Fullt upp med husrenovering, hinner jag inte blogga så ofta, som jag skulle vilja riktigt och jag ber er mina blogg-besökare om överseende för detta förhållande. Ämnen, uppslag och idéer att blogga om, saknas verkligen inte!
Imorgon åker ett gäng centerpartister från Övertorneå till Nolia och Alliansens stora dag. Det ska bli roligt att återse gamla bekanta och spännande att se och höra Allians-företrädarna med Maud i spetsen "live"!
Och från norr till söder kämpar nu centerpartister och borgerliga för maktskifte på alla nivåer. I min mejlbox hittade jag nyss en trevlig hälsning från f d riksdagsledamoten Gunnel Wallin. Hon var en av de riksdagsledamöter jag jobbade för när jag började som politisk sekreterare på vårt riksdagskansli och det var roligt att höra av henne och få känna på också den skånska valtemperaturen!
Under den gångna veckan har de borgerliga och inte minst Maud tydligt kritiserat den politiserade och s-märkta statsförvaltningen och pekat på effekterna av ett vildvuxet olyckligt förhållande mellan parti och förvaltning. Av vad jag sett och hört i Norrbotten de gångna åren kan jag tyvärr instämma till stor del i kritiken - kanske inte minst mot arbetsmarknadsmyndigheterna. Å ena sidan har jag erfarenheter av engagerade, tillmötesgående och hjälpsamma arbetsförmedlare, å andra sidan har jag mött förmedlare och chefer som öppet på möten, deklarerar sina politiska sympatier och farhågor inför ett maktskifte.
Själv har jag angripits häftigt i en anonym insändare i gårdagens (11/8) Haparanda-Blad. Efter att ha fått artikeln uppläst, valde jag att inte bemöta den. Det var ett lågvattenmärke och bland de elakaste och mest osakliga jag hittills stött på.
Det finns naturligtvis mycket att säga om innehållet och vilka tankar den väcker. Dels är jag förvånad över att min ringa person hos andra kan väcka sådant hat(?), sådan frustration och uppbåda sådan energi att de orkar skriva en hel lång insändare. Dels undrar jag över vilka drivkrafter och syften en sådan insändarskribent har. Är det en amerikaniserad valrörelse med negativt kampanjande där kandidaternas politiska agenda och profil är underordnade, till förmån för ett rotande i privatliv, civilt yrkesliv, karaktär, fel och brister, insändarskribenten är ute efter och vill ha i vår kommun?
Och varför är det i så fall intressant/relevant att ifrågasätta just min yrkesgärning? Hur mycket granskas andra toppkandidaters civila tjänsteutövning? Jag kommer aldrig att applådera, bedriva och/eller försvara en sådan amerikaniserad valrörelse, men jag tycker att det är intressant att se och fundera över, gentemot vilken mall eller norm jag och mina gärningar av vissa ställs mot.
Men framför allt undrar jag över hur det påverkar människors - och andra 31-åringars lust och vilja - att själva bli politiker. Är det - på ren svenska - så'n skit, man ska tvingas ta?! Nej, jag tycker faktiskt inte det. Därför valde jag att inte lägga mig på samma låga nivå som insändarskribenten.
Sist men inte minst, jag kandiderar inte för att bli älskad av alla. En av de bästa sakerna med att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige - är att alla behöver inte gilla samma person! Det finns t ex 131 andra kandidater till kommunfullmäktige i Övertorneå att kryssa på istället för mig! Jag kandiderar för att jag drivs av idéer som kan bidra till att göra den här kommunen ännu bättre och för att jag tror att jag skulle vara en bra lagledare och företrädare för vår kommun.
