... det talesättet hörde vi till döddagar under Centerpartiets samarbete med socialdemokraterna i mitten av 1990-talet, från de nattmanglande förhandlarna med dåvarande partiordförande Olof Johansson i spetsen. Nu får jag själv anledning att använda den frasen, för att beteckna kvällens kretsårsmötes arbete med förslaget till kommunfullmäktigelista. På onsdag återupptar vi arbetet och hoppas då kunna fastställa den.
Emilia Andersson och Linnéa Fors, åk 3-elever från Gränsälvsgymnasiet här i Övertorneå besökte oss och berättade starkt och gripande om sitt möte med fattigdomen i Brasilien och deras arbete för fadderbarnet Jennifer. Linnéa och Emilia är två goda exempel på hur man i sin vardag med ganska små medel, konkret och med en egen insats kan bidra till en bättre värld med mindre fattigdom och elände. Det var intressant att höra hur den växande turismen inte bara för positiva sidor med sig utan även delvis försämrar läget för samhällets redan mest utsatta. Människor som lever i slumområden flyttas till andra slumområden eller fördrivs på gator, när myndigheterna vill ge plats och goda lägen för turisthotellen. Vi lämnade i höstas ett litet bidrag till flickorna så att de kunde förverkliga sitt projekt och det var fint att få denna återkoppling på sponsringen! Tack tjejer, och lycka till!
