kan man ibland vara som fritidspolitiker. På gårdagens (26/2) kommunfullmäktige försökte jag med anledning av behandlingen av ärendet om anslutningsavgiften för lokal-tv att få svar på några utestående frågor. Dessa frågor aktualiserade jag på KS 12/2 med en förvirrad diskussion som resultat. Effekten blev densamma igår. Lite tröttsamt att man efter en förvirrad diskussion utgår ifrån att den som äger ärendet, går till botten med frågorna, bara för att i nästa skede, upptäcka att så inte är fallet.
Och ja, jag var nog ute och cyklade i sakfrågan igår. Kommunstyrelsens vice KS-ordförande och jag pratade ständigt förbi varandra. Jag saknade förre kommunchefen Johan Antti. Han hade troligtvis på ett par minuter kunnat reda ut och sortera argumenten och strukturen i diskussionen, som vi heta debattörer inte förmådde göra. Desto mer förargligt att han (Johan) satt på åskådarplats med sin fru och deras yngsta son och inte hade möjlighet att ge sig in i diskussionen. Men väl på planet till Stockholm vid 19-tiden igår kväll kunde han raskt förklara bl a skillnaderna i avgiftsuttags-hänseende mellan tjänsten lokal-tv och tjänsten sotning (myndighetsutövning mot enskild).
På torsdag har vi utbildningsdag för nya kommunfullmäktige. Vi kan se fram emot en heldagsövning och jag har redan klart för mig, vilket pass som blir min favorit i repris, som jag inte kan få nog av - nämligen själva starten; rollfördelningen tjänsteman - förtroendevald. Det ser jag fram emot att vi får grotta ner oss i en stund. Denna ack så klassiska källa till konflikt och missförstånd.
Fram till dess kan vi betänka generaladvokaten i EG-domstolens utlåtande apropå röddiesel-införseln från Finland till Sverige och polttoöljy-trafiken. Domstolen kommer senare i år att sätta ner foten och i ett förhandsavgörande till hovrätten för Övre Norrland meddela sitt slutgiltiga ställningstagande. Som så ofta är fallet när generaladvokatens yttrande publicerats eller domstolens dom avkunnats, är det mest spännande att se hur båda parter förklarar sig som vinnare och lyfter fram olika delar i domen till sin fördel. Vi såg det när det gällde införseln av alkohol och vi kommer även att se det denna gång.
Annat att fundera på är finansieringen av den sk merkostnadsersättningen för plusjobben, som regeringen beslutade att slopa den 15 februari. S-märkta kommunalråd och förmodat opolitiska kommunala tjänstemän talar om beslutet i termer av "dråpslag" och anklagar regeringen för avtalsbrott. I Norrbotten arbetar länets KS-ordförande på landshövdingens initiativ? för att använda strukturfondspengar för att kompensera bortfallet. Var finns det egna ansvaret? Och vem ska ta ansvar för ett medvetet risktagande?
Det har aldrig varit en hemlighet att Allians för Sverige inte trodde på eller ville ha plusjobben. Vi varnade för att det var ett cyniskt sätt att hyfsa arbetsmarknadsstatistiken, skapa konstgjorda jobb eller 'sysselsättning' i ordets bokstavliga bemärkelse för att tala socialdemokratiska, och såg risker med undanträngningseffekter av vanliga, riktiga jobb - som vi nu dessvärre också kan se sker på sina håll. Alla plusjobb är självklart inte meningslösa eller obehövliga. Men att dra på och trycka ut människor på kommunala plusjobb till varje pris, till och med efter maktskiftet, var också ett vägval. Det vore klädsamt om de som då fattade de besluten och tog det steget, idag också ville stå för det.
Idag var förstås Dagen A. Ansvarsutredningen. Den ska jag återkomma till här på bloggen. Det viktigaste just nu är att vi får en konstruktiv debatt som mer handlar om principer än kartor och gränser.
