Vad kan få mig att citera en gammal schlangerdänga av Kicki Danielsson förutom ett glatt och utvilat sinnelag?! Jo, idag har jag nämligen äntligen kunnat skicka mejl till Stefan Tornbergs välförtjänta och nya e-postadress; "@riksdagen.se"! Stefan har nu tagit plats i riksdagen och återbördat Centerpartiet i Norrbotten där vi hör hemma - i Sveriges riksdag, efter tolv långa och hårda år utan "egen" riksdagsledamot.
Av gammal vana funderade jag först på vilken av hans gamla adresser jag skulle mejla honom på, innan insikten och glädjen över, att han sedan igår formellt nu är på plats och därmed kan ta sin nya adress i bruk, kom över mig med full styrka. Att jag dessutom hade ett kärt ärende att kontakta honom i gjorde inte saken sämre! Jag har preliminärbokat honom för en aktivitet i mitten av december, som vi förhoppningsvis kommer att ha tillsammans med våra finska partivänner från Pello och Ylitornio. Vi hoppas att vår begivenhet ska krönas med besök från våra lappländska/norrbottniska - och inte minst tornedalska ! - riksdagsmän.
Hösten i Tornedalen - är som vanligt - vacker och njutningsfull. Att landa i oktober, ännu kunna skönja färgprakten från grönt till gult och rött, brunt och svart i alla dess nyanser, att på morgonen andas in den friska och klara luften är en ynnest. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för vilken årstid jag gillar alla bäst, och som den tråkige lagom-mellanmjölks-svensk jag är, ser jag förtjänster och poänger i samtliga årstider.
Den här hösten är - som alla valår - en speciell tid. I övermorgon får vi äntligen se Sveriges nya regering. Det ska bli kolossalt spännade och roligt att se hur den ska se ut. Att se om förhoppningar och förväntningar slår in eller går om intet, att se högoddsare och lågoddsare i en salig röra. Det är med stor förväntan och med stora förhoppningar jag kommer att avvakta fredagen.
Hur det än blir, blir det bra. Den borne pessimisten behöver nog inte heller frukta något, det kan ju knappast bli sämre! Ingen statsminister före Göran Persson har förbrukat så många minister som han. Se'n får han säga vad han vill om politisk stabilitet i andra länder. Hans drivkraft att försäkra sig om att ministrarnas makt utgår från honom och ingen annan, har varit avgörande för den rasande takt, i vilken ministrarna kommit och gått.
