Viktiga, välkomna beslut och besked

I veckan som gått har ett par länge emotsedda beslut och besked fattats och lämnats. I förrgår kom Gränsälvskommissionens miljö- och vattentillstånd till Northland resources planerade gruvbrytning i Tapulivuoma. Beskedet är ett viktigt steg på vägen i den process som förhoppningsvis snarast leder fram till att de järnmalmsfyndigheter bolaget hittat kan börja brytas. En gruvverksamhet i Pajala/Kolari-området är viktigt inte bara för hela Tornedalen, utan även för resten av Norrbotten och Sverige.

Under decennier har våra tre tornedalska kommuner toppat listorna över landets högsta arbetslöshet, nu kan vi få vi en sällan skådad chans att bryta de negativa spiralerna med hög arbetslöshet, hög utflyttning av unga och kvinor och en i dess kölvatten allmänt tynande tillvaro. Höga förhoppningar har tidigare knutits till viktiga etableringar som tex IKEA-varuhuset i Haparanda/Tornio. De har också till dels fallit ut väl. Vår arbetsmarknad i Övertorneå och i andra grannkommuner har förbättrats. Fler har fått sin utkomst där och pendlar till och från. Varuhuset har också satt den här landsändan på kartan på ett positivt sätt med ökad nyfikenhet på älvdalen. Därför var fredagens besked viktigt och välkommet.

En etablering av gruvverksamhet i Pajala/Kolari-området kommer att kräva stora investeringar, inte minst i förbättrad infrastruktur. Väg 99 - länken mellan Haparanda och Vittangi - är mycket eftersatt och kommer att kräva förstärkningar och ökad robusthet. Inte minst om en stor del av de malmtransporter som just nu planeras trafikeras den vägen blir den initiala logistiklösningen. Jag och vi hoppas vara attraktiva som inflyttningsort för de människor som kan komma att hitta en utkomst i gruvan. Äntligen får vi mängder av akademikerjobb till vår region och många av våra unga, välutbildade kan med tur och skicklighet nu hitta reella möjligheter att återvända.

Ett annat viktigt besked var socialnämndens beslut i onsdags att tilldela Attendo Care uppdraget att driva Särkivaaragården - kommunens största särskilda boende på entreprenad de kommande tre åren. Ärendet har stötts och blötts, och förberetts i ett års tid. Att ta fram förfrågningsunderlag har varit ett viktigt moment, eftersom det är där kvalitetskraven och förväntningarna på uppdraget i övrigt preciserats.

Nu skrivs historia när vi vid årsskiftet får vårt första privata äldreboende. Skälet till varför jag och många andra är så positiva till denna konkurrensutsättning är att mångfald och konkurrens troligen bidrar till att höja ribban i verksamheten. Nu sätts kvalitetsfrågorna i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. När vi tenterar externa leverantörer på deras kvalitetsarbete, kräver det en aktiv kunskap om vår egna kommunala verksamheten.

Helt plötsligt får vi anledning att reflektera över hur tydliga och uttalade våra krav, riktlinjer och rutiner är, hur bra de följs upp, utvärderas och utvecklas. Jag tror att det är nyttigt med fler än en arbetsgivare för den omsorgspersonal som trofast och lojalt genom årens lopp tjänat och tagit hand om våra gamla. Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Med fler alternativ, med något att välja mellan, måste vi alla anstränga oss att ligga i framkant. Vi måste vara attraktiva arbetsgivare, ha en modern organisation, en god personalpolitik, bedriva en bra och värdig äldreomsorg. Med fler aktörer inom verksamheten är min förhoppning att vi får en konstruktiv och hälsosam konkurrens om vårdtagare och personal. Med erfarenheter från flera olika håll, med nya ögon på och idéer om hur verksamheten ska bedrivas kan vi förnya och utveckla äldreomsorgen. Och det vinner alla på: de gamla, de som jobbar där, vi som skattebetalare och ansvariga beslutsfattare.

Min förhoppning är att vi nu kan gå vidare och förbereda övergången på ett för medarbetarna, brukarna och deras anhöriga så smidigt sätt som möjligt. Till politikens fundamenta hör att acceptera majoritetsbeslut och gilla läget, även om man själv i själ och hjärta inte alltid gillar eller delar de. Det har vi som tidigare suttit i opposition i decennier erfarit och vackert funnit oss i. Det verkar däremot inte dagens opposition i Övertorneå göra.

Jag respekterar att de och många andra har en annan uppfattning om värdet av mångfald inom t ex den kommunala äldreomsorgen, men att kasta handskarna på hyllan, för att man i det här läget inte fått sin vilja igenom, känns bara politiskt omoget och oansvarigt. Å andra sidan, om man inte är beredd att ta ansvar för kommunen i med- och motgångar, kanske man dragit rätt slutsatser. Även om omständigheten att man väljer att avsäga sig sina uppdrag med fyra och en halv veckor före ett val, mest andas plakatpolitik.