Idag, den 1 juli 2010, fyller jag 35 år. Jag har sett fram emot den här dagen med skräckblandad förtjusning och nu är den här.
Det här uppdraget medger emellertid inte att man heller på sin lediga tid tillbringar eller ägnar sig åt precis det man själv egentligen skulle föredra . Vi lever i en omvärld där beslut fattas som påverkar oss som kommun dagligen och stundligen. Så medan jag mumsar på smörgåstårta och gräddtårta med rabarber och jordgubbar, diskuterar jag idag Finlands ambitioner att bygga ut sin kärnkraft.
Idag fattade finska riksdagen beslut om att bevilja Fennovoima OY:s ansökan om att bygga ett nytt kärnkraftverk. Det enda som återstår är beslutet om det ska lokaliseras i Simo eller i Pyhäjoki. Som jag tidigare bloggat här är vi irriterade över hur de finska myndigheterna hanterat processen och bl a våra synpunkter och invändningar om miljöpåverkan på vildlaxen, Bottenvikens och Torneälvens vattenstatus, fågellivet m.m. De avfärdas i princip. Och skulle en kärnkraftsolycka inträffa kan vi ju alltid äta lite jodtabletter (!) - för att ge ett smakprov på resonemangen i de senaste utkasten till general- och detaljplan för Karsikkoniemi, den tänkta lokaliseringen vid Torneälvens mynning i Simo kommun.
Jag har i flera dagar tänkt blogga om den oroande situationen för våra soldater i Afghanistan. Hur viktigt det är att vi stödjer alla de som är där. Jag hörde en intervju med den högste svenske befälhavaren i veckan och han konstaterade kallt att våra svenska män och kvinnor nu varje vecka är involverade i strid. I dagarna har USA utsett general Petreus till sin högste befälhavare där, för att möta talibanerna. Jag får återkomma i det ärendet.
