Den senaste utgåvan av landstingets nyhetsbrev om regional utveckling toppades med ett framsynt initiativ. Kommunförbundet Norrbottens ordförande och landstingsrådet har utifrån det gemensamma politiska organet Tillväxtberedningen skrivit till näringsministern, för att uppmärksamma henne på vikten av att det lokala och regionala politiska ledarskapet, reflekteras i det partnerskap som ska besluta om det nya strukturfondsprogrammet.
Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.
Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.
Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.
