Tillsammans med sex andra partikamrater har vi avslutat den första kvällen av ett av valrörelsens grovarbete; nämligen ihopplockandet av valsedlar för utskick till hushållen. Två sedlar av varje lista (tre listor; för tre val) bladar vi in i vår folder, kuverterar dessa foldrar, klistrar igen kuverten och packar ihop i buntar om 50 ex. Det finns naturligtvis roligare saker att ägna sig åt i det politiska livet, men det här är en - bland många andra - viktiga och nödvändiga "att göra"-grejer.
37,5 liter infrusna röda vinbär senare, orkar jag inte blogga så mycket mer idag. Med fyra veckor och fem dagar kvar till Dagen D - valet till kommun, landsting och riksdag, märks det nu dagligen hur valtemperaturen stiger. I de lokala annonstidningarna har nu plötsligt våra konkurrenter dykt upp. Från att inte ha rört sig ute bland folk - i vart fall inte i mer organiserade former - tycks man tro att lite annonsering sista månaden klarar biffen och mandatet från folket. Den typen av människosyn och folkförakt är sådant som enligt min mening bara spär på politikerföraktet.
Norrbottens sjukvårdsparti annonserar i Gränslös och bl a för de fram åsikter om hur återvinningen bör organiseras i kommunen. Som förespråkare av låg kommunalskatt blir jag kall om fötterna, när jag ser att sjukvårdspartiet väljer strategin att frivilligt öka kommunens ansvar för återvinningen utan finansiering. Själv anser jag att vi glesbygdskommuner istället borde förena oss mot Förpackningsinsamligen, som faktiskt är den aktör som är ansvarig för landets återvinningscentraler.
Problemen med dagens återvinningsstationer är bl a att det är för glest mellan stationerna och att det på stationerna emellanåt brister i skötsel och ordning. Det leder till att folk i sin vanmakt inför överfulla containrar, lämnar sitt skräp intill och bredvid containrarna. I några fall har det lett till polisanmälningar och domstolsprocesser - ska man skratta eller gråta åt denna absurda och tragikomiska situation?
Lösningen på problemen borde enligt min mening, inte vara att höja den kommunala ambitionsnivån (och därmed kommunens kostnader) när det gäller återvinningen av förpackningar, utan tvärtom öka pressen på Förpackningsinsamlingen att ta sitt ansvar. Nu kommer kommunerna dessutom att tvingas börja betala för det glas som enligt Förpackningsinsamlingen smugglats in i Sverige. De hävdar att ökningen av smuggelglas, vars panter aldrig betalats i det svenska förpackningsinsamlingssystemet, utgör en merkostnad. Det skulle man kunna förstå om det vore så att man överträffade insamlingsmålet vad gäller glas, men enligt min sagesman, är så inte fallet.
Sopfrågorna är inte politikens sexigaste politikområde, men precis som med ihopplockandet av valsedlar; a woman's gotta do, what a woman gotta do. Någon måste ta sig an de problemen!
