Efter att jag på morgonen vaknat och slagit upp mina gröna och tackat vår Herre för han givit mig ännu en dag, lyssnar jag på radio medan jag uträttar mina morgonbestyr. Antingen P1 Morgon eller P4:s morgonshow Callne & Co. Den här veckan gästar Ludde Wästfeldt henne och igår hade de besök av artisten Magnus Ekelund, som under morgonen framförde en låt live i studion, som grep tag i mig.
Jag är svag för svensk musik i pop/rock/vis-genren och här har vi ännu en duktig norrbottnisk musiker som skriver och gör bra musik. I låttexten återkom raden "Tiden går sakta men Livet fort". Också den raden grep mig. Den här veckan har varit och är fortsatt intensiv. Det här är en vecka när tempot är på 180 knyck. Varje kväll ett eller flera kvällsmöten. Varje dag, fylld av små och stora, alla angelägna, möten i angelägna spörsmål. Mina tre mejlboxar fylls av allt fler oläst och ännu obesvarad post, som pockar på min uppmärksamhet och åtgärder som måste vidtas.
Och medan livet går i 180 knyck och den välbekanta tvättmaskinscentrifug-känslan återkommer, gläds jag med och över det lilla och stora i livet. Att det är så varmt och härligt, även om jag är oroad över att Erkki-dagen (18/5) inte var kall, att grönskan fullständigt exploderat i värmen och de höga flödena. Landskapet är vackert, människorna likaså; glada, positiva, energiska och framåtblickande.
Igår kväll bildades en ideell förening till det fantastiska fårprojektet Lammas i Tornedalen AB i Kuivakangas Folkets Hus. Tidigare under dagen ägde en SFI-träff rum i just den lokalen. I pauserna talade våra SFI-elever och lärare med sina kollegor från Pajala och Haparanda med varandra. Människor från 10 nationaliteter umgicks och kommunicerade på 15 olika språk. Det sjöngs på svenska, meänkieli, burundiska, engelska etc - från scenen och tillsammans.
Det var en fantastisk dag, om än jag bara hann delta ett par timmar, som gav en mycket stark känsla av hur mycket dessa nya tornedalingar betyder för oss. Inte bara mätt i mänsklig utvecklingskraft, av kunnande, kultur och kreativitet, utan även vad de ger oss i livsglädje, överlevnadsinstinkt, nya impulser, framtidstro och hopp. Under helgen ska jag försöka ta del av Fores nya rapport "Svenska kommuners behov av invandring" (som f ö kommer att vara föremål för en aktivitet i SV:s regi här i Övertorneå den 10 juni). Rapporten är skriven av statsvetaren Petter Hojem, som jag också vågar kalla min vän.
Förvaltningsdomstolen har meddelat oss verkställighetsförbud i avvaktan på slutlig prövning av de tre anbuden, som jag bloggat om tidigare i veckan. Det ska bli mycket intressant att se vad domstolen kommer fram till och vad de kommer att ta fasta på. Upphandlingar är ingen exakt vetenskap och 1 juli får vi dessutom en ny lag om offentlig upphandling, så upphandlingsrätten är dessutom ett rörligt mål och inget en gång för allom givet.
Och mitt i allt detta bara njuter jag. Det är kul! Jag älskar det här uppdraget jag har förmånen att få ha. Att få vara kommunalråd i Övertorneå är en ynnest. Det är det mest krävande och utmanande jag hittills gjort i mitt snart 35-åriga liv, så slitigt, emellanåt knäckande, men ack så roligt, spännande, intressant och meningsfullt. Life is good. Tack Gud, för ännu en dag.
