Imorgon startar den första dagen av marknader i Övertorneå kommun. Imorgon och på onsdag kommer jag och mina partikamrater att möta och prata med medborgarna, marknadsföra och informera om vår politik och våra idéer. I lördags besökte jag Pajala marknad och tillsammans med Stefan Tornberg fick vi möjlighet att från Soltorgets scen sprida vårt budskap. Det var roligt att besöka Pajala i sommarvärmen och en hel del kära återseenden. Det är inte ofta nu för tiden som jag är i Pajala, där jag pluggade under mina tre år på gymnasiet och den kommun jag tillbringade mina i princip första nitton år.
Så imorgon kan vi ses live på Polcirkelmarknaden, Juoksengi och till helgen blir det förstås Matarengi Marknad här i Övertorneå tätort. Det är min andra semestervecka och dagarna känns späckade. Idag hade vi styrelsemöte i Hanhivittikko vänner, och se'n jag kom hem från Västkusten i torsdagskväll har de senaste dagarna fyllts av rabarbersaftkokning, matlagning, partiarbete (vi har jobbat fram en lokal broschyr), en supertrevlig sommarfest, middag på Kattilakoski Gastronomi m.m. En hel del tid med nära och kära och det är trevligt och viktigt!
Göran och hans kompisar i Kuiva Gränspaddlare, har haft fullt upp den senaste tiden på utomhusbadet Ekobadet som de driver ideellt, tack vare högtrycket. I skrivande stund vräker regnet äntligen ner. Vi har haft torrt och varmt länge nu och som pollenallergiker har de senaste två veckorna, varit min värsta sommar på flera år, så därför välkomnar jag regnet och rotblötan.
På den politiska fronten verkar det råda lågtryck. Åtminstone lokalt. Nationellt var Almedalen förstås förra veckans stora tilldragelse. Jag är nöjd över Centerpartiets mediala genomslag och bland de rapporter och utspel som gjordes, noterade jag särskilt två. Det första kom förra måndagen (3/7) och var resultatet av en undersökning om antalet äldreboende-platser. Inför förra valet lovade Göran Persson att utöka platserna med 10 000, i själva verket har 15 000 platser försvunnit under de gångna fyra åren. I torsdags kom så förslaget om green card-system för arbetskraftsinvandring, som jag också spontant gillade direkt. Jag delar uppfattningen att Sverige behöver en arbetskraftsinvandring och med detta system kan vi åstadkomma en sådan med ordning och reda. Hela västvärlden kommer att behöva arbetskraftsinvandring för att klara av att ta hand om bl a våra äldre och i övrigt hänga med i den globala kunskapskonkurrensen.
Det faktum att Storbritannien som vid sidan av Sverige och Irland inte införde diskriminerande övergångsregler på arbetsmarknaden för medborgarna i de nya EU-länderna för två år sedan, är det land som fått störst del av den ökade rörligheteten, visar med all önskvärd tydlighet att Sverige inte ens i ett europeiskt perspektiv, framstår som så attraktivt som en del svenskar ibland tycks tro. Vårt lilla språk, våra höga skatter och vårt kalla klimat är några saker som bidrar till att många hellre väljer andra, mer kosmopolitiska och ekonomiskt mer dynamiska områden än Sverige som levnads- eller bostadsort under några år av sitt liv.
Under sommaren har jag flera parallella bokprojekt. Ett underhållande sådant är boken om den colombianske författaren Leon de Greiff (red Julian Vasquez), som jag köpte under vinterns Nattfestival i Korpilombolo. Författarens fiktiva figur Gaspar de la Noche, Gaspar de la Nuit, Gaspar von der Nacht etc bryter plötsligt upp från sina vänner i Colombia och flyttar till Korpilombolo där han 33 år senare vaknar infryst i ett isblock. Medan hans andra vänner flyr till Bolombolo i Colombia, beskriver de Greiff Korpilombolo som Gaspars absoluta tillflyktsort, dit han år 1926 "flyttar". Gaspar fantiserar till och med om att Korpilombolo ska vara en stad med bara en enda invånare och de Greiff angav rätt kartografiska position. Läsningen om Gaspars
öden och äventyr är roande och kopplingen från Bolombolo i Colombia till Korpilombolo i Sverige är spännande och smått fantastisk. Att denna litterära gärning dessutom tack vare Julian Vasquez, Linnea Nylund och Kristina Laanen m fl eldsjälar, gett upphov till Nattfestivalen i Korpis i december är inget mindre än ett litet underverk! Jag ser redan fram emot årets upplaga!
Ett annat exempel på det snabba och intima samspelet mellan det lokala och det globala fick jag av företagaren Janne Ranudd i fredags. Han har företaget Korpilombolo Träfrakt och just nu har de bra med körningar. De kör i huvudsak trä och timmer och Rysslands beslut att kraftigt skära ner försäljningen av träråvara till Finland, till förmån för försäljning till Kina och Indien vid sidan av försöken att bygga upp en inhemskt träförädlingsindustri, ger nu körningar och jobb till den svenska åkerinäringen. Det var roligt att få ännu ett exempel på hur det som händer i världen, hur det som beslutas i Kreml, Bryssel, Washington etc faktiskt konkret påverkar våra företag, jobb och välfärd i dagens globaliserade värld. Fortfarande möter jag relativt ofta människor som inte ser eller förstår detta ömsesidiga beroende.
