Efter ett par dagars ihärdigt regnande, då andra dagen av Polcirkelmarknaden resp gårdagens hantverksmarknad i Hietaniemi, tyvärr regnade bort, har solen återkommit. Den långa perioden av sol och värme före regnet hade torkat ut skog och mark så regnet var nog i och för sig behövligt. Idag börjar vår egen marknad här i Övertorneå och samtidigt går startskottet för den första av tre debatter om kommunala frågor. Jag har länge sett fram emot dessa debatter och har förmånen att företräda oss i dagens debatt om skola och äldreomsorg. Den lokala valrörelsen har hittills varit alldeles för beskedlig och närmast lyst med sin frånvaro. De enda som varit ute under mandatperioden och bl a kampanjat på VårExpo två år i rad är vi. Jag är brydd över detta faktum. Om man inte orkar eller vill vara ute och möta väljarna, hur sjutton orkar eller kan man representera de i styrelser och nämnder i fyra år?!
Igår visade Demoskops opinionsmätning att vi är på god väg att bli Sveriges tredje största parti med bara Folkpartiet 0,7 procentenheter framför oss. Enstaka mätningar kanske inte är så mycket att hänga i julgran, men ändå intressant att se svart på vitt, det vi aktiva känner, när vi är ute och möter människor och får mycket positiv respons.
Annars är den överhängande politiska frågan just nu Israels angrepp på Libanon och attackerna mot städer till och med i sitt eget land (Haifa). För varje nyhetssändning i går steg antalet döda civila. Det var en bisarr upplevelse att följa radions nyhetssändningar och bäva av olust inför varje heltimme då Ekot rapporterade det senaste... Situationen i Mellanöstern nu, med den senaste tidens upptrappning och därtill oro i Iran, känns som det största hotet mot världsfreden just nu. Med de kopplingar som finns mellan extremister i regionen till likasinnade celler och nätverk i andra delar av världen kan sympatiaktioner som drabbar fler oskyldiga civila utlösas i princip när som helst, var som helst.
I vanliga fall håller jag ofta med folkrättsprofessor Owe Bring. Jag har oftast gillat hans extensiva tolkning av folkrätten, vars konsekvenser skyddar individer framför stater och regimer. Men i det här fallet med Israels angrepp på Libanon, kan jag inte förlika mig med hans uppfattning. Visst, är det så att proportionalitetsprincipen i den här situationen har överträdits och jag välkomnar resoluta, snabba och tydliga uttalanden från bl a EU, FN och Ryssland.
