Oh, vad skönt att det blev helg! Så man kan göra saker man själv bestämt och tycker om att ägna sig åt - så'nt som är kul, men inte alltid nödvändigtvis jobbrelaterat. Att få ihop livspusslet är sannerligen mellan varven en sann utmaning. Oftast går det bra. Men om det inte skulle choka sig ett valår, när katten skulle det då, choka sig för en politiker?
Om 1 h och 45 min, dvs mellan kl 11-13 kommer bl a vår kretsordförande Auli Andersson och undertecknad att kampanja utanför ICA Supermarket i Övertorneå. Nästa helg kommer turen till Pello och Juoksengi. Det ska bli kul!
Jag älskar valrörelse och kampanj! Det är så roligt att möta människor som just under ett valår är mer politiskt intresserade än annars. Det är i vart fall många fler som just ett valår intresserar sig för att ta reda på vad de olika partierna gör och anser.
I veckan gjorde jag på ett av alla möten en intressant erfarenhet: jag hade antagligen förmedlat för mycket entusiasm inför valet och/eller tvivel på Sahlin, så min äldre manliga socialdemokratiske kollega kände ett stort behov, av att inför sig själv eller andra andra närvarande manliga kollegor, försöka sätta mig på plats.
Han konstaterade att jorden fortsätter att snurra efter valet. Han refererade till att eftersom han och alla andra vid mötet var betydligt äldre och mer erfarna än mig, visste de det.
"Jo, tack, jag vet det. Det här blir min 6:e valrörelse, sedan jag blev politiskt aktiv 1988. ",
tänkte jag, men sade det inte. Det var så lågt och vad hade det tjänat till att börja kivas om något så irrelevant.
Det skulle vara intressant att veta hur många han har gjort. Om det nu överhuvudtaget har någon betydelse? Är det SM i genomförda valrörelser? Och om det är så tråkigt att kampanja, kanske man överhuvudtaget inte ska kandidera?
Och så fortsatte mötet under hans ordförandeskap där han - ogenerat - pikade mig om ett av mina tusentals prioriteringsbeslut vi kommunalråd dagligen fattar, för att avrunda med att ifrågasätta mina språkkunskaper i meänkieli, vilket f ö ingen av mina vid mötet närvarande finska kollegor ens andats på. För vid den här tidpunkten hade mötet dittills tämligen oavbrutet pågått på meänkieli/finska.
Jag håller på att bli dödligt less på de manliga härskartekniker jag mött den senaste tiden. Från äldre manliga kollegor. Föredettingar och nu aktiva som alla av någon underlig anledning råkat vara sossar. I och utanför den här kommunen. Känns som att Sahlin & co har en bit kvar i Sveriges självutropat mest jämställda parti.
Jag har ofta fått frågor om jag mött eller stött på härskartekniker i min nuvarande roll. Jag har alltid blivit lite ställd och börjat scanna min hjärna efter exempel.
Men nu ska jag sluta att mörka eller vinnlägga mig om att vara diplomatisk. Nästa gång någon frågar, ska jag ge exempel på vad kollegor i politiken tror att de kan säga till en yngre kvinnlig kollega. De är skamlösa och på vilket sätt bidrar jag konstruktivt genom att spela med och skydda de genom att förtiga det de sagt eller gjort mig? Bara den här veckan har jag fått 3 skolboksexempel på härskartekniker.
Undrar om de själva är medvetna om vilken tröttsam jargong eller vilka attitydproblem de har? Undrar om de fattar varför unga män och kvinnor inte tycker att det är kul att engagera sig politiskt?
Ibland undrar jag om det är det som är syftet? Att stöta bort de yngre, så de kan fortsätta att säga en sak och göra en annan.
Nej, nu skiter jag i dessa (s)ega gubbar. Åtminstone över helgen. Går ut på gator och torg och kampanjar. Kommer hem och tittar på semin i hockey-VM. Håller tummar och tår för att bygdens hemmahopp Harju & Omark forsätter att näta och tar våra Tre Kronor till morgondagens final. Huga, vad onödigt spännande det blir idag!
