Just nu pågår rösträkning i första omgången av det finska presidentvalet. Vallokalerna har stängt kl 20 finsk tid och de första rapporterna börjar komma. Tarja Halonen har ett betydande försprång i förhållande till de närmaste motkandidaterna, samlingspartiets Sauli Niinistö och Centerpartiets tillika statsministern Matti Vanhanen. Om det blir en andra omgång blir det spännande att se vem av herrarna som drar det längsta strået. I opinionsmätningarna har Niinistö legat före, men i röstsammanräkningen verkar Vanhanen knappa in. Själv hoppas jag att det blir Vanhanen som vinner kampen om andra platsen.
Veckan har inneburit vardag och arbete. Nu börjar allt rulla på. Idag har det varit en vacker vinterdag med ett ljus som återvänder allt tidigare och ger oss nya krafter. Det var en enkel match att köra en extra runda på Isovaaras 5 km-spår, en härlig dag för skidåkning med frisk luft och bara några grader kallt. Den senaste veckans blidväder har tinat bort snön, som tidigare fick träden att nästan bångna under tyngden av all snö, och snön har sjunkit och packats ihop till gagn och glädje för bl a skoteråkarna. Däremot ser isarna farliga ut i år. Igår, när tre av mina närmaste vänner bjöd på ett personligt och fint firande av min 30-årsdag för ett halvt år sedan, åkte vi upp till Svanstein utmed Torneälven och såg hur öppet vattnet i älven är, långa sträckor. Snön på älven genomborras av vakar och råkar; isen förrädisk och farlig.
I Chile är det också presidentval idag. Socialistpartiets Michelle Bachelet ser i ett historiskt val ut, att bli republikens första kvinnliga president. Igår kväll hann jag ikapp Tv4:s storsatsning "Commander-in-chief" med Geena Davis, i rollen som Amerikas första kvinnliga president Mackenzie Allen. Serien är bra, men precis som en nära vän konstaterade, är det typiskt och symptomatiskt att enda gången en kvinna kan bli president är, när den ordinarie mannen dör.
Under den gångna veckan har den kristdemokratiske riksdagsmannen Erling Wälivaara återigen varit i blåsväder för sina homofobiska åsikter och jämförelser mellan homosexuella som kleptomaner och pyromaner. Han har tvingats avge halvhjärtade ursäkter, men vi som följt hans gärningar och retorik under en lång följd av år, vet att han står för en biblisk bokstavstro enligt egen tolkning, när det gäller synen på bl a homosexualitet. Själv debatterade jag redan 1998 i NSD mot hans ståndpunkt om homosexualitet som "en levnadsform som inte för samhället framåt".
Idag har den största årliga tummelplatsen för försvars- och säkerhetspolitiskt intresserade öppnats. Folk- och försvars årskonferens i Sälen är ett måste och något jag verkligen saknar sedan min tid på riksdagskansliet. Alla är där, intressanta föredragningar av intressanta personer på löpande band och god stämning. Försvarsberedningen har överlämnat ett betänkande där de föreslår att en krisenhet inrättas, med befogenheter att vidta åtgärder när en kris drabbar landet eller nationens intressen. Debatten om den svensk-ryska militära samövningen Operation Snöflingan som äger rum i Norrbotten med start imorgon har också dragit igång. Sverige anklagas för legitimera Rysslands krig i Tjetjenien, genom att träna tillsammans med ryska förband som genomfört "terrorismbekämpningsaktioner" i Tjetjenien.
Jag tycker ständigt att Sverige har mycket att lära av Finland. Mycket att inspireras av och följa. Men lika illa och/eller schabloniserad som mediebilden av Norrland understundom är, är bilden av och intresset för Finland. Ännu en sak man gör bättre i Finland än i Sverige är den spänstiga utrikes- och säkerhetspolitiska debatt som förts under presidentvalskampanjen. Finlands Rysslandspolitik och förhållningssätt till Nato har öppet och livligt diskuterats, vilket inte minst Svenska folkpartiets kandidat Henrik Lax framgångsrikt bidragit till. Självfallet gör det republikanska styrelseskicket det naturligt att fokusera de frågor där presidenten har en viktig roll, som i te x just utrikespolitiken, men som smyg-monarkist vill jag inte på denna punkt följa det finska exemplet. Icke desto mindre är det intressant att fundera på hur vi i vår svenska politiska debatt kan levandegöra frågorna om Sveriges röst i världen och de utrikes- och säkerhetspolitiska vägvalen vi står inför i såväl det korta som långa perspektivet.
