2005 verkar sluta på ett betydligt mer ljust, positivt och lovande sätt, än på det sätt det inleddes. Sent igår kväll pratade jag med min kära texanska väninna och soulsister Jay Anna. Jag hade missat hennes mejl om att hon och Fredrik har förlovat sig, och ämnar fullborda äktenskapet till sommaren! Så nu väntar bröllop i München och Texas i maj eller juni! Jag är så glad för hennes skull och det var härligt att prata med henne och hennes far, Mr. Harris. De hade ett pre-New Years party i trettiogradersvärme och förvånades över att den för oss och årstiden varma, nyårsnatten med bara -10 grader.
Den gångna veckan har vi matats med säckar som knyts ihop och summeringar av året i radio, TV och tidningar. En fråga som jag brottats med under senare delen av hösten är påståendet att 2005 var ett år av feministiska bakslag och motgångar. Jag är inte beredd att skriva under på det. Visst, har SVT-dokumentären "Könskriget" och de interna maktkamperna i Fi påverkat debatten. Men tokfeminister likväl som extremister och fundamentalister har det alltid funnits. I och utanför politiken och i såväl de etablerade som nya partierna. Faran med generaliseringar gör sig återigen påmind. Bara för att vissa kvinnor har en viss människosyn, delar inte alla vi andra samma uppfattningar. I vart fall inte bara på den omständigheten att vi tillhör samma grupp, om man nu tror att kvinnor kan och bör sorteras ihop till en grupp. Lika lite som alla män är kvinnomisshandlare, alla norrbottningar slöfockar som inte vill göra rätt för sig eller alla utlänningar kriminella.
Om vi inte står upp för de värden och begrepp vi tror på, kämpar för att ge de rätt innehåll, vinner de, som utmanar och hånar oss och våra åsikter. Därmed inte sagt att Lars Ohly hade kunnat göra sig av med sin kommuniststämpel när Muren föll. Därför är det viktigt att vid ceremonier samla sig kring den svenska flaggan, inte låta nazisterna ta ifrån oss den. Därför är det viktigt att kalla sig feminist, om man erkänner kvinnors underordnade ställning i samhället och har ambitioner att förändra det förhållandet och skapa en jämställdhet mellan könen. Åtminstone tills vi alla blir humanister! Den dagen blir allt etiketterande och alla -ismer och -ister överspelade.
Tyvärr, har vi en bit kvar dit. Till sist... läste jag i dagens utgåva av Norrbottens-Kuriren att den jag röstat på, till titeln Årets Norrbottning också mycket välförtjänt fick utmärkelsen. Sven-Erik Bucht, kommunalråd (s) i Haparanda. Mannen som ledde gänget som fick IKEA att etablera världens nordligaste varuhus till Haparanda-Torneå och som därigenom gav hela Tornedalen ny framtidstro. En av få politiker i länet med statsmannaliknande hållning. En ledare som är öppen, nyfiken och engagerad och ödmjukt bjuder in andra, bjuder på sig själv och delar med sig. Vi behöver fler politiker av Sven-Eriks kaliber i det här länet. Jag vill själv vara en av de.
Så gott slut och gott nytt år! Tack för året som varit och låt oss med tillförsikt hoppas på ett nytt spännande år! Ta hand om er och ha det gott!
