Igår (21/6) presenterade Konjunkturinstitutets (KI) generaldirektör Ingemar Hansson deras bedömning av konjunkturläget. Det var flera förhållanden som Hansson påpekade, som förtjänar att uppmärksammas och fundera över. Inte minst i dessa valtider, när budgetexpansionisterna på vänsterkanten försöker locka röster av folket, genom dyrköpt valfläsk i form av ofinansierade förslag och allmänt tillväxtfientliga förslag och attityder.
KI noterar att den fortsatt väntade nedgången i öppen arbetslöshet från 5,9% år 2005 till 4,2% år 2008 till viss del - precis som många av oss dagligen blir påminda om - förklaras av "en extraordinär ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna". När jag hörde Hansson beröra detta i en radiointervju under gårdagen, varnade han rentav för risken att dessa åtgärder nu tränger ut jobb, som skulle ha uppstått eller efterfrågats på den reguljära arbetsmarknaden. Det visar precis det och många med mig befarade när regeringen lanserade de s k plus-jobben, att de jobben delvis är konstgjorda, delvis i den mån de faktiskt behövs, borde finansieras och anställas på den reguljära arbetsmarknaden. Men säg vad gör denna s-märkta regering inte, för att hyfsa siffrorna ett valår?! Alla ska med, så enkelt är det, heter det ju - om folk så ska krattas in i åtgärder, för att inte synas i statistiken.
Nej, hörni gott folk och blogg-besökare, trevlig midsommar på er! Nu gör vi nå't roligare ett tag än pratar regeringen(s) misslyckanden, tillkortakommanden och reformrädsla. Jag får skylla på NSD, vars ledare jag läste idag. Det var den som lockade fram borgarbrackan i mig idag och fick mig på sosseätarhumör!
Efter valutgången i Slovakien sågar nämligen ledarskribenten platt skatt-konceptet vid fotknölarna. Naturligtvis utan att hänvisa till andra alternativ eller med ens en bokstav andas om att det nuvarande svenska skattesystemet kanske kan/bör ifrågasättas. Låt mig bara nämna två skäl, därtill: a) vi har världens högsta skattetryck och långt ifrån världens bästa välfärd b) graden svartarbete i vårt land, borde få oss att fundera på hållbarheten och legitimiteten i den nuvarande skattepolitiken.
