Så var det dags för Marias stora dag! Om några timmar ska jag kliva upp och ta 6-planet ner för att vara i tid i Häggsalen på Ångströmlaboratoriet i Uppsala vid 09.30-tiden när Maria ska försvara sin avhandling om artificiell fotosyntes. Wow! Har laddat upp med att spana in den blivande doktorns liksom morgondagens kocks/kökschefs bloggar. Nerverna verkar vara på spänn och även om Kristina och jag inte kommer att förstå så mycket av vad Maria forskat om inom fysikalisk kemi, ska vi vara på plats och vara moraliskt stöd och senare fixa det sista med maten.
En annan som också efter åratals av forskning nått sitt mål är Birgitta Wistrand. Hon disputerar också i morgon i Uppsala med sin avhandling om Elin Wägner. Jag är djupt imponerad över dessa powerbabes som tagit sig an så stora utmaningar, klarat de och åstadkommit bidrag till forskningen och vetenskapen. Vi är nog många som lyfter på hatten och ödmjukt bugar oss för er!
Imorgon är det Markusdagen! Ring och rösta på Markus Fagervall i finalen av Idol 2006! Vad ni än gör, var ni än är! Det är imorgon det gäller. He'll make it! Var rädda om er och njut av helgen!
torsdag, november 30, 2006
söndag, november 26, 2006
It ain't over 'til the fat lady sings
är det amerikanska uttryck, jag väljer som liknelse, för att beteckna den uppkomna situationen med Ekfors kraft, där Energimarknadsinspektionen (EMI) nu bestämt sig för att inlämna en ansökan om tvångsinlösen av bolaget till fastighetsdomstolen i Luleå imorgon. Uttrycket - vars ursprung och upphov diskuteras - används ofta i sportsammanhang för att beteckna att en match inte är avgjord förrän domaren blåst slutsignal.
Och så är det också i rättsliga processer. Hela vårt rättssystem bygger på principer som att ingen är skyldig förrän motsatsen bevisats och att ingen är dömd förrän domen är avkunnad. När opinionen stormar har vi lite till mans och kvinns svårt att ta det kallt och komma ihåg att det är på det viset det förhåller sig. Vi rycks med i en vinklad mediebevakning, engageras, upprörs, rasar och tar ställning.
Poängen i detta sammanhang är att lika lite som Ekfors krafts vd Mikael Styrman fråntogs den operativa ledningen över bolaget, under året av tvångsförvaltning - till mångas förtret och andras belåtenhet - är det nu lika ovisst att tvångsinlösen-processen vare sig kommer att utfalla till EMI:s fördel eller att processen kommer att gå snabbt. Det - att rättsliga processer oftast är utdragna över tid och år - är en av få klarheter som Lex Ekfors visat genom åren. Och så ska det vara i en rättsstat. Alla parter måste få komma till tals, lägga fram sin sak, sina argument och sina bevis.
Jag har vid några tidigare tillfällen bloggat om Ekfors, kommunens tvist om gatubelysningen och myndigheternas agerande mot Ekfors och Mikael Styrman. Den uppmärksamme läsaren torde ha förstått att jag inte ställer upp på den linje som te x Övertorneå PRO och byaåldermännen i nedre Tornedalen de senaste veckorna gett uttryck för. Istället tycker jag att det vore djupt tragiskt om det skulle gå så långt att bolaget skulle bli tvångsinlöst. Det skulle kännas som ett nederlag i Sverige 2006, där vi rimligen måste ha kommit längre i vår tilltro och förmåga till dialog som konfliktlösningsverktyg. Tragedin vore ännu större om kommunens äldsta privata och ett av Tornedalens mest anrika och omtalade företag skulle gå ett sådant öde till mötes. Inte minst i en kommun med Sveriges högsta arbetslöshet och ett tyvärr alldeles för taskigt företagsklimat.
Denna fråga berör och engagerar. Den prövar lojaliteter och skär genom familjer, arbetsplatser och politiska partier och tur är väl det. För hur vore det, som min partibror i Haparanda Perarne Kerttu, så klokt sade igår, om hela Tornedalen hade samma åsikt i ett företagsärende?!
Och nej, jag tycker fortfarande inte att det är ett dugg roligt med 33%-ig nätavgiftshöjning och släckt gatubelysning, som jag bloggat här tidigare. Och nej, företag och företagsledare kan i ett demokratiskt samhälle med lagar och spelregler inte bete sig hur som helst.
(Alla som känner mig vet att jag har en faiblesse för utrikiska oavsett om det gäller enstaka ord, uttryck, talesätt eller hela språk. Det är väl humanisten i mig som spökar :-) - jag gick 3-årig humanistisk linje på gymnasiet i Pajala, den förträffliga Laestadiusskolan och är fascinerad av språk. Och jag tycker om främmande ord och anglicismer, inte för att jag på ett pretentiöst sätt skulle anse svenskan som fattig på ord eller nyanser, utan bara för att jag gillar det.)
Och nu över till något helt annat. De fyra roligaste händelserna/sakerna den gångna veckan:
1. Kattilakoski Gastronomis utmärkelse Sveriges bästa krog
och den unga och hårt arbetande trion frestade svenska folket med norrländska tapas i TV4:s morgonsoffa i fredags! Grattis och keep up the hard work! Med all denna positiva respons Övertorneå nu får gratis tack vare bl a Kattilakoski-gänget är det naturligt att företagarna, Övertorneå kommun och Övertorneå Utveckling AB sätter sig ner och funderar på hur framgångarna kan omsättas och vad som ytterligare måste till för att befästa och utveckla anläggningen.
2. Markus Fagervall - nu självklart Idol 2006-finalist!
Denne suveräne Övertorneå-ambassadör, som jag säkert inte varit ensam om att nominera till Årets Norrbottning, i Norrbottens-Kurirens omröstning, klarade Robbie Williams Come undone och Bridge over troubled waters på ett alldeles strålande sätt och fick fortsätta att ta emot juryns och folkets välförtjänta kärlek och värme.
Markus är en lysande förebild för så många och på så många sätt. För oss tornedalingar såväl unga som gamla - vars självförtroende emellanåt vacklar och ödmjukhet förbjuder - visar han om och om, att vi kan och att vi duger. För svenskar och alla människor visar han att det går att vara sig själv och lyckas. Man behöver faktiskt inte göra om sig, spela en annan roll eller förställa sig. Och det, hur viktigt är inte det budskapet, i dessa tider av psykisk ohälsa bland såväl unga som gamla, där det gemensamma tycks vara att vi nästan tar kål på oss med våra egna höga krav och ambitioner oavsett om det må vara med avseende på vår förmåga att prestera, på vårt utseende?! Nej, kära människor, fortsätt rösta på denna unga man och det hopp han förmedlar att alla kan lyckas och att det är tufft att vara sig själv (som det ständigt sägs på P3 Star som jag ofta lyssnar på dagtid)!
3. Stekpannetumultet i Haparanda
När Iittalas "Panny" såldes för 99 spänn i Haparanda i onsdags blev det tumultartade scener enligt Kuriren i torsdags (23/11). Göran Lahtis artikel med rubriken "De var heltokiga" är så komisk och säkert kunde de som gjorde illa sig hålla sig för skratt men det låter bara för roligt! Inte minst lustig är de från södra Sverige influgna tjejernas kommentarer, om att aldrig mer ha erbjudande på stekpannor i Haparanda. När min f d chef på Ica,Inge Lahti med dotter Emma i fredagsmorse,skulle kränga köksinredning värt 5 700 kr för 99 kr, kände mig föranledd att ringa honom och be honom hålla i hatten. Då berättade han att folk köat sedan 05.30! Enligt tidningarnas rapportering under gårdagen gick det hela dock lugnt till. Men köpruschen i Happis med stekpannetumultet som grädde på moset känns helt overklig! Och nej, själv har jag ännu inte besökt Ikea.
4. Love actually på kanal 5 i fredags!
Mnnnmmm. Åh. Det blev ett ivrigt zappande mellan fyran och femman i fredags mellan Idol och denna feel good-rulle, av männen bakom andra feel good-filmer som man lever länge på och bara myser av när man tänker på de... som Notting Hill, 4 bröllop och tre begravningar och Bridget Jones. Andra filmer med samma effekt är Om en pojke och Skruva den som Beckham. Vad är det med dessa brittiska filmmakare och skådespelare som förtrollar och charmar oss så totalt?!
Och så den gånga veckans 3 tråkigaste/mest sorgliga händelser och saker förutom nyheten om att Energimarknadsinspektionen nu väcker talan om tvångsinlösen av Ekfors kraft...
1. Cancer
I hate it. Var tredje svensk drabbas faktiskt av denna djävulska sjukdom, även om oddsen att klara sig ständigt förbättras. Av de som drabbas klarar sig mer än hälften. Just nu försöker jag lära mig mer om olika aspekter av denna snabbt växande sjukdom.
Av kontakter med hälso- och sjukvård samt stödjande instanser som Försäkringskassan har jag hittills desillusionerat upptäckt det många före mig insett: att man måste vara frisk för att orka/kunna vara sjuk. Och att man måste ha skinn på näsan och ordentliga språkkunskaper för att kunna ta vara på sina rättigheter som patient och anhöriga.
Ljuset i mörkret är dock Cancerfondens informations- och stödlinje. Alla ni som är berörda! Ta vara på den möjligheten. Gud, vad de som jobbar där kan, har erfarenheter och vet saker, som vi oupplysta och rädda är för förvirrade att ta reda på eller våga fråga.
2. Mördade män
Som hämtat ur en Bond-film har den regim- och Putinkritiske forne säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftats med det radioaktiva giftet Polonium i London. Sprayat över hans sushi, kontaminerat honom, restaurangen, hotellet och hans bostad. Och mordet på Libanons industriminister. Varför? Varför nu? Varför honom? Hjälp! Vad är det för värld vi lever i?
3. Böglobbyns inslag om böglöst land
Usch. Jag fruktade att det skulle bli illa, när jag såg förhandsinformationen. Men inte att det skulle bli så här illa. Och SVT:s chat efter programmet strör salt i såren. Alla här är faktiskt inte homofober. Jag skäms och vill göra bättre. Jag bloggade om det här när Övertorneå blev landets minst homovänliga kommun och nu när jag blivit kommunpolitiker tänker jag inte släppa frågan. Istället undrar jag över form och innehåll.
Vad ska vi göra och hur ska vi jobba? För att i grunden förändra attityder och skapa en öppen diskussion. Hur ska jag med respekt kunna möta de som tycker och tänker annorlunda? Varför är det inte självklart för alla att Det goda livet måste gälla och omfatta alla - oavsett, whatsoever?! Hur kan vi konstruktivt jobba med frågan utan att hänga eller peka ut någon? Visst, kan jag som en läsare då påpekade, skriva en motion till fullmäktige om det, men det känns så otillräckligt. Örnsköldsvik ska med en särskild temavecka, jobba med HBT-frågorna. Det kanske vore nå't?
Det enda ljuset i mörkret var ständigt trevlige och alerte bibliotekspersonalen - denna gång i form av Karin Stridsman. Det kändes som att hon i vart fall höll kommunens fana högt. Men jag vet, nej, det räcker inte. För att ni ska förstå hur laddad och tabubelagd det här samtalsämnet är, kan jag säga att jag inte hört någon diskussion eller ens kommentar om programmet eller inslaget, förutom min absolut närmsta vänkrets. Det blev ett icke-ämne.
Så ni som kan det här bättre än mig, snälla hjälp mig! Hör av er, kom med era tips, idéer och förslag på vad vi kan göra politiskt för att seriöst ta tag i och jobba med frågan!
Och så är det också i rättsliga processer. Hela vårt rättssystem bygger på principer som att ingen är skyldig förrän motsatsen bevisats och att ingen är dömd förrän domen är avkunnad. När opinionen stormar har vi lite till mans och kvinns svårt att ta det kallt och komma ihåg att det är på det viset det förhåller sig. Vi rycks med i en vinklad mediebevakning, engageras, upprörs, rasar och tar ställning.
Poängen i detta sammanhang är att lika lite som Ekfors krafts vd Mikael Styrman fråntogs den operativa ledningen över bolaget, under året av tvångsförvaltning - till mångas förtret och andras belåtenhet - är det nu lika ovisst att tvångsinlösen-processen vare sig kommer att utfalla till EMI:s fördel eller att processen kommer att gå snabbt. Det - att rättsliga processer oftast är utdragna över tid och år - är en av få klarheter som Lex Ekfors visat genom åren. Och så ska det vara i en rättsstat. Alla parter måste få komma till tals, lägga fram sin sak, sina argument och sina bevis.
Jag har vid några tidigare tillfällen bloggat om Ekfors, kommunens tvist om gatubelysningen och myndigheternas agerande mot Ekfors och Mikael Styrman. Den uppmärksamme läsaren torde ha förstått att jag inte ställer upp på den linje som te x Övertorneå PRO och byaåldermännen i nedre Tornedalen de senaste veckorna gett uttryck för. Istället tycker jag att det vore djupt tragiskt om det skulle gå så långt att bolaget skulle bli tvångsinlöst. Det skulle kännas som ett nederlag i Sverige 2006, där vi rimligen måste ha kommit längre i vår tilltro och förmåga till dialog som konfliktlösningsverktyg. Tragedin vore ännu större om kommunens äldsta privata och ett av Tornedalens mest anrika och omtalade företag skulle gå ett sådant öde till mötes. Inte minst i en kommun med Sveriges högsta arbetslöshet och ett tyvärr alldeles för taskigt företagsklimat.
Denna fråga berör och engagerar. Den prövar lojaliteter och skär genom familjer, arbetsplatser och politiska partier och tur är väl det. För hur vore det, som min partibror i Haparanda Perarne Kerttu, så klokt sade igår, om hela Tornedalen hade samma åsikt i ett företagsärende?!
Och nej, jag tycker fortfarande inte att det är ett dugg roligt med 33%-ig nätavgiftshöjning och släckt gatubelysning, som jag bloggat här tidigare. Och nej, företag och företagsledare kan i ett demokratiskt samhälle med lagar och spelregler inte bete sig hur som helst.
(Alla som känner mig vet att jag har en faiblesse för utrikiska oavsett om det gäller enstaka ord, uttryck, talesätt eller hela språk. Det är väl humanisten i mig som spökar :-) - jag gick 3-årig humanistisk linje på gymnasiet i Pajala, den förträffliga Laestadiusskolan och är fascinerad av språk. Och jag tycker om främmande ord och anglicismer, inte för att jag på ett pretentiöst sätt skulle anse svenskan som fattig på ord eller nyanser, utan bara för att jag gillar det.)
Och nu över till något helt annat. De fyra roligaste händelserna/sakerna den gångna veckan:
1. Kattilakoski Gastronomis utmärkelse Sveriges bästa krog
och den unga och hårt arbetande trion frestade svenska folket med norrländska tapas i TV4:s morgonsoffa i fredags! Grattis och keep up the hard work! Med all denna positiva respons Övertorneå nu får gratis tack vare bl a Kattilakoski-gänget är det naturligt att företagarna, Övertorneå kommun och Övertorneå Utveckling AB sätter sig ner och funderar på hur framgångarna kan omsättas och vad som ytterligare måste till för att befästa och utveckla anläggningen.
2. Markus Fagervall - nu självklart Idol 2006-finalist!
Denne suveräne Övertorneå-ambassadör, som jag säkert inte varit ensam om att nominera till Årets Norrbottning, i Norrbottens-Kurirens omröstning, klarade Robbie Williams Come undone och Bridge over troubled waters på ett alldeles strålande sätt och fick fortsätta att ta emot juryns och folkets välförtjänta kärlek och värme.
Markus är en lysande förebild för så många och på så många sätt. För oss tornedalingar såväl unga som gamla - vars självförtroende emellanåt vacklar och ödmjukhet förbjuder - visar han om och om, att vi kan och att vi duger. För svenskar och alla människor visar han att det går att vara sig själv och lyckas. Man behöver faktiskt inte göra om sig, spela en annan roll eller förställa sig. Och det, hur viktigt är inte det budskapet, i dessa tider av psykisk ohälsa bland såväl unga som gamla, där det gemensamma tycks vara att vi nästan tar kål på oss med våra egna höga krav och ambitioner oavsett om det må vara med avseende på vår förmåga att prestera, på vårt utseende?! Nej, kära människor, fortsätt rösta på denna unga man och det hopp han förmedlar att alla kan lyckas och att det är tufft att vara sig själv (som det ständigt sägs på P3 Star som jag ofta lyssnar på dagtid)!
3. Stekpannetumultet i Haparanda
När Iittalas "Panny" såldes för 99 spänn i Haparanda i onsdags blev det tumultartade scener enligt Kuriren i torsdags (23/11). Göran Lahtis artikel med rubriken "De var heltokiga" är så komisk och säkert kunde de som gjorde illa sig hålla sig för skratt men det låter bara för roligt! Inte minst lustig är de från södra Sverige influgna tjejernas kommentarer, om att aldrig mer ha erbjudande på stekpannor i Haparanda. När min f d chef på Ica,Inge Lahti med dotter Emma i fredagsmorse,skulle kränga köksinredning värt 5 700 kr för 99 kr, kände mig föranledd att ringa honom och be honom hålla i hatten. Då berättade han att folk köat sedan 05.30! Enligt tidningarnas rapportering under gårdagen gick det hela dock lugnt till. Men köpruschen i Happis med stekpannetumultet som grädde på moset känns helt overklig! Och nej, själv har jag ännu inte besökt Ikea.
4. Love actually på kanal 5 i fredags!
Mnnnmmm. Åh. Det blev ett ivrigt zappande mellan fyran och femman i fredags mellan Idol och denna feel good-rulle, av männen bakom andra feel good-filmer som man lever länge på och bara myser av när man tänker på de... som Notting Hill, 4 bröllop och tre begravningar och Bridget Jones. Andra filmer med samma effekt är Om en pojke och Skruva den som Beckham. Vad är det med dessa brittiska filmmakare och skådespelare som förtrollar och charmar oss så totalt?!
Och så den gånga veckans 3 tråkigaste/mest sorgliga händelser och saker förutom nyheten om att Energimarknadsinspektionen nu väcker talan om tvångsinlösen av Ekfors kraft...
1. Cancer
I hate it. Var tredje svensk drabbas faktiskt av denna djävulska sjukdom, även om oddsen att klara sig ständigt förbättras. Av de som drabbas klarar sig mer än hälften. Just nu försöker jag lära mig mer om olika aspekter av denna snabbt växande sjukdom.
Av kontakter med hälso- och sjukvård samt stödjande instanser som Försäkringskassan har jag hittills desillusionerat upptäckt det många före mig insett: att man måste vara frisk för att orka/kunna vara sjuk. Och att man måste ha skinn på näsan och ordentliga språkkunskaper för att kunna ta vara på sina rättigheter som patient och anhöriga.
Ljuset i mörkret är dock Cancerfondens informations- och stödlinje. Alla ni som är berörda! Ta vara på den möjligheten. Gud, vad de som jobbar där kan, har erfarenheter och vet saker, som vi oupplysta och rädda är för förvirrade att ta reda på eller våga fråga.
2. Mördade män
Som hämtat ur en Bond-film har den regim- och Putinkritiske forne säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftats med det radioaktiva giftet Polonium i London. Sprayat över hans sushi, kontaminerat honom, restaurangen, hotellet och hans bostad. Och mordet på Libanons industriminister. Varför? Varför nu? Varför honom? Hjälp! Vad är det för värld vi lever i?
3. Böglobbyns inslag om böglöst land
Usch. Jag fruktade att det skulle bli illa, när jag såg förhandsinformationen. Men inte att det skulle bli så här illa. Och SVT:s chat efter programmet strör salt i såren. Alla här är faktiskt inte homofober. Jag skäms och vill göra bättre. Jag bloggade om det här när Övertorneå blev landets minst homovänliga kommun och nu när jag blivit kommunpolitiker tänker jag inte släppa frågan. Istället undrar jag över form och innehåll.
Vad ska vi göra och hur ska vi jobba? För att i grunden förändra attityder och skapa en öppen diskussion. Hur ska jag med respekt kunna möta de som tycker och tänker annorlunda? Varför är det inte självklart för alla att Det goda livet måste gälla och omfatta alla - oavsett, whatsoever?! Hur kan vi konstruktivt jobba med frågan utan att hänga eller peka ut någon? Visst, kan jag som en läsare då påpekade, skriva en motion till fullmäktige om det, men det känns så otillräckligt. Örnsköldsvik ska med en särskild temavecka, jobba med HBT-frågorna. Det kanske vore nå't?
Det enda ljuset i mörkret var ständigt trevlige och alerte bibliotekspersonalen - denna gång i form av Karin Stridsman. Det kändes som att hon i vart fall höll kommunens fana högt. Men jag vet, nej, det räcker inte. För att ni ska förstå hur laddad och tabubelagd det här samtalsämnet är, kan jag säga att jag inte hört någon diskussion eller ens kommentar om programmet eller inslaget, förutom min absolut närmsta vänkrets. Det blev ett icke-ämne.
Så ni som kan det här bättre än mig, snälla hjälp mig! Hör av er, kom med era tips, idéer och förslag på vad vi kan göra politiskt för att seriöst ta tag i och jobba med frågan!
måndag, november 20, 2006
Balanserad Bildt om Ryssland
För första gången på år och dagar? i hela mitt liv? hörde jag idag en svensk politiker uttala sig nyanserat om utvecklingen i Ryssland. I Maria Persson-Lövgrens reportage från Moskva där hon intervjuade utrikesminister Carl Bildt i dagens luncheko, slog Bildt fast: "Ryssland är, oavsett vad vi tycker om dess interna styre, en betydelsefull utrikespolitisk och säkerhetspolitisk aktör". För visst är det så. Det sägs och erkänns bara alltför sällan i den svenska och västeuropeiska debatten. Han fortsatte med att konstatera att Ryssland är fullt av begåvade människor med talang och välkomnade en dialog med Ryssland.
Jag tror att Bildts åsikter och uppfattningar är vedertagna bland oss som jobbar med ryssar och i Ryssland. Vi har gjort likadana erfarenheter och iakttagelser. Annars tenderar debatten om Ryssland alltför ofta att handla om hur demokratin, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter kränks och beskärs. Den bilden är också sann. Men dessa debattörer glömmer ofta bort att Kremls agerande ofta är svårtolkat och motsägelsefullt som Sveriges Moskvaambassadör Johan Molander så koncist sammanfattade bilden på ett seminarium på Luleå tekniska universitet för ett och ett halvt år sedan.
Även om jag varit i Stockholm och Nyköping de senaste fyra dagarna, har jag inte deltagit i Centerpartiets förtroenderåd i Stockholm idag. Någonting som bara susat förbi men som stod klart idag är att vår distriktsordförande Stefan Tornberg, fortsätter att få tungt ansvar i partiet, nu också som ordförande för partiets valberedning. Grattis Stefan!
För mig som inte är insatt i dagens övning, känns målen och ambitionerna som de framgått av dagens nyhetsrapportering, som lovvärda och utmanande. Att parallellt med regeringsmaskineriet klara av att upprätthålla en livlig politisk idédebatt är i sig ambitiöst för Centerpartiet - även om vi är Sveriges tredje största parti efter valet. Lyckas vi med den ansatsen kommer vi långt. Ett viktigt inspel i eftervalsdebatten på samma tema, stod åtta yngre centerpartister förtjänstfullt för på DN Debatt förra veckan (14/11). Bland mycket matnyttigt gillar jag särskilt att Karl Erik Olssons och Rolf Kenneryds insatser, ges ett erkännande som viktiga bitar i pusslet med förnyelsen av politikens innehåll.
Vårt plan försenades en timme igår. Vi landade därmed inte förrän vid 23-tiden och var inte i säng hemma i Kuiva förrän 01.30. Nu känner jag mig trött och sliten. Ett ledsamt och sorgligt besked ikväll, gör nog att det här inlägget kan vara det senaste från min sida, den kommande tiden.
Jag tror att Bildts åsikter och uppfattningar är vedertagna bland oss som jobbar med ryssar och i Ryssland. Vi har gjort likadana erfarenheter och iakttagelser. Annars tenderar debatten om Ryssland alltför ofta att handla om hur demokratin, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter kränks och beskärs. Den bilden är också sann. Men dessa debattörer glömmer ofta bort att Kremls agerande ofta är svårtolkat och motsägelsefullt som Sveriges Moskvaambassadör Johan Molander så koncist sammanfattade bilden på ett seminarium på Luleå tekniska universitet för ett och ett halvt år sedan.
Även om jag varit i Stockholm och Nyköping de senaste fyra dagarna, har jag inte deltagit i Centerpartiets förtroenderåd i Stockholm idag. Någonting som bara susat förbi men som stod klart idag är att vår distriktsordförande Stefan Tornberg, fortsätter att få tungt ansvar i partiet, nu också som ordförande för partiets valberedning. Grattis Stefan!
För mig som inte är insatt i dagens övning, känns målen och ambitionerna som de framgått av dagens nyhetsrapportering, som lovvärda och utmanande. Att parallellt med regeringsmaskineriet klara av att upprätthålla en livlig politisk idédebatt är i sig ambitiöst för Centerpartiet - även om vi är Sveriges tredje största parti efter valet. Lyckas vi med den ansatsen kommer vi långt. Ett viktigt inspel i eftervalsdebatten på samma tema, stod åtta yngre centerpartister förtjänstfullt för på DN Debatt förra veckan (14/11). Bland mycket matnyttigt gillar jag särskilt att Karl Erik Olssons och Rolf Kenneryds insatser, ges ett erkännande som viktiga bitar i pusslet med förnyelsen av politikens innehåll.
Vårt plan försenades en timme igår. Vi landade därmed inte förrän vid 23-tiden och var inte i säng hemma i Kuiva förrän 01.30. Nu känner jag mig trött och sliten. Ett ledsamt och sorgligt besked ikväll, gör nog att det här inlägget kan vara det senaste från min sida, den kommande tiden.
tisdag, november 14, 2006
Fullmäktigedebut och Markusplats
De senaste dagarna sedan min hemkomst från Ryssland och Finland har varit kantade av aktiviteter. I lördags samlades distriktsrådet i Kalix där val av ny gruppledare i landstinget gjordes. Vi kom överens om att av två goda kandidater, välja c-gruppledaren i Piteå kommun, Erik Berg. Dagen efter blev jag själv vald till gruppledare för vårt gäng här i Övertorneå. Det känns stort och spännande. I går var det dessutom premiär för mig i kommunfullmäktige och jag kan summera upplevelsen med ordet: Wow! Fy, vad roligt det var! Som jag har väntat och längtat på att få komma igång. Jag kände mig som en kalv på grönbete och blir ännu alldeles till mig, bara vid tanken på hur roligt det var att få debattera kommunens budget och framtida reformbehov. Och jag är inte den enda nykomlingen. Tvärtom. Flera iakttog i går att det trots allt skett en viss förnyelse bland ledamöterna och det känns också roligt, att vi är några rookies.
Höjdpunkten vid sidan av det politiska livet är annars naturligtvis firandet och mottagandet av Markus Fagervall a k a Idol-Markus vid busstationen i Övertorneå i söndags. Snacka om halleluja-moment! Hundratals människor hade slutit upp för att visa vår hjälte vår kärlek, stolthet och förhoppningar. Han sade att han kände sig överväldigad och det är lätt att förstå när bygdens folk samlat sig och skanderade och applåderade. Pelle Roséns plakat med texten "Ave Markus - vårt ljus i mörkret!" speglade det många kände och lockade till fniss och uppskattning. Herr Häggbo som är en underfundig ordvrängare och historieberättare av det sega tornedalska virket, kom inte långt efter med sitt nyspråk, om vad vi kan kalla området vid busstationen efter denna händelse; Markusplatsen. Så Venedig, släng er i väggen - en ny Markusplats har skådat världens ljus!
Det blev ett bra firande och nu gör vi som Markus uppmanade oss: röstar - så han tar hem det här! På torsdag åker Göran, Peter och jag till Stockholm för att tillbringa ett par lediga dagar där och i Nyköping. Vi ska försöka ta oss till inspelningen av veckofinalen i Idol i Tv4-huset vid Frihamnen.
Idag var det dags för JA-projektets avslutningsseminarium i Luleå. JA-projektet står för jämställdhet i arbetslivet och har varit ett av länets största jämställdhetsprojekt de senaste fem åren. Jag har haft förmånen att sitta i dess referensgrupp och det har varit en mycket inspirerande, givande och lärorik resa att se hur olika arbetsplatser runtom i länet tagit vara på sitt deltagande i projektet och hur de omsatt sina nyvunna kunskaper i aktivt jämställdhetsarbete. Målet för projektet är att Norrbotten ska bli Sveriges mest jämställda län. Dit har vi en bra bit kvar, men de här åren har definitivt gjort att vi kommit några steg längre på vägen. Och ett attraktivt län, är precis som landshövdingen konstaterade i sin inledning, också ett jämställt län.
Höjdpunkten vid sidan av det politiska livet är annars naturligtvis firandet och mottagandet av Markus Fagervall a k a Idol-Markus vid busstationen i Övertorneå i söndags. Snacka om halleluja-moment! Hundratals människor hade slutit upp för att visa vår hjälte vår kärlek, stolthet och förhoppningar. Han sade att han kände sig överväldigad och det är lätt att förstå när bygdens folk samlat sig och skanderade och applåderade. Pelle Roséns plakat med texten "Ave Markus - vårt ljus i mörkret!" speglade det många kände och lockade till fniss och uppskattning. Herr Häggbo som är en underfundig ordvrängare och historieberättare av det sega tornedalska virket, kom inte långt efter med sitt nyspråk, om vad vi kan kalla området vid busstationen efter denna händelse; Markusplatsen. Så Venedig, släng er i väggen - en ny Markusplats har skådat världens ljus!
Det blev ett bra firande och nu gör vi som Markus uppmanade oss: röstar - så han tar hem det här! På torsdag åker Göran, Peter och jag till Stockholm för att tillbringa ett par lediga dagar där och i Nyköping. Vi ska försöka ta oss till inspelningen av veckofinalen i Idol i Tv4-huset vid Frihamnen.
Idag var det dags för JA-projektets avslutningsseminarium i Luleå. JA-projektet står för jämställdhet i arbetslivet och har varit ett av länets största jämställdhetsprojekt de senaste fem åren. Jag har haft förmånen att sitta i dess referensgrupp och det har varit en mycket inspirerande, givande och lärorik resa att se hur olika arbetsplatser runtom i länet tagit vara på sitt deltagande i projektet och hur de omsatt sina nyvunna kunskaper i aktivt jämställdhetsarbete. Målet för projektet är att Norrbotten ska bli Sveriges mest jämställda län. Dit har vi en bra bit kvar, men de här åren har definitivt gjort att vi kommit några steg längre på vägen. Och ett attraktivt län, är precis som landshövdingen konstaterade i sin inledning, också ett jämställt län.
måndag, november 06, 2006
På väg till Ryssland
Så var det dags för en tjänsteresa till Lovozero och Kovdor i Murmansk län, nordvästra Ryssland. Snart börjar jag köra mot Salla och efter gränspassagen åker jag vidare med Oleg. Kommer inte tillbaka förrän på fredag kväll, så det kan blir lite tunt med bloggande den här veckan.
Om jag hade varit hemma hade jag följt Nordnytts serie om Almi företagsutveckling. Konstruktionen med konsulttjänster och rådgivning och lån- och kredithantering kan ifrågasättas principiellt och särskilt i Norrbotten har Almi varit i blåsväder. Nåväl, kanske kan jag kolla inslagen på webben väl tillbaka.
Tills dess, ha det gott och sköt om er i november.
Om jag hade varit hemma hade jag följt Nordnytts serie om Almi företagsutveckling. Konstruktionen med konsulttjänster och rådgivning och lån- och kredithantering kan ifrågasättas principiellt och särskilt i Norrbotten har Almi varit i blåsväder. Nåväl, kanske kan jag kolla inslagen på webben väl tillbaka.
Tills dess, ha det gott och sköt om er i november.
torsdag, november 02, 2006
Klokt om beslutsfattande i nya strukturfondsprogrammet
Den senaste utgåvan av landstingets nyhetsbrev om regional utveckling toppades med ett framsynt initiativ. Kommunförbundet Norrbottens ordförande och landstingsrådet har utifrån det gemensamma politiska organet Tillväxtberedningen skrivit till näringsministern, för att uppmärksamma henne på vikten av att det lokala och regionala politiska ledarskapet, reflekteras i det partnerskap som ska besluta om det nya strukturfondsprogrammet.
Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.
Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.
Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.
Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.
Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.
Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)