ifall ni inte redan upptäckt det. Husköpet i Övre Kuivakangas bidrar till att splittra mina tankar och åtaganden just nu. Jag återkommer inom kort på bloggen med politiska iakttagelser.
Tills vidare några kommentarer om aktuell politik och sammanfattande rader av sommaren... så här långt:
¤ Övertorneå kommuns köp av Pullinki Ski och Wildmarkens Hälsa & Friskvård
Inte ett roligt beslut. Men nödvändigt för att säkra norra kommundelens kort- och långsiktiga framtid. Med ett samlat ägande och grepp finns nu förutsättningar att skapa en helhetslösning för en utvecklad sportturism (kanske framför allt vintersport) med bas i Svanstein och tjänster i byarna runtomkring.
¤ NUTEK:s granskning idag av kostnaderna för byråkratin och regelkrånglet som drabbar Sveriges företagare
Äntligen har en sådan gjorts. Givetvis var innehållet av sådant sprängstoff att regeringen kände anledning att mörka rapporten över valet! Ännu ett i raden av argument till varför Sverige så väl behöver ett maktskifte! Om inte den sittande maktfullkomliga regeringen behöver time-out, så gör vi svenskar det.
¤ Israel - Libanon-krisen i Mellanöstern
Jag saknar ord för att uttrycka den vanmakt och frustration jag känner över situationen. Inte ens två dagars eld upphör kunde Israel fullfölja. Och samtidigt stärks det folkliga stödet för radikala grupper som Hizbollah i takt med den fortsatta israeliska offensiven. Var ska detta sluta? Hur ska något gott komma ur det som nu sker?
¤ Sommarens bästa deckare? "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt som gått som sommarföljetong i Kuriren. Sista avsnittet publicerades förra måndagen när jag också återgick till jobbet efter tre veckors semester. Det kändes som att det faktum att det var sista avsnittet och första da'n på jobbet efter semestern också markerade att den ljuvliga sommaren sakta går mot sitt slut.
"Det blod som spillts" av Åsa Larsson har jag inte läst förrän nu. Och egentligen har jag inte gjort det nu heller. Jag lyssnade på den i en uppläsning av Katarina Ewerlöf och den var väl bra, även om det var extremt irriterande att höra hennes taskiga uttal av ortsnamnen. Det sänkte tyvärr upplevelsen. Idag kom "Fyren" av PD James från bokklubben och den känns spännande. Mina ansträngningar att inte bara läsa deckare under sommaren, har ebbat ut. Jag har börjat på "Anna, min älskade" men den tar sig inte riktigt. Samma sak med hörboken Gangsters av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson. Det känns som att boken aldrig kommer till skott och att historien bara rör sig som katten kring het gröt. Inte undra på att man måste dra igång bredvid-läsnings-projekt på sidan av...
¤ Sommarens bästa låt? "Hip's dont lie" med Shakira och Wyclef Jean. Trots Robbie Williams-konserten 1 juli!
¤ Sommarens bästa Sommar-pratare (hittills)? Åsa Larsson om sin barndomssomrar hos sin mormor i Kurkkio. Eller Malin Berghagen - av alla människor. Jag blev förvånad och imponerad av hennes program. Wikegård var en klar favorit som höll förväntningarna. Däremot var Persbrandt en besvikelse - gnällig och bitter. Kattis Ahlström var ganska bra, rolig med självdistans.
¤ Sommarens godaste grillrätt? Kanske den whiskymarinerade entrecôten i fredags. Mnnnmm.
¤ Sommarens bästa dopp? Playa del Kuiva - såklart! Även om det var lite väl många bromsar. När vattnet i Torneälven sjunker och sandbankarna växer i omfång är de oslagbara strand hang-outs. Som utomlands! Och hur många badare kan promenera över till Finland?
¤ Sommarens roligaste dans? Buggen i Jänkisjärvi. Och discot på Tornedalia på marknadsfredagen när min bror, Göran och jag fick shaka loss. Det händer tyvärr inte alltför ofta. Men roligt var det.
¤ Sommarens mest puckade replik? "Vet du vem jag är?!" fräste en överförfriskad ung man till mig - medan han stod på mina tår! - på fredagskvällen under Matarengi marknad. Gå hem och tagga ner, darling. Inte bra att ta sig själv på så stort allvar, att man måste be sina kompisar tala om för andra kroggäster vem man är. Lite Anna Sjödin-varning där.
¤ Sommarens hetaste ögonblick. Bastun i stugan i Lahnasuando i fredagsnatt. Hjälp, vad jag hade eldat! Det gick inte ens att ta löylyä! Och ur vattenvärmarens skorsten syntes eldslågor. Nej, annat var det i den behagliga värmen i rökbastun på Hanhivittikko och i Arendt Hannus i Soukis på Öppen rökbastu i juni eller i bastun i Karungi.
¤ Sommarens bästa politiska utspel? Mauds förslag under Almedalsveckan att införa greencard för en organiserad arbetskraftsinvandring. Gillar det förslaget skarpt och är stolt över att tillhöra ett parti som ständigt ser frågor ur nya aspekter och kommer med nya lösningar på gamla problem. Som vissa andra a) inte ser/erkänner b) inte har förmåga och/eller vilja att åtgärda.
Var rädda om er och ha en fortsatt trevlig sommar. Whereever on earth you are.
måndag, juli 31, 2006
fredag, juli 21, 2006
Sauna, sääskiä ja hilloja
eller på svenska: bastu, mygg och hjortron. De orden tillsammans med ordet "vänner" sammanfattar mina semesterdagar veckan som gått tills idag.
Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.
Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.
Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.
Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!
Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.
Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.
Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.
'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.
Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.
Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?
Var rädda om er och ha en trevlig helg!
Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.
Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.
Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.
Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!
Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.
Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.
Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.
'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.
Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.
Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?
Var rädda om er och ha en trevlig helg!
måndag, juli 17, 2006
Intensiva marknadsdagar till ända
De tre senaste dagarna har varit så intensiva och rusat förbi i en sådan hastighet att jag knappt hunnit med själv och än mindre hålla er blogg-besökare uppdaterade! Ska man summera den gångna marknadsveckan; alla intryck, alla fantastiska möten med människor och de politiska aktiviteterna så väljer jag två ord. Intensiva. Suveräna. Jag har fått mycket kraft, energi och inspiration i möten med människor de gångna dagarna. Inspiration i mitt fortsatta arbete och engagemang på alla plan - inte enbart det politiska, utan i minst lika hög utsträckning det mänskliga och det civila.
Och kanske är det vid sådana tillfällen som marknader och stora folkfester det är som bäst eller roligast med politiken. Att få träffa människor som kommer fram och har idéer och synpunkter på vad som behöver göras, eller vad de tycker behöver förbättras. Det är inte alltid säkert att man delar åsikten, men att mötas, stöta och blöta frågor ur olika infallsvinklar är otroligt givande. Det politiska samtalet mellan väljare och valda uppstår oftast i de spontana mötena. Då är det politiska samtalet högst levande.
Bland alla intryck av dessa möten vill jag notera två typer av fenomen:
#1 Tack alla snälla och vänliga medmänniskor!
Många människor har kommit fram och sagt mycket vänliga saker. För det vill jag tacka er så hjärtligt. Det är roligt att få respons och återkoppling på det man gör och säger, och för det är jag mycket tacksam. Ett speciellt tack också till er som gett mig konstruktiva och utvecklande respons. Det gör mig till en bättre människa och politiker.
# 2 Ja, gör det! Kryssa mig! Rösta på Centerpartiet i valet!
Många människor har kommit fram och sagt att de bestämt sig för att rösta på mig och/eller Centerpartiet i höstens val. Till alla er vill jag bara säga: Ja! Gör det! Rösta på oss och ge oss chansen! Vi kan, vi vill, vi har kanske aldrig tidigare varit så väl förberedda heller att ta ansvar för vårt samhälle, vår framtid och utveckling. Vi kommer att behöva varenda röst för att få till stånd ett efterlängtat maktskifte och ge sossarna minst fyra års time-out.
När kommunfullmäktiges ordförande, den socialdemokratiske profilen och f d kommunalrådet i Övertorneå kommun Kurt A Larsson i dialogen med väljare håller mig för att vara "ett oprövat kort", kan jag inte motstå frestelsen att kommentera hans bedömning av min person. Detta eftersom vissa skillnader mellan sossar och oss andra blir så tydliga. Eller vad säger ni?
För det första. Ja, Kurt du har både rätt och fel.
Jag är ett oprövat kort i kommunalpolitiska sammanhang i så måtto att jag hittills inte haft ett politiskt förtroendeuppdrag på den kommunala nivån. Det beror i sin tur på att jag efter valet 2002 som tjänsteman i kommunen - till skillnad från vissa andra, bl a socialdemokrater - inte ville utsätta mig och Centerpartiet för risken att sitta på två stolar samtidigt. Däremot har jag varit politiskt aktiv i Centerpartiets interna kommunala organisation och också varit kretsordförande sedan mars 2005.
Politiskt skolad har jag blivit sedan jag var 13 år under mina år i Centerpartiets ungdomsförbund, senare som vice förbundsordförande i Centerpartiets Högskoleförbund och under åren på riksdagskansliet i Stockholm i arbetet för partiledning och riksdagsgrupp och i Europaparlamentskansliet i Bryssel och Strasbourg. De erfarenheter jag gjort och de nätverk från Tornedalen till Bryssel över Stockholm jag under 31 år byggt upp, kan knappast skada Övertorneå kommun och dess invånare.
Vad betr mina insikter och kunskaper, mitt engagemang och förmåga i Övertorneå kommun, så bemöter jag inte ens det påstått oprövade i min person. Jag låter mitt tidigare arbete för kommunens räkning, mitt ideella engagemang och klappande hjärta för kommunen tala för sig själv.
(I fredags natt fick jag till min stora glädje och förvåning motta den hedervärda utmärkelsen Madame Matarengi. Det fantastiska med det - för jag har ärligt talat ännu vare sig förstått vad titeln innebär eller smält att den tilldelats lilla mig - är den vinnande motiveringen: "Hon har inspirerat och fått positiva saker att hända i Övertorneå kommun. Hon är en inspirationskälla som det skulle finnas flera av i Övertorneå kommun.")
För det andra. Jag må vara oprövad. Men hellre det än beprövad, som socialdemokraterna är i landet, länet och kommunen. Och det är väl det som är poängen i höstens val: att det är dags för förändring.
För det tredje. Att leda en kommun är - lika lite som att leda vilken annan organisation som helst - ingen enmansshow. I mitt parti finns många andra kompetenta, erfarna och dugliga krafter, och det är därför vi tillsammans bildar ett starkt lag och en bra mix av bakgrund, erfarenheter, drivkrafter.
Att leda en kommun gör ingen man eller kvinna själv. Det är på folkets mandat, vilja och uppdrag, som när och om det omsätts i samspelet mellan förtroendevalda och tjänstemän, mellan privat och offentlig sektor, skapar rätt anda och förhållningssätt ur vilka dynamik och en framåtgående rörelse kan födas, till gagn för kommunmedborgarna, till gagn för det näringsliv som verkar i kommunen och bidrar till samhällets välstånd.
Det är bara genom att arbeta tillsammans med förenade krafter för kommunens bästa, som Övertorneå kommun klarar sin framtid och överlevnad som egen kommun. En kommun som sjuder av entreprenörskap och framtidstro, en kommun där medborgarna bejakar Det Goda Livet och som gör att fler hela tiden vill söka sig dit.
Nej, det har varit tre fantastiska dagar på Matarengi Marknad! Gårdagen markerade också avslutet på årets marknadsvecka med de föregående marknadsdagarna i Hietaniemi och Juoksengi. Förutom politisk debatt som det var så roligt och efterlängat att få ägna sig åt i fredags och lördags för min egen del och som åskådare under gårdagens debatt om jobb och företagande där Övertorneås egen riksdags- och kommunkandidat Ulf Hannu med bravur förde vår talan, har jag förstås också hunnit roa mig och koppla av.
Tillsammans med Göran har vi varit ute på kvällsnöjen på hotellet, dansat i Roger Qvarnströms tält tills han stängt och verkligen känt att det varit marknad, hunnit hylla 40-åringarna Kalle och Mona i Niskanpää och fått vara med på en fin och trevlig fest i Kattila och mycket mer.
Min lillebror Henric och hans kompis Ricky har gästat oss i helgen och tillsammans har vi haft roligt. I lördagskväll anslöt vår riksdagskandidat Christina Simonsson sig till gänget. Medan Göran och jag var på kalas, tog Hence och Ricky och andra trevliga Övertorneå-bor hand om Christina och gav henne oförglömliga marknadsminnen från Övertorneå. Igår kampanjade vi tillsammans på marknadsområdet och konstaterade skämtsamt att vi kan bli två historiska damer om väljarna vill: Christina kan bli Centerpartiet Norrbottens första kvinnliga riksdagsledamot och jag kan bli Tornedalens första kvinnliga kommunalråd. Visst, är det härligt med utmaningar?!
Snart bär det av till Kärrbäck. Under ca två års tid på riksdagskansliet utgjorde Sven Tornberg, Magnus Haara och jag en egen liten "Tornedalsmaffia" där och i eftermiddag och kväll är det dags för maffian att träffas på hemmaplan, vara nostalgiska, ha roligt och äta gott.
Samtidigt har den gångna helgen bjudit på livets bisarra kontraster. Medan vi festar och har roligt, njuter av sommaren, bygden och varandras sällskap, nya och gamla bekantskaper i en trygg och vacker miljö, har Israel passerat varje gräns för proportionalitet i folkrättens rätt till sjävförsvar i sina angrepp mot Libanon i jakten på Hizbollah.
Tillsammans med en av våra lokala företagare, Jamal som sedan några år driver pizzerian La Bonté här i Övertorneå, stod vi med tårar i ögonen och pratade om situationen i hans gamla hemland. På datorn såg vi bilderna av sönderbrända barnkroppar. Vad ont har dessa civila libaneser gjort Israel? Jamal fick i vart fall under gårdagen inte kontakt med sin mamma och andra anhöriga i Beirut. Den israeliska armén har med sitt amerikanska försvarsmaterial åstadkommit stor materiell förstörelse av civil infrastruktur; telefonväxlar, broar, VA- och uppvärmningsanläggningar.
Idag ser jag att Israel motsätter sig G8-ledarnas förslag att sända en multilateral styrka till Libanon. Varför? Vilken lösning av den upptrappade konflikten tänker sig Israel?
Och kanske är det vid sådana tillfällen som marknader och stora folkfester det är som bäst eller roligast med politiken. Att få träffa människor som kommer fram och har idéer och synpunkter på vad som behöver göras, eller vad de tycker behöver förbättras. Det är inte alltid säkert att man delar åsikten, men att mötas, stöta och blöta frågor ur olika infallsvinklar är otroligt givande. Det politiska samtalet mellan väljare och valda uppstår oftast i de spontana mötena. Då är det politiska samtalet högst levande.
Bland alla intryck av dessa möten vill jag notera två typer av fenomen:
#1 Tack alla snälla och vänliga medmänniskor!
Många människor har kommit fram och sagt mycket vänliga saker. För det vill jag tacka er så hjärtligt. Det är roligt att få respons och återkoppling på det man gör och säger, och för det är jag mycket tacksam. Ett speciellt tack också till er som gett mig konstruktiva och utvecklande respons. Det gör mig till en bättre människa och politiker.
# 2 Ja, gör det! Kryssa mig! Rösta på Centerpartiet i valet!
Många människor har kommit fram och sagt att de bestämt sig för att rösta på mig och/eller Centerpartiet i höstens val. Till alla er vill jag bara säga: Ja! Gör det! Rösta på oss och ge oss chansen! Vi kan, vi vill, vi har kanske aldrig tidigare varit så väl förberedda heller att ta ansvar för vårt samhälle, vår framtid och utveckling. Vi kommer att behöva varenda röst för att få till stånd ett efterlängtat maktskifte och ge sossarna minst fyra års time-out.
När kommunfullmäktiges ordförande, den socialdemokratiske profilen och f d kommunalrådet i Övertorneå kommun Kurt A Larsson i dialogen med väljare håller mig för att vara "ett oprövat kort", kan jag inte motstå frestelsen att kommentera hans bedömning av min person. Detta eftersom vissa skillnader mellan sossar och oss andra blir så tydliga. Eller vad säger ni?
För det första. Ja, Kurt du har både rätt och fel.
Jag är ett oprövat kort i kommunalpolitiska sammanhang i så måtto att jag hittills inte haft ett politiskt förtroendeuppdrag på den kommunala nivån. Det beror i sin tur på att jag efter valet 2002 som tjänsteman i kommunen - till skillnad från vissa andra, bl a socialdemokrater - inte ville utsätta mig och Centerpartiet för risken att sitta på två stolar samtidigt. Däremot har jag varit politiskt aktiv i Centerpartiets interna kommunala organisation och också varit kretsordförande sedan mars 2005.
Politiskt skolad har jag blivit sedan jag var 13 år under mina år i Centerpartiets ungdomsförbund, senare som vice förbundsordförande i Centerpartiets Högskoleförbund och under åren på riksdagskansliet i Stockholm i arbetet för partiledning och riksdagsgrupp och i Europaparlamentskansliet i Bryssel och Strasbourg. De erfarenheter jag gjort och de nätverk från Tornedalen till Bryssel över Stockholm jag under 31 år byggt upp, kan knappast skada Övertorneå kommun och dess invånare.
Vad betr mina insikter och kunskaper, mitt engagemang och förmåga i Övertorneå kommun, så bemöter jag inte ens det påstått oprövade i min person. Jag låter mitt tidigare arbete för kommunens räkning, mitt ideella engagemang och klappande hjärta för kommunen tala för sig själv.
(I fredags natt fick jag till min stora glädje och förvåning motta den hedervärda utmärkelsen Madame Matarengi. Det fantastiska med det - för jag har ärligt talat ännu vare sig förstått vad titeln innebär eller smält att den tilldelats lilla mig - är den vinnande motiveringen: "Hon har inspirerat och fått positiva saker att hända i Övertorneå kommun. Hon är en inspirationskälla som det skulle finnas flera av i Övertorneå kommun.")
För det andra. Jag må vara oprövad. Men hellre det än beprövad, som socialdemokraterna är i landet, länet och kommunen. Och det är väl det som är poängen i höstens val: att det är dags för förändring.
För det tredje. Att leda en kommun är - lika lite som att leda vilken annan organisation som helst - ingen enmansshow. I mitt parti finns många andra kompetenta, erfarna och dugliga krafter, och det är därför vi tillsammans bildar ett starkt lag och en bra mix av bakgrund, erfarenheter, drivkrafter.
Att leda en kommun gör ingen man eller kvinna själv. Det är på folkets mandat, vilja och uppdrag, som när och om det omsätts i samspelet mellan förtroendevalda och tjänstemän, mellan privat och offentlig sektor, skapar rätt anda och förhållningssätt ur vilka dynamik och en framåtgående rörelse kan födas, till gagn för kommunmedborgarna, till gagn för det näringsliv som verkar i kommunen och bidrar till samhällets välstånd.
Det är bara genom att arbeta tillsammans med förenade krafter för kommunens bästa, som Övertorneå kommun klarar sin framtid och överlevnad som egen kommun. En kommun som sjuder av entreprenörskap och framtidstro, en kommun där medborgarna bejakar Det Goda Livet och som gör att fler hela tiden vill söka sig dit.
Nej, det har varit tre fantastiska dagar på Matarengi Marknad! Gårdagen markerade också avslutet på årets marknadsvecka med de föregående marknadsdagarna i Hietaniemi och Juoksengi. Förutom politisk debatt som det var så roligt och efterlängat att få ägna sig åt i fredags och lördags för min egen del och som åskådare under gårdagens debatt om jobb och företagande där Övertorneås egen riksdags- och kommunkandidat Ulf Hannu med bravur förde vår talan, har jag förstås också hunnit roa mig och koppla av.
Tillsammans med Göran har vi varit ute på kvällsnöjen på hotellet, dansat i Roger Qvarnströms tält tills han stängt och verkligen känt att det varit marknad, hunnit hylla 40-åringarna Kalle och Mona i Niskanpää och fått vara med på en fin och trevlig fest i Kattila och mycket mer.
Min lillebror Henric och hans kompis Ricky har gästat oss i helgen och tillsammans har vi haft roligt. I lördagskväll anslöt vår riksdagskandidat Christina Simonsson sig till gänget. Medan Göran och jag var på kalas, tog Hence och Ricky och andra trevliga Övertorneå-bor hand om Christina och gav henne oförglömliga marknadsminnen från Övertorneå. Igår kampanjade vi tillsammans på marknadsområdet och konstaterade skämtsamt att vi kan bli två historiska damer om väljarna vill: Christina kan bli Centerpartiet Norrbottens första kvinnliga riksdagsledamot och jag kan bli Tornedalens första kvinnliga kommunalråd. Visst, är det härligt med utmaningar?!
Snart bär det av till Kärrbäck. Under ca två års tid på riksdagskansliet utgjorde Sven Tornberg, Magnus Haara och jag en egen liten "Tornedalsmaffia" där och i eftermiddag och kväll är det dags för maffian att träffas på hemmaplan, vara nostalgiska, ha roligt och äta gott.
Samtidigt har den gångna helgen bjudit på livets bisarra kontraster. Medan vi festar och har roligt, njuter av sommaren, bygden och varandras sällskap, nya och gamla bekantskaper i en trygg och vacker miljö, har Israel passerat varje gräns för proportionalitet i folkrättens rätt till sjävförsvar i sina angrepp mot Libanon i jakten på Hizbollah.
Tillsammans med en av våra lokala företagare, Jamal som sedan några år driver pizzerian La Bonté här i Övertorneå, stod vi med tårar i ögonen och pratade om situationen i hans gamla hemland. På datorn såg vi bilderna av sönderbrända barnkroppar. Vad ont har dessa civila libaneser gjort Israel? Jamal fick i vart fall under gårdagen inte kontakt med sin mamma och andra anhöriga i Beirut. Den israeliska armén har med sitt amerikanska försvarsmaterial åstadkommit stor materiell förstörelse av civil infrastruktur; telefonväxlar, broar, VA- och uppvärmningsanläggningar.
Idag ser jag att Israel motsätter sig G8-ledarnas förslag att sända en multilateral styrka till Libanon. Varför? Vilken lösning av den upptrappade konflikten tänker sig Israel?
fredag, juli 14, 2006
Äntligen lokala valdebatter! Men vad händer i Mellanöstern?
Efter ett par dagars ihärdigt regnande, då andra dagen av Polcirkelmarknaden resp gårdagens hantverksmarknad i Hietaniemi, tyvärr regnade bort, har solen återkommit. Den långa perioden av sol och värme före regnet hade torkat ut skog och mark så regnet var nog i och för sig behövligt. Idag börjar vår egen marknad här i Övertorneå och samtidigt går startskottet för den första av tre debatter om kommunala frågor. Jag har länge sett fram emot dessa debatter och har förmånen att företräda oss i dagens debatt om skola och äldreomsorg. Den lokala valrörelsen har hittills varit alldeles för beskedlig och närmast lyst med sin frånvaro. De enda som varit ute under mandatperioden och bl a kampanjat på VårExpo två år i rad är vi. Jag är brydd över detta faktum. Om man inte orkar eller vill vara ute och möta väljarna, hur sjutton orkar eller kan man representera de i styrelser och nämnder i fyra år?!
Igår visade Demoskops opinionsmätning att vi är på god väg att bli Sveriges tredje största parti med bara Folkpartiet 0,7 procentenheter framför oss. Enstaka mätningar kanske inte är så mycket att hänga i julgran, men ändå intressant att se svart på vitt, det vi aktiva känner, när vi är ute och möter människor och får mycket positiv respons.
Annars är den överhängande politiska frågan just nu Israels angrepp på Libanon och attackerna mot städer till och med i sitt eget land (Haifa). För varje nyhetssändning i går steg antalet döda civila. Det var en bisarr upplevelse att följa radions nyhetssändningar och bäva av olust inför varje heltimme då Ekot rapporterade det senaste... Situationen i Mellanöstern nu, med den senaste tidens upptrappning och därtill oro i Iran, känns som det största hotet mot världsfreden just nu. Med de kopplingar som finns mellan extremister i regionen till likasinnade celler och nätverk i andra delar av världen kan sympatiaktioner som drabbar fler oskyldiga civila utlösas i princip när som helst, var som helst.
I vanliga fall håller jag ofta med folkrättsprofessor Owe Bring. Jag har oftast gillat hans extensiva tolkning av folkrätten, vars konsekvenser skyddar individer framför stater och regimer. Men i det här fallet med Israels angrepp på Libanon, kan jag inte förlika mig med hans uppfattning. Visst, är det så att proportionalitetsprincipen i den här situationen har överträdits och jag välkomnar resoluta, snabba och tydliga uttalanden från bl a EU, FN och Ryssland.
Igår visade Demoskops opinionsmätning att vi är på god väg att bli Sveriges tredje största parti med bara Folkpartiet 0,7 procentenheter framför oss. Enstaka mätningar kanske inte är så mycket att hänga i julgran, men ändå intressant att se svart på vitt, det vi aktiva känner, när vi är ute och möter människor och får mycket positiv respons.
Annars är den överhängande politiska frågan just nu Israels angrepp på Libanon och attackerna mot städer till och med i sitt eget land (Haifa). För varje nyhetssändning i går steg antalet döda civila. Det var en bisarr upplevelse att följa radions nyhetssändningar och bäva av olust inför varje heltimme då Ekot rapporterade det senaste... Situationen i Mellanöstern nu, med den senaste tidens upptrappning och därtill oro i Iran, känns som det största hotet mot världsfreden just nu. Med de kopplingar som finns mellan extremister i regionen till likasinnade celler och nätverk i andra delar av världen kan sympatiaktioner som drabbar fler oskyldiga civila utlösas i princip när som helst, var som helst.
I vanliga fall håller jag ofta med folkrättsprofessor Owe Bring. Jag har oftast gillat hans extensiva tolkning av folkrätten, vars konsekvenser skyddar individer framför stater och regimer. Men i det här fallet med Israels angrepp på Libanon, kan jag inte förlika mig med hans uppfattning. Visst, är det så att proportionalitetsprincipen i den här situationen har överträdits och jag välkomnar resoluta, snabba och tydliga uttalanden från bl a EU, FN och Ryssland.
tisdag, juli 11, 2006
Madame Flood i Torneälven. Och vildlaxen!
Hemkommen för en stund sedan från en fantastisk uppsättning och föreställning av Kotirannan Väki - Strindbergs Hemsöborna på meän kieli. Vi var många denna ljuvliga sommarafton som hade hittat till Plantingska gården, som var den vackra spelplatsen för dramat. Skådespelet mot fonden av älv, blånande berg på finska sidan och en klar ljusblå himmel kunde knappast vare bättre. Skådespelarna och ensemblen var i högform och det var två fina akter som rörde och berörde och lockade till både skratt och tårar. De tre huvudrollsinnehavarna gjorde förstås alldeles utmärkta insatser, men djupast intryck på mig gjorde faktiskt Ann-Sofie Törmäs rolltolkning av Madame Flood. Nej, ni som ännu inte hunnit se föreställningen, gör det! Spring och köp biljetter! Den visas ännu imorgon kväll här i Övertorneå.
Den första dagen av Polcirkelmarknaden i Juoksengi förflöt bra. Det är roligt att vara ute på sommaraktiviteter och träffa avslappnade och uppsluppna semesterfirare. Det ger alltid mycket att vara ute och träffa folk. Ett bestående intryck av dagen var en medborgare som tog upp den ständigt aktuella frågan om vildlaxens överlevnad. Mannen som tillhör den delen av opinionen som ser en stor potential i sportfisket, om vi lyckas rädda vildlaxen innan den utrotas, uppmärksammade mig på förekomsten av illegalt nätfiske av lax i Torneälven. Han menade att förutom att prata med viktiga beslutsfattare i Stockholm, förbättra miljön i Östersjön etc måste vi själva våga börja prata om vad vi själva lokalt/regionalt kan göra för att säkra vildlaxen. Vad tycker ni kära bloggbesökare om vildlaxens vara eller inte-vara?! Jag kommer att ägna tid åt att sätta mig in i frågan än mer den kommande tiden. Den är utomordentligt viktig och jag lyssnar gärna av era olika ingångar och synpunkter på frågan.
Den första dagen av Polcirkelmarknaden i Juoksengi förflöt bra. Det är roligt att vara ute på sommaraktiviteter och träffa avslappnade och uppsluppna semesterfirare. Det ger alltid mycket att vara ute och träffa folk. Ett bestående intryck av dagen var en medborgare som tog upp den ständigt aktuella frågan om vildlaxens överlevnad. Mannen som tillhör den delen av opinionen som ser en stor potential i sportfisket, om vi lyckas rädda vildlaxen innan den utrotas, uppmärksammade mig på förekomsten av illegalt nätfiske av lax i Torneälven. Han menade att förutom att prata med viktiga beslutsfattare i Stockholm, förbättra miljön i Östersjön etc måste vi själva våga börja prata om vad vi själva lokalt/regionalt kan göra för att säkra vildlaxen. Vad tycker ni kära bloggbesökare om vildlaxens vara eller inte-vara?! Jag kommer att ägna tid åt att sätta mig in i frågan än mer den kommande tiden. Den är utomordentligt viktig och jag lyssnar gärna av era olika ingångar och synpunkter på frågan.
måndag, juli 10, 2006
Hektiska marknadstider
Imorgon startar den första dagen av marknader i Övertorneå kommun. Imorgon och på onsdag kommer jag och mina partikamrater att möta och prata med medborgarna, marknadsföra och informera om vår politik och våra idéer. I lördags besökte jag Pajala marknad och tillsammans med Stefan Tornberg fick vi möjlighet att från Soltorgets scen sprida vårt budskap. Det var roligt att besöka Pajala i sommarvärmen och en hel del kära återseenden. Det är inte ofta nu för tiden som jag är i Pajala, där jag pluggade under mina tre år på gymnasiet och den kommun jag tillbringade mina i princip första nitton år.
Så imorgon kan vi ses live på Polcirkelmarknaden, Juoksengi och till helgen blir det förstås Matarengi Marknad här i Övertorneå tätort. Det är min andra semestervecka och dagarna känns späckade. Idag hade vi styrelsemöte i Hanhivittikko vänner, och se'n jag kom hem från Västkusten i torsdagskväll har de senaste dagarna fyllts av rabarbersaftkokning, matlagning, partiarbete (vi har jobbat fram en lokal broschyr), en supertrevlig sommarfest, middag på Kattilakoski Gastronomi m.m. En hel del tid med nära och kära och det är trevligt och viktigt!
Göran och hans kompisar i Kuiva Gränspaddlare, har haft fullt upp den senaste tiden på utomhusbadet Ekobadet som de driver ideellt, tack vare högtrycket. I skrivande stund vräker regnet äntligen ner. Vi har haft torrt och varmt länge nu och som pollenallergiker har de senaste två veckorna, varit min värsta sommar på flera år, så därför välkomnar jag regnet och rotblötan.
På den politiska fronten verkar det råda lågtryck. Åtminstone lokalt. Nationellt var Almedalen förstås förra veckans stora tilldragelse. Jag är nöjd över Centerpartiets mediala genomslag och bland de rapporter och utspel som gjordes, noterade jag särskilt två. Det första kom förra måndagen (3/7) och var resultatet av en undersökning om antalet äldreboende-platser. Inför förra valet lovade Göran Persson att utöka platserna med 10 000, i själva verket har 15 000 platser försvunnit under de gångna fyra åren. I torsdags kom så förslaget om green card-system för arbetskraftsinvandring, som jag också spontant gillade direkt. Jag delar uppfattningen att Sverige behöver en arbetskraftsinvandring och med detta system kan vi åstadkomma en sådan med ordning och reda. Hela västvärlden kommer att behöva arbetskraftsinvandring för att klara av att ta hand om bl a våra äldre och i övrigt hänga med i den globala kunskapskonkurrensen.
Det faktum att Storbritannien som vid sidan av Sverige och Irland inte införde diskriminerande övergångsregler på arbetsmarknaden för medborgarna i de nya EU-länderna för två år sedan, är det land som fått störst del av den ökade rörligheteten, visar med all önskvärd tydlighet att Sverige inte ens i ett europeiskt perspektiv, framstår som så attraktivt som en del svenskar ibland tycks tro. Vårt lilla språk, våra höga skatter och vårt kalla klimat är några saker som bidrar till att många hellre väljer andra, mer kosmopolitiska och ekonomiskt mer dynamiska områden än Sverige som levnads- eller bostadsort under några år av sitt liv.
Under sommaren har jag flera parallella bokprojekt. Ett underhållande sådant är boken om den colombianske författaren Leon de Greiff (red Julian Vasquez), som jag köpte under vinterns Nattfestival i Korpilombolo. Författarens fiktiva figur Gaspar de la Noche, Gaspar de la Nuit, Gaspar von der Nacht etc bryter plötsligt upp från sina vänner i Colombia och flyttar till Korpilombolo där han 33 år senare vaknar infryst i ett isblock. Medan hans andra vänner flyr till Bolombolo i Colombia, beskriver de Greiff Korpilombolo som Gaspars absoluta tillflyktsort, dit han år 1926 "flyttar". Gaspar fantiserar till och med om att Korpilombolo ska vara en stad med bara en enda invånare och de Greiff angav rätt kartografiska position. Läsningen om Gaspars
öden och äventyr är roande och kopplingen från Bolombolo i Colombia till Korpilombolo i Sverige är spännande och smått fantastisk. Att denna litterära gärning dessutom tack vare Julian Vasquez, Linnea Nylund och Kristina Laanen m fl eldsjälar, gett upphov till Nattfestivalen i Korpis i december är inget mindre än ett litet underverk! Jag ser redan fram emot årets upplaga!
Ett annat exempel på det snabba och intima samspelet mellan det lokala och det globala fick jag av företagaren Janne Ranudd i fredags. Han har företaget Korpilombolo Träfrakt och just nu har de bra med körningar. De kör i huvudsak trä och timmer och Rysslands beslut att kraftigt skära ner försäljningen av träråvara till Finland, till förmån för försäljning till Kina och Indien vid sidan av försöken att bygga upp en inhemskt träförädlingsindustri, ger nu körningar och jobb till den svenska åkerinäringen. Det var roligt att få ännu ett exempel på hur det som händer i världen, hur det som beslutas i Kreml, Bryssel, Washington etc faktiskt konkret påverkar våra företag, jobb och välfärd i dagens globaliserade värld. Fortfarande möter jag relativt ofta människor som inte ser eller förstår detta ömsesidiga beroende.
Så imorgon kan vi ses live på Polcirkelmarknaden, Juoksengi och till helgen blir det förstås Matarengi Marknad här i Övertorneå tätort. Det är min andra semestervecka och dagarna känns späckade. Idag hade vi styrelsemöte i Hanhivittikko vänner, och se'n jag kom hem från Västkusten i torsdagskväll har de senaste dagarna fyllts av rabarbersaftkokning, matlagning, partiarbete (vi har jobbat fram en lokal broschyr), en supertrevlig sommarfest, middag på Kattilakoski Gastronomi m.m. En hel del tid med nära och kära och det är trevligt och viktigt!
Göran och hans kompisar i Kuiva Gränspaddlare, har haft fullt upp den senaste tiden på utomhusbadet Ekobadet som de driver ideellt, tack vare högtrycket. I skrivande stund vräker regnet äntligen ner. Vi har haft torrt och varmt länge nu och som pollenallergiker har de senaste två veckorna, varit min värsta sommar på flera år, så därför välkomnar jag regnet och rotblötan.
På den politiska fronten verkar det råda lågtryck. Åtminstone lokalt. Nationellt var Almedalen förstås förra veckans stora tilldragelse. Jag är nöjd över Centerpartiets mediala genomslag och bland de rapporter och utspel som gjordes, noterade jag särskilt två. Det första kom förra måndagen (3/7) och var resultatet av en undersökning om antalet äldreboende-platser. Inför förra valet lovade Göran Persson att utöka platserna med 10 000, i själva verket har 15 000 platser försvunnit under de gångna fyra åren. I torsdags kom så förslaget om green card-system för arbetskraftsinvandring, som jag också spontant gillade direkt. Jag delar uppfattningen att Sverige behöver en arbetskraftsinvandring och med detta system kan vi åstadkomma en sådan med ordning och reda. Hela västvärlden kommer att behöva arbetskraftsinvandring för att klara av att ta hand om bl a våra äldre och i övrigt hänga med i den globala kunskapskonkurrensen.
Det faktum att Storbritannien som vid sidan av Sverige och Irland inte införde diskriminerande övergångsregler på arbetsmarknaden för medborgarna i de nya EU-länderna för två år sedan, är det land som fått störst del av den ökade rörligheteten, visar med all önskvärd tydlighet att Sverige inte ens i ett europeiskt perspektiv, framstår som så attraktivt som en del svenskar ibland tycks tro. Vårt lilla språk, våra höga skatter och vårt kalla klimat är några saker som bidrar till att många hellre väljer andra, mer kosmopolitiska och ekonomiskt mer dynamiska områden än Sverige som levnads- eller bostadsort under några år av sitt liv.
Under sommaren har jag flera parallella bokprojekt. Ett underhållande sådant är boken om den colombianske författaren Leon de Greiff (red Julian Vasquez), som jag köpte under vinterns Nattfestival i Korpilombolo. Författarens fiktiva figur Gaspar de la Noche, Gaspar de la Nuit, Gaspar von der Nacht etc bryter plötsligt upp från sina vänner i Colombia och flyttar till Korpilombolo där han 33 år senare vaknar infryst i ett isblock. Medan hans andra vänner flyr till Bolombolo i Colombia, beskriver de Greiff Korpilombolo som Gaspars absoluta tillflyktsort, dit han år 1926 "flyttar". Gaspar fantiserar till och med om att Korpilombolo ska vara en stad med bara en enda invånare och de Greiff angav rätt kartografiska position. Läsningen om Gaspars
öden och äventyr är roande och kopplingen från Bolombolo i Colombia till Korpilombolo i Sverige är spännande och smått fantastisk. Att denna litterära gärning dessutom tack vare Julian Vasquez, Linnea Nylund och Kristina Laanen m fl eldsjälar, gett upphov till Nattfestivalen i Korpis i december är inget mindre än ett litet underverk! Jag ser redan fram emot årets upplaga!
Ett annat exempel på det snabba och intima samspelet mellan det lokala och det globala fick jag av företagaren Janne Ranudd i fredags. Han har företaget Korpilombolo Träfrakt och just nu har de bra med körningar. De kör i huvudsak trä och timmer och Rysslands beslut att kraftigt skära ner försäljningen av träråvara till Finland, till förmån för försäljning till Kina och Indien vid sidan av försöken att bygga upp en inhemskt träförädlingsindustri, ger nu körningar och jobb till den svenska åkerinäringen. Det var roligt att få ännu ett exempel på hur det som händer i världen, hur det som beslutas i Kreml, Bryssel, Washington etc faktiskt konkret påverkar våra företag, jobb och välfärd i dagens globaliserade värld. Fortfarande möter jag relativt ofta människor som inte ser eller förstår detta ömsesidiga beroende.
onsdag, juli 05, 2006
Till havs
nja, inte riktigt, men här i Fiskebäckskil, skriker måsarna och snart ska jag ta mig över Gullmarsfjorden till Lysekil och ett besök på Havets Hus. Jag tycks inte få nog av små och stora fiskar, med tanke på att jag så sent som i söndags var på Universeum i Göteborg med Sarita och förundrades över dessa hajar, rockor och sågfiskar. Sikarna, abborrarna och harren har jag ju hemma ändå:-)
Söndag var dagen efter att vi sett och upplevt Robbie Williams första Sverige-spelning på denna världsturné. Konserten, de 56 098 andra besökarna och stämningen på Ullevi var förstås helt sagolik och oförglömlig. Dagen efter satt vi på en liten gräsbeklädd refug i en korsning utanför Ullevi tillsammans med hundratals andra fans och diggade den andra och sista spelningen. Hela upplevelsen och hela Robbie Williams-yran som tycktes ha lagt sig över Göteborg var helt fantastisk. Vart vi än gick hördes hans musik, överallt pryddes flyers, broschyrer och tidningar med the great entertainers' ansikte. Att ens fylla Ullevi två gånger vid hans unga ålder är så häftigt i sig.
I måndags styrde jag (hyrbils)kosan mot Vårgårda, Marianne och Cecilia efter att ha vinkat av Sarita på Landvetter. Det var kära återseenden och mycket att prata om med båda dessa damer. Jag jobbade för Marianne under min tid på riksdagskansliet och det var så roligt att få se henne i sin naturliga hemmiljö, den bygd hon vuxit upp i och tjänat och fortfarande brinner så mycket för. Det var också speciellt att få träffa hennes vänner och delar av hennes familj. På måndagskvällen fick vi förmånen att följa med den fantastiska eldsjälen Nina på en kanalbåtstur i sjösystemet vid Dals Långed och Bengtsfors genom sju slussar. Hela dagen hade varit varm och fin och kvällen var så där vacker och stillsam så man nästan får ont i hjärtat.
Igår besökte jag Cissi, först på hennes kontor och arbetsplats i kommunhuset i Vårgårda och därefter tog vi en fika för att så småningom åka ut till hennes bostad i Lida. Det var så roligt att återse henne och efter att inte ha setts på två år hade vi mycket att ta igen och uppdatera varandra om. Cecilia var gatu-, VA- och renhållningsansvarig hos oss i Övertorneå kommun och en person som jag tillbringade mycket tid med när jag flyttade tillbaka till Övertorneå i juni 2002. Det var glädjande att se att hon var sitt gamla jag och som de personer vi är, blev vårt möte kantat av några tårar men framför allt många skratt. Hon har delvis nya arbetsuppgifter och det var kul att se hur mycket nytt hon lärt sig och hur hennes yrkeserfarenheter breddats och fördjupats. Hon har inte glömt oss i Övertorneå och vi är många i Övertorneå som inte glömt henne och inte heller har för avsikt att göra det heller.
Nu måste jag dra vidare på min lilla Västkust-resa. Imorgon lunch bär det av hemåt igen. Då kommer Göran och Merjas mellanpojke Tommy också hem. Det ser vi alla fram emot. Ha det gott i sommarSverige!
Söndag var dagen efter att vi sett och upplevt Robbie Williams första Sverige-spelning på denna världsturné. Konserten, de 56 098 andra besökarna och stämningen på Ullevi var förstås helt sagolik och oförglömlig. Dagen efter satt vi på en liten gräsbeklädd refug i en korsning utanför Ullevi tillsammans med hundratals andra fans och diggade den andra och sista spelningen. Hela upplevelsen och hela Robbie Williams-yran som tycktes ha lagt sig över Göteborg var helt fantastisk. Vart vi än gick hördes hans musik, överallt pryddes flyers, broschyrer och tidningar med the great entertainers' ansikte. Att ens fylla Ullevi två gånger vid hans unga ålder är så häftigt i sig.
I måndags styrde jag (hyrbils)kosan mot Vårgårda, Marianne och Cecilia efter att ha vinkat av Sarita på Landvetter. Det var kära återseenden och mycket att prata om med båda dessa damer. Jag jobbade för Marianne under min tid på riksdagskansliet och det var så roligt att få se henne i sin naturliga hemmiljö, den bygd hon vuxit upp i och tjänat och fortfarande brinner så mycket för. Det var också speciellt att få träffa hennes vänner och delar av hennes familj. På måndagskvällen fick vi förmånen att följa med den fantastiska eldsjälen Nina på en kanalbåtstur i sjösystemet vid Dals Långed och Bengtsfors genom sju slussar. Hela dagen hade varit varm och fin och kvällen var så där vacker och stillsam så man nästan får ont i hjärtat.
Igår besökte jag Cissi, först på hennes kontor och arbetsplats i kommunhuset i Vårgårda och därefter tog vi en fika för att så småningom åka ut till hennes bostad i Lida. Det var så roligt att återse henne och efter att inte ha setts på två år hade vi mycket att ta igen och uppdatera varandra om. Cecilia var gatu-, VA- och renhållningsansvarig hos oss i Övertorneå kommun och en person som jag tillbringade mycket tid med när jag flyttade tillbaka till Övertorneå i juni 2002. Det var glädjande att se att hon var sitt gamla jag och som de personer vi är, blev vårt möte kantat av några tårar men framför allt många skratt. Hon har delvis nya arbetsuppgifter och det var kul att se hur mycket nytt hon lärt sig och hur hennes yrkeserfarenheter breddats och fördjupats. Hon har inte glömt oss i Övertorneå och vi är många i Övertorneå som inte glömt henne och inte heller har för avsikt att göra det heller.
Nu måste jag dra vidare på min lilla Västkust-resa. Imorgon lunch bär det av hemåt igen. Då kommer Göran och Merjas mellanpojke Tommy också hem. Det ser vi alla fram emot. Ha det gott i sommarSverige!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)