eller på svenska: bastu, mygg och hjortron. De orden tillsammans med ordet "vänner" sammanfattar mina semesterdagar veckan som gått tills idag.
Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.
Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.
Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.
Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!
Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.
Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.
Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.
'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.
Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.
Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?
Var rädda om er och ha en trevlig helg!
