kan man ibland vara som fritidspolitiker. På gårdagens (26/2) kommunfullmäktige försökte jag med anledning av behandlingen av ärendet om anslutningsavgiften för lokal-tv att få svar på några utestående frågor. Dessa frågor aktualiserade jag på KS 12/2 med en förvirrad diskussion som resultat. Effekten blev densamma igår. Lite tröttsamt att man efter en förvirrad diskussion utgår ifrån att den som äger ärendet, går till botten med frågorna, bara för att i nästa skede, upptäcka att så inte är fallet.
Och ja, jag var nog ute och cyklade i sakfrågan igår. Kommunstyrelsens vice KS-ordförande och jag pratade ständigt förbi varandra. Jag saknade förre kommunchefen Johan Antti. Han hade troligtvis på ett par minuter kunnat reda ut och sortera argumenten och strukturen i diskussionen, som vi heta debattörer inte förmådde göra. Desto mer förargligt att han (Johan) satt på åskådarplats med sin fru och deras yngsta son och inte hade möjlighet att ge sig in i diskussionen. Men väl på planet till Stockholm vid 19-tiden igår kväll kunde han raskt förklara bl a skillnaderna i avgiftsuttags-hänseende mellan tjänsten lokal-tv och tjänsten sotning (myndighetsutövning mot enskild).
På torsdag har vi utbildningsdag för nya kommunfullmäktige. Vi kan se fram emot en heldagsövning och jag har redan klart för mig, vilket pass som blir min favorit i repris, som jag inte kan få nog av - nämligen själva starten; rollfördelningen tjänsteman - förtroendevald. Det ser jag fram emot att vi får grotta ner oss i en stund. Denna ack så klassiska källa till konflikt och missförstånd.
Fram till dess kan vi betänka generaladvokaten i EG-domstolens utlåtande apropå röddiesel-införseln från Finland till Sverige och polttoöljy-trafiken. Domstolen kommer senare i år att sätta ner foten och i ett förhandsavgörande till hovrätten för Övre Norrland meddela sitt slutgiltiga ställningstagande. Som så ofta är fallet när generaladvokatens yttrande publicerats eller domstolens dom avkunnats, är det mest spännande att se hur båda parter förklarar sig som vinnare och lyfter fram olika delar i domen till sin fördel. Vi såg det när det gällde införseln av alkohol och vi kommer även att se det denna gång.
Annat att fundera på är finansieringen av den sk merkostnadsersättningen för plusjobben, som regeringen beslutade att slopa den 15 februari. S-märkta kommunalråd och förmodat opolitiska kommunala tjänstemän talar om beslutet i termer av "dråpslag" och anklagar regeringen för avtalsbrott. I Norrbotten arbetar länets KS-ordförande på landshövdingens initiativ? för att använda strukturfondspengar för att kompensera bortfallet. Var finns det egna ansvaret? Och vem ska ta ansvar för ett medvetet risktagande?
Det har aldrig varit en hemlighet att Allians för Sverige inte trodde på eller ville ha plusjobben. Vi varnade för att det var ett cyniskt sätt att hyfsa arbetsmarknadsstatistiken, skapa konstgjorda jobb eller 'sysselsättning' i ordets bokstavliga bemärkelse för att tala socialdemokratiska, och såg risker med undanträngningseffekter av vanliga, riktiga jobb - som vi nu dessvärre också kan se sker på sina håll. Alla plusjobb är självklart inte meningslösa eller obehövliga. Men att dra på och trycka ut människor på kommunala plusjobb till varje pris, till och med efter maktskiftet, var också ett vägval. Det vore klädsamt om de som då fattade de besluten och tog det steget, idag också ville stå för det.
Idag var förstås Dagen A. Ansvarsutredningen. Den ska jag återkomma till här på bloggen. Det viktigaste just nu är att vi får en konstruktiv debatt som mer handlar om principer än kartor och gränser.
tisdag, februari 27, 2007
söndag, februari 25, 2007
Nattprat och Beroccab(rus)
Idag när det var tiogradig kyla och snöblåst var det dags för årsmöte för Centerpartiets kommunkrets i Övertorneå. Mina partivänner uppvaktade mig med anledning av mitt nya jobb med ett vackert silversmycke, från en av mina absoluta favoritdesigners Erica Huuva, och Harry Grape som är f d gruppledare och f d kretsordförande höll ett fint och gripande tal. Tack kära vänner!
Min sambo är glad över att jag är hemma och ledig. Han tycker att jag behöver andas ut mellan varven. För andra helgen i rad när jag kommit hem, har jag pratat jobb med honom. I sömnen. I förrgår natt hade jag haft en mindre diskussion med honom, huruvida han lämnat synpunkter på en interpellation om beskattningen av bärbranschen... Ja, hjärnan går på högvarv och det är mycket och det är intensivt, men otroligt roligt och spännande.
Helgen har varit lugn och skön. Med en förkylning på halsen har jag igår kokat kycklingsoppa med massor av chili, röd currypasta och vitlök och knaprat finska dundermediciner mot förkylning - Coldrex och Finnrexin är mina absoluta favoriter och ett måste i hemmaapoteket. En Berocca-brustablett per dag har också slunkit ner. Det är säkert obehövligt och/eller något jag inte kan tillgodogöra mig, men Berocca-reklamen är så farligt säljande och frestande: mot "fysisk och psykisk ansträngning"! Ja, just det med den texten, kan i vart fall jag, lätt utveckla ett osunt "beroende" av Berocca. I Finland är apotek inte föremål för statligt monopol och jag var extremt nöjd över det privata apoteket i grannbyn Ylitornio igår. Öppet till kl 14 en lördag. Egen hemsida. Inte illa!
Överhuvudtaget har jag här på hemmaplan njutit av livet som gränsbo. Jag älskar Finland och jag älskar att bo nära Finland. Att med lilla illgröna Polon snabbt åka över bron i Aavasaksa och köpa tervapastiller och Fazer-choklad med chili. Detta broderland med Marimekko, Iittala, Lapin kulta och Mumintroll. Och privata apotek!
Imorgon har vi kommunfullmäktige. Tyvärr, denna gång befriat från kioskvältare. I centergruppen börjar vi dagen med ett besök på ett av våra större företag, Svenska Släp och lastvagnspåbyggnader. Det ska bli spännande att se och höra vilka möjligheter och utmaningar Ville Lampinen och Co står inför och hur han och de ser på Politikens roll för att främja och undanröja dessa. På kvällen flyger jag till Stockholm och ett par dagar på departementet.
Min sambo är glad över att jag är hemma och ledig. Han tycker att jag behöver andas ut mellan varven. För andra helgen i rad när jag kommit hem, har jag pratat jobb med honom. I sömnen. I förrgår natt hade jag haft en mindre diskussion med honom, huruvida han lämnat synpunkter på en interpellation om beskattningen av bärbranschen... Ja, hjärnan går på högvarv och det är mycket och det är intensivt, men otroligt roligt och spännande.
Helgen har varit lugn och skön. Med en förkylning på halsen har jag igår kokat kycklingsoppa med massor av chili, röd currypasta och vitlök och knaprat finska dundermediciner mot förkylning - Coldrex och Finnrexin är mina absoluta favoriter och ett måste i hemmaapoteket. En Berocca-brustablett per dag har också slunkit ner. Det är säkert obehövligt och/eller något jag inte kan tillgodogöra mig, men Berocca-reklamen är så farligt säljande och frestande: mot "fysisk och psykisk ansträngning"! Ja, just det med den texten, kan i vart fall jag, lätt utveckla ett osunt "beroende" av Berocca. I Finland är apotek inte föremål för statligt monopol och jag var extremt nöjd över det privata apoteket i grannbyn Ylitornio igår. Öppet till kl 14 en lördag. Egen hemsida. Inte illa!
Överhuvudtaget har jag här på hemmaplan njutit av livet som gränsbo. Jag älskar Finland och jag älskar att bo nära Finland. Att med lilla illgröna Polon snabbt åka över bron i Aavasaksa och köpa tervapastiller och Fazer-choklad med chili. Detta broderland med Marimekko, Iittala, Lapin kulta och Mumintroll. Och privata apotek!
Imorgon har vi kommunfullmäktige. Tyvärr, denna gång befriat från kioskvältare. I centergruppen börjar vi dagen med ett besök på ett av våra större företag, Svenska Släp och lastvagnspåbyggnader. Det ska bli spännande att se och höra vilka möjligheter och utmaningar Ville Lampinen och Co står inför och hur han och de ser på Politikens roll för att främja och undanröja dessa. På kvällen flyger jag till Stockholm och ett par dagar på departementet.
onsdag, februari 21, 2007
EU-frågor i fokus i Luleå
med en kvart kvar tills gaten stänger, hinner jag blogga om min förestående resa till Luleå, där jag å jobbets vägnar kommer att befinna mig till i övermorgon fredag. Idag börjar 10:e upplagan av Europaforum. Jag ser fram emot att ta del av och uppleva arrangemanget, som jag faktiskt inte tidigare varit på. Det ska bli mycket spännande att se vilka tankar, känslor och ambitioner de kommunala och regionala företrädarna i Sveriges fyra nordligaste län hyser inför EU-projektet. För mig som i det "civila" ska jobba med strukturfondsfrågor blir det extra intressant att höra hur snacket går inför den nya programperioden.
Har inte ens hunnit blogga om kandidatracet i demokratiska partiet i USA. Vad kan gå snett med namn som Hillary Clinton och Barack Obama?! Wow, vilken superduo. Och Nancy Pelosi i kongressen. Rösterna som vill att USA snarast avvecklar truppmedverkan i Irak växer i styrka och opinionsstöd. Underbart! Can't wait for Election Day. Har dock lite svårt att förstå den amerikanska upprördheten från såväl demokrater som Joe Liebermann och republikaner som Mc Cane över president Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 10 februari. Vad skiljer egentligen Putins kritik från Europas? Och vem säger att Putin och/eller Ryssland är helgon? Att rusa iväg och etikettera talet som en retorik från kalla kriget känns lite over the top. För min del.
Har inte ens hunnit blogga om kandidatracet i demokratiska partiet i USA. Vad kan gå snett med namn som Hillary Clinton och Barack Obama?! Wow, vilken superduo. Och Nancy Pelosi i kongressen. Rösterna som vill att USA snarast avvecklar truppmedverkan i Irak växer i styrka och opinionsstöd. Underbart! Can't wait for Election Day. Har dock lite svårt att förstå den amerikanska upprördheten från såväl demokrater som Joe Liebermann och republikaner som Mc Cane över president Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 10 februari. Vad skiljer egentligen Putins kritik från Europas? Och vem säger att Putin och/eller Ryssland är helgon? Att rusa iväg och etikettera talet som en retorik från kalla kriget känns lite over the top. För min del.
måndag, februari 19, 2007
Hem till Byn
var jag och många med mig i helgen. Det blev en minnesvärd och alldeles underbar helg! Markus Fagervalls två spelningar var förstås någonting utöver det vanliga och det är så roligt att det blev så bra! Den första spelningen på sporthallen hann jag inte riktigt ta till mig, då jag som en i arrangörsstaben hade en hel del att stå i, och kom därför att njuta av hotellspelningen vid midnatt till fullo. Tight och trångt, god stämning, spelglädje, fullt ös och rock'n'roll! Härligt! Min favoritlåt från första plattan "Only you (young and true)" har inte blivit mindre favoritaktig efter helgens gig. Snarare tvärtom! Det bästa var nästan att höra Markus själv kommentera helgens spelningar i Päiväntiima ikväll. Jag fick ståpäls när han beskrev hur gigen kändes för honom. Kung Markus måste bara vara rädd om sig. Synd, att de har en så hektisk turnéplan. Bandet och Markus hade varit välförtjänta med lite vila och tid för upplevelser i Tornedalen. Skoterkörning i lössnö och lite bastu och god mat ovanpå det. Men livet är tufft för en rocker.
En annan av helgens höjdpunkter var skidturen med Sarita i lördags förmiddags. Med den 5 km turen, har jag nu kommit upp i 7,8 km i år. Lite och sent. De två senaste åren har jag åkt mer skidor och börjat tidigare. I år är det väl kylans iskalla grepp som dämpat lusten att åka skidor, men i lördags var det kanon. Under tio minusgrader, fint före och en ljuvlig vinterdag. Vad mer kan man begära? Det blev den perfekta uppladdningen för en intensiv dag.
I fredags när jag åkte hem läste jag i DN (16/2) om en undersökning LO låtit genomföra. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson kommenterade undersökningen som handlade om svenska folkets syn på löner och löneskillnader. I artikeln som redogör för svenskarnas inställning att löneskillnaderna mellan kvinnor och män å ena sidan borde vara lägre, men å andra sidan samtidigt värderar traditionella kvinnodominerande yrken lägst, säger Olauson"Det visar att det är lätt att hålla med om principerna, men att det finns ett glapp mellan principer och den faktiska inställningen." Nähä?! Olauson får gärna komma till Övertorneå och prata med sossarna och Kommunal om det där glappet.
Före valet var det inte bara borgerligheten i Övertorneå som talade om att höja lägsta lönerna i vården och omsorgen. Det fanns en del sossar som även ville göra det. Så till den grad att de var oroade för att vårt förslag att bygga ett nytt särskilt boende, skulle äventyra resursutrymmet för bl a lönehöjningar och andra personalsatsningar. Vi argumenterade för att kommunen behöver göra både och, dvs både jobba med att få till stånd en fin och fräsch arbetsmiljö samt en schysst lön för våra anställda. Vem är det som fem månader efter valet vill och är beredda att leverera?! Ja, inte är det sossarna eller ens dessa anställdas eget fackförbund, Kommunal. De anser sig tvungna att avvakta den årliga lönekartläggningen först.
Så medan den borgerliga oppositionen skulle få saker att hända, vill det (s)tyrande gänget vänta lite. Med Kommunals goda minne. Om den sanna inbörden, av den i s-rörelsen så omhuldade retoriken om "facklig-politisk samverkan", är att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer kommer överens om att hålla nere lönerna för de sämst betalda, är jag glad och stolt över att vara en i det icke-socialistiska gänget!
En annan av helgens höjdpunkter var skidturen med Sarita i lördags förmiddags. Med den 5 km turen, har jag nu kommit upp i 7,8 km i år. Lite och sent. De två senaste åren har jag åkt mer skidor och börjat tidigare. I år är det väl kylans iskalla grepp som dämpat lusten att åka skidor, men i lördags var det kanon. Under tio minusgrader, fint före och en ljuvlig vinterdag. Vad mer kan man begära? Det blev den perfekta uppladdningen för en intensiv dag.
I fredags när jag åkte hem läste jag i DN (16/2) om en undersökning LO låtit genomföra. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson kommenterade undersökningen som handlade om svenska folkets syn på löner och löneskillnader. I artikeln som redogör för svenskarnas inställning att löneskillnaderna mellan kvinnor och män å ena sidan borde vara lägre, men å andra sidan samtidigt värderar traditionella kvinnodominerande yrken lägst, säger Olauson"Det visar att det är lätt att hålla med om principerna, men att det finns ett glapp mellan principer och den faktiska inställningen." Nähä?! Olauson får gärna komma till Övertorneå och prata med sossarna och Kommunal om det där glappet.
Före valet var det inte bara borgerligheten i Övertorneå som talade om att höja lägsta lönerna i vården och omsorgen. Det fanns en del sossar som även ville göra det. Så till den grad att de var oroade för att vårt förslag att bygga ett nytt särskilt boende, skulle äventyra resursutrymmet för bl a lönehöjningar och andra personalsatsningar. Vi argumenterade för att kommunen behöver göra både och, dvs både jobba med att få till stånd en fin och fräsch arbetsmiljö samt en schysst lön för våra anställda. Vem är det som fem månader efter valet vill och är beredda att leverera?! Ja, inte är det sossarna eller ens dessa anställdas eget fackförbund, Kommunal. De anser sig tvungna att avvakta den årliga lönekartläggningen först.
Så medan den borgerliga oppositionen skulle få saker att hända, vill det (s)tyrande gänget vänta lite. Med Kommunals goda minne. Om den sanna inbörden, av den i s-rörelsen så omhuldade retoriken om "facklig-politisk samverkan", är att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer kommer överens om att hålla nere lönerna för de sämst betalda, är jag glad och stolt över att vara en i det icke-socialistiska gänget!
torsdag, februari 15, 2007
Landsbygdsutveckling i Dalarna
är ämnet och missionen för dagen. Har precis anlänt till Rättvik efter 3,5 timmes tågresa från Stockholm. Länsstyrelsen i Dalarna har bjudit in landsbygdsutvecklare, byautvecklingsgrupper, kommunbyaråd, kommunala tjänstemän och politiker och andra regionala företrädare för ett framtidsseminarium på temat landsbygdsutveckling.
För min och Centerpartiets del blir det mycket Dalarna nu. För ett par veckor sedan var det kommundagar i Leksand, nu är jag här idag och om ett par veckor åker Näringsministern till Leksand. Men det är bra! För är det någonstans entreprenörskap, småföretagsamhet och Centerpartiet lever, frodas och blomstrar så är det här! Så här trivs vi och mår gott, hämtar ny kraft och inspiration i såväl det personliga livet som i det politiska utvecklingsarbetet. De många goda exempel som finns här ger viktiga erfarenheter och impulser.
Annars har det som - numera - vanligt varit en rushig vecka. KS i måndags där den stora diskussionen rörde hur vi ska ta krafttag för att förbättra företagsklimatet, departementsarbete med veckoberedning på tisdag, besök på riksdagsgruppens möte där finansministern pratade vårbudget, ännu mer departementsarbete igår, avstämning med min kollega Tora Holmström politiskt sakkunnig på Jordbruksdepartementet, fika med Stefans PRAO-elev och Övertorneåsonen Linus m.m, Dalarna idag och departementet och hemresa imorgon. På lördag har vi Markus Fagervalls konserter x 2 i Övertorneå och nästa vecka blir det lite departement och mycket Norrbotten. Det blir första gången jag deltar i ett Europaforum och det känns spännande och värdefullt.
Men det är kul! Jag trivs som fisken i vattnet och är så glad över att få jobba med regionala tillväxtfrågor på nationell nivå i mitt "civila" jobb. Det ger mig mycket ork, många idéer och förslag, nya kunskaper och erfarenheter att omsätta i vårt lokala arbete hemma i Övertorneå.
För min och Centerpartiets del blir det mycket Dalarna nu. För ett par veckor sedan var det kommundagar i Leksand, nu är jag här idag och om ett par veckor åker Näringsministern till Leksand. Men det är bra! För är det någonstans entreprenörskap, småföretagsamhet och Centerpartiet lever, frodas och blomstrar så är det här! Så här trivs vi och mår gott, hämtar ny kraft och inspiration i såväl det personliga livet som i det politiska utvecklingsarbetet. De många goda exempel som finns här ger viktiga erfarenheter och impulser.
Annars har det som - numera - vanligt varit en rushig vecka. KS i måndags där den stora diskussionen rörde hur vi ska ta krafttag för att förbättra företagsklimatet, departementsarbete med veckoberedning på tisdag, besök på riksdagsgruppens möte där finansministern pratade vårbudget, ännu mer departementsarbete igår, avstämning med min kollega Tora Holmström politiskt sakkunnig på Jordbruksdepartementet, fika med Stefans PRAO-elev och Övertorneåsonen Linus m.m, Dalarna idag och departementet och hemresa imorgon. På lördag har vi Markus Fagervalls konserter x 2 i Övertorneå och nästa vecka blir det lite departement och mycket Norrbotten. Det blir första gången jag deltar i ett Europaforum och det känns spännande och värdefullt.
Men det är kul! Jag trivs som fisken i vattnet och är så glad över att få jobba med regionala tillväxtfrågor på nationell nivå i mitt "civila" jobb. Det ger mig mycket ork, många idéer och förslag, nya kunskaper och erfarenheter att omsätta i vårt lokala arbete hemma i Övertorneå.
söndag, februari 11, 2007
Företagsklimatet i Övertorneå - hot eller möjlighet?
Så är snart ännu en helg i våra liv till ända. För min del har det inneburit en helg med glädje och sorg. Till och med på en och samma dag. Som livet självt - sorgen och glädjen sida vid sida, ständiga följeslagare på vår vandring.
Vi vet nu att Övertorneå kommun fortsatt neråt i ett mycket tråkigt sammanhang. Nämligen på Svenskt Näringslivs årliga ranking om det lokala företagsklimatet i de svenska kommunerna. Kommunalrådet Arne Honkamaa (s) säger lite yrvaket och oförstående i intervjun i fredagens (9/2) Nordnytt, att han inte riktigt förstår hur det kan bli så här och att vi ska ta tag i frågan om hur vi organiserar det kommunala näringslivsarbetet (i klartext: - ska vi bedriva arbetet inom ramen för Övertorneå Utveckling AB eller ska vi göra ett totalt omtag?)
Själv känner jag mig inte särskilt överraskad. Jag ser det som ett naturligt resultat med tanke på den rådande situationen i kommunen, som mycket påminner om hur läget var, när jag återvände till Tornedalen och Övertorneå 2002, som nybliven projektledare för den utvecklingssatsning, som sedermera blev "Expedition Övertorneå". Företagare och kommun satt i olika rum och pratade "om" och "till" varandra, istället för att i sitta rum och tala" med" varandra. Gert Karnberger, vd Claes Olson, höll förra veckan på Centerpartiets kommundagar i Leksand ett mycket intressant föredrag om deras företag, deras syn på varumärket, medarbetarna, affärsidén etc. Detta att prata "med" istället för "om" och "till", var en av de saker han pekade på som framgångsfaktor, bakom företagets makalösa resultatutveckling och expansion.
De år Expedition Övertorneå pågick är de enda år historiskt som Övertorneå kommun klättrat på rankinglistan. Poängen är att så länge det projektet pågick fanns forum, arenor och mötesplatser för företagare, kommunanställda och engagerade kommunmedborgare att mötas, samtala, stöta och blöta idéer och förslag. Man skaffade sig på ett ganska informellt sätt en i alla fall viss förståelse för varandras villkor och spelregler. Man hade ett gemensamt mål, de som var med i processen, visste vart vi var på väg. Och man träffade varandra med viss regelbundenhet. Och i projektet hade man en gemensam angelägenhet, en gemensam baby, något att gemensamt ta ansvar för och vårda ömt.
I slutrapporten för Expedition Övertorneå skrev jag in slutsatser och lärdomar av projektets 3,5 år. Jag påtalade risken för "projektifiering". Ett projekt kan när det är som bäst testa och utveckla nya metoder och initiera processer som formen i en gängse organisation kanske inte alltid medger. Det förutsätter dock en god implementering av projektresultaten i organisationen. En baksida eller en risk med projekt, är att projektet i sig blir en slags gisslan, ett slags alibi i organisationen. En bekväm förevändning för att slippa ta till sig och engagera sig i ett arbete. "Men vi har det här projektet...", "Det här sysslar ju Lisa eller Kalle med...."
Så trots att Expedition Övertorneå var ett KS-projekt, kom kanske frågorna inte på ett tydligt sätt att ägas i och av "kommunhuset" .
Det är vi många som är skyldiga till. Inte minst jag själv som projektledare, som inte tidigare insåg vikten av förankring och att skapa ett starkt och genuint engagemang för frågorna i huvudmannaorganisationen. Vi lade mycket krut på att sprida information och skapa engagemang i det omgivande samhället, och lyckades väl med det. Jag trodde felaktigt att eftersom KS initierat och ägde projektet, var alla kommunala företrädare (såväl förtroendevalda som tjänstemän) därmed "automatiskt" med på vagnen. Men så var det ju inte. Såklart. Det vet jag nu. Det visste jag inte då - 26 år gammal och aldrig jobbat i kommunal verksamhet.
Det här är historia. Men jag vill alltid försöka lära av historien och mina misstag, så jag kan undvika att upprepa de. Därför handlar en uppryckning av företagsklimatet i Övertorneå om nu, precis som då, att göra hemläxan. Att skapa mötesplatser, att skapa en ömsesidig respekt och förståelse för varandras ansvar, möjligheter och begränsningar. Därför är det precis som kommunchefen Maria Salmgren formulerade saken: "Nu kan det bara gå uppåt, det kan bara bli bättre".
Till sist... några korta kommentarer...
¤ Outinens Potatis AB flyttar till Haparanda.
Detta ska man enligt min uppfattning inte ta till intäkt för det taskiga företagsklimatet i vår kommun. Gör man det är man inte riktigt rättvis. Jag menar att man måste se det i ett större sammanhang. Företaget är för sin långsiktiga framgång beroende av en rationell logistik. Det företaget måste - precis som alla andra - minimera sårbarheten i olika avseenden. Det är jättetråkigt att företaget inte längre ser Niskanpää som en god utgångspunkt för framtida goda affärer.
Men nu måste krutet läggas på att skapa en rak, naturlig och konstruktiv dialog med det lokala näringslivet och alla som vill starta och driva företag. Där kommer morgondagens Kalle Outinen, Mona Outinen, Monika Simu och Allan Lehto och många andra skickliga entreprenörer Tornedalen sett.
¤ Företagsbesök.
Kan man initiera och företa sig själv. Därför börjar Centerpartiets 8 personer starka kommunfullmäktigegrupp samt varje annan intresserad medlem på Eija Stenbergs initiativ att genomföra företagsbesök. Startskottet går 28 februari hos Vilhelm Lampinen och hans tjejer och killar på Svenska Släp- och lastvagnspåbyggnader.
¤ Linus goes Sthlm
Nästa vecka prao:ar Övertorneås Linus Hannedahl hos vår riksdagsledamot Stefan Tornberg. Jag ser fram emot att träffa grabbarna, men känner mig något snopen och förbisprungen av vår unge och ambitiöse vän som går i 8:an på Centralskolan. Jag var nämligen hela 18 år och gick 3:an på gymnasiet när jag prao:ade hos dåvarande norrbottensriksdagsmannen och nuvarande landshövdingen och kanske för första gången träffade vår näringsminister, som då var pol sakk hos arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund.
Min nya kollega Elisabeth Thand-Ringqvist, som varit pol sakk hos näringsministern från början efter regeringsskiftet, fick motsvarande möjlighet hos den förre Korpis-bon och f d riksdagsledamoten från Jämtland, Stina Eliasson.
¤ Barndomshjältar
När jag började i CUF 1988 fick jag snabbt höra talas om alla hjältar som jobbat på och kämpat i Pingvin Revolution Team och andra obskyra grupperingar i CUF Norrbotten genom åren. Släkten Jonsson, syskonen Tornberg, Maud, Bengt Falemo etc. Vissa av dessa legendarer hann jag till och med träffa medan de ännu var aktiva i CUF. Människor som då hette bl a Lollo Viklund, Siv Andersson, Karin Nilsson, Malin Sundström, Katarina Sundbaum-Funck. Men vissa hörde man bara talas om. De blev nästan mytiska figurer. Som Snömannen. Alla snackade om de, men ingen hade sett de. Anne Uvemo var en sådan. Henne har jag genom årens lopp hört så mycket gott om. Och hon finns! Pawh-rikh-tit! Jag träffade henne igår på Stefans roliga 50-årspartaj. Och jag vill särskilt adressera partivännerna i Uppsala - för det är där Anne Uvemo numera lever och frodas. Så Maria, innan du drar till USA kan du väl ta Anne hem. I Övertorneå kom Siv och Ylva "hem" efter några helt civila år. De tjejerna är guld värda. Så missa inte dessa brinnande centersjälar!
Vi vet nu att Övertorneå kommun fortsatt neråt i ett mycket tråkigt sammanhang. Nämligen på Svenskt Näringslivs årliga ranking om det lokala företagsklimatet i de svenska kommunerna. Kommunalrådet Arne Honkamaa (s) säger lite yrvaket och oförstående i intervjun i fredagens (9/2) Nordnytt, att han inte riktigt förstår hur det kan bli så här och att vi ska ta tag i frågan om hur vi organiserar det kommunala näringslivsarbetet (i klartext: - ska vi bedriva arbetet inom ramen för Övertorneå Utveckling AB eller ska vi göra ett totalt omtag?)
Själv känner jag mig inte särskilt överraskad. Jag ser det som ett naturligt resultat med tanke på den rådande situationen i kommunen, som mycket påminner om hur läget var, när jag återvände till Tornedalen och Övertorneå 2002, som nybliven projektledare för den utvecklingssatsning, som sedermera blev "Expedition Övertorneå". Företagare och kommun satt i olika rum och pratade "om" och "till" varandra, istället för att i sitta rum och tala" med" varandra. Gert Karnberger, vd Claes Olson, höll förra veckan på Centerpartiets kommundagar i Leksand ett mycket intressant föredrag om deras företag, deras syn på varumärket, medarbetarna, affärsidén etc. Detta att prata "med" istället för "om" och "till", var en av de saker han pekade på som framgångsfaktor, bakom företagets makalösa resultatutveckling och expansion.
De år Expedition Övertorneå pågick är de enda år historiskt som Övertorneå kommun klättrat på rankinglistan. Poängen är att så länge det projektet pågick fanns forum, arenor och mötesplatser för företagare, kommunanställda och engagerade kommunmedborgare att mötas, samtala, stöta och blöta idéer och förslag. Man skaffade sig på ett ganska informellt sätt en i alla fall viss förståelse för varandras villkor och spelregler. Man hade ett gemensamt mål, de som var med i processen, visste vart vi var på väg. Och man träffade varandra med viss regelbundenhet. Och i projektet hade man en gemensam angelägenhet, en gemensam baby, något att gemensamt ta ansvar för och vårda ömt.
I slutrapporten för Expedition Övertorneå skrev jag in slutsatser och lärdomar av projektets 3,5 år. Jag påtalade risken för "projektifiering". Ett projekt kan när det är som bäst testa och utveckla nya metoder och initiera processer som formen i en gängse organisation kanske inte alltid medger. Det förutsätter dock en god implementering av projektresultaten i organisationen. En baksida eller en risk med projekt, är att projektet i sig blir en slags gisslan, ett slags alibi i organisationen. En bekväm förevändning för att slippa ta till sig och engagera sig i ett arbete. "Men vi har det här projektet...", "Det här sysslar ju Lisa eller Kalle med...."
Så trots att Expedition Övertorneå var ett KS-projekt, kom kanske frågorna inte på ett tydligt sätt att ägas i och av "kommunhuset" .
Det är vi många som är skyldiga till. Inte minst jag själv som projektledare, som inte tidigare insåg vikten av förankring och att skapa ett starkt och genuint engagemang för frågorna i huvudmannaorganisationen. Vi lade mycket krut på att sprida information och skapa engagemang i det omgivande samhället, och lyckades väl med det. Jag trodde felaktigt att eftersom KS initierat och ägde projektet, var alla kommunala företrädare (såväl förtroendevalda som tjänstemän) därmed "automatiskt" med på vagnen. Men så var det ju inte. Såklart. Det vet jag nu. Det visste jag inte då - 26 år gammal och aldrig jobbat i kommunal verksamhet.
Det här är historia. Men jag vill alltid försöka lära av historien och mina misstag, så jag kan undvika att upprepa de. Därför handlar en uppryckning av företagsklimatet i Övertorneå om nu, precis som då, att göra hemläxan. Att skapa mötesplatser, att skapa en ömsesidig respekt och förståelse för varandras ansvar, möjligheter och begränsningar. Därför är det precis som kommunchefen Maria Salmgren formulerade saken: "Nu kan det bara gå uppåt, det kan bara bli bättre".
Till sist... några korta kommentarer...
¤ Outinens Potatis AB flyttar till Haparanda.
Detta ska man enligt min uppfattning inte ta till intäkt för det taskiga företagsklimatet i vår kommun. Gör man det är man inte riktigt rättvis. Jag menar att man måste se det i ett större sammanhang. Företaget är för sin långsiktiga framgång beroende av en rationell logistik. Det företaget måste - precis som alla andra - minimera sårbarheten i olika avseenden. Det är jättetråkigt att företaget inte längre ser Niskanpää som en god utgångspunkt för framtida goda affärer.
Men nu måste krutet läggas på att skapa en rak, naturlig och konstruktiv dialog med det lokala näringslivet och alla som vill starta och driva företag. Där kommer morgondagens Kalle Outinen, Mona Outinen, Monika Simu och Allan Lehto och många andra skickliga entreprenörer Tornedalen sett.
¤ Företagsbesök.
Kan man initiera och företa sig själv. Därför börjar Centerpartiets 8 personer starka kommunfullmäktigegrupp samt varje annan intresserad medlem på Eija Stenbergs initiativ att genomföra företagsbesök. Startskottet går 28 februari hos Vilhelm Lampinen och hans tjejer och killar på Svenska Släp- och lastvagnspåbyggnader.
¤ Linus goes Sthlm
Nästa vecka prao:ar Övertorneås Linus Hannedahl hos vår riksdagsledamot Stefan Tornberg. Jag ser fram emot att träffa grabbarna, men känner mig något snopen och förbisprungen av vår unge och ambitiöse vän som går i 8:an på Centralskolan. Jag var nämligen hela 18 år och gick 3:an på gymnasiet när jag prao:ade hos dåvarande norrbottensriksdagsmannen och nuvarande landshövdingen och kanske för första gången träffade vår näringsminister, som då var pol sakk hos arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund.
Min nya kollega Elisabeth Thand-Ringqvist, som varit pol sakk hos näringsministern från början efter regeringsskiftet, fick motsvarande möjlighet hos den förre Korpis-bon och f d riksdagsledamoten från Jämtland, Stina Eliasson.
¤ Barndomshjältar
När jag började i CUF 1988 fick jag snabbt höra talas om alla hjältar som jobbat på och kämpat i Pingvin Revolution Team och andra obskyra grupperingar i CUF Norrbotten genom åren. Släkten Jonsson, syskonen Tornberg, Maud, Bengt Falemo etc. Vissa av dessa legendarer hann jag till och med träffa medan de ännu var aktiva i CUF. Människor som då hette bl a Lollo Viklund, Siv Andersson, Karin Nilsson, Malin Sundström, Katarina Sundbaum-Funck. Men vissa hörde man bara talas om. De blev nästan mytiska figurer. Som Snömannen. Alla snackade om de, men ingen hade sett de. Anne Uvemo var en sådan. Henne har jag genom årens lopp hört så mycket gott om. Och hon finns! Pawh-rikh-tit! Jag träffade henne igår på Stefans roliga 50-årspartaj. Och jag vill särskilt adressera partivännerna i Uppsala - för det är där Anne Uvemo numera lever och frodas. Så Maria, innan du drar till USA kan du väl ta Anne hem. I Övertorneå kom Siv och Ylva "hem" efter några helt civila år. De tjejerna är guld värda. Så missa inte dessa brinnande centersjälar!
måndag, februari 05, 2007
Not yet up'n'runnin...
Först vill jag tacka min gruppledarsyster Camilla i Luleå för vänliga ord både på hennes och min egen blogg! Försökte publicera de på hennes blogg, men det har inte lyckats...
Första dagen på nya jobbet har börjat ungefär som jag föreställt mig. Alla springer omkring och jag bara kan stå vid sidan om tills jag är up'n'runnin. Jag har fått ett kontor, men ännu inte datorkonto, passerkort och telefonanknytning, så det återstår en del, innan jag kan komma igång på allvar. Men det känns bra och jag längtar tills jag blir mer varm i kläderna!
För att lägga skämten om resten av länet vs Luleå åt sidan ett tag, Camilla, kan jag bara konstatera att jag visst tycker att Luleå kan fungera som en av flera motorer i länet. För det krävs ett ödmjukt och samlande ledarskap. Och det kanske vi har förutsättningar att få when the green revolution comes to Norrbotten, eller hur?!
Första dagen på nya jobbet har börjat ungefär som jag föreställt mig. Alla springer omkring och jag bara kan stå vid sidan om tills jag är up'n'runnin. Jag har fått ett kontor, men ännu inte datorkonto, passerkort och telefonanknytning, så det återstår en del, innan jag kan komma igång på allvar. Men det känns bra och jag längtar tills jag blir mer varm i kläderna!
För att lägga skämten om resten av länet vs Luleå åt sidan ett tag, Camilla, kan jag bara konstatera att jag visst tycker att Luleå kan fungera som en av flera motorer i länet. För det krävs ett ödmjukt och samlande ledarskap. Och det kanske vi har förutsättningar att få when the green revolution comes to Norrbotten, eller hur?!
söndag, februari 04, 2007
Tillbaka till brottsplatsen
Efter 44 dagar och nätters bortavaro ur bloggosfären, ska jag nu ge mig på en comeback. "Tillbaka till brottsplatsen" syftar inte bara på att 'blogging ylivainio' är tillbaka i sajberspejsen utan även min återkomst till Stockholm. Idag bloggar jag från Solna stadsbibliotek och när jag förnyade lånekortet, fnissade receptionisten över att sista lånet skedde år 2000. "I told you so" hade snabbprataren i mig lust att kontra med, eftersom jag inledningsvis förklarat att jag nu - efter några års bortavaro - var tillbaka i Solna.
Den svenska varianten på "I told you so"; "vad-var-det-jag-sade" har annars nått nya höjder i användarfrekvens lokalt i Övertorneå kommun den senaste tiden. Många olyckskorpar har skrockat och i förbifarten snabbt påpekat "vad-var-det-jag-sade" när samtalsämnet rört Pullinki Ski. Jag hoppas att de som är snara med att säga så, inte är skadeglada. För faktum kvarstår - slalombacken i Pullinki är ett guldkorn. Oavsett vad som händer är och kommer Pullinki-backen att förbli en pärla och en reell tillgång. Den bär fortfarande på mycket potential när det gäller att vara en källa till aktiviteter och upplevelser. Pullinki bör vara en del i en helhet när Tornedalen nu äntligen börjar komma till sin naturliga rätt som vinterdestination. Med Pullinki och de aktiviteter i övrigt som finns och som kan skapas framgent i Svansteins-området, kan området utveckla sportdimensionen och bidra med unika mervärden i frilufts- och naturupplevelser året runt som redan idag finns i vår destination - oavsett om vi kallar eller säljer den Tornedalen eller Heart of Lapland.
När nu många springer ikapp om att få vara den första som säger "vad-var-det-jag-sade", och lägga skulden på "kommunen" (ett uttryck jag hatar för att det är så förbannat anonymt; vem är kommunen?! för mig är kommunen: vi - alla vi som bor och betalar skatt där!) för en dålig affär, vill jag vara kärringen mot strömmen i den här frågan och stå fast vid mitt tidigare ställningstagande, (som jag f ö bloggade om här 31/7 förra året). Det var helt rätt av Övertorneå kommun att förvärva anläggningarna i Svanstein och Pullinki. Däremot inte sagt att allt annat var helt rätt. Visst, den uppkomna situationen är tråkig och olycklig för alla berörda. För parterna, för byborna och för Övertorneå kommun. Och visst har negativa skriverier skapat badwill och osäkerhet. Men allt detta är saker som går att reparera.
Ni kanske undrar varför jag inte orkade blogga på 44 dagar och nätter. Jag har tvingats leva med Cancer i mitt liv de senaste två åren. Den sjukdomen besegrade till slut en nära anhörig plötsligt i början på januari, men i november - december gick mycket vaken tid till att bl a vara med henne. Det tog på krafterna, tillsammans med den sedvanliga julstressen och mitt ökade politiska ansvar som inte längre "bara" kretsordförande för Centerpartiet i Övertorneå kommun, DS-ledamot i partidistriktet, och styrelseuppdraget i Kalix folkhögskola, andra ideella uppdrag och vardagslivets förpliktelser, utan efter valet även som nyvald kf-ledamot och gruppledare för vår 8 personer starka, trevliga och duktiga kf-grupp, och nu efter årsskiftet som ny ledamot av ks och ks au. Och imorgon som politiskt sakkunnig hos näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson.
Så sportversionen av detta är att det hänt mycket den senaste tiden. Det har runnit mycket vatten under Finlandsbron. Mina politiska antagonister hann också häremellan göra ett desperat och osakligt angrepp på min person. Det är andra gången på fem månader. Jag hoppas att majoriteten tar sig samman och börjar fundera på det här med sak och person. Det lärde mig kloka och mogna vuxna personer tillika personliga gamla idoler och hjältar som t ex Per-Gunnar Sundström, när jag som 13-åring tog mina första stapplande steg i politiken som ung och oerfaren CUF:are för drygt 15 år sedan. Det vore bra för det politiska klimatet i vår kommun om fler ville bejaka den sortens rågång. Då kanske rentav fler vilja och våga bli politiker.
Kommundagarna i Leksand var suveräna! Otroligt givande och inspirerande. Men det får jag blogga om en annan dag, för nu tar min internet-tid här slut. Ha det gott och sköt om er!
Den svenska varianten på "I told you so"; "vad-var-det-jag-sade" har annars nått nya höjder i användarfrekvens lokalt i Övertorneå kommun den senaste tiden. Många olyckskorpar har skrockat och i förbifarten snabbt påpekat "vad-var-det-jag-sade" när samtalsämnet rört Pullinki Ski. Jag hoppas att de som är snara med att säga så, inte är skadeglada. För faktum kvarstår - slalombacken i Pullinki är ett guldkorn. Oavsett vad som händer är och kommer Pullinki-backen att förbli en pärla och en reell tillgång. Den bär fortfarande på mycket potential när det gäller att vara en källa till aktiviteter och upplevelser. Pullinki bör vara en del i en helhet när Tornedalen nu äntligen börjar komma till sin naturliga rätt som vinterdestination. Med Pullinki och de aktiviteter i övrigt som finns och som kan skapas framgent i Svansteins-området, kan området utveckla sportdimensionen och bidra med unika mervärden i frilufts- och naturupplevelser året runt som redan idag finns i vår destination - oavsett om vi kallar eller säljer den Tornedalen eller Heart of Lapland.
När nu många springer ikapp om att få vara den första som säger "vad-var-det-jag-sade", och lägga skulden på "kommunen" (ett uttryck jag hatar för att det är så förbannat anonymt; vem är kommunen?! för mig är kommunen: vi - alla vi som bor och betalar skatt där!) för en dålig affär, vill jag vara kärringen mot strömmen i den här frågan och stå fast vid mitt tidigare ställningstagande, (som jag f ö bloggade om här 31/7 förra året). Det var helt rätt av Övertorneå kommun att förvärva anläggningarna i Svanstein och Pullinki. Däremot inte sagt att allt annat var helt rätt. Visst, den uppkomna situationen är tråkig och olycklig för alla berörda. För parterna, för byborna och för Övertorneå kommun. Och visst har negativa skriverier skapat badwill och osäkerhet. Men allt detta är saker som går att reparera.
Ni kanske undrar varför jag inte orkade blogga på 44 dagar och nätter. Jag har tvingats leva med Cancer i mitt liv de senaste två åren. Den sjukdomen besegrade till slut en nära anhörig plötsligt i början på januari, men i november - december gick mycket vaken tid till att bl a vara med henne. Det tog på krafterna, tillsammans med den sedvanliga julstressen och mitt ökade politiska ansvar som inte längre "bara" kretsordförande för Centerpartiet i Övertorneå kommun, DS-ledamot i partidistriktet, och styrelseuppdraget i Kalix folkhögskola, andra ideella uppdrag och vardagslivets förpliktelser, utan efter valet även som nyvald kf-ledamot och gruppledare för vår 8 personer starka, trevliga och duktiga kf-grupp, och nu efter årsskiftet som ny ledamot av ks och ks au. Och imorgon som politiskt sakkunnig hos näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson.
Så sportversionen av detta är att det hänt mycket den senaste tiden. Det har runnit mycket vatten under Finlandsbron. Mina politiska antagonister hann också häremellan göra ett desperat och osakligt angrepp på min person. Det är andra gången på fem månader. Jag hoppas att majoriteten tar sig samman och börjar fundera på det här med sak och person. Det lärde mig kloka och mogna vuxna personer tillika personliga gamla idoler och hjältar som t ex Per-Gunnar Sundström, när jag som 13-åring tog mina första stapplande steg i politiken som ung och oerfaren CUF:are för drygt 15 år sedan. Det vore bra för det politiska klimatet i vår kommun om fler ville bejaka den sortens rågång. Då kanske rentav fler vilja och våga bli politiker.
Kommundagarna i Leksand var suveräna! Otroligt givande och inspirerande. Men det får jag blogga om en annan dag, för nu tar min internet-tid här slut. Ha det gott och sköt om er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)