onsdag, maj 26, 2010

Om cirkuskonstens bevarande...

Trodde allvarligt att någon drev med mig när jag såg skrivelsen från "Akademin för cirkuskonstens bevarande" i min posthög. De senaste dagarnas
debatt - inför socialnämndens möte igår (26/5) där förfrågningsunderlaget av entreprenaden av Särkivaaragården skulle granskas och beslutas - och en del andra händelser den senaste tiden, gjorde att skrivelsens adressat och innehåll initialt kändes som ett skämt. Men, skrivelsen är pawh-rikh-tith och förlåt, akademin, för att jag ser stor humor i timingen för ert brev till oss, där man oroar sig över att cirkuskonsten är en hotad kulturyttring.

Socialnämndens behandling av förfrågningsunderlaget har föregåtts av en tämligen onyanserad debatt. Jag har tidigare här på bloggen ifrågasatt min KS-kollega Christina Snell-Lumios påståenden om att vi skulle kuppa igenom beslutet. Därefter har debatten från hennes sida fortsatt i en ännu mer absurd riktning. Snell-Lumio har inte sparat på krutet. Hon har argumenterat för att majoritetens sanna motiv till entreprenadiseringen av Särkivaaragården skulle bottna i vår vilja att hämnas på personalen på boendet(!). Hon har pläderat för att i praktiken lägga ner allt arbete ett valår i avvaktan på valutgången.

Jag respekterar att hon och alla andra som motsätter sig en ökad mångfald och alternativa driftsformer inom kommunal verksamhet har en annan åsikt, än vad jag och mina kollegor i den styrande majoriteten har.

Men alldeles oaktat våra meningsskiljaktigheter i sakfrågan - är Snell-Lumio - arbetsgivare i egenskap av KS-ledamot och även om hon har synpunkter på den förda politiken är det anmärkningsvärt att hon inte tvekar för att underblåsa och försöka nära den oro personalen naturligen känner vid en stor förändring. Det är lågt.

Är det med den sortens drivkrafter som rädsla och oro Snell-Lumio anser att vi ska utveckla och förnya verksamheten i Övertorneå kommun? Är det genom att skrämmas och hotas, att ogenerat använda sig av (s)krämseltaktik och (v)ulgärpropaganda, som man hoppas vinna medborgarnas förtroende i höstens val?

Var är de konstruktiva debattinläggen? Var är de alternativa politiska idéerna och förslagen till vår politik? Var är visionerna? Fortfarande präglas den offentliga debatten i Övertorneå kommun av nej-sägeri och drömmar om återställare. Är det vägen framåt? För Övertorneå, Norrbotten eller Sverige? Är det verkligen så enkelt, att om man som Snell Lumio med gott
(s)ällskap i debatten förespråkar, bara vrider klockan tillbaka till före maktskiftet, så blir allt bra?

Världen förändras varje dag. Det måste även Övertorneå kommun göra om vi ska vara moderna och attraktiva. Så kära politiska meningsmotståndare, släpp rädslan och ängslan för ett litet ögonblick och tänk efter. Har verkligen maktskiftet i Övertorneå gjort allt sämre, ingenting bättre och dessutom inte haft ett värde i sig?

En ökad valfrihet och en ökad mångfald av utförare inom äldreomsorgen också i Övertorneå kommun är vare sig en eller en fråga om ett val mellan himmel och helvete, liv och död. Det är vardagsmat i det stora flertalet av landets kommuner. Vi driver igenom det för att vi vill stärka människors rätt att bestämma själva, för att en ökad mångfald skapar en sund konkurrens och utveckling där alla strävar efter att ständigt utveckla sig och inte minst för att ge den offentliga sektorns många kvinnliga medarbetare en breddad arbetsmarknad med bättre möjligheter till löne- och yrkesutveckling än att vara fortsatt förpassade till kommun eller landsting.