Ungdomsfrågorna i fokus

Det märks att valet närmar sig med stormsteg. Nu har förtidsröstningen inletts och i onsdagsmorse var Kurt Juntti, företrädare för Junilistan och jag först på plats i Tornedalens folkbibliotek med att lägga ut våra namnvalsedlar. Det är, som jag bloggat om tidigare, mycket praktiskt pyssel och arbete att fixa med inför valet. Ikväll deltog jag också i festkommitténs planeringsmöte inför vår öppna valvaka på Luppioberget söndagen den 17 september. Det känns jättekul och spännande att planera för den och se målet för de fyra senaste åren rycka allt närmre. Jag tror att vi kommer att ha all anledning att se fram emot valutgången med tillförsikt och att vi kan fira valframgångar under kvällen, men oavsett hur det går är det kul att tillsammans fira allt hårt arbete vi gemensamt har lagt ner under den gångna mandatperioden.

Imorgon kväll är det dags för ungdomsdebatt på Övertorneås ungdomsgård Frippes. Det ska bli jättekul att möta bygdens unga och höra vilka tankar, frågor och funderingar de har inför valet och framtiden. Tidigare under dagen kommer jag träffa medlemmar i Pello.

Ikväll var det Maud Olofssons tur att grillas i SVT:s "Utfrågningen" och varje gång jag möter och/eller ser henne blir jag så glad och inspirerad! Hon är en så bra förebild och inspiratör för oss lokala och regionala centerledare och det är så roligt att ha en så fin partiledare och företrädare som vi har.

På lördag är det kampanjlördag igen på ICA:s parkering i Övertorneå. Och det kan bli första morgonen jag vaknar och bor på riktigt i vårt hus i Kuivakangas. Vi har sovit över där en kväll tidigare, men nu blir det på allvar. Göran har slitit och spurtat med trappan ikväll. När vi flyttar vill vi förstås ta med katterna och nu när vi inte längre behöver behandla trappan med starka medel är det fritt fram att inleda flytten från Tallbacken till Övre Kuivakangas. Det ska bli kolossalt spännande att se och följa vad Skrållan och Socks kommer att tycka om huset och vad de väljer att upptäcka och vilka nya favoritplatser de hittar.

Valarbete och husrenovering - helgens stora projekt

I lördags (26/8) körde vi igång kampanjandet utanför ICA Supermarket i Övertorneå - en av ortens hotspots! På bilden syns Ulf, Harry, Östen och Ylva in action vid vårt bord. Lördagarna fram till valet kommer vi finnas på plats där mellan kl 11-13 för att prata politik med väljarna, dela ut vårt kommunala handlingsprogram för den kommande mandatperioden och sälja friggeboda-lotter (som dras på valspurten 16/9). De två enskilt "populäraste" frågor människor tog upp med oss i lördags, var dels frågan om äldreboende i Övertorneå tätort (där valet står mellan ett nybygge och en ombyggnation, som jag bloggat om här tidigare), dels Ekfors beslut att inte tända gatubelysningen. Ekfors är ett av Övertorneå kommuns äldsta privata företag och en tvist mellan bolaget och Övertorneå kommun om prissättningen av gatubelysningen har resulterat i bl a detta agerande. Människor är frustrerade och otåliga över att frågan inte får en snar lösning.

Lördag eftermiddag och så gott som hela dagen idag har jag tillbringat vid "nya" huset i Kuiva med renoveringsarbeten. Det finns förstås hur mycket som helst att göra i mitt kära hus. Det är byggt 1944/45 och det vi behöver göra där är ömsom roligt, ömsom mindre roligt. Under helgen har mamma förstärkt vår lag och under veckan fanns lillebror lägligt på plats och hjälpte oss med att baxa ut gamla maskiner och en 3 m3 oljetank. Vi är så tacksamma för alla hjälpsamma nära och kära som gett oss handtag! En annan rolig grej är alla vänliga bybor och grannar som nu välkomnar oss till byn. Det känns jätteroligt att snart få flytta in och vi känner oss mycket välkomna.

Att skrapa bort gummi från heltäckningsmattan som täckt trappan till övre våningen tillhör avdelningen mindre roliga projekt. Men när man väl tagit ett trappsteg, kan man alltid belöna sig med en rolig uppgift som att städa och möblera ett rum, lacka ett nyslipat furugolv eller beundra utsikten. I gårdagens försiktiga regnande fick vi syn på en vacker regnbåge. Ett av målaren Kalevis tricks funkade riktigt bra på trappan med heltäckningsmattrester. Att pensla på färgborttagningsmedel och sedan lägga på plastfolie visade sig vara mycket effektivt. Vi kan inte flytta in i huset eller ta dit våra katter Skrållan och Socks förrän vi blivit klar med trappan, så den här veckan gäller det att ligga i med trappan på kvällarna efter jobbet. Dagtid kommer jag att kuska runt en del i tjänsten den kommande veckan; Tärendö, Överkalix och Rovaniemi står på tur, så tid och kraft för bloggande kan det tyvärr bli klent med också denna vecka. Som sagt, försök att ha överseende, bästa blogg-besökare.

Om kommunikation och Glappet - mellan retorik och verklighet

Har precis skickat iväg Centerpartiet Övertorneås svar på en enkät som ska publiceras i Övertorneå kommuns informationstidning Det Goda Livets valspecial. Det är ofta svårt att bevara enkäter, eftersom man sällan vet om man uppfattar frågorna på avsett sätt, ens svar kan tolkas på många olika sätt beroende på de som läser svaren.

Däremot är det angeläget att ge väljarna klara besked om vilken politik och vilka frågor man går till val på. Vilken vision och vilka idéer man vill genomföra om man får väljarnas förtroende och chansen att påverka. På lördag liksom de tre följande lördagarna fram till valet kommer vi att finnas på plats utanför ICA i Övertorneå, för att möta och föra dialog med medborgarna. Det är med förtröstan och tillit valrörelsen nu gått in i intensivskedet för min egen del. Jag får mycket positiv respons från olika människor, som stöttar, peppar och inspirerar och gör att man orkar lite till, fastän krafterna tryter emellanåt. Jag känner mig trygg i att vi kommer att göra ett bra valresultat.

När man studerar valsedlarna till länets kommunfullmäktigeförsamlingar, kan man göra ett antal intressanta iakttagelser. Sossarna som hellre pratar än gör jämställdhet, matchar följdriktigt t ex bland sina femton listor, endast fram två kvinnliga toppnamn, varav den ena, Anna-Lena Vestin, inte vill bli gruppledare (!). Och skälet till att sossarna har femton listor, istället för oss centerpartister som nöjer oss med fjorton, dvs en lista per kommun, är att Övertorneå-sossarna inte förmår hålla ihop kring en lista. De utmärker sig som den enda arbetarekommunen i länet med två listor. Uppenbarligen saknar kamraterna i Juoksengi förtroende för Arne Honkamaa och andra lokala partikamrater. Vi centerpartister toppar med en kvinna i fyra av länets kommuner (förutom i Övertorneå, även i Luleå, Älvsbyn och Överkalix. Mest jämställda är folkpartiet som i sex kommuner för fram en kvinnlig toppkandidat.

Det är hög tid att avslöja sossarnas jämställdhetsbluff. Inte minst i Norrbotten där de under lång tid haft så stort inflytande. Varför vågar de inte släppa fram kvinnliga politiker till de främsta positionerna? Varför har vi inte jämställda löner? Varför släpps inte företagandet inom den kvinnligt dominerade offentliga sektorn fritt? Hur kommer det sig att det är okej att göra avdrag för att en manlig hantverkare målar fönstren, medan det inte är okej att göra avdrag om en kvinnlig lokalvårdare putsar de? Om sossarna skulle vara så duktiga på jämställdhet och solidaritet som de så gärna berömmer sig själva för i högtidstal, varför ser verkligheten så totalt annorlunda ut?

Nej, att snacka om Norrbotten som ett attraktivt län gör man emellanåt. Men att gå från ord till handling och visa upp en modern och attraktiv bild av länet, med en blandad kompott, unga och gamla, kvinnor och män, det orkar eller vill man inte.

Länet runt på två dagar

Hå, hå, ja, ja. Imorgon bär det av på tjänsteresa till Luleå och senare till Kiruna. Jag borde vara hemma i Övertorneå igen 782 km senare på tisdagkväll vid
19-tiden. Den här gången åker jag kollektivt nästan hela rutten. Buss till Luleå imorgonbitti, tåg därifrån till Kiruna och så tillbaka med bussen till Överkalix och sista biten hem hämtar Göran mig med bil. Norrbotten är fantastiskt.

Idag sammanstrålade jag och min kommunkretskollegor Christina från Överkalix och Kurt från Pajala för fotografering i Överkalix. Det blev fina bilder i solen med varma vindar framför Kalix älv, som ska ackompanjera en kommande gemensam debattartikel om Östra Norrbotten.

Och apropå älv. Igår (19/8) var det Nationalälvdagen. Vid 21.30 i Svanstein igår tittade Sarita och jag på hur ett par båtar med tända facklor passerade ner längs med Torneälven. Det var mysigt och stämningsfullt när det skymde och blev allt mörkare med tända marschaller och små eldar vid stränderna. När vi körde tillbaka ner till Övertorneå hade också finnarna hakat på med tända eldar och facklor utmed stränderna. Hög mysfaktor!

Vi fick också chansen att se de coola bokstäverna i Svanstein. Ovanför byn, på berget ovanför skidstugan och idrottsplatsen har byborna snickrat bokstäver, målade i rosa (för att matcha byakyrkans färg) och 30 m breda står de där. Så nu har Hollywood fått konkurrens om sin profilering. Jag gillar tanken skarpt - Svanstein och Hollywood!

Så förutom lite valaffischering, debattartikelskrivande och fotografering har helgen ägnats åt 65-årsfirande och husrenoverande. Jag har snickrat mina första valaffischskyltar och var först ute i fredags kl 17 med årets valaffischering. Hemma i Kuiva har jag också satt upp en skylt bredvid en hög bråte och brädor. Valaffischens motiv? "Ivriga bävrar" Vad skulle annars passa bättre?

Somewhere... over the rainbow...

Idag kom det efterlängtade regnet. Första dagen på en månad! Det har inte regnat sedan natten till den 13 juli kom vi fram till, efter visst tänkande och resonerande på dagens smaskiga surströmmingslunch. Och regnbågen den fanns där, stor och fin, spänd över himlavalvet, när vi ikväll körde hem från huset i Kuiva. Kvällssolen lyste och genom det finmalda duggregnet trädde den fram - den vackra regnbågen.

Om årets surströmmingspremiär kan man säga följande. Surströmmingsfantasterna på kommunhuset i Övertorneå tillhör inte tjuvstartarna. Vi håller på rätt dag och traditionen. Och i valet mellan Oscars och Kallax vann Oscars överlägset med sina stora, fina, fasta surisar. Så det så. Nu återstår att pröva vinnaren i NK:s test: årets upplaga av Röda Ulven. Enligt min goda vän med försänkningar och rötter i Höga Kusten, surströmmingens vagga och helgedom?!, har hennes släktningar betraktat Röda Ulven med misstro. "Sladdrig" lär visst - ett för surströmmingar förödande - omdöme lyda.

Jag önskar redan nu er alla en trevlig helg! Var rädda om er.

Valets osynliga arbete & osexigaste frågor

Tillsammans med sex andra partikamrater har vi avslutat den första kvällen av ett av valrörelsens grovarbete; nämligen ihopplockandet av valsedlar för utskick till hushållen. Två sedlar av varje lista (tre listor; för tre val) bladar vi in i vår folder, kuverterar dessa foldrar, klistrar igen kuverten och packar ihop i buntar om 50 ex. Det finns naturligtvis roligare saker att ägna sig åt i det politiska livet, men det här är en - bland många andra - viktiga och nödvändiga "att göra"-grejer.

37,5 liter infrusna röda vinbär senare, orkar jag inte blogga så mycket mer idag. Med fyra veckor och fem dagar kvar till Dagen D - valet till kommun, landsting och riksdag, märks det nu dagligen hur valtemperaturen stiger. I de lokala annonstidningarna har nu plötsligt våra konkurrenter dykt upp. Från att inte ha rört sig ute bland folk - i vart fall inte i mer organiserade former - tycks man tro att lite annonsering sista månaden klarar biffen och mandatet från folket. Den typen av människosyn och folkförakt är sådant som enligt min mening bara spär på politikerföraktet.

Norrbottens sjukvårdsparti annonserar i Gränslös och bl a för de fram åsikter om hur återvinningen bör organiseras i kommunen. Som förespråkare av låg kommunalskatt blir jag kall om fötterna, när jag ser att sjukvårdspartiet väljer strategin att frivilligt öka kommunens ansvar för återvinningen utan finansiering. Själv anser jag att vi glesbygdskommuner istället borde förena oss mot Förpackningsinsamligen, som faktiskt är den aktör som är ansvarig för landets återvinningscentraler.

Problemen med dagens återvinningsstationer är bl a att det är för glest mellan stationerna och att det på stationerna emellanåt brister i skötsel och ordning. Det leder till att folk i sin vanmakt inför överfulla containrar, lämnar sitt skräp intill och bredvid containrarna. I några fall har det lett till polisanmälningar och domstolsprocesser - ska man skratta eller gråta åt denna absurda och tragikomiska situation?

Lösningen på problemen borde enligt min mening, inte vara att höja den kommunala ambitionsnivån (och därmed kommunens kostnader) när det gäller återvinningen av förpackningar, utan tvärtom öka pressen på Förpackningsinsamlingen att ta sitt ansvar. Nu kommer kommunerna dessutom att tvingas börja betala för det glas som enligt Förpackningsinsamlingen smugglats in i Sverige. De hävdar att ökningen av smuggelglas, vars panter aldrig betalats i det svenska förpackningsinsamlingssystemet, utgör en merkostnad. Det skulle man kunna förstå om det vore så att man överträffade insamlingsmålet vad gäller glas, men enligt min sagesman, är så inte fallet.

Sopfrågorna är inte politikens sexigaste politikområde, men precis som med ihopplockandet av valsedlar; a woman's gotta do, what a woman gotta do. Någon måste ta sig an de problemen!

Maktskiftes-arbete från Öllöv till Övertorneå

Fullt upp med husrenovering, hinner jag inte blogga så ofta, som jag skulle vilja riktigt och jag ber er mina blogg-besökare om överseende för detta förhållande. Ämnen, uppslag och idéer att blogga om, saknas verkligen inte!

Imorgon åker ett gäng centerpartister från Övertorneå till Nolia och Alliansens stora dag. Det ska bli roligt att återse gamla bekanta och spännande att se och höra Allians-företrädarna med Maud i spetsen "live"!

Och från norr till söder kämpar nu centerpartister och borgerliga för maktskifte på alla nivåer. I min mejlbox hittade jag nyss en trevlig hälsning från f d riksdagsledamoten Gunnel Wallin. Hon var en av de riksdagsledamöter jag jobbade för när jag började som politisk sekreterare på vårt riksdagskansli och det var roligt att höra av henne och få känna på också den skånska valtemperaturen!

Under den gångna veckan har de borgerliga och inte minst Maud tydligt kritiserat den politiserade och s-märkta statsförvaltningen och pekat på effekterna av ett vildvuxet olyckligt förhållande mellan parti och förvaltning. Av vad jag sett och hört i Norrbotten de gångna åren kan jag tyvärr instämma till stor del i kritiken - kanske inte minst mot arbetsmarknadsmyndigheterna. Å ena sidan har jag erfarenheter av engagerade, tillmötesgående och hjälpsamma arbetsförmedlare, å andra sidan har jag mött förmedlare och chefer som öppet på möten, deklarerar sina politiska sympatier och farhågor inför ett maktskifte.

Själv har jag angripits häftigt i en anonym insändare i gårdagens (11/8) Haparanda-Blad. Efter att ha fått artikeln uppläst, valde jag att inte bemöta den. Det var ett lågvattenmärke och bland de elakaste och mest osakliga jag hittills stött på.

Det finns naturligtvis mycket att säga om innehållet och vilka tankar den väcker. Dels är jag förvånad över att min ringa person hos andra kan väcka sådant hat(?), sådan frustration och uppbåda sådan energi att de orkar skriva en hel lång insändare. Dels undrar jag över vilka drivkrafter och syften en sådan insändarskribent har. Är det en amerikaniserad valrörelse med negativt kampanjande där kandidaternas politiska agenda och profil är underordnade, till förmån för ett rotande i privatliv, civilt yrkesliv, karaktär, fel och brister, insändarskribenten är ute efter och vill ha i vår kommun?

Och varför är det i så fall intressant/relevant att ifrågasätta just min yrkesgärning? Hur mycket granskas andra toppkandidaters civila tjänsteutövning? Jag kommer aldrig att applådera, bedriva och/eller försvara en sådan amerikaniserad valrörelse, men jag tycker att det är intressant att se och fundera över, gentemot vilken mall eller norm jag och mina gärningar av vissa ställs mot.

Men framför allt undrar jag över hur det påverkar människors - och andra 31-åringars lust och vilja - att själva bli politiker. Är det - på ren svenska - så'n skit, man ska tvingas ta?! Nej, jag tycker faktiskt inte det. Därför valde jag att inte lägga mig på samma låga nivå som insändarskribenten.

Sist men inte minst, jag kandiderar inte för att bli älskad av alla. En av de bästa sakerna med att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige - är att alla behöver inte gilla samma person! Det finns t ex 131 andra kandidater till kommunfullmäktige i Övertorneå att kryssa på istället för mig! Jag kandiderar för att jag drivs av idéer som kan bidra till att göra den här kommunen ännu bättre och för att jag tror att jag skulle vara en bra lagledare och företrädare för vår kommun.

Husrenovering istället för konvent

Eija och Ylva håller Övertorneås fana hög vid Centerpartiets första valkonvent i Stockholm idag och imorgon. Konventet är historiskt, då vi aldrig tidigare haft ett sådant, och den är ett svar eller ett motdrag till avskaffandet av årlig stämma. Själv tillhörde jag de som en gång i tiden tyckte att det var klokt att övergå till vartannat års stämma och också röstade för den reformen som stämmoombud. Nu kommer lackmustestet på klokskapen i den reformen. Motståndarna argumenterade för att årlig stämma med möjlighet för varje ombud att adressera stämman var ett viktigt kännetecken för ett folkrörelseparti och medlemsdemokratin. Idag hålls konventet på Clarion Hotel vid Skanstull i Stockholm, 500 delegater från hela landet är där, men fler åhörare finns det i princip inte plats för. Kanske hade reformmotståndarna rätt och vi förespråkare fel?

Visst, hade det varit kul och häftigt att vara där, och se det nya valmanifestet från första parkett och träffa alla kära gamla vänner och bekanta och göra nya bekantskaper. Å andra sidan är husrenoveringsprojektet minst lika angeläget just nu. Huvudsaken är att vi är på plats och det vet jag att Eija och Ylva sköter till fullo.

Kärnkrafts-frågan pratar många om. Utom Centerpartiet och jag. Den senaste veckans säkerhetsproblem vid de svenska reaktorerna får alla att nervöst undra vad och hur Centerpartiet ska säga, agera och förhålla sig. Vi har utarbetat en ståndpunkt och plan för hur vi på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt vill hantera den frågan. Det är som om vissa inte förstått att vi bestämt oss för, att inte låta den frågan eller någon annan sakfråga för den delen heller, stå i vägen för ett borgerligt maktskifte.

Lokalt har det utbrutit debatt i dagens utgåva världsbladet (Haparanda-Bladet) om klokskapen i fullmäktiges beslut att köpa Pullinki Ski och Wildmarkens hälsa och friskvård. Som jag skrev i mitt senaste inlägg är det aldrig roligt att tvingas behöva göra den typen av affärer, som man på goda grunder kan hysa principiella tvivel emot. Ibland är de dock nödvändiga. Inte minst tyvärr i en glesbygdskommun utan fungerande marknadsekonomi och kapitalförsörjning eller kanske till störst del - en regional utvecklings- eller tillväxtpolitik värd namnet!

Ibland blir det flipp som med Jaxal, Kablia och Kattilakoski gastronomi, ibland blir det flopp. Det tillhör de risker man som politiker måste vara beredd att ta. Självklart ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar och ha rediga underlag för beslutsfattandet, men ibland måste man också agera och våga ta risken att det går snett. Som med få beslut i livet finns det förhandsgarantier. Men lättast är såklart att i varje läge motsätta sig och därefter sitta på läktaren och klaga. Jag tror dock att medborgarna genomskådar Zackariassons flört inför valet. Denna liksom en del tidigare soloåkningar från hans sida, känns i mitt tycke som rätt lättköpta, för att inte säga populistiska, poäng. Jag hoppas att väljarna inte tar honom långt på de.