Den här tiden på året med de ändlösa sommarnätterna vill tiden liksom inte räcka till. Liksom våren kan explodera i sommar på en och samma dag, exploderar aktiviteterna i Tornedalen. De senaste dygnen har inneburit ett häftigt tempo, fullspäckat med aktiviteter.
Premiären på Hanhivittikko gick alldeles utmärkt i torsdagskväll. Kvigorna var ystra som få, när de fick komma ut på grönbete. Hemresan från Jokkmokk gick fort. Helt otroligt att man kan passera närapå hälften av länets kommuner på en resa tur och retur Övertorneå - Jokkmokk! Detta gigantiska län, detta fantastiska län, med så mycket rikedomar, så stor inbördes variation och mångfald, som ska stå värd för regeringens tvådagars-besök, eller rättare sagt förvalskampanj, med början i morgon.
Dagen efter, i fredags var det studentbal och en chans att se våra studenter i balklänning och kostym. För de som var tillräckligt långa vill säga. Korta personer som jag hade inte en chans att se nå't på denna tilldragelse som blivit något av en folkfest. Det var tråkigt! All möda som lagts ner på kläder, på make up och vackra håruppsättningar fick vi som var där inte ta del av ordentligt. Detta kan och bara måste göras bättre till nästa år. Nog ska våra gymnasister ha en fin avslutning på sina första tolv år av studier i vår kommun. Det är en angelägenhet för bygden och värt att uppmärksammas.
På lördag kom Ann-Christine från Luleå och tillsammans med Elisabeth och Sarita bar det av till Öppen rökbastu i Soukolojärvi. Det visade sig att vi hade turen att få komma till Keksi-bastun hos Arent Hanno. Och med två timmar i rökbastun, höll vi den kylande vinden på armlängds avstånd:-) Mottagandet i Soukolojärvi var - som vanligt - vänligt och professionellt. Förutom den vansinnigt goda laxsoppan efter bastun i Emmastugan, hade tjejerna i år gjort en ljuvligt godsötsyrlig rabarberdricka. Det satt bra efter vårt hårda bastupass! (Och ja, vi missade Matchen. Men nej, det gjorde ju inget. For Gods sake, Zlatan & co, come on!)
Under söndagen körde Ann-Christine och jag runt till olika hot spots i vår kommun och besökte bl a Hanhivittikko, Hietalas handelsträdgård i Korva samt Kattilakoski Gastronomi. Jag var fullmatad av intryck från morgonen, då jag tidigt på förmiddagen äntligen fick se Ann-Christines prisbelönta film "Min mormor och jag". Det blev en gripande och känslomässig upplevelse att ta del av bilderna och berättelsen om Ann-Christine och hennes relation till sin mormor och mormoderns relation till sitt förflutna, sin bakgrund. Det samiska arvet som gjorde för ont för att tala öppet om. Saknaden efter renarna. Och fram trädde bilden av Ann-Christines mormor, med lovikkavantar, ett förkläde, en huivi, skoband och ett par stora underbyxor på klädstrecket. Hoppas, hoppas SVT tar filmen till sig så en bredare publik får chansen att se denna dokumentära kortfilm (13 min). Folkmusikgruppen Jord har på sin senaste skiva Mailmale en sång, (spår åtta) som heter "Där nere vid vattnet". En passus i sången går i stil med: "För att få se vem du är, måste du våga se den du var" och det är så logiskt att den enda icke-specialskrivna musiken i filmen är en 38 sek lång snutt ur den sången.
I helgen fick jag också äntligen reda på en annan sak jag gått och funderat på under den gångna veckan med tanke på fildelningsdebatten: nämligen hur situationen och debatten om fildelning ser ut i andra länder. Det kan jag tacka det kära, älskade Lunchekot för! Vem annars?! I lördagens upplaga av lunchekot gjorde just deras utrikeskorrespondenter ett svep från sina bevakningsländer om hur lagstiftarna handskats med fildelnings-frågan. Det var ett mycket intressant inslag och rekommenderas varmt. Det visade också hur mångbottnad frågan är. En annan som gjorde det på ett tänkvärt sätt idag var Jacob Ehnmark med en debattartikel på
DN :s kultursidor.
Såg i NSD idag att Camillas kafferep i Luleå i lördags gick bra. Camilla Hansen som är vår nye gruppledare efter Lennart Lindström, som tyvärr dog alltför tidigt, är en frisk fläkt. De som tvivlat på hennes förmåga att leverera nya och spännande, fräscha förslag, får nog tänka till en gång till. Nu samlar vi oss och sluter upp bakom Camilla och önskar henne och kamraterna i Luleå all lycka i valet! Jag håller på dig, Camilla. Kör hårt!
