får jag, hela Norrbotten och/eller alla svenska Barents-vänner utropa. Äntligen, har vi fått en utrikesminister som anser att ett aktivt Barentssamarbete är viktigt för "varje svensk utrikesminister". På vägen hit till Haparanda hörde jag nämligen Sveriges senaste utrikesminister Jan Eliasson uttala detta i SR Norrbottens nyhetssändning. Det var på tiden. Länge har vi väntat.
Slopandet av UD:s utlokaliserade Barents-tjänster på länsstyrelserna i Norr- och Västerbotten, flytten av UD-enheten där Barentsfrågorna hanterats (styvmoderligt förvisso, men dock!) samt ett antal andra konkreta fall, ärenden och situationer, har alla successivt bidragit till att grusa våra förhoppningar och förväntningar på Stockholms insikt och förståelse av Barentsregionens potential och dynamik.
Till skillnad från norrmännen som ständigt ligger långt framme, nu senast med etableringen av det "internationella" Barentssekretariatet i Kirkenes, och den norska regeringens offensiva Barents-politik. Finnarna har också varit "på", inte bara i Lappland, utan även i Helsingfors. Men i Sverige har det bara gått bakåt. Om Eliasson fått denna insikt under sitt besök i Haparanda, i samband med det famösa regeringsbesöket här i länet för snart 2 v sedan, har något gott kommit av regeringens gästspel under valturnén.
Annars har jag liksom svenska folket i övrigt överlevt midsommar. Jag syftar inte på sviterna efter tidernas roligaste fest på midsommarafton, utan på den svidande, förnedrande förlusten mot Tyskland i fotbolls-VM på midsommardagen, som man knappt än kommit över. Även om jag hade värsta ångesten inför matchen, eftersom jag dels gillar tyskarna, dels unnade värdnationen framgång i spelen, om inte annat än för att hålla uppe den goda stämningen, dels misstänkte att det kunde gå illa, kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att svenskarna skulle spela så uselt och Lagerbäck coacha så illa! Helt otroligt. Så nu håller jag på Tyskland. Och England. Fast bara för Svennis skull! Det vore så tjänligt åt de gnälliga engelsmännen om Svennis kunde visa att icke-britter kan lyfta landslaget till nya höjder. Det kan de ha, tycker en sammanbiten och besviken //linda.
