Från Svanstein till Cypern

Om någon trodde att min frånvaro på bloggen de senaste dygnen berodde på semester, trodde ni fel. Jag har inom ramen för mitt "civila" arbete på Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kollegor i samarbetspartners och projekt arrangerat Barents Young Entrepreneurs Forum i Svanstein. Daniel och jag liksom Robert och Dharma med kollegor, medarbetare och goda krafter hade fullt upp med att förbereda allt innan gästernas anstormning på torsdag och fredag. Ett drygt sextiotal unga företagare från Finland, Norge, Ryssland och Sverige hade hörsammat vår inbjudan och kom för att diskutera möjligheter och problem med ökat internationellt affärsutbyte och knöt kontakter, skapade nätverk och relationer under två fina dagar i Svanstein.

Förutom konferenspassen hann de morgonpigga och sightseeingsugna med en rask promenad till Kynsivaara mitt i byn för att beundra utsikten under Ann-Sofi Väisänens pigga och sakkunniga ledning. Ann-Sofi har alltsedan jag flyttade tillbaka till Övertorneå varit en av mina idoler och förblir så! Vilken kunskap, vilket engagemang och vilket bultande hjärta för sin hembygd! Jag blir otroligt inspirerad av människor som Ann-Sofi och det är alltid lika roligt när vägarna korsas. Den här helgen gav inte bara möjligheter att njuta av gamla, goda vänner utan också tillfälle till nya bekantskaper. Det är otroligt roligt och givande att i samarbete med andra få lära känna de bättre och tillsammans kämpa mot gemensamma mål. Nu är i vart fall vårt mål för den här gången avklarat. Mission accomplished! Forumet är i hamn och trötta men glada skildes alla åt för den här gången.

Imorgon blir det semester. Imorgon sätter jag mig på planet till Cypern. Om och hur ofta jag kommer att frekventera internetcaféer där jag nu hamnar - vilket jag nu inte har en aning om, vet bara att jag landar i Larnaca sent imorgon kväll - för att blogga, återstår att se. Men bara så ni vet. Var jag håller hus.

46 %

Det vore nå't! 46% är inte stödet något politiskt parti i Övertorneå fick efter dagens s k onsdagsräkning. 46% är den röstningsandel Övertorneå-sonen Markus Fagervall fick i gårdagens omröstning i Idol 2006. Och det var med rätta! Alla är glada och stolta över "Fagge" och nu håller vi tummar och ringer och röstar närhelst han tävlar. Go Fagge! Keep on rockin'

Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?

Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.

För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!

Dagen efter

Vilken dag! Det blev inte många timmars sömn i natt efter en omtumlande och historisk kväll. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt av att telefonen ringde. Till skillnad från resten av dagen då mina telefoner gått varma, var morgonens första samtal tillägnat Göran. Hans jaktkompisar är morgonpigga herrar.

Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!

Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.

Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....

Vi blev vinnare!

Nu har jag äntligen fått tillgång till dator och internet och möjlighet att ögna igenom valnattsresultatet. När vi lämnade kvällens lyckade valvaka på Luppioberget kunde vi konstatera att vi blev vinnare. Vi nådde våra mål!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.

Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!

Uppåt och framåt...

... så känns valvinden den här gången och därför är det naturligt att vi ikväll intar Luppioberget som plats för vår valvaka. Jag har börjat dagen med att besöka vallokalen i Kuivakangas för att sätta ut partiets namnvalsedlar och lite senare idag ska jag själv rösta i Övertorneå Folkets Hus.

Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev det sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!

Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!

Valspurt - på gott och ont

Vad är det värsta som kan drabba en politiker med tre dagar kvar till valet? Det finns säkert en hel del. Det jag skulle ranka mycket högt av farhågor och mardrömmar, är det jag råkat ut för nu: halsont. Det började redan igår i bilen på väg hem från blixtvisiten i Umeå. I natt kände jag hur det stadigt blev sämre och i morse vaknade jag tidigt av att det gjorde så ont. Det gör ont hela tiden, det gör ännu mer ont om jag sväljer, och jag har nästan ingen röst!

Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.

Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!

Folkligt, festligt, fullspikat på Ebeneser igår!

Och vi var där, Auli och jag liksom partikamrater från Boden, Kalix, Piteå, Överkalix och Älvsbyn och många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.

Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.

Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!

Telia - frustrationsfällan

Som trogna blogg-besökare noterat har jag flyttat. Med en knapp vecka fram till valet kändes det viktigt att snarast få telefon- och ADSL-abonnemang flyttade till bostaden. Det var då startskottet för allt elände med Telia gick. Men det förstod jag inte då. Vad som i själva verket väntade mig var många frustrerande timmar och brustna illusioner.

Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.

I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.

Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.

Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.

För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.

Därför kandiderar jag (II)

I dagens (8/9) Haparanda-Bladet (HB) går den socialdemokratiske kommunfullmäktigekandidaten Tomas Vedestig till fläskangrepp på mig. Han anser att jag gjort ett dåligt jobb som projektledare för Expedition Övertorneå (mitt tidigare jobb) och att jag därför är olämplig som kommunalråd för Övertorneå kommun.

Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.

Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.

Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.

Två veckor kvar till dagen D!

På ett styrelsemöte i Hanhivittiko vänner i veckan, noterade några av ledamöterna att herrarna på SR Norrbottens tornedalsfinska dagsmagasin Päiväntiima betecknat den här tiden som vvv; vaali,vaali, vaali. Det fnissade vi gott åt, för så känns det ju.

Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.

Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.

Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.

Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.