säger mycket träffande folkpartiet liberalernas nye partiledare Jan Björklund, för att beteckna regeringens arbete och utåtriktade kommunikation. Jag har alltid gillat talesättet i originalformat "mycket snack, lite verkstad" skarpt och nu gillar jag även Björklunds omvända ordning skarpt. Det omvända talesättet betecknar inte bara glappet mellan allt den här regeringen gör, hela tiden försöker att göra och leverera utan även vårt partis och min egen insats i Övertorneås kommunalpolitik.
Vi har så fullt upp att på varje sammanträde i KS och KS au driva våra frågor - eftersom ingen annan tycks göra det och/eller ha en politisk agenda att genomföra den nuvarande mandatperioden - att vi inte hinner eller orkar kommunicera utåt allt vi gör. Den aggregerade mängden av alla våra inspel, förslag, idéer och frågor den här mandatperioden når bara den som orkar traggla igenom ändlösa kommunala protokoll. Och vem gör det? Allvarligt?
Således har jag inte hunnit rapportera måndagens framsteg i KS (3/9):
-vår kamp mot landstingets och Kommunförbundet Norrbottens försök att inskränka insynen, demokratin och mångfalden i de viktiga länsgemensamma bolagen IT Norrbotten, Filmpool Nord och Länstrafiken i Norrbotten AB slogs tillfälligt tillbaka av majoriteten. Mer om detta i separat bloggpost. För det är ännu en fa(s)cinerande historia.
- vårt förslag (i form Ulf Hannus yrkande) att finansiellt matcha det, som vårt privata näringsliv ev lägger in som andelar i den behövliga flyglinjen Kemi - Arlanda.
Kommunen har alltsedan dåvarande kommun?finans?minister Per Nuders besök i Happis för hundra år sedan, drivit gemensam sak och lobbning med Haparanda kommun om vikten och värdet av en direkt flyglinje mellan finska Kemi och Arlanda.
- vårt förslag - som ett direkt resultat av mötet med byborna i Juoksengi för snart ett par veckor sedan - att tillsätta en konsekvensanalysgrupp bestående av företrädare från barn- och utbildningsnämndens beredningsgrupp, kommunstyrelsen och företrädare från föräldragruppen i Övertorneå, Juoksengi, Svanstein och Pello i syfte att kvalitetssäkra beslutsunderlag för kommande beslut rörande skolstrukturen i norra kommundelen
Dessutom bland annat intressant som utspelade sig...
- fick vi mycket bra och intressant information om vårt mottagande av flyktingar resp ensamkommande asylbarn av integrationshandläggaren på länsstyrelsen Torsten Fors resp vår egen flyktingsamordnare Thomas Norberg.
Jag kommer att ta upp frågan till diskussion i vårt parti om ökat flyktingmottagande givet de hittillsvarande goda erfarenheterna. Övertorneå har alltsedan andra världskriget visat hjälpsökande medmänniskor vad tornedalsk gästfrihet och vanlig solidaritet innebär. Detta goda arv vill jag att vi ska ta vara på och ge dagens skyddssökande människor en fristad och en smak av vårt goda liv. Klarar vi deras behov i form av praktikplatser, språkundervisning, arbetstillfällen, smidig förskole-, barnomsorg- och skolintroduktion och sociala situation i övrigt, har vi lagt en god grund för att dessa människor aktivt ska välja att stanna hos oss och därmed öka antalet som bidrar inte bara till ökad mångfald - vilket i sig är en jättepoäng i dagens globaliserade värld - utan även till ökad tillväxt och välstånd i kommunen.
Ironiskt och pinsamt nog (som ledare för oppositionens största parti) måste jag erkänna att jag saknade kommunalrådet Arne Honkamaa (s) på mötet. Han och hans fru var på semester och det var säkert bara välförtjänt och bra. Men hans vänner på den sidan kanten är liksom lite vilsna i pannkakan utan Arnes trygga hand om ordförandeklubban. Jag kan inte utveckla detta desto närmre och förstår om det låter konstigt eller vagt, men det här är mer ett uttryck för att det verkligen märktes att Arne inte var där. Och som en del av er vet, gillar jag inte när sossarna offentligt diskuterar hans ev avgång, eftersom det riskerar underminera hans position och ledarskap. Den diskussionen stod på högkant veckan innan Arnes semester och jag antar att jag på mötet slogs av att "det är så här det skulle vara om Arne verkligen skulle avgå i förtid". Huga!
Arne - don't leave us. Yet. Vänta tills nästa val. Då kan mina kompisar och jag ta över stafettpinnen. Försåvitt inte den bräckliga majoriteten spricker dessförinnan. Vi är redo att ta över showen imorgon. Just let us know.
En del utanför det s k politiska etablissemanget förvånar sig över att vi som i debatterna i allmänhet kan ryka ihop som hund och katt, pratar med varandra och till och med gillar varandra och till och med säger och står för det offentligt. Som mitt gillande av Arne Honkamaa. Jag gillar honom skarpt. Som person och man. Som gruppledare för s. Och jag tycker att han som kommunalråd har vissa kvaliteter i sitt ledarskap (ödmjuk, tålmodig, långsiktig, hyfsat envis, snäll, konsensussökande).
Precis som jag i flera avseenden kan gilla och beundra Mikael Styrman - för att ta en annan offentlig, kontroversiell och ständigt aktuell person i vårt lilla lokalsamhälle. Men inte gilla mycket av det Styrman gör som elbolagsdirektör för Ekfors kraft.
Sådan är jag. Antagligen för att jag är en vid det här laget skolad politiker. Jag gick med i Centerpartiets ungdomsförbund som 13-åring hösten och valåret 1988 och lärde mig tidigt av legendariska förebilder som Per-Gunnar Sundström (f d oppositionslandstingsråd och f d kommunalråd Arjeplog) att alltid skilja på sak och person. Det är det jag har så problem med att mina kamrater i Övertorneå-politiken inte respekterar eller bryr sig om.
Nu senast har min s k alliansbroder Ulf Zackariasson (nsjv) i Haparanda-Bladet 5/9 och Norrbottens-Kuriren angripit mina arbetsresor till och från jobbet i Stockholm. Före valet ansåg sossarna det skäligt att diskutera min tidigare tjänsteutövning som projektledare för Expedition Övertorneå - det lokala strategiska visions- och utvecklingsprojekt jag hade förmånen att som kommunal tjänsteman leda 2002-06. I vintras var det dags för sossar och majoritet att offentligt anklaga och misstänkliggöra min sambo för att springa mina ärenden, när han i sin roll som medborgare ifrågasatte en politiker som uppträtt olämpligt offentligt.
För varje gång detta händer undrar jag vad de ska komma dragandes med till nästa val. Om jag har förmånen att få kandidera då och har förmånen att återigen få försöka utmana sossarna om det kommunala ledarskapet. Kommer de ha kvar några ord då? Kommer det finnas något mer kvar av min person att granska och syna i sömmarna? Och framför allt, kommer människor som aldrig varit politiker att vilja bli det, när det är så här man blir behandlad?
