I nöden prövas vännen

I dagens (22/9) NK kan läsarna ta del av kommunstyrelsens beslut på vårt extra möte igår, att föreslå kommunfullmäktige på onsdag kväll att sälja Allégården och den mark, vid Pullinki vi tidigare förvärvat, till Robert Blomberg. Konkursförvaltare Rolf Stiller säljer samtidigt Pullinki-anläggningen till Blomberg.

Kan nu alla vi som våndats över och tvingats hantera också detta ärende i över ett års tid, nu andas ut och nöjt konstatera "slutet gott, allting gott"? Nej, det kan vi inte göra. Det enda vi - under förutsättning att kf på onsdag kväll, stöttar vårt beslut - kan göra är att lägga den här affären bakom oss just nu och använda den tid som frigörs, till mer angelägna och konstruktiva frågor och utvecklingsarbete.

Det intressanta är vilka lärdomar, erfarenheter och slutsatser vi kan dra av dessa händelser. Jag har som ny kommunpolitiker lärt mig massor. Det verkar därtill som att en del av mina mer erfarna kollegor, vår kommunchef och personal i övrigt också lärt sig nya saker och vunnit viktiga insikter. Om hur en kommun ska uppträda och bete sig. Och hur man inte ska göra. Om vikten av att ta gemensamma krafttag över partigränserna för att lösa problem, även när man själv inte varit med och skapat de. Om hur man ibland måste ha is i magen, våga känna tilltro - när det gungar rejält under fötterna och man till slut inte vet vad man ska tro eller anse sig veta. Om att besinna sig.

Framför allt är Pullinki och hälsohems-historien en historia om hopp och framtidstro i Övertorneå kommun. Ordspråket "i nöden prövas vännen" har testats fullt ut och i botten genom denna affär. När kloka och erfarna kommunpolitiker som bl a min partibroder Ulf Hannu - som jag känner den största beundran och respekt inför av så många skäl - på kommunfullmäktige i juli förra året valde att inte medverka till den affär, vi alla nu senare tvingats hantera, aktivt väljer att vara konstruktiv och bidra i ett läge där han med lätthet istället kunnat sitta på läktaren, peka finger mot oss andra och sucka "vad var det jag sade" är det stort. Och han är inte den enda.

Som jag bloggat tidigare hade även jag varit en av de som hoppat i galen tunna - om jag hade suttit i kf förra mandatperioden. Jag hade - trots de betänkligheter och bekymmer Hannu m fl från början såg komma runt hörnet - i naiv välvilja medverkat till att snabbt trixa igenom affären för att på så lösa boliner, ge det gänget en chans. Den som är utan skuld, kan kasta första stenen.

Vid årsskiftet när jag fick inträda i ks avhandlades på första mötet två surdegar som vi sedan dess sitter fast med. Det ena var Pullinki/hälsohemmet, det andra Ekfors Kraft-problematiken, som numera känns som en evig och hopplös följetong. Jag har varit med [argumenterat för och fattat beslut] om att anlita egna advokater, att söka Pullinki-anläggningen i konkurs (bara för att i nästa skede inse att vi förlorat äganderätten över anläggningen) och sedan utbjuda hälsohemmet till försäljning. Det har aldrig varit enkelt, det har alltid varit svårt och komplicerat, stundom smärtsamt.

Men att ha gjort denna resa med kamraterna i KS och våra tjänstemän och se hur vi vid viktiga tillfällen förvisso suckat och knorrat och ondat upp oss, för att återigen spotta i nävarna, ta oss själva i kragen, höja blicken, våga, vilja och göra - när vi hade kunnat tveka, vela, fega ur. Den resan är värd mycket. Den kan och får inte vara förgäves. Den kan vi lära av.

Jag tror på lärande arbetssätt och förhållningssätt. Jag tror att man kan - och vi som politiker och förtroendevalda med ansvar för skattebetalarnas pengar - måste försöka lära av våra misstag och erfarenheter. Vi har inte råd att göra annat. Därför är den journalistiska drivkraften som vi emellanåt kan iaktta att hitta syndbockar, klippa folk i hälsenorna för att sedan jaga ner de med drev, hämmande för politiken och de tjänstemän, vars gemensamma uppdrag är att tjäna medborgarna och deras intressen efter bästa förmåga.

Jag har svårt att förstå varför människor fruktar och ogillar saklig och konstruktiv kritik. Jag har svårt att förstå varför de som utsätts för den kritiken, så ofta tenderar att bli defensiva och väljer 'en dåres försvarstal', istället för att tiga och lyssna, ta till sig och ta fasta på den del i kritiken som är berättigad och som i grunden - när den som framför kritiken har ett gott och ärligt uppsåt - är en hjälp och vägledning i att förbättra. Kanske reagerar vi så för att vi är människor. Varken mer eller mindre. Vi känner oss trängda och orättvist behandlade eller anklagade.

Jag återkommer ständigt till detta. Vi som förtroendevalda och fritidspolitiker är bara människor av kött och blod. Vi är inga supermänniskor eller robotar, vi har inga superkrafter. Vi har fel och brister som alla andra och därför säger och gör vi ibland fel och begår misstag. Samma sak är det med våra tjänstemän, som förvisso är anställda och avlönade för sina meriter, sin förtjänst och skicklighet. Det är väl inte hela världen att det blir fel. Men - när man vet och ser att det blir fel - då välja att se mellan fingrarna och låtsas som att det regnar, istället för att ta tag i det, åtgärda och förbättra och lära av det. Då är det hela världen. Då har man inte ett lärande arbets- och förhållningssätt. Då har man en slapp ledarstil som legitimerar en osund kultur. Och vi människor är människor bland annat just tack vare vår förmåga att göra egna, fria val.

Om jag skulle vara med på extra kommunfullmäktige (vilket jag tyvärr är förhindrad att delta i) på onsdag kväll skulle jag argumentera och rösta för försäljningen till Blomberg.

Förvirring i den högre skolan?

Idag har mina 34 kamrater och jag i kommunfullmäktige ägnat större delen av dagen åt förberedelser inför och sedan själva sammanträdet i kommunfullmäktige. Dagens paradnummer var frågan om huruvida Övertorneå kommun skulle uppta ett långfristigt lån om högst 42 miljoner kr för finansiering av om- och tillbyggnad av det särskilda boendet i Övertorneå tätort, Särkivaaragården. Jag har i kommunstyrelsens arbetsutskott som i kommunstyrelsen konsekvent röstat emot det lånet och argumenterat för nödvändigheten av ett omtag i frågan, då verkligenheten hunnit ikapp majoriteten.

En huvudpunkt i min och mina allierades argumentation har varit att förutsättningarna för det beslut om om- och tillbyggnad som fullmäktige fattade förra hösten (oktober och november 2006) förändrats i grunden, i och med de anbud som inkom i juli månad i år, som sprängde kalkylen fullständigt. Vi i oppositionen har hela tiden drivit att det särskila boendet ska ske i form av en nybyggnation. Sakskälen för detta har varit välkända i flera års tid och vi har vid varje tillfälle, pekat på nödvändigheten av en sådan investering för de boendes, personalens, anhörigas och skattebetalarnas skull. Sossar och majoritet har hävdat att en nybyggnation blir för kostsam och att de önskemål och behov som finns väl kan tillgodoses genom en om- och tillbyggnad.

Det var därför relevant, menar jag, att nu ifrågasätta om man uppnår de mål vi alla förefaller vara överens om, när det ekonomiska gapet mellan medlen (om- och tillbyggnad resp nybygge) för att uppnå målet, så kraftigt minskat. Är det fortfarande väl motiverat att satsa så mycket pengar på en om- och tillbyggnad, när kostnaden till ett nybygge relativt sett minskat?

Så vad händer idag? Majoriteten kallar - som vanligt - till fullmäktige, men för att rädda livslängden på sommarens anbud, tidigareläggs mötet en vecka. På mötet har vi att ta ställning till majoritetens förslag att låna upp 42 mkr. Under mötet lägger vi från oppositionens och Harry Kempainens (s) sida fram de utestående frågetecken och betänkligheter vi känner inför majoritetens förslag. Vi vädjar till majoriteten att ompröva sitt ställningstagande, ta sitt förnuft till fånga och tillsammans med oss göra ett omtag i frågan.

Kommunalrådet Arne Honkamaa (s) begär vid två tillfällen att mötet ajourneras. Dessutom föreslår han fullmäktige att bordlägga frågan, vilket innebär att frågan vilandeförklaras för att i "samma skick" återupptas för handläggning något senare. Efter fyra timmars debatt gick vi så äntligen till beslut. Trodde en del av oss. Däribland jag som ville att vi skulle avgöra frågan idag och inte förhala frågan. Men då röstar majoriteten igenom en bordläggning av sitt eget förslag. Kommunchefen delar vid pågående sammanträde ut en kallelse till extra kommunfullmäktige. Den här rockaden kommer alltså inte som någon överraskning, utan är förberedd av majoriteten.

Ska vi nybygge-fans jubla och applådera nu? För att majoriteten besinnar sig och tar en tankepaus. Eller är dessa tvära kast bara ett utslag av att man saknar en tydlig politisk agenda, tydligt ledarskap och handlingskraft? Hur som helst avslöjar dagens händelser två saker. För det första vet man inte hur man kallar till ett behörigt möte. Dagens ärende och handlingar var inte fullständigt - tidigare beslut och protokoll delades ut först på sittande möte, vilket innebär ett överklagningsbart formfel. För det andra vet man inte i majoriteten om, hur och när man ska avgöra en så viktig fråga som finansieringen av ett särskilt boende.

Det är i bästa fall intressant. Just nu känns det mest i ögonfallande och som en anmärkningsvärd hantering av kommunala beslut och dess finansering. Det röjer återigen vad som sker eller inte sker, i kulisserna bakom den styrande majoriteten. Synd för oss och kommuninvånarna bara att det är tre år till nästa val. Dagar som denna känns det som en alltför lång och för kommunen plågsam tid av "vänta och se" och laissez-faire ("låt gå")-mentalitet.

Fa(s)cinerande

När det ska spelas in film i Norrbotten, ser jag gärna att våra vackra vyer i Övertorneå har en chans att vara med. Eller om en filmskapare från Övertorneå kommun vill göra en film vill jag att den ska ha chans att prövas för det offentliga stöd som finns tillgängligt i Norrbotten på jämlika villkor med andra filmskapare. Och när nu regeringen tillsatt en bredbandsutredning för att undersöka vad som krävs och hur den sista utbyggnaden av bredband till små orter och landsbygd kan finansieras, känns det viktigt att Övertorneå kommun är med som en bland andra norrbottenskommuner. Vi var den första kommunen i länet med avgiftsfri kollektivtrafik, tack vare vårt tidiga miljöengagemang och gynnsamma ortsstruktur kan en stor del av våra invånare nyttja gratisbussarna. Detta är inte möjligt med mindre än att kommunen träffar avtal med Länstrafiken.

Dessa tre - bland andra strategiskt viktiga frågor i Norrbotten - hanteras av de länsgemensamma och kommunägda bolagen Filmpool Nord, IT Norrbotten och Länstrafiken i Norrbotten AB. Det är i dessa tre bolag den politi(s)ka majoriteten för resp huvudman föreslagit och/eller tagit ställning för försämringar i bolagsordningar och konsortialavtal. På punkt efter punkt försöker man minska den politiska oppositionens, ibland även allmänhetens och medias insyn i och inflytande över resp insyn i bolagen. Man föreslår att nomineringskommitténs sammansättning ska minska till tre, men i praktiken, två, personer. Huvudmännen föreslår på fullaste allvar (!) att nomineringskommittén ska bestå av kommunstyrelsens ordförande i Luleå kommun (f n Karl Petersen), Kommunförbundet Norrbottens ordförande (f n Karl Petersen) samt landstingsstyrelsens ordförande (f n Kent Ögren).

Se'n har de mage att i berörda paragrafer om nomineringskommitténs arbete och styrelsens sammansättning (t ex i förslaget till ny § 6 i bolagsordningen för Länstrafiken) påstå att "styrelsen ska sättas samman med hänsyn till bolagets verksamhet och utvecklingsskede. Styrelsen ska präglas av mångsidighet och bredd avseende ledamöternas kompetens, erfarenhet och bakgrund i övrigt. Utöver den kompetens som krävs med hänsyn till verksamheten ska bolagets behov av generell politisk kompetens och erfarenhet tillgodoses."

Ska man skratta eller gråta? Menar de på fullaste allvar att de två personer som "innehar funktionerna som Kommunförbundet Norrbotten och landstingsstyrelsens ordförande" - som det handlar om för Länstrafiken - är bäst skickade på att utse en sådan styrelse?
Kent och Kalle. Två manliga sossar bosatta i Luleå. De kan allt och alla i hela länet. Wow! Vilka powergrabbar!

Och så ska vi kommuner i vår delägarroll behandla de här skämten till bolagsordningar i våra resp kommuner. Efter en lång och utdragen debatt på KS förra måndagen, till och med efter ajournering, för att våra lokala sossar och ledare för majoriteten, ska hinna prata ihop sig -eftersom man uppenbarligen inte använt tiden före mötet till bl a det - röstar de mot sin egen övertygelse (!) för de liggande förslagen. Fa(s)cinerande!

Jag hade yrkat avslag, eftersom jag antar att det enda sätt en kommun kan förhålla sig till dokument av den här typen, är just genom bifall eller avslag. Det har ju varit en förhandling där Arne flaggat upp våra synpunkter och betänkligheter, och de signalerna förefaller inte huvudmännen ta till sig. Hur ska vi då markera och manifestera vårt missnöje och våra högljudda protester mot maktkoncentrationen, strypt insyn, minskad öppenhet?! En av (s) KS-ledamöter kallade själv förslaget för en " demokratisk svacka" och alla höll med oss i kritiken. Men att rösta med oss mot förslaget, för att värna vår lilla kommuns inflytande i dessa viktiga bolag, det mäktade man alltså inte med. Det är fa(s)cinerande!

Det här är andra gången på de snart nio månader jag hittills varit kommunpolitiker, som våra lokala sossar röstar mot sin egen övertygelse. Jag är så förundrad och fascinerad över varför de gör det. Varje gång det händer är det så intressant att veta varför de inte kan följa sin övertygelse och gå på vår linje. Varför de känner sig tvungna att rösta emot det de själva anser, tror, tycker, vill och står för. Snälla, berätta!

Mycket verkstad, lite snack

säger mycket träffande folkpartiet liberalernas nye partiledare Jan Björklund, för att beteckna regeringens arbete och utåtriktade kommunikation. Jag har alltid gillat talesättet i originalformat "mycket snack, lite verkstad" skarpt och nu gillar jag även Björklunds omvända ordning skarpt. Det omvända talesättet betecknar inte bara glappet mellan allt den här regeringen gör, hela tiden försöker att göra och leverera utan även vårt partis och min egen insats i Övertorneås kommunalpolitik.

Vi har så fullt upp att på varje sammanträde i KS och KS au driva våra frågor - eftersom ingen annan tycks göra det och/eller ha en politisk agenda att genomföra den nuvarande mandatperioden - att vi inte hinner eller orkar kommunicera utåt allt vi gör. Den aggregerade mängden av alla våra inspel, förslag, idéer och frågor den här mandatperioden når bara den som orkar traggla igenom ändlösa kommunala protokoll. Och vem gör det? Allvarligt?

Således har jag inte hunnit rapportera måndagens framsteg i KS (3/9):

-vår kamp mot landstingets och Kommunförbundet Norrbottens försök att inskränka insynen, demokratin och mångfalden i de viktiga länsgemensamma bolagen IT Norrbotten, Filmpool Nord och Länstrafiken i Norrbotten AB slogs tillfälligt tillbaka av majoriteten. Mer om detta i separat bloggpost. För det är ännu en fa(s)cinerande historia.

- vårt förslag (i form Ulf Hannus yrkande) att finansiellt matcha det, som vårt privata näringsliv ev lägger in som andelar i den behövliga flyglinjen Kemi - Arlanda.
Kommunen har alltsedan dåvarande kommun?finans?minister Per Nuders besök i Happis för hundra år sedan, drivit gemensam sak och lobbning med Haparanda kommun om vikten och värdet av en direkt flyglinje mellan finska Kemi och Arlanda.

- vårt förslag - som ett direkt resultat av mötet med byborna i Juoksengi för snart ett par veckor sedan - att tillsätta en konsekvensanalysgrupp bestående av företrädare från barn- och utbildningsnämndens beredningsgrupp, kommunstyrelsen och företrädare från föräldragruppen i Övertorneå, Juoksengi, Svanstein och Pello i syfte att kvalitetssäkra beslutsunderlag för kommande beslut rörande skolstrukturen i norra kommundelen

Dessutom bland annat intressant som utspelade sig...
- fick vi mycket bra och intressant information om vårt mottagande av flyktingar resp ensamkommande asylbarn av integrationshandläggaren på länsstyrelsen Torsten Fors resp vår egen flyktingsamordnare Thomas Norberg.
Jag kommer att ta upp frågan till diskussion i vårt parti om ökat flyktingmottagande givet de hittillsvarande goda erfarenheterna. Övertorneå har alltsedan andra världskriget visat hjälpsökande medmänniskor vad tornedalsk gästfrihet och vanlig solidaritet innebär. Detta goda arv vill jag att vi ska ta vara på och ge dagens skyddssökande människor en fristad och en smak av vårt goda liv. Klarar vi deras behov i form av praktikplatser, språkundervisning, arbetstillfällen, smidig förskole-, barnomsorg- och skolintroduktion och sociala situation i övrigt, har vi lagt en god grund för att dessa människor aktivt ska välja att stanna hos oss och därmed öka antalet som bidrar inte bara till ökad mångfald - vilket i sig är en jättepoäng i dagens globaliserade värld - utan även till ökad tillväxt och välstånd i kommunen.

Ironiskt och pinsamt nog (som ledare för oppositionens största parti) måste jag erkänna att jag saknade kommunalrådet Arne Honkamaa (s) på mötet. Han och hans fru var på semester och det var säkert bara välförtjänt och bra. Men hans vänner på den sidan kanten är liksom lite vilsna i pannkakan utan Arnes trygga hand om ordförandeklubban. Jag kan inte utveckla detta desto närmre och förstår om det låter konstigt eller vagt, men det här är mer ett uttryck för att det verkligen märktes att Arne inte var där. Och som en del av er vet, gillar jag inte när sossarna offentligt diskuterar hans ev avgång, eftersom det riskerar underminera hans position och ledarskap. Den diskussionen stod på högkant veckan innan Arnes semester och jag antar att jag på mötet slogs av att "det är så här det skulle vara om Arne verkligen skulle avgå i förtid". Huga!

Arne - don't leave us. Yet. Vänta tills nästa val. Då kan mina kompisar och jag ta över stafettpinnen. Försåvitt inte den bräckliga majoriteten spricker dessförinnan. Vi är redo att ta över showen imorgon. Just let us know.

En del utanför det s k politiska etablissemanget förvånar sig över att vi som i debatterna i allmänhet kan ryka ihop som hund och katt, pratar med varandra och till och med gillar varandra och till och med säger och står för det offentligt. Som mitt gillande av Arne Honkamaa. Jag gillar honom skarpt. Som person och man. Som gruppledare för s. Och jag tycker att han som kommunalråd har vissa kvaliteter i sitt ledarskap (ödmjuk, tålmodig, långsiktig, hyfsat envis, snäll, konsensussökande).

Precis som jag i flera avseenden kan gilla och beundra Mikael Styrman - för att ta en annan offentlig, kontroversiell och ständigt aktuell person i vårt lilla lokalsamhälle. Men inte gilla mycket av det Styrman gör som elbolagsdirektör för Ekfors kraft.

Sådan är jag. Antagligen för att jag är en vid det här laget skolad politiker. Jag gick med i Centerpartiets ungdomsförbund som 13-åring hösten och valåret 1988 och lärde mig tidigt av legendariska förebilder som Per-Gunnar Sundström (f d oppositionslandstingsråd och f d kommunalråd Arjeplog) att alltid skilja på sak och person. Det är det jag har så problem med att mina kamrater i Övertorneå-politiken inte respekterar eller bryr sig om.

Nu senast har min s k alliansbroder Ulf Zackariasson (nsjv) i Haparanda-Bladet 5/9 och Norrbottens-Kuriren angripit mina arbetsresor till och från jobbet i Stockholm. Före valet ansåg sossarna det skäligt att diskutera min tidigare tjänsteutövning som projektledare för Expedition Övertorneå - det lokala strategiska visions- och utvecklingsprojekt jag hade förmånen att som kommunal tjänsteman leda 2002-06. I vintras var det dags för sossar och majoritet att offentligt anklaga och misstänkliggöra min sambo för att springa mina ärenden, när han i sin roll som medborgare ifrågasatte en politiker som uppträtt olämpligt offentligt.

För varje gång detta händer undrar jag vad de ska komma dragandes med till nästa val. Om jag har förmånen att få kandidera då och har förmånen att återigen få försöka utmana sossarna om det kommunala ledarskapet. Kommer de ha kvar några ord då? Kommer det finnas något mer kvar av min person att granska och syna i sömmarna? Och framför allt, kommer människor som aldrig varit politiker att vilja bli det, när det är så här man blir behandlad?