fredag, juli 02, 2010

Where the action is

Nu, när jag f ö inte är någon ungdom längre, påminns jag om att vi lever i den trettonde månaden. Den extra månaden vi i Polcirkelland får tack vare midnattssolen. Därför är det just nu och just här allt händer. Alltifrån kvällens fotbollsderby mellan PolSvanstein och ÖSK på Övertorneå ip ikväll (måtte jag hinna dit!) till morgondagens upplaga av årets Drakbåtsfestival. Imorgonkväll har Ryan spelning på Kievari och det är så mycket man borde ha hunnit med att se, göra och uppleva. Och det är den femte s k semesterdagen.

Vi jobbar på. Med att lösa olika aktuella problem. T ex det att vi hamnat i limbo med Luppioberget. Berget, en av vår kommuns vackraste utsiktspunkter, har vi i flera års tid systematiskt och medvetet investerat miljoner i. Vi har förbättrat vägen, vi har dragit och anslutit vatten- och avloppsledning och vi har köpt en timring som ska ersätta den nuvarande bristfälliga serveringsbyggnaden. Den timringen hinner vi inte uppföra förrän efter årets sommarsäsong.

Den nuvarande byggnaden medger endast kafé- och inte restaurangverksamhet - som den ende intresserade entreprenören var ute efter. Vi har jobbat febrilt med att hitta andra lösningar av driften. Andra privata utförare, idella föreningar etc. Vi har inte lyckats. Nu förbereder vi en annan lösning och någon gång under nästa vecka hoppas vi kunna öppna caféverksamhet på berget.

Vi planerar att anlägga någon form av scen eller läktare på den f d dansbaneplatsen på berget och vi förbereder med samarbetspartners ett unikt och skräddarsytt kulturevenemang att uppföras på och för berget. Men lika lite som Rom byggdes på en dag hinner inte heller vi, tjänstemän och politiker, genomföra alla pågående projekt och verksamheter på en gång. Det har vissa dåligt tålamod med. Därför denna försäkran om att Luppioberget är så långt ifrån bortglömt eller åsidosatt som somliga försöker göra gällande. Så mycket som har hänt och kommer att hända på det berget de kommande åren, är det bra länge sedan, någon av oss med egna ögon fick se.

Men dysterkvistar och olyckskorpar kraxar alltid högt. Liksom de tomma tunnorna som skramlar mest.