nja, inte riktigt, men här i Fiskebäckskil, skriker måsarna och snart ska jag ta mig över Gullmarsfjorden till Lysekil och ett besök på Havets Hus. Jag tycks inte få nog av små och stora fiskar, med tanke på att jag så sent som i söndags var på Universeum i Göteborg med Sarita och förundrades över dessa hajar, rockor och sågfiskar. Sikarna, abborrarna och harren har jag ju hemma ändå:-)
Söndag var dagen efter att vi sett och upplevt Robbie Williams första Sverige-spelning på denna världsturné. Konserten, de 56 098 andra besökarna och stämningen på Ullevi var förstås helt sagolik och oförglömlig. Dagen efter satt vi på en liten gräsbeklädd refug i en korsning utanför Ullevi tillsammans med hundratals andra fans och diggade den andra och sista spelningen. Hela upplevelsen och hela Robbie Williams-yran som tycktes ha lagt sig över Göteborg var helt fantastisk. Vart vi än gick hördes hans musik, överallt pryddes flyers, broschyrer och tidningar med the great entertainers' ansikte. Att ens fylla Ullevi två gånger vid hans unga ålder är så häftigt i sig.
I måndags styrde jag (hyrbils)kosan mot Vårgårda, Marianne och Cecilia efter att ha vinkat av Sarita på Landvetter. Det var kära återseenden och mycket att prata om med båda dessa damer. Jag jobbade för Marianne under min tid på riksdagskansliet och det var så roligt att få se henne i sin naturliga hemmiljö, den bygd hon vuxit upp i och tjänat och fortfarande brinner så mycket för. Det var också speciellt att få träffa hennes vänner och delar av hennes familj. På måndagskvällen fick vi förmånen att följa med den fantastiska eldsjälen Nina på en kanalbåtstur i sjösystemet vid Dals Långed och Bengtsfors genom sju slussar. Hela dagen hade varit varm och fin och kvällen var så där vacker och stillsam så man nästan får ont i hjärtat.
Igår besökte jag Cissi, först på hennes kontor och arbetsplats i kommunhuset i Vårgårda och därefter tog vi en fika för att så småningom åka ut till hennes bostad i Lida. Det var så roligt att återse henne och efter att inte ha setts på två år hade vi mycket att ta igen och uppdatera varandra om. Cecilia var gatu-, VA- och renhållningsansvarig hos oss i Övertorneå kommun och en person som jag tillbringade mycket tid med när jag flyttade tillbaka till Övertorneå i juni 2002. Det var glädjande att se att hon var sitt gamla jag och som de personer vi är, blev vårt möte kantat av några tårar men framför allt många skratt. Hon har delvis nya arbetsuppgifter och det var kul att se hur mycket nytt hon lärt sig och hur hennes yrkeserfarenheter breddats och fördjupats. Hon har inte glömt oss i Övertorneå och vi är många i Övertorneå som inte glömt henne och inte heller har för avsikt att göra det heller.
Nu måste jag dra vidare på min lilla Västkust-resa. Imorgon lunch bär det av hemåt igen. Då kommer Göran och Merjas mellanpojke Tommy också hem. Det ser vi alla fram emot. Ha det gott i sommarSverige!
