Eija och Ylva håller Övertorneås fana hög vid Centerpartiets första valkonvent i Stockholm idag och imorgon. Konventet är historiskt, då vi aldrig tidigare haft ett sådant, och den är ett svar eller ett motdrag till avskaffandet av årlig stämma. Själv tillhörde jag de som en gång i tiden tyckte att det var klokt att övergå till vartannat års stämma och också röstade för den reformen som stämmoombud. Nu kommer lackmustestet på klokskapen i den reformen. Motståndarna argumenterade för att årlig stämma med möjlighet för varje ombud att adressera stämman var ett viktigt kännetecken för ett folkrörelseparti och medlemsdemokratin. Idag hålls konventet på Clarion Hotel vid Skanstull i Stockholm, 500 delegater från hela landet är där, men fler åhörare finns det i princip inte plats för. Kanske hade reformmotståndarna rätt och vi förespråkare fel?
Visst, hade det varit kul och häftigt att vara där, och se det nya valmanifestet från första parkett och träffa alla kära gamla vänner och bekanta och göra nya bekantskaper. Å andra sidan är husrenoveringsprojektet minst lika angeläget just nu. Huvudsaken är att vi är på plats och det vet jag att Eija och Ylva sköter till fullo.
Kärnkrafts-frågan pratar många om. Utom Centerpartiet och jag. Den senaste veckans säkerhetsproblem vid de svenska reaktorerna får alla att nervöst undra vad och hur Centerpartiet ska säga, agera och förhålla sig. Vi har utarbetat en ståndpunkt och plan för hur vi på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt vill hantera den frågan. Det är som om vissa inte förstått att vi bestämt oss för, att inte låta den frågan eller någon annan sakfråga för den delen heller, stå i vägen för ett borgerligt maktskifte.
Lokalt har det utbrutit debatt i dagens utgåva världsbladet (Haparanda-Bladet) om klokskapen i fullmäktiges beslut att köpa Pullinki Ski och Wildmarkens hälsa och friskvård. Som jag skrev i mitt senaste inlägg är det aldrig roligt att tvingas behöva göra den typen av affärer, som man på goda grunder kan hysa principiella tvivel emot. Ibland är de dock nödvändiga. Inte minst tyvärr i en glesbygdskommun utan fungerande marknadsekonomi och kapitalförsörjning eller kanske till störst del - en regional utvecklings- eller tillväxtpolitik värd namnet!
Ibland blir det flipp som med Jaxal, Kablia och Kattilakoski gastronomi, ibland blir det flopp. Det tillhör de risker man som politiker måste vara beredd att ta. Självklart ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar och ha rediga underlag för beslutsfattandet, men ibland måste man också agera och våga ta risken att det går snett. Som med få beslut i livet finns det förhandsgarantier. Men lättast är såklart att i varje läge motsätta sig och därefter sitta på läktaren och klaga. Jag tror dock att medborgarna genomskådar Zackariassons flört inför valet. Denna liksom en del tidigare soloåkningar från hans sida, känns i mitt tycke som rätt lättköpta, för att inte säga populistiska, poäng. Jag hoppas att väljarna inte tar honom långt på de.
