tisdag, mars 14, 2006

Att skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar?

En omtumlande dag lider mot sitt slut. Efter 3,5 år som projektledare på Övertorneå kommun, blev jag idag avtackad med vackra blommor, fina ord och uppskattade presenter av kollegor och arbetsgivare. För en person som mig, som har nära till sina känslor och såväl skratt som gråt, känns sådana ceremonier jobbiga. Trots att jag jobbar kvar i samma lokaler och träffar de flesta nästan dagligen, känns det ändå vemodigt att avsluta ett kapitel som vi gjorde idag.

Mina år i Övertorneå kommun har varit bland de bästa i mitt liv och jobbet - rena rama drömjobbet. Många fina minnen av människor jag haft förmånen att möta, händelser och små episoder har etsat sig fast i mitt hjärta och alla dessa intryck kommer jag att bära med mig resten av mitt liv. Samtidigt som man kan känna sig överväldigad av alla känslor som finns inombords, vill man så gärna förmedla den tacksamhet och glädje man känner, inför de människor som funnits där i glädje och sorg, i med - och motgångar.

De flesta bekymmer i ens eget liv framstår som futtiga i jämförelse med andra människors livsöden och emellanåt knepiga situationer. Just nu möter jag mycket vrede, upprördhet och frustration hos människor över den senaste vågen rapporter om de statliga bolagsdirektörernas pensionsuppgörelser. Många människor vittnar också med oro och förfäran om arbetsförmedlingarnas högre krav på de arbetssökande. De ger uttryck för en blind tillämpning, som ibland okänsligt och utan att ta hänsyn till helhetsbilden för den arbetssökande, kan slå slint och skapa tragiska människoöden. Östra Norrbotten har länge dragits med en svår arbetsmarknadssituation och det är långtifrån enkelt vare sig för de arbetssökande eller arbetsförmedlingarna att klara sin uppgift.

De flesta av de jag mött anser att denna nya hårdare regeltillämpning till stor del, beror på regeringens ambition att hyfsa arbetslöshetsstatistiken inför valet. Cyniskt kan tyckas, men jag är benägen att instämma i analysen. Regeringens plusjobb-satsning ifrågasätter jag också på samma grunder. Vad händer med plusjobben när de två åren är över? Men när regeringens 4 %-mål ska uppnås, verkar ändamålen helga medlen.

Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet lade idag fram en skrämmande rapport. Var tjugonde svensk är antisemitisk och många är öppet fientliga till såväl judar som muslimer och vill förvägra dessa grupper religionsfrihet och rösträtt. Avogheten tar sig många uttryck i allt ifrån öppen diskriminering, till främlingsfientlighet och avståndstagande.

Paradoxalt nog verkar parallellt med en allt öppnare värld där de ömsesidiga och gränsöverskridande beroendena av varandra ständigt ökar i betydelse och blir allt tydligare i vår vardag, motsatta strömningar leva ett eget liv. Strömningar där idéer och ideal om "vi" och "dom", om att allt var bättre förr, om att detta "vi" är mer överlägsna, mer upplysta än andra, frodas.