Vilken fröjd och glädje det var i fredags att äntligen få höra regeringsförklaringen och se ministerlistan! Det här kommer att bli hur bra som helst. Att arbeta politiskt de kommande fyra åren kommer att bli så roligt. För första gången sedan jag flyttade hem till Norrbotten för snart 4,5 år sedan känns det som att vi nu kommer att jobba i medvind med de för Norrbotten viktiga tillväxt- och utvecklingsfrågorna. Regeringsförklaringen var ljuv musik i den delen. En återställare av den skärpta förmånsrättslagen (som ytterligare försvårat kreditgivningen i glesbygden) och införande av riskkapitalavdrag, är bara ett par exempel, utöver all annan fantastiskt bra och välbehövlig näringspolitik, som Maud Olofsson nu får förmånen att driva, på vad som är särskilt viktigt för att förbättra förutsättningarna för näringslivet i den här delen av landet.
Och en regering som lyfter upp Barentsregionen som en viktig utrikespolitisk prioritering är också uppmuntrande och välkommet! Nu får vi bara slåss för att engagemanget går från ord till handling. Sverige laggar efter betydligt när det gäller ambitionsnivån i Barents-samarbetet. Nya regeringen känns överlag jättebra, kul med Andreas Carlgrens comeback i partiet och politiken, kul med Reinfeldts geniala ledarskap och rekryteringen av Bildt. Jag gillade Reinfeldt redan innan utnämningen av Bildt och kan bara uppskatta hans ledarstil än mer efter det smarta draget; att som ledare i en situation där man vunnit allt, vara ödmjuk och ställa sig över tidigare konflikter och meningsskiljaktigheter, till gagn för det gemensamt bästa. Det går inte att bortse ifrån en jämförelse med hur Persson hade hanterat motsvarande situation; han hade aldrig gjort som Reinfeldt. Han har vare sig den ödmjukheten eller den smartness som Reinfeldt i denna situation nu uppvisar.
Nej, det här kommer att bli hur bra som helst. Med nya regeringen, med dess politik. Att dessutom under den kommande mandatperioden få leda Sverige under EU-ordförandeskap är ytterligare lök på laxen och sådant man redan kan gotta sig över!
Helgens tragiska mord på journalisten och Putin-kritikern Anna Politovskaja i Moskva känns djupt oroväckande och olustigt. Hon var en av få som vågade vara öppet kritisk. Vem kommer att våga vara det nu?
