Har vaknat upp vid vackra Talvatis-sjön i Jokkmokk, dit jag kommit för att under gårdagskvällen ha fått njuta av Sofia Jannoks underbara röst. Hon spelade på Talvatisfestivalen och varvade underskön musik med personliga minnen, berättelser och kommentarer. Från samedansen här i Jokkmokk under marknadsdagarna till hennes akt i kinesiska Chengdu där hon gjorde en ny samisk bekantskap. Jag är så förundrad och hänförd över hennes röst; hur den kan vara så viskande, så späd och så spröd för att i nästa sekund vara så stark, så rytande.
Nu styr vi kosan hemåt. Hemma ska vi stängsla innan det är dags att kl 18 samlas till nationaldagsfirande i Övertorneå kyrka.
I fredags besökte jag tillsammans med vår näringslivsutvecklare Stig Kerttu Öppet Hus-tillställningen på familjen Hannus nya ladugård i Luppio. Jag återkommer inom kort med lite bilder här från fredagen. Jord- och skogsbruksnäringen är vår basnäring och den som skapat vår kommuns välstånd. Idag finns bara 7 mjölkproducenter i hela Övertorneå kommun och med Hannus jordbruk fick vi den 4:e lösdrifts- och mjölkrobotgården.
Ulf & Pirkko Hannu är inte "bara" entreprenörer i mina ögon, även om det var i den egenskapen vi besökte de i fredags. Ulf är en av mina viktigaste partivänner och käraste förebilder i kommunalpolitiken. Han har allt man behöver som duglig kommunpolitiker: lagom mått av envishet, klokskap och målmedvetenhet - i botten ett brinnande engagemang.
Jag har lärt och lär mig ständigt massor av viktiga små och stora saker av Ulf i politiken och i företagandets vardag och verklighet. Jag har och har haft många mentorer. Ulf är den störste, främste eller finaste när det gäller att förstå hantverket kommunpolitik.
En av mina största besvikelser som hyfsat hängiven centerpartist är att jag inte är bondunge. När folk genom åren trott att de pikat mig genom att referera till vårt partis agrara förflutna, har jag aldrig tagit illa vid mig. Tvärtom har jag från början gillat och bejakat våra rötter, som med det senaste partiprogrammet och nu partiets 100-årsfirandet snarare fått en renässans.
I Övertorneå är jag omgiven av partikamrater som är bondungar eller aktiva bönder. Jag älskar det. Jag älskar deras sunda bondförnuft. De krånglar inte till saker i onödan. De lindar inte in allt i bomull. De är inte onödigt sentimentala, som jag själv emellanåt är. Det är raka rör och tillsammans får vi saker att hända.
Och vad beträffar mina bondedrömmar tar jag nu ett litet steg ut från min virtuella identitet som farmareflicka i Facebook-spelet FarmVille till att ha leasade gårdsfår över sommaren. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för farmarflickan-wannabeen Linda.
