Det är nu det vänder!

Vårdagjämning 21 mars firades i Tärendö med ekonomikonferens. Och mellan våra ekonomiska förutsättningar och fundamenta, mellan skatteutjämningsmatematik och nämndernas äskanden, var detta en alldeles, alldeles underbar vårvinterdag i Tornedalen! Under lunchen hann jag ta en promenad utanför hotellet i den f d skogsbruksskolan och njuta av solen, som nu är så varm att den värmer! om man vänder sig mot solen och står stilla, tystnaden och bara ljudet av knarrande snö. Vid återkomsten till konferensanläggningen hördes fågelsång och takdropp. Och när jag vaknade hemma i min egen säng i Kuiva, var det ett så starkt sken som lyste in genom fönstrena. Ljuvligt! Och mycket snö ligger kvar. Jag har oroat mig i onödan för att det skulle hinna smälta bort till påsken, men nu finns det hopp om liv.

Ja, vi är församlade i Tärendö för att få en övergripande bild av ekonomiska hårddata och nämndernas syn på sina resp verksamheter, intäkter och kostnader. Egentligen borde det här vara årets höjdpunkt. Då vi grottar ner oss i målen och funderar på formuleringar och vassa, mätbara mål. Men tiden vill inte på att hinna med. Det är så spännande att prata skolpolitik, att fundera över socialnämndens underskott och utveckling av LSS-kostnader eller att bokbussen faktiskt luktar diesel.

Men det är ändå vid sådana här tillfällen, sådana här dagar, man vet varför man vill vara kommunpolitiker. Varför man brinner för och är sjukligt upptagen av kommunal verksamhet. Verksamhetsutveckling. Målstyrning. Anpassa kostnader, göra politiska prioriteringar, finansiera och förnya välfärden. Allt detta och mer därtill. Direkt folkvalda och på folkets mandat, på folkets förtroende. Kommunal verksamhet kan vara sjukt roligt!

Vårtecken

i form av snödroppar och annat hittade Göran och jag förra helgen på våra promenader i Hagaparken och på Djurgården. Vårblommor är något som jag som är född och uppvuxen i Tornedalen inte har en barndomsrelation till. Barnvisan Blåsippan ute i backarna står har man sjungit utan att ha en bild av hur den skulle se ut. Så det där med vårblommor är något jag nu i vuxen ålder jag verkligen uppskattar och njuter av.

På tisdag bär det av hemåt norrut. Övertorneå kommun håller ekonomikonferens i Tärendö och ett sådant tillfälle att diskutera strategiska frågor av ekonomisk och verksamhetsmässig art vill jag förstås inte missa. Annars går jag omkring och hoppas att det råder kyla i Tornedalen, så snö och is ligger kvar på älven och så jag hinner njuta av fler ljuvliga vårvinterdagar på älven med och utan skidor.

Jag var ju ute på skidor när jag var hemma för tre helger sedan. Om en vecka går Tornedalsloppet av stapeln, men i år är jag för otränad för att vara med. Det är jättesynd för det var rätt roligt förra året och en fin dag.

Att Centerpartiet skulle bli finska valets största parti har inte varit någon överraskning. De har länge varit ledande i opinionsmätningarna, så nu återstår att se vilka som ska regera landet, vilka som kommer att ta plats i riksdagen, utses till ministrar och medarbetare.

På tisdag får jag sällskap på jobbet av Micke och Jan från Nordnytt, som ska följa mig och min politiska vardag här i Stockholm och hemma i Övertorneå.

Bra jobbat, Elisabeth Eero & Co!

på Övertorneå vårdcentral för att ni säkrat fortsatt samarbete med Ylitornio och nu Pello vad gäller jourverksamheten helgtid. Det är oerhört värdefullt att det samarbete som i år är inne på sitt 30:e år får fortsätta. Det har vi som bor här stor nytta och glädje av. Det sparar tid och pengar och ger oss en trygghet och livskvalitet.

Helgen har varit helt underbar. Den första riktiga vårdagen hade vi i igår lördags och det blev premiär för mig med en skidtur utmed älven på skoterleden precis utanför här vi bor. Jag behöver bara gå tvärs över byavägen, ner bakom Savilahtis stall så är jag ute på älven och isen. När jag skidade tillbaka igår och såg vårt kära hus vid foten av Lammivaara blev jag så lycklig över husköpet. Det känns så rätt och så bra, att ha sitt eget hus här i byn. Varje gång jag tittar ut genom fönstren eller passerar byn och ser ut över älven, bergen och Finland så nära på andra sidan tackar jag min lyckliga stjärna för att det blev så här. Vem skulle inte längta efter det här? Så vackert året om, att det gör ont.

Jag har också hunnit laga mat och baka, och ikväll hade vi årsmöte i Hanhivittikko Vänner i Emmastugan i Soukolojärvi. Leena Raukola visade sommarbilder på Hanhivittikkos blommande skönheter. Åh, vad man längtar till sommaren och det som komma skall! Med den blommande ängen, vallen, den blå himlen, solen och ljudet från fjällkornas klockor. Och alla dessa blommor: skogsstjärna, midsommarblomster och kattfot - för att bara nämna några favoriter.

Imorgon är det dags för ännu ett möte med kommunstyrelsens arbetsutskott. Det blir en tidig start med informellt frukostmöte med tekniska enheten. Imorgon kväll åker jag tillbaka till Stockholm och för första gången se'n jag började jobba den 5 februari, ska jag stanna där den kommande och faktiskt även den därpå följande helgen. På onsdag ska jag följa med Maud till Växjö och det ska bli spännande att se och höra hur Smålandsföretagarna ser på tillvaron.

Efter nattens bränder

heter samlingsskivan av en av mina absoluta favoritartister Lars Winnerbäck. Efter nattens bränder känns också som en adekvat beskrivning av Köpenhamn efter de senaste dagarnas ungdomsupplopp.

Idag har jag lämnat in min allra första motion till kommunfullmäktige i Övertorneå kommun. Den handlar om att vi borde kopiera det finska systemet att uppvakta framgångsrika personligheter med gratis tomt. Jag vill ge kansliet och miljö- och byggkontoret i uppdrag att finna former för ett sådant system och dessutom att Markus Fagervall blir den förste som får en sådan tomt.

Musiken har en stor och viktig plats i människor liv. Inte minst mitt eget. Vad är väl bättre för en sårig själ än just Winnerbäck, Annika Norlin (Säkert!/Hello saferide) - som f ö just nu går varm i min cd-skiva utan att jag har ont i själen - Lisa Ekdahl och mycket, mycket mer?! Det är som balsam för själen. Som ett besök hos ens favorithudterapeut förstås också kan vara.

Och när man är glad och upprymd, vad är väl roligare än att lyssna på Salem al Fakir? När man behöver bli taggad att lyssna på Marit Bergman, när det finska vemodet rullar in lyssna på Jord och vältra sig i deras välljudande tornedalska folkmusik? Eller Sofia Jannok och Mari Boine när man längtar efter toner från en annan värld? Eller brasiliansk electro pop och lounge eller portugisisk, kubansk, judisk klezmer eller finsk tango. Eller sista spåret på nämnde Fagervalls skiva Echo Heart; Only you (Young and true).

Vad vore vi utan musiken i våra liv? Utan böckerna, utan kulturen, utan odlingen och bildningen?! Och vilka vore vi? Jag vet vilken låt jag lyssnade på när studievägledaren på dåvarande rättsvetenskapen i Umeå universitet ringde och berättade att jag blivit antagen till juristutbildningen 1994, jag vet vilken låt jag spelade efter mordet på Anna Lindh, jag vet vilka låtar jag lyssnade på när jag blev kär i min nuvarande sambo eller vilken musik som tröstade mig nu när min moster gick bort för snart ett par månader sedan.

Eller Winnerbäck som introducerat en egen vokabulär och uttryckssätt för mig och säkert många andra yngre människor. Tandläkarväder. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel. Jag vill suga liv ur din halspulsåder.

Tack för att ni finns! För att ni skapar och gör oss vanliga dödliga lyckliga och glada, ledan mindre ledsam och vissheten att när ingen förstår har ni varit där.

Sovjeti(s)k kultur?

"Det är en sovjetisk kultur i partiet däruppe" konstaterade Aftonbladets s-märkte debattredaktör Lotta Gröning i DN 21/2 inför sin 50-årsdag, apropå hennes erfarenheter från tiden i Norrbotten som chefredaktör för Norrländska socialdemokraten. Jag är långtifrån anhängare av Lotta Gröning. I många frågor har vi vitt skilda synsätt. Inte minst när det gäller Sveriges förhållande till EU och EMU. En intressant sak med Grönings uttalande är tidsformen (hon talar i presens). En annan, är att det mot bakgrund av den debatt som stackars SSU:aren och kommunpolitikern David Svenn, vållat i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt och fackföreningsrörelse, verkar skrämmande aktuellt.

Vad är det då Svenn sagt högt? Jo, han hade ofoget att i NSD 24/2 yttra sin åsikt att las (lagen om anställningsskydd) borde avskaffas. Och det verkar många inom hans parti och närstående rörelse ha kraftiga synpunkter och invändningar mot. Kommunpolitikern och fackligt aktive Mårten Ström, IF Metall i Luleå avfärdar i en debattartikel i NSD i dag (1/3) Svenns artikel i otäcka och raljanta ordalag. Unge Svenn bör enligt Ström i princip hålla tyst eftersom han "inte ens påbörjat" den resa Ströms egen fackliga karriär sedan 1977 tagit honom på.

Jag får en obehaglig känsla av att takhöjden i s-distriktet och LO-distriktet minst sagt är låg. Unga politiker och medlemmar bör icke göra sig besvär och sticka upp. LO-distriktets ordförande Lena Israelsson "fördömer" Svenns uttalanden med ord som "Man kan inte ha en socialdemokratisk politiker med uppdrag som uttalar sig på det här sättet". Israelsson "väntar sig krafttag mot politikern från partiets sida". Kommunals ombudsman Barbro Öberg efterlyser "rensning i leden".

Mysigt arbetsklimat och fin ton partikamrater emellan. Not. 1700-tals filosofen Thomas Thorilds ord i Uppsala universitet "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större", har sällan känts mer obehagliga.