2005 verkar sluta på ett betydligt mer ljust, positivt och lovande sätt, än på det sätt det inleddes. Sent igår kväll pratade jag med min kära texanska väninna och soulsister Jay Anna. Jag hade missat hennes mejl om att hon och Fredrik har förlovat sig, och ämnar fullborda äktenskapet till sommaren! Så nu väntar bröllop i München och Texas i maj eller juni! Jag är så glad för hennes skull och det var härligt att prata med henne och hennes far, Mr. Harris. De hade ett pre-New Years party i trettiogradersvärme och förvånades över att den för oss och årstiden varma, nyårsnatten med bara -10 grader.
Den gångna veckan har vi matats med säckar som knyts ihop och summeringar av året i radio, TV och tidningar. En fråga som jag brottats med under senare delen av hösten är påståendet att 2005 var ett år av feministiska bakslag och motgångar. Jag är inte beredd att skriva under på det. Visst, har SVT-dokumentären "Könskriget" och de interna maktkamperna i Fi påverkat debatten. Men tokfeminister likväl som extremister och fundamentalister har det alltid funnits. I och utanför politiken och i såväl de etablerade som nya partierna. Faran med generaliseringar gör sig återigen påmind. Bara för att vissa kvinnor har en viss människosyn, delar inte alla vi andra samma uppfattningar. I vart fall inte bara på den omständigheten att vi tillhör samma grupp, om man nu tror att kvinnor kan och bör sorteras ihop till en grupp. Lika lite som alla män är kvinnomisshandlare, alla norrbottningar slöfockar som inte vill göra rätt för sig eller alla utlänningar kriminella.
Om vi inte står upp för de värden och begrepp vi tror på, kämpar för att ge de rätt innehåll, vinner de, som utmanar och hånar oss och våra åsikter. Därmed inte sagt att Lars Ohly hade kunnat göra sig av med sin kommuniststämpel när Muren föll. Därför är det viktigt att vid ceremonier samla sig kring den svenska flaggan, inte låta nazisterna ta ifrån oss den. Därför är det viktigt att kalla sig feminist, om man erkänner kvinnors underordnade ställning i samhället och har ambitioner att förändra det förhållandet och skapa en jämställdhet mellan könen. Åtminstone tills vi alla blir humanister! Den dagen blir allt etiketterande och alla -ismer och -ister överspelade.
Tyvärr, har vi en bit kvar dit. Till sist... läste jag i dagens utgåva av Norrbottens-Kuriren att den jag röstat på, till titeln Årets Norrbottning också mycket välförtjänt fick utmärkelsen. Sven-Erik Bucht, kommunalråd (s) i Haparanda. Mannen som ledde gänget som fick IKEA att etablera världens nordligaste varuhus till Haparanda-Torneå och som därigenom gav hela Tornedalen ny framtidstro. En av få politiker i länet med statsmannaliknande hållning. En ledare som är öppen, nyfiken och engagerad och ödmjukt bjuder in andra, bjuder på sig själv och delar med sig. Vi behöver fler politiker av Sven-Eriks kaliber i det här länet. Jag vill själv vara en av de.
Så gott slut och gott nytt år! Tack för året som varit och låt oss med tillförsikt hoppas på ett nytt spännande år! Ta hand om er och ha det gott!
lördag, december 31, 2005
lördag, december 24, 2005
God Jul!
Den senaste veckans julförberedelser och avslutning på jobbet har gjort att jag inte prioriterat bloggandet. Det har icke desto mindre kliat i bloggfingrarna. Nyhetsströmmen denna vecka med det ojämställda arbetslivet och skandalerna på Migrationsverket har fått mig och många andra att återigen fundera vart mänskligheten - eller i vart fall den svenska delen av den - egentligen är på väg.
Mest upprörd har jag blivit över champagne- och tårtfirandet på Migrationsverket, efter genomförda avvisningar av asylsökande flyktingar. Människosynen, hur den månne ser ut?, är skrämmande. Samtidigt blir vi i det borgerliga lägret återigen påminda om behovet och utmaningen för oss [borgerligheten] att lyckas med, att såväl bygga som genomföra en ny humanistisk, värdig och klok integrationspolitik. Den flykting- och integrationspolitiska situationen i Sverige idag, är en tickande bomb och en av borgerlighetens viktigaste utmaningar. Otäckt bara med folkpartiets fortsatta fiskande i grumligt vatten...
Idag är det julafton. Hela min familj har för första gången samlats här hos mig och Göran, Skrållan och kattungarna. Julfriden sänker sig över oss liksom snön. Maten är under kontroll och jag längtar till att få sätta tänderna i de olika sillarna. Lax- och färskostterrinen blir spännande att pröva. Tyvärr, mäktade jag inte med att laga en efterlängtad rätt från vårt östra grannland till julbordet, lanttulaattikko, kålrotslåda, som är en höjdare. Jag intalar mig att årets lanttulaattikko-fiasko beror på att jag ännu inte funnit det optimala receptet.
Andra dåliga samveten är att årets julkort brann inne! Hjälp! Och alla dessa nära och kära, där ute, som är det viktigaste jag har. Jag tänker på er, var än ni är i vår fantastiska värld, från Austin till Örnsköldsvik. Sköt om er och ha en fin och fröjdefull jul!
Mest upprörd har jag blivit över champagne- och tårtfirandet på Migrationsverket, efter genomförda avvisningar av asylsökande flyktingar. Människosynen, hur den månne ser ut?, är skrämmande. Samtidigt blir vi i det borgerliga lägret återigen påminda om behovet och utmaningen för oss [borgerligheten] att lyckas med, att såväl bygga som genomföra en ny humanistisk, värdig och klok integrationspolitik. Den flykting- och integrationspolitiska situationen i Sverige idag, är en tickande bomb och en av borgerlighetens viktigaste utmaningar. Otäckt bara med folkpartiets fortsatta fiskande i grumligt vatten...
Idag är det julafton. Hela min familj har för första gången samlats här hos mig och Göran, Skrållan och kattungarna. Julfriden sänker sig över oss liksom snön. Maten är under kontroll och jag längtar till att få sätta tänderna i de olika sillarna. Lax- och färskostterrinen blir spännande att pröva. Tyvärr, mäktade jag inte med att laga en efterlängtad rätt från vårt östra grannland till julbordet, lanttulaattikko, kålrotslåda, som är en höjdare. Jag intalar mig att årets lanttulaattikko-fiasko beror på att jag ännu inte funnit det optimala receptet.
Andra dåliga samveten är att årets julkort brann inne! Hjälp! Och alla dessa nära och kära, där ute, som är det viktigaste jag har. Jag tänker på er, var än ni är i vår fantastiska värld, från Austin till Örnsköldsvik. Sköt om er och ha en fin och fröjdefull jul!
torsdag, december 15, 2005
Äntligen på gång!
Ikväll hade vi premiär på Centerpartiet Övertorneås byaturné i Armasjärvi. Därmed gick startskottet för vårt arbete att staka ut ett nytt kommunalt handlingsprogram för den kommande mandatperioden 2006-2010. Det känns härligt att komma igång på allvar med tänket kring vad vi vill uträtta i Övertorneå kommun, och vilken politik vi ska söka stöd hos väljarna för.
Tidigare i eftermiddags deltog vår gruppledare Harry Grape, vår partibroder Sören Lejonclou och jag i ett seminarium om konsekvenserna för Övertorneås del till följd av IKEA:s etablering i Haparanda nästa höst. Vi har tidigare i höst efterlyst ett sådant "stormöte" i en av våra lokala annonstidningar och dagens övning lockade drygt 30-talet åhörare.
Övertorneå har - tack vare IKEA:s etablering - ett bättre läge än på många år. Chefen på Arbetsförmedlingen Övertorneå Per-Anders Ruona, berättade om att de nu erfar ett stort intresse från utflyttade personer med rötterna i vår kommun att flytta tillbaka hem till Tornedalen. Nu är det bara vår fantasi som sätter gränser för hur vi kan ta vara på detta guldläge. Jag lär återkomma till detta kära ämne på bloggen längre fram.
Nu är det viktigt att smida medan järnet är varmt och förbereda oss för den kommande utvecklingen. Infarterna från väg 99 till Övertorneå tätort måste snyggas upp och vara attraktiva, pendlingsmöjligheterna till Haparanda ses över. Att kommunen nu förbereder en detaljplan för södra kommundelen är en annan positiv och viktig åtgärd. På skolsidan är det viktigt att vi fångar upp det intresse för service, handel och besöksnäring som många ungdomar efterfrågar. Tack vare det goda och nära samarbetet med Utbildning Nord torde det inte vara några oöverkomliga svårigheter att åstadkomma sådana inriktningar, åtminstone på gymnasial nivå.
Mer förvånande var ALMI-direktören Gösta Åströms slutsatser om och inställning till företagandet i Norrlands? Norrbottens? inland. Åström hävdade att företagen inte efterfrågar nationellt riskkapital, eftersom man inte prioriterar externt ägarkapital. Vidare framhärdade Åström i att pengar inte är problemet för tillväxten i orter som Övertorneå, utan snarare bristen på entreprenörer och goda idéer. Det är ingen bild jag känner igen efter 3,5 år i Övertorneå. Tvärtom känns den inställningen provocerande.
Att Åström i den efterföljande debatten om detta, hänvisade till att han och Övertorneå Utveckling AB:s vd skulle reda ut den frågan i bastun, visade än en gång hur kvinnor icke göra sig besvär i det offentliga rummet...
Imorgon kväll ska vi för första gången äta julbord tillsammans med våra finska partikamrater från Keskusta (finska Centerpartiet) i grannkommunerna Pello och Ylitornio. Det blir trevligt att få lära känna varandra och förhoppningvis får vi tillfälle att spåna på såväl nuvarande som framtida angelägna samarbetsprojekt.
För varje dag som går blir jag en allt större finlandsvän. Finlands sak är vår! När ska det storsvenska samhället få upp ögonen för utvecklingen i Finland?! När det gäller att se till att hela landet lever, att skapa tillväxt,företagande och innovationer ligger Finland långt före oss. Med finsk sisu och beslutsamhet, svensk eftertänksamhet och förankring är vi gemensamt ett oslagbart team!
Tidigare i eftermiddags deltog vår gruppledare Harry Grape, vår partibroder Sören Lejonclou och jag i ett seminarium om konsekvenserna för Övertorneås del till följd av IKEA:s etablering i Haparanda nästa höst. Vi har tidigare i höst efterlyst ett sådant "stormöte" i en av våra lokala annonstidningar och dagens övning lockade drygt 30-talet åhörare.
Övertorneå har - tack vare IKEA:s etablering - ett bättre läge än på många år. Chefen på Arbetsförmedlingen Övertorneå Per-Anders Ruona, berättade om att de nu erfar ett stort intresse från utflyttade personer med rötterna i vår kommun att flytta tillbaka hem till Tornedalen. Nu är det bara vår fantasi som sätter gränser för hur vi kan ta vara på detta guldläge. Jag lär återkomma till detta kära ämne på bloggen längre fram.
Nu är det viktigt att smida medan järnet är varmt och förbereda oss för den kommande utvecklingen. Infarterna från väg 99 till Övertorneå tätort måste snyggas upp och vara attraktiva, pendlingsmöjligheterna till Haparanda ses över. Att kommunen nu förbereder en detaljplan för södra kommundelen är en annan positiv och viktig åtgärd. På skolsidan är det viktigt att vi fångar upp det intresse för service, handel och besöksnäring som många ungdomar efterfrågar. Tack vare det goda och nära samarbetet med Utbildning Nord torde det inte vara några oöverkomliga svårigheter att åstadkomma sådana inriktningar, åtminstone på gymnasial nivå.
Mer förvånande var ALMI-direktören Gösta Åströms slutsatser om och inställning till företagandet i Norrlands? Norrbottens? inland. Åström hävdade att företagen inte efterfrågar nationellt riskkapital, eftersom man inte prioriterar externt ägarkapital. Vidare framhärdade Åström i att pengar inte är problemet för tillväxten i orter som Övertorneå, utan snarare bristen på entreprenörer och goda idéer. Det är ingen bild jag känner igen efter 3,5 år i Övertorneå. Tvärtom känns den inställningen provocerande.
Att Åström i den efterföljande debatten om detta, hänvisade till att han och Övertorneå Utveckling AB:s vd skulle reda ut den frågan i bastun, visade än en gång hur kvinnor icke göra sig besvär i det offentliga rummet...
Imorgon kväll ska vi för första gången äta julbord tillsammans med våra finska partikamrater från Keskusta (finska Centerpartiet) i grannkommunerna Pello och Ylitornio. Det blir trevligt att få lära känna varandra och förhoppningvis får vi tillfälle att spåna på såväl nuvarande som framtida angelägna samarbetsprojekt.
För varje dag som går blir jag en allt större finlandsvän. Finlands sak är vår! När ska det storsvenska samhället få upp ögonen för utvecklingen i Finland?! När det gäller att se till att hela landet lever, att skapa tillväxt,företagande och innovationer ligger Finland långt före oss. Med finsk sisu och beslutsamhet, svensk eftertänksamhet och förankring är vi gemensamt ett oslagbart team!
tisdag, december 13, 2005
När Världen kom till Byn...
Har firat min lediga dag med att tidigare idag besöka min "hem"- och konfirmationskyrka. Nämligen den i Korpilombolo. Luciafirandet inleddes kl 09.00 i morse och blev den sista nattfestivalsaktivitet jag personligen hann med, sedan den två veckor långa Nattfestivalen startade torsdagen den 1 december.
Det har varit två hektiska veckor med fullspäckat schema. Själv har jag hunnit delta i seminariet Kvinnokraft och Kultur - två K:n för utveckling av glesbygden, med den mer intressanta underrubriken "Är den norrländska machokulturen utvecklande för glesbygden?", invigningsprogrammet och Gasparmåltid, skrivarstuga med en av mina favoritpoeter (Mona Mörtlund), ett poesi- och musikprogram och två konserter. Allt har varit fullständigt fantastiskt. Bara känslan att se så mycket folk samtidigt i Korpis är häftig. Likaså är det oerhört inspirerande att se att allt arbete och engagemang Linnéa, Kristina, Lena och många, många andra Korpis-bor lagt ner för att fixa allt, uppskattas.
Personer från 8 olika länder har deltagit som medverkande i festivalen. Att sitta i ett knökfullt medborgarhus i Korpis och lyssna på direktören för Cervantes-institutet i Stockholm, läsa spansk poesi på ursprungsspråket var coolt. Att i samma knökfulla medborgarhus på dagen en vecka senare först få njuta av utflyttade Korpis-tjejerna Tina Slättholm och Lisbeth Öbergs skönsång och vackra musik och en stund senare känna gåshud och rysningar av välbehag när Sofia Jannok jojkade, är ett par andra personliga hightlights.
Störst av allt är nog trots allt att se den kraft och kreativitet som flödar i Korpis, och som alla engagerade funktionärer i festivalstaben och på Tre Sågar uppvisar. Det bådar gott inför framtiden! Jag längtar redan till nästa upplaga av European Festival of the Night. Bra jobbat, Korpis!
Samtidigt som debatten om vad statssekreterare Lars Danielsson kom ihåg eller inte kom ihåg och vad han informerat eller inte informerat statsministern om böljar vidare, väntar jag - hittills förgäves - på att Norrbottens-Kuriren ska publicera mitt genmäle på ledarskribenten Bo Östmans angrepp på Centerpartiet med anledning av partiets ambition att snarast väcka misstroendevotum mot utrikesminister Laila Freivalds...
Det har varit två hektiska veckor med fullspäckat schema. Själv har jag hunnit delta i seminariet Kvinnokraft och Kultur - två K:n för utveckling av glesbygden, med den mer intressanta underrubriken "Är den norrländska machokulturen utvecklande för glesbygden?", invigningsprogrammet och Gasparmåltid, skrivarstuga med en av mina favoritpoeter (Mona Mörtlund), ett poesi- och musikprogram och två konserter. Allt har varit fullständigt fantastiskt. Bara känslan att se så mycket folk samtidigt i Korpis är häftig. Likaså är det oerhört inspirerande att se att allt arbete och engagemang Linnéa, Kristina, Lena och många, många andra Korpis-bor lagt ner för att fixa allt, uppskattas.
Personer från 8 olika länder har deltagit som medverkande i festivalen. Att sitta i ett knökfullt medborgarhus i Korpis och lyssna på direktören för Cervantes-institutet i Stockholm, läsa spansk poesi på ursprungsspråket var coolt. Att i samma knökfulla medborgarhus på dagen en vecka senare först få njuta av utflyttade Korpis-tjejerna Tina Slättholm och Lisbeth Öbergs skönsång och vackra musik och en stund senare känna gåshud och rysningar av välbehag när Sofia Jannok jojkade, är ett par andra personliga hightlights.
Störst av allt är nog trots allt att se den kraft och kreativitet som flödar i Korpis, och som alla engagerade funktionärer i festivalstaben och på Tre Sågar uppvisar. Det bådar gott inför framtiden! Jag längtar redan till nästa upplaga av European Festival of the Night. Bra jobbat, Korpis!
Samtidigt som debatten om vad statssekreterare Lars Danielsson kom ihåg eller inte kom ihåg och vad han informerat eller inte informerat statsministern om böljar vidare, väntar jag - hittills förgäves - på att Norrbottens-Kuriren ska publicera mitt genmäle på ledarskribenten Bo Östmans angrepp på Centerpartiet med anledning av partiets ambition att snarast väcka misstroendevotum mot utrikesminister Laila Freivalds...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)