torsdag, juni 03, 2010

Att våga kalla en spade för en spade

Länsstyrelsen har tillsynsuppdraget över överförmyndarverksamheten. I Norrbotten riktade de i sina tillsynsrapporter år 2002 och år 2006 graverande kritik mot Övertorneå kommun och pekade på ett antal förfärande brister. Detta föranledde inga åtgärder från dåvarande kommunledning.

På det andra KS-mötet (8/12 2008) efter maktskiftet uppdrog vi till kansliet att utifrån en inspektionsrapport från länsstyrelsen i okt 2008 utarbeta en handlingsplan med åtgärder. Inspektionsrapporten tillsammans med de insikter vi fick med anledning av åtgärdsplanen visade att den dåvarande verksamheten präglades av stor oreda, bristfällig budgetkontroll och avsaknad av regler och riktlinjer.

Efter vissa turer entledigades den dåvarande överförmyndaren från sitt uppdrag i maj 2009 och en tid senare fick vi först en tillfällig överförmyndare förordnad av länsstyrelsen och senare en ny permanent överförmyndare, vår nuvarande Karl-Göran Lehto.

Karl-Göran Lehto hade tidigare varit ordförande i kommunrevisionen och har tillsammans med överförmyndarersättaren Virpi Lampinen, och med bistånd av sin kollega i Kalix, fått lägga ner oändligt mycket tid på att rensa upp i röran. Det har de lyckats med och verksamheten bedrivs sedan en lång tid tillbaka under numera ordnade och betryggande former.

Under denna process ifrågasattes mina och kommunledningens bedömningar och därpå grundade åtgärder av de politiska meningsmotståndarna S. På två kommunfullmäktigemöten har jag fått svara på frågor om överförmyndarverksamheten. Frågor som andats att de åtgärder vi vidtagit varit överkurs och en slags omotiverad klåfingrighet. Jag har upplevt den kritiken som stötande och provocerande.

Därför var det med stor tillfredsställelse jag tog del av länsstyrelsens senaste rapport, som NSD refererat. För om S tycker att det är jobbigt att ta till sig det jag återgett, kanske det är enklare när det står i tidningen?

Vi i offentliga sektorn har ansvar för alla medel vi förvaltar. Och om vi i kommunen inte ens kan sköta de medel och angelägenheter som samhällets allra svagaste eller mest skyddsbehövande har laglig rätt till - vad ska vi då göra?

För mig är det en gåta hur man år ut och år in valde att blunda för de förhållanden och omständigheter som rådde, trots upprepad kritik från länsstyrelsen. Och sedan ha den dåliga smaken att kritisera oss som försökte rensa upp.

Nej, uppstädningen och kvalitetssäkringen av överförmyndarverksamheten i Övertorneå kommun är ett av de resultat, jag är mest stolt över att jag och Övertorneå-Alliansen bidragit till, under den tid som gått efter maktskiftet.