Idag fick infrastrukturminister Åsa Torstensson möjlighet att i Luleå bekantgöra för världen att regeringen nu går vidare med planerna att utveckla en järnvägsförbindelse mellan Northland resources malmfyndigheter i Kaunisvaara-området i Pajala och motsvarande på finska sidan. Tillsammans med den finska regeringen får båda ländernas trafikverk uppdraget att gemensamt med bolaget gå vidare i planeringen av järnvägen. Det här är ett mycket välkommet och efterlängtat besked, som vi alla har anledning att glädjas över.
Nu förbättras förutsättningarna att landa de investeringar som genererar flest arbetstillfällen även på svensk mark och flyttar överhuvudtaget fram positionerna för hela gruvsatsningen. Nyttan av att ny gruvverksamhet etableras i Pajala-Kolari-området är långtifrån en angelägenhet för dessa båda kommuner, och kommer att skapa positiva effekter i hela Tornedalen, på båda sidor av älven, men även ge mervärden i ett större regionalt, nationellt och internationellt perspektiv.
Är det någon region som förtjänar den chans och den möjlighet, som förverkligandet av detta gruvprojekt skulle innebära, så är det väl just Tornedalen? Vår hembygd som i drygt femtio år hemsökts av utflyttning, avveckling, arbetslöshet med därpå dalande framtidstro, ser nu ut att få goda förutsättningar att skapa oss en framtid med bl a på kort sikt stora investeringar och på lite längre sikt ett mer diversifierat näringsliv och förbättrad arbetsmarknad. Dagens besked ingjuter hopp och framtidstro och visar att Alliansregeringen ser och bejakar en historisk möjlighet att göra skillnad. Bra jobbat! Tack för det påskägget, Åsa & co!
Undrar vad alla som beskyller Centerpartiet och Alliansen för att vara storstadsfixerade och Stureplansorienterade säger idag? Vi har varken glömt eller övergett landsbygden, vi ser den och gör något av de möjligheter och den tillväxtpotential som finns!
Med en till stora delar tidigare ofinansierad infrastrukturbudget och ett gigantiskt eftersatt underhållsbehov av landets vägar och järnvägar, kan omöjligen alla i och för sig nödvändiga behov tillgodoses på en och samma gång. Nu gör Alliansregeringen ett krafttag och där andra aktörer än staten är beredda att medverka, där rullas nu stora projekt och investeringar ut. Det är Norrbottniabanans dilemma.
Uppräkningen av länsramen för vägar i Norrbotten med 62% är inte heller fy skam, liksom miljardsatsningen på de enskilda vägarna. I vårt län är det finmaskiga vägnätet av stor betydelse för tillväxten av vår råvarutunga industri. Utan farbara vägar kan vi inte få fram timmer och massa. Nu återstår att se om någon smula faller ner hos oss i Övertorneå för de viktiga vägprojekt vi prioriterat och jobbat med i flera år.
