Sommarsemesterns sista dag! Åh, vilken härlig sommar det varit! De fyra semesterveckorna har bara rasat iväg men det känns skönt att båda kunna vara nöjd och tacksam över semestern och att se fram emot att återgå till jobbet igen imorgon och allt som väntar på att tas tag i.
Efter ett par inledande semesterdagar med upptäcktsresande på Gotland och öns södra och delar och dessvärre några dagar med sjukhusvistelse, har semestern sedan artat sig riktigt väl. Vi har med benäget bistånd hunnit pyssla på med vårt lilla hus här i Kuivakangas. Det är igår precis ett år sedan jag köpte det och i sommar har många rum fått nya tapeter och förvaringsutrymmen blivit mer ändamålsenliga. Fortfarande återstår några riktigt stora projekt i höst. Förutom el och vvs det hett efterlängtade bastubygget!
Vi är så glada för att vi har fått ha det så bra, fått pyssla på i det lilla och gästats av familj, vänner och bekanta. Personligen har bastukvällen med Sven och Magnus på Palogården i Vojakkala varit en höjdpunkt, för att inte tala om måltiden där innan! Det var inte utan att jag smålog när tankarna vandrade, när jag i förrgår hörde Mona Sahlins sommarprogram och hennes berättelse om sin, Anna Lindhs och Margot Wallströms kräkklubb. Sahlin berättade hur de träffats som unga i SSU och därefter i trettio år följts åt i politiken och tillsammans kunnat "kräka" ur sig allt möjligt, skvaller, skitsnack, roliga upplevelser, familjeliv och politik. Det kändes som en parallell i miniformat till Magnus, Svens och min numera årliga bastukvällstradition. Vi är emellanåt utspridda över landet, Magnus som gruppledare i skånska Eslöv, Sven numera återbördad till Vojakkala som företagare och jag farandes häremellan med ena benet i det kommunalpolitiska i Övertorneå och det andra i departementet och Mauds stab. Men en gång per år samlas vi hemma i Tornedalen för att en kväll fritt prata. Som lyckliga laxar som följer naturens lag och återvänder till sina hemmavatten.
Att skörda naturens gåvor i övrigt är också alltid lika roligt. Att koka rabarbersaft, baka lingonmuffins, plocka svamp och gräva fram den första färskpotatisen. Inte ur eget land, men väl ur egen blomrabatt (!).
I politiken i sommar har vi tampats och brottats med anbud och den ständigt aktuella men ack så svåra diskussionen om hur kommunen på bästa sätt kan och bör stödja det lokala näringslivet. En liten utlöpare ur den diskussionen är att vi i partierna liksom företagarnas organisationer nu får möjlighet att tycka till om ett utkast till borgenspolicy. Jag är av principiella skäl personligen mycket tveksam till att utöka vår näringspolitiska verktygslåda med det instrumentet. Borgensåtaganden är för mig lite som Pandoras ask. De har många gånger "bitit generösa kommuner i svansen", när de goda tiderna kärvat till sig. De innebär svåra avvägningar och kreditmässiga bedömningar, som jag undrar om vi lekmän är skickade att klara.
Vi har också fortsatt att diskutera tekniska enhetens organisation och dess utveckling. Den av revisorerna beställda externa rapporten har redovisats och innehöll åtskilligt matnyttigt. Inte minst en hel del självkritik för oss i KS. Om hur vi underlåter att formulera tydliga krav och förväntningar på verksamheten. Att vi inte följer upp och utvärderar verksamheten m.m. Massor av intressant för de som vill utveckla och förbättra verksamheten. Det positiva är också att mycket av rapporten äger giltighet inte bara för den tekniska enhetens vidkommande, utan den samlade kommunala verksamhetens vidkommande. Mer om detta under hösten.
