Onödigt roligt att sitta i opposition
Att året, med undantag för affären om min ansökan om avgångsersättning som dock till slut landade på fötterna, börjat onödigt roligt för oss i oppositionen torde ingen uppmärksam ha undgått.
Att året, med undantag för affären om min ansökan om avgångsersättning som dock till slut landade på fötterna, börjat onödigt roligt för oss i oppositionen torde ingen uppmärksam ha undgått.
Majoriteten har öppnat starkt efter maktskiftet med bisarra och grundlagskränkande idéer och tankar om munkavle, skrattretande idé om tiggarräd hos borgerliga regeringen efter ett all time high och rekordresultat i de kommunala räkenskaperna och de försämringar av företagsklimatet de klubbat igenom (slopandet av utmaningsrätten) och tvekan inför konkurrensutsättning (kommer entreprenadiseringen av Särkivaaragården att fullföljas?) och senast kommunalrådets bekännelse att hans manlighet sitter i rosa fåtöljer. Eller svarta?
Att det skulle bli så här roligt och underhållande att sitta i opposition var inget jag hade förväntat mig, men det är ju alltid positivt när ens förväntningar rentav överträffas.
Utveckla, istället för att avveckla vårdcentralen!
Igår kväll ägde så det viktiga mötet om närsjukvårdsdialogen rum på Folkets Hus. Landstinget är ute på turné för att prata närsjukvård med oss länsbor och många ledamöter (såväl ordinarie som ersättare) i landstingsstyrelsen gästade oss under gårdagen. Det är ett utmärkt initiativ att åka in i länet och lyssna på medborgarnas oro, farhågor, erfarenheter, frågor, förslag och synpunkter. Kanske rentav demokrati när det är som bäst; att i ett tidigt skede presentera underlag och resonera, inhämta synpunkter och föra vidare processen?
Under eftermiddagen hade vi (kommunledningarna i Haparanda, Pajala, Överkalix och Övertorneå - i Övertorneås fall hade kommunalrådet, liksom jag gjorde förra året, bjudit in KS au och socialchefen) möjlighet att diskutera med landstingsstyrelsen och dess projektledare Caj Skoglund. Där tog vi upp bl a de starka behov av obs-platser, mammografibussverksamhet på plats, varmvattenbassäng, frågetecken kring ambulanstransporter och arbetet med psykisk ohälsa och självmordsprevention som vi och våra medborgare erfar och uppfattar.
På kvällsmötet deltog 58 personer inklusive landstingsfolket och jag och de andra närvarande kommunpolitikerna gladde oss över den stora uppslutningen av kommuninvånare. Det var mer välbesökt än motsvarande möten i Luleå och Piteå och visar att vi till dels i vart fall lyckades med mobiliseringen. En intressant iakttagelse var att mötena var kliniskt rena på medarbetare verksamma vid Övertorneå vårdcentral. Kan det verkligen vara en slump? Är verkligen alla medarbetare så trygga, bekväma och informerade om framtidens hälso- och sjukvård i Övertorneå, att ingen är minsta nyfiken på vad vare sig arbetsgivaren eller kunderna tycker och tänker?
Frågan om vem som stängde varmvattenbassängen i Övertorneå i förtid förra hösten dök tack och lov upp. Kent Ögren försökte sig på en fuling genom att hävda att det var kommunen (därmed: under vår och min ledning) som stängde bassängen ett halvår före uppsägningen. Så var inte fallet vilket jag och en av bassängbrukarna bestred igår kväll.
Jag bekänner: jag gillar Kent.
Jag bekänner: jag gillar Kent.
Jag har länge övervägt att komma ur Kent-garderoben. Jag gillar nämligen Kent Ögren och jag blir som politikerkollega mellan varven bedrövad över hur långt hatet och politikerföraktet mot honom går och hur vissa medborgare säger och skriver vad som helst om Kent. Och vad är det då jag gillar med Kent Ögren?
Jag förstår att det här kommer som en chockerande nyhet för en del. Andra borde inte vara förvånade. De som känner mig vet att jag är en krass person, jag gillar krasst. Krasst är bra. Jag uppskattar intellektuell och allmän hederlighet. Jag gillar folk som säger att en spade är en spade. Som Leif G W Persson. Eller som står för den de är. Som Kent.
Jag förstår att det här kommer som en chockerande nyhet för en del. Andra borde inte vara förvånade. De som känner mig vet att jag är en krass person, jag gillar krasst. Krasst är bra. Jag uppskattar intellektuell och allmän hederlighet. Jag gillar folk som säger att en spade är en spade. Som Leif G W Persson. Eller som står för den de är. Som Kent.
På nå't sätt står han för att han är en bad boy och en buffel. Han verkar rätt road över det och gillar att nyttja det. På gårdagens offentliga kvällsmöte med 50-talet Övertorneå-bor, tvekade han t ex inte en sekund inför att provocera oss genom att säga "Finns Övertorneå kvar som egen kommun år 2020?" eller senare ge oss tjuvnyp om att gruvsatsningen också går oss förbi (underförstått: i likhet med en del annat).
Så trots att han försökte med en fuling men misslyckades kan jag ändå inte låta bli att fortsätta gilla Kent. För att han är som han är. Inget seglande under falsk flagg där inte.
Så trots att han försökte med en fuling men misslyckades kan jag ändå inte låta bli att fortsätta gilla Kent. För att han är som han är. Inget seglande under falsk flagg där inte.
