Idag fortsätter tidningarnas rapportering om ev överklagan av KS au:s beslut att anta tre anbud, i våra första s k utmaningsrättsärenden.
NK 18/5"Utmaning för kommuner" samt ytterligare artikel i pappersupplagan som saknas i nätupplagan
NSD 18/5"Upphandling överklagas"
HB:s pappersartikel är ännu inte publicerad på deras webbupplaga.
Det som är slående i de redaktionella artiklarna är hur felaktigt begrepp används och sammanhang beskrivs.
Det skrivs t ex i NSD att miljökriteriet "vägt tyngst" - jag har konsekvent beskrivit att i två av de tre anbuden har det kriteriet varit utslagsgivande.
Jag har med en dåres envishet försökt beskriva att vi tillämpat den anbudsutvärdering med 60% pris, 20 miljö/kvalitet och 20% kompetens - som vi angivit i förfrågningsunderlaget. När man väger samman poängfördelningen för vart och ett av kriterierna har det givit det resultatet att en av anbudsgivarna i samtliga nu tre aktuella fall vunnit anbudet.
Hade vi tillämpat en prisupphandling där vi angivit att priset är 100%, hade utgången i samtliga fall varit annorlunda, vilket jag varit den förste att öppet redovisa. Men prisupphandlingar vill vi ju inte ha? Eller, är Roland Kempainen (s ) införstådd med konsekvenserna, om det är den melodin han förespråkar, i sin i NK (15/5) framförda kritik, mot att de här jobben nu blir "dyrare"? För om vi bara ska jobba med prisupphandlingar - hur ska vi då hitta den bäst lämpade entreprenören till vårt särskilda boende Särkivaaragården, om vi ska strunta i att efterfråga och belöna kvalitet och andra aspekter, och bara stirra oss blinda på pris?
Jag tillskrivs citatet "beslutet är fattat efter förhandlingar med Kommunal" - jag har precis som i gårdagens bloggpost här redogjort för att vi i kommunen inte bara haft att följa LOU; utan i beredningsfasen varit tvungen att beakta den arbetsrätt (MBL) vi omfattas av. Således har förfrågningsunderlaget och anbudsutvärderingen varit föremål för fackliga förhandlingar eller genomgång med berört fack.
Men att därifrån dra slutsatsen att Kommunal skulle överpröva politiskt fattade beslut, som ges sken av i dagens NSD och HB, är en skev uppfattning och missvisande bild. Möjligen en våt dröm för Kommunals egna medlemmar och förtroendemän.
Icke förty. Oavsett hur pedagogisk och petig jag varit i intervjuer, är det ingen nyhet för mig att journalister inte anser det vara lika viktigt att vara korrekt. Det kanske blir för blodfattigt och tråkigt, det kanske upptar för många spaltmillimetrar. Men precis som ledarskribenten i dagens NK påpekar: upphandlingar är komplicerat. Allt går inte att beskriva med 150 ord.
Och just för att upphandlingar är komplicerade, för att de ofta blir överprövade, inte minst historiskt i vår kommun, är jag ödmjuk och öppen inför att missnöjda ev anbudsgivare nu begär att våra beslut ska överprövas.
Möjligen är det för att jag själv är jurist, som jag vare sig är livrädd för en överklagan eller ett beslut eller dom som går oss i kommunen emot.
Det är faktiskt inte hela världen att begå ett misstag, att göra ett fel. Vi, tjänstemän och politiker, är människor av kött och blod som varje dag försöker att göra vårt bästa i kommunens tjänst.
Ibland gör vi fel, ibland gör vi rätt. Men det är inte, i mina ögon, vare sig en sensation eller en skandal i ett rättssamhälle och i en demokrati att medborgare eller företag begär att deras sak prövas i en annan instans. Tvärtom - det är en självklar rätt och möjlighet - som följer av att vara medborgare. Det är vardagsmat i kommunsektorn att våra beslut överprövas eller att vi själva begär att beslut som går oss emot överprövas. Det kan vi dagligen läsa om i tidningarna.
Det finns inget att frukta. Antingen har vi gjort rätt eller så har vi brustit i förfrågningsunderlag och/eller anbudsutvärdering. Det kommer tiden att utvisa.
Att däremot inte se syftet och resultatet av dessa tre första antagna anbud är värre. I förra valrörelsen lovade vi i Centerpartiet Övertorneå att vi skulle verka för entreprenadiseringar och alternativa driftsformer av kommunal verksamhet. Efter maktskiftet fick vi de andra i Övertorneå-Alliansen med på den politiken, uttryckt bl a i vår politiska plattform.
Det enda jag och övriga kamrater i Alliansen (med undantag av en politisk vilde, som under uppmärksammade former stoppade genomförandet av lagen om valfrihet inom äldreomsorgen) sedan dess varit besjälade och upptagna av, är att leverera. Leverera den politik vi lovat att vi skulle genomföra. Vi har varit konsekventa. Vi lovade att fler aktörer än kommunen skulle kunna och dessutom få chansen att utföra kommunens jobb - det är det som nu sker när de första utmaningarna är på väg att verkställas och fler på väg att behandlas och beslutas.
Vi har hållit vad vi lovat. Det är jag stolt över. Att det i det här fallet resulterade i att ett företag vann de tre första anbuden kan man ha synpunkter på. Men kom ihåg att vi totalt fick in 20 anbud från lokala små- och stora företag på dessa tre jobb.
Kommer ni ihåg vad S och V sade i debatten som föregick utmaningsrätten? Nej, ingen entreprenör skulle kunna leva på det här, ingen entreprenör skulle kunna göra det kommunens folk gjort, ingen lokal entreprenör skulle ta vara på det här, utan det skulle bli globala jättar som kommer hit och tar jobben. Och sist men inte minst skulle jag och Övertorneå-Alliansen driva ut kommunala trotjänare "av kött och blod", som Inga Häggbo Savilahti underströk i kommunfullmäktige upprepade gånger, i massarbetslöshet? Har något av detta besannats?
*********************
Idag besöker riksdagskandidat Frank Nilsson oss i Övertorneå. Jag ser fram emot en spännande diskussionskväll om företagsfrågor, som är offentlig och därmed öppen för allmänheten, företagare och alla andra intresserade.
Hotel Tornedalia, VIP-rummet, kl 19. Alla hälsas varmt välkomna!
Men först ska vi här i Övertorneå stå värdar för en viktig konferens idag. Länets östra del i det s k Norrbus-projektet är samlat hos oss idag för att lära sig mer om och diskutera strategier för att möta, den viktiga problematiken kring barns och ungas psykiska ohälsa, som är ett skrämmande, djupt oroande och allvarligt samhällsproblem i Sverige, Norrbotten och Övertorneå idag. Jag kommer att sitta kvar och lyssna efter att jag haft förmånen att få hälsa alla hundratals deltagare välkomna till oss. Jag behöver lära mig mer om det här och vad vi från samhällets sida kan göra för våra barn och unga, vilka är det kanske, käraste och dyrbaraste vi har; vår framtid.
