Efter den senaste tidens debatt om ensamkommande asylbarn tror jag att vi i Övertorneå borde sno Vellinges fina devis "Här är friheten större". För här menar vi att alla ska omfattas av den frihet en välskött kommun med låg skatt och stor valfrihet innebär. Något för oss att fundera på i våra förberedelser inför nästa val, kanske?
I skrivande stund befinner jag mig i Älvsbyn mittemellan två möten. På morgnarna denna vecka är jag Lena Callnes sidekick i P4 Norrbottens morgonshow och det är en annorlunda upplevelse. Imorgon har vi ägarsamråd i Filmpool Norrbotten - ett viktigt organ för förnyelsen av det regionala näringslivet och länets upplevelseproduktion.
Vissa tror att jag släckt Kurirenbloggen för att försvinna från cyberrymden. I själva verket har den efter en längre tids överväganden fått flytta hem. Fortfarande en utmaning att få tid, ork och inspiration att hålla igång bloggandet.
Jag fick i vart fall svar på mina funderingar om takhöjden i den tornedalska språkpolitiska debatten. Om man som jag, inte håller med om klokskapen i att göra meänkieli till obligatoriskt ämne i skolan och luftar det högt, tycker Bengt Pohjanen (och kanske andra meningsfränder?) att sådana som jag ska bli bortbytt. Så högt (eller snarare lågt) i tak tycker han att vi ska det i Tornedalen. Inte heller det är jag enig med honom om. Jag vill ha tolerans, ömsesidig respekt och förståelse för andras åsikter i den offentliga debatten.
Med Pohjanens sätt att argumentera ska vi som tvivlar hålla käft. Och det är därför den offentliga debatten om språkets överlevnad är just så tyst och så frånvarande. För alla vet att om man inte håller med, blir man genast idiotförklarad. Man har inte rätt till sin åsikt.
