något annat.

Låt mig därför inledningsvis och upplysningsvis - för ni verkar i stridens hetta - totalt glömt bort och/eller förträngt följande fakta:

• Det finns sju partier i Övertorneå kommunfullmäktige.

Övertorneå kommun är alltså - tack och lov - ingen enpartikommun. Centerpartiet är näst största parti och jobbar hårt för att i nästa val växa ännu mer. Och fortsätter sossarna att ägna sig åt interna stridigheter - inför öppen ridå (!) - istället för att styra och leda den här kommunen med oss som vill, värnar och tar ansvar för kommunens bästa, minskar sannolikt risken ytterligare att kommunen skulle bli en s-märkt enpartikommun.

• Av dessa - finns sex partier representerade med ordinarie ledamöter i barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Av BUN:s protokoll framgår att endast en (Åsa Alanentalo, kd) av alla på sammanträdet tjänstgörande ledamöter inte stöder förslaget.

Slutsats: Skolstrukturen i norra kommundelen är inte en fråga något parti avgör ensamt. Bakom det liggande förslaget råder en nästan total politisk enighet.

Vidare...

• BUN:s förslag är ingen blixt från en klar himmel

BUN har - givet de ekonomiska ramar kommunfullmäktige anvisat (Budgetbeslut Kf 06-11-13 - enhälligt. Dvs inga reservationer av kf-ledamöter bosatta i Juoksengi, Pello, Svanstein eller Luppio eller Övre Kuivakangas - för den delen heller) - att hantera sina frågor.

BUN:s ordförande har på den årliga s k ekonomikonferensen, vars syfte är att "få en samlad bedömning av kommunens ekonomiska förutsättningar för de kommande åren", för den församlade skaran (KS au däribland undertecknad, nämndsordföranden, förvaltningschefer/verksamhetsansvariga) tydligt redovisat vad som var på gång i frågan om skolstrukturen. (Frågan är således ingalunda en ny, "plötslig" diskussionsfråga, utan tvärtom en väl känd sådan, givet den befolkningssammansättning och befolkningsutveckling Övertorneå kommun tyvärr befinner sig i.)

Jag välkomnade där och då - givet det mandat vårt parti fick av väljarna i höstens val för vårt kommunala handlingsprogram och den ekonomiska politik vi där för fram - Vedestigs och BUN:s handlingskraft och ambition att föra dialog med berörda bybor inför ett ställningstagande.

• Inte råd dra beslutet i långbänk

För att ta ställning och vidta åtgärder måste vi göra. Nu. Ju längre vi väntar desto mer äter lokalkostnaderna upp den samlade skolbudgeten. Och det sker på bekostnad av kvalitet för eleverna med undervisning och övrigt stöd. Och att inte göra något och dra frågan i långbänk, menar jag är en oansvarig hållning. Kan vi, av moraliska skäl, verkligen från kommunens totala budget ständigt skjuta mer och mer pengar till barn- och utbildningsverksamheten när antalet barn ständigt sjunker? Medan gruppen äldre och sk äldre äldre ständigt ökar? När de två befolkningsgruppernas kurvor korsar varandra i helt fel riktning? Jag kan i alla fall inte försvara den prioriteringen av våra skattemedel.

Att vi före ett samlat ställningstagande ska göra en konsekvensanalys där olika aspekter och argument för och emot de olika handlingsalternativen ges en allsidig belysning är en självklarhet. Däremot är det en styrka och en fördel om den grupp som utarbetar en sådan konsekvensanalys inte bara består av kommunala skolpolitiker och tjänstemän utan även av föräldrar från resp berörd by, så de misstankar och invändningar som finns blir sakligt utredda.

• Vad är demokrati?!

Jag blir dock apropå demokrati- och människosyn bekymrad när jag läser slutklämmen på debattartikeln: "Är det verkligen en sund tanke att lägga ner en skola i norra kommunens största ännu levande by?"

Vad står den värderingen för, vad andas och signalerar den? Har alla i den här kommunen, som det står i FN:s konvention om mänskliga rättigheter, lika rätt och värde? Gäller det alla och alltid, eller bara några och ibland? Att en by i kraft av sitt invånarantal, ska diktera hur kommunal verksamhet ska bedrivas?

Vad säger det om hur Aktionsgruppen betraktar, alla oss andra som råkar bo någon annanstans i vår fina kommun än just i Juoksengi? Är vi andra klassens medborgare med B-rättigheter?

Jag och många med mig har stor förståelse och full respekt för att bybor kämpar just för sin skola. Eller för att föräldrar kämpar just för sina barn.

Men för de av oss som valt att ta steget till att bli och vara kommunpolitiker, är inte uppgiften att i första hand tillgodose en specifik bys behov och önskemål? Vi måste efter bästa förmåga försöka väga ihop och försöka bedöma vad som är de flesta barns bästa och vad som mest gagnar kommunen i sin helhet och på lång sikt. Och det är där vi kan landa i olika slutsatser, trots att vi kanske delar samma analys.

Mötet börjar kl 19.00 i Polcirkelhuset. Och det är öppet för alla kommuninvånare.

Snyggt jobbat, Kemppainen (Not!)

Jag är född 1975 och tillhör definitionsmässigt, vad som emellanåt i debatten, brukar kallas för den "ironiska generationen". Vår jargong är ironisk, och när vi emellanåt säger en sak, menar vi precis det motsatta. I skriven text är det svårt att uppfatta ironi, att läsa det underförstådda utan röstens tonläge och det sätt på vilket man verbalt säger en sak.

Men "snyggt jobbat, Kemppainen" var precis det första jag spontant tänkte och kände, när jag såg hans uttalande i Norrbottens-Kuriren tidigare i veckan (21/8). Roland Kemppainen är ordförande i socialdemokratiska arbetarekommunen i Övertorneå. Det uppseendeväckande med hans kommentar i NK är att han offentligt diskuterar huruvida och när i så fall vårt sittande kommunalråd ämnar kasta in handduken.

Ett sällan skådat exempel på att aktivt göra en person till s k lame duck. Som f d ordförande för Centerpartiets motsvarighet till arbetarekommunen, är jag särskilt förtrollad över att en så trogen arbetare i den socialdemokratiska vinträdgården som Roland Kemppainen - säger det inte om en oppositionspolitiker. Utan en partikamrat, sitt eget kommunalråd(!).

Det finns säkert de som är skadeglada över krisen och sönderfallet i s. Jag har lätt att hålla mig för att le i mjugg. För insatsen är hög. Det är tre år kvar till nästa val. Det här är det sista Övertorneå kommun behöver just nu. Ett aktivt underminerande av kommunalrådet. Inte manövrerat av en stygg opposition, utan ifrågasatt av sina egna. Frågan är vad som känns värst.

Leve Nationalälvarna!

Idag den 18 augusti är det Nationalälvens dag. Precis som förra året åkte jag till Svanstein för att se forsbåtarna med facklorna. Det var så fint och stämningsfullt förra året och så även i år. (Tyvärr, har jag glömt usb-kabeln till mobilen i Stockholm, så jag kan inte här och nu, visa lite bilder som jag tog där, men det får jag ta igen till veckan!) Att stå vid Torneälvens strand, en ljum kväll i augusti, när det skymmer och sjunga Tornedalssången är en mäktig, nästan övermäktig, känsla. En högtidsstund. Nästan svårt att sätta ord på det man upplever inombords, i alla fall om man som jag, är en känslomänniska. Det är så stort.

Tidigare idag var min lokala partisyster Eija och jag i Luleå dit distriktsstyrelsen (där Eija är ersättare) hade kallat oss gruppledare för en gemensam överläggning om Regionfrågan och Ansvarskommittén. Det var ett mycket bra initiativ av distriktsstyrelsen, hög närvaro, bra och konstruktiva diskussioner och mänger av one-liners! Dagens favorit stod Ulf Ottosson från Arjeplog för, apropå att Axel Oxenstierna - i princip - är mannen bakom dagens länsindelning:
"1634 var kontaktvägarna sämre". Inte långt efter kom Börje Wiss, Kiruna med kommentaren "det går inte att föda barn via internet" om ansvaret för hälso- och sjukvården, centraliseringen av statlig och offentlig service och 24-timmarsmyndighet m.m. (Förhoppningsvis blir det lite bilder från det mötet också nästa vecka)

Dagens antiklimax var dock handlingarna till måndagens KS au! Föredragningslistan är så kort att man undrar om vi bor och är verksamma på samma planet. Som om vi levde i Utopia och allt är fullbordat, omhändertaget. Men mer om detta till veckan.

Riv upp beslutet om Särkivaaragården!

Verkligheten har hunnit ikapp socialdemokraterna och majoriteten. Nu behövs ett omtag i frågan om framtida särskilt boende i Övertorneå.

Kommunstyrelsen beslutade den 16 juli att bevilja starttillstånd för om- och tillbyggnad av Särkivaaragårdens äldreboende i Övertorneå under förutsättning att kommunfullmäktige beslutar att restfinansiera investeringen.

Nu när kostnadskalkylerna spruckit och kostnaderna för om- och tillbyggnaden av Särkivaaragården blir ca 47% dyrare än beräknat, är det ett nytt läge. Beslutsfattare
och medborgare måste ställa sig frågan om det verkligen är rimligt att satsa minst 44
- istället för de beräknade 30 - miljoner kr i en om- och tillbyggnad av en gammal byggnad
med de osäkerheter det innebär, istället för att satsa på ett nybygge.

Före valet 2006 fördes en livlig diskussion om hur behovet av framtida särskilt boende i
Övertorneå skulle mötas. Vi i oppositionen anklagades för ekonomiskt lättsinne när vi av
kvalitetsmässiga skäl för boende och personal argumenterade för ett nybygge, men nu visar det sig - på grund av byggkonjunkturen i Norrbotten - att gapet mellan ett nybygge och ett om- och tillbyggnad minskar.

När kostnaderna rör sig i en riktning mot vad ett nybygge skulle kosta och förutsättningarna
därmed så radikalt förändrats, måste vi ha det politiska modet och klokskapen att ifrågasätta
fattade beslut. Våra argument om omsorgen av våra äldre, boende och anställda är lika giltiga
idag som för ett år sedan, men konjunkturläget gör frågan om omprövning av ställningstagandet nödvändigt.

Jag uppmanar därför medborgarna att bilda opinion i frågan så kommunfullmäktige den 24 september inte skjuter till restfinansieringen för om- och tillbyggnaden av Särkivaaragården och därmed fullföljer ett projekt, vars bevekelsegrunder förändrats i grunden.

Ljuvliga, härliga sommarlov!

Sommarsemesterns sista dag! Åh, vilken härlig sommar det varit! De fyra semesterveckorna har bara rasat iväg men det känns skönt att båda kunna vara nöjd och tacksam över semestern och att se fram emot att återgå till jobbet igen imorgon och allt som väntar på att tas tag i.

Efter ett par inledande semesterdagar med upptäcktsresande på Gotland och öns södra och delar och dessvärre några dagar med sjukhusvistelse, har semestern sedan artat sig riktigt väl. Vi har med benäget bistånd hunnit pyssla på med vårt lilla hus här i Kuivakangas. Det är igår precis ett år sedan jag köpte det och i sommar har många rum fått nya tapeter och förvaringsutrymmen blivit mer ändamålsenliga. Fortfarande återstår några riktigt stora projekt i höst. Förutom el och vvs det hett efterlängtade bastubygget!

Vi är så glada för att vi har fått ha det så bra, fått pyssla på i det lilla och gästats av familj, vänner och bekanta. Personligen har bastukvällen med Sven och Magnus på Palogården i Vojakkala varit en höjdpunkt, för att inte tala om måltiden där innan! Det var inte utan att jag smålog när tankarna vandrade, när jag i förrgår hörde Mona Sahlins sommarprogram och hennes berättelse om sin, Anna Lindhs och Margot Wallströms kräkklubb. Sahlin berättade hur de träffats som unga i SSU och därefter i trettio år följts åt i politiken och tillsammans kunnat "kräka" ur sig allt möjligt, skvaller, skitsnack, roliga upplevelser, familjeliv och politik. Det kändes som en parallell i miniformat till Magnus, Svens och min numera årliga bastukvällstradition. Vi är emellanåt utspridda över landet, Magnus som gruppledare i skånska Eslöv, Sven numera återbördad till Vojakkala som företagare och jag farandes häremellan med ena benet i det kommunalpolitiska i Övertorneå och det andra i departementet och Mauds stab. Men en gång per år samlas vi hemma i Tornedalen för att en kväll fritt prata. Som lyckliga laxar som följer naturens lag och återvänder till sina hemmavatten.

Att skörda naturens gåvor i övrigt är också alltid lika roligt. Att koka rabarbersaft, baka lingonmuffins, plocka svamp och gräva fram den första färskpotatisen. Inte ur eget land, men väl ur egen blomrabatt (!).

I politiken i sommar har vi tampats och brottats med anbud och den ständigt aktuella men ack så svåra diskussionen om hur kommunen på bästa sätt kan och bör stödja det lokala näringslivet. En liten utlöpare ur den diskussionen är att vi i partierna liksom företagarnas organisationer nu får möjlighet att tycka till om ett utkast till borgenspolicy. Jag är av principiella skäl personligen mycket tveksam till att utöka vår näringspolitiska verktygslåda med det instrumentet. Borgensåtaganden är för mig lite som Pandoras ask. De har många gånger "bitit generösa kommuner i svansen", när de goda tiderna kärvat till sig. De innebär svåra avvägningar och kreditmässiga bedömningar, som jag undrar om vi lekmän är skickade att klara.

Vi har också fortsatt att diskutera tekniska enhetens organisation och dess utveckling. Den av revisorerna beställda externa rapporten har redovisats och innehöll åtskilligt matnyttigt. Inte minst en hel del självkritik för oss i KS. Om hur vi underlåter att formulera tydliga krav och förväntningar på verksamheten. Att vi inte följer upp och utvärderar verksamheten m.m. Massor av intressant för de som vill utveckla och förbättra verksamheten. Det positiva är också att mycket av rapporten äger giltighet inte bara för den tekniska enhetens vidkommande, utan den samlade kommunala verksamhetens vidkommande. Mer om detta under hösten.