Har precis kommit hem från ett besök hos min frisör i Pello. Inga älgar men desto fler renar var ute på vägen ikväll. Idag har varit en rolig och intensiv dag, som gått så snabbt. Den kunde inte ha fått en bättre början. I morse när jag åt frukost och läste tidningen såg jag att min gamla kompis från gymnasiet och universitetstiden i Umeå, Ann-Louise, förlovat sig med sin Johan i Paris! Grattis och hjärtliga lyckönskningar! Efter att ha mejlat med henne idag har jag förstått att det hela skedde än mer romantiskt, än vad bara Paris i sig signalerar. Kul!
Läser just nu Pär Wästbergs "En ung författares dagbok" och häpnar och förförs av språket, av boken, av hans tankar. 21 februari 1951 skriver han "Jag borde resa bort och jobba hårt med något som ej i likhet med orden behöver poleras och vaktas, tills allt går runt för mig. Längtar efter lidelser, omvälvningar. Jag lever rätt spännande och omväxlande, men det gäller att inse det." Han bara läser böcker hela tiden, läser om, refuserar böcker på Bonniers, skriver artiklar i Femtiotal, går på Dramaten och skriver brev, träffar Li och A-L.
Till helgen väntar valkonvent. Det blir roligt att tillsammans med partikamrater från hela länet ladda upp inför valet. Nordnytts förstanyhet i kvällens första nyhetssändning var att Mona Kumpula bytt parti och lämnat (s) till förmån för folkpartiet, efter att ha tröttnat på KS-ordförande Bengt Niskas "auktoritära stil och härskartekniker". Själv tror jag att Mona och jag är av den generationen, som vuxit upp med och tagit jämställdheten mellan män och kvinnor för given, i den meningen att vi förväntar oss att bli bemötta med respekt och tagna på allvar. Idag peppar Elin Eks alter ego Grynet, unga tjejer som möts av ojämställdheten i samhället, med budskapet "Ta ingen skit!". Det kanske var det Mona blev less på?
