Har kommit hem från Luleå för en timme sedan. Arbetsveckans sista dag bjöd på en trevlig och blandad kompott. Dagen började med frukostmöte med Övertorneå-företagare. Förutom dagens temaämnen kom förstås företagandets villkor upp till diskussion. Jag tänker ofta att våra befintliga företagare här är en särskilt tålig sort, för att tala växtspråk och klimatzoner för ett ögonblick. Med ett något perifert läge i vart fall till de strikt nationella marknadscentra, med ett extra konkurrensutsatt läge så här på gränsen, klarar många av de år efter år att prestera beundransvärda företagargärningar med bravur. Tänk, att de - trots allt, lyckas driva företag framgångsrikt och lönsamt.
Fortfarande anser många svenskar att talesättet "statens kaka är liten men säker" är giltigt och har en stor tilltro till det offentligas förmåga att skapa jobb. Själv är jag oerhört bekymrad över vänsterretorikens och politikens bristande grundläggande förståelse för hur tillväxt och välfärd skapas. I debatten verkar de inte förstå att välfärdsutrymmet skapas av den privata sektorn och att basen för välfärden och vår gemensamma sektor är tillväxten i det privata näringslivet. Politiker kan aldrig skapa jobb, i bästa fall bara skapa, stärka och utveckla goda förutsättningar. Jag är den förste att erkänna att det finns ett ömsesidigt beroende mellan det privata och det offentliga, men om vi politiker nonchalerar de privata företagens betydelse för att skapa tillväxt och arbetstillfällen och börjar tro oss själva för att vara de bästa jobbskaparna har vi slagit in på en farlig väg.
Att ständigt jobba med att försöka förbättra företagandets villkor i Övertorneå kommun, är den viktigaste frågan den kommande mandatperioden. Utan tillväxt i det privata näringslivet ökar vår sårbarhet och beroende av den statliga politiken och statens välvilja, medan det är ett allt mindre beroende vi behöver eftersträva för att försäkra oss om ett större eget handlingsutrymme.
I Luleå var jag på min arbetsplats på Kommunförbundet Norrbotten för möte med kollegor och chef. Efteråt hann jag träffa vår nye CUF-ombudsquinna Åsa Andersson. Åsa (vars föräldrar f ö har sina rötter i Mettäjärvi resp Ruskola i Övertorneå kommun, så'nt är viktigt för oss tornedalingar att ha koll på :-) ) kommer redan till veckan att besöka oss tillsammans med Hanna Isaksson, från CUF:s riksorganisation. Vi ska göra en kampanjturné på kommunens skolor och försöka värva nya CUF-medlemmar.
Jag får många frågor från olika håll och kanter nu om höstens val och min roll i det. I morse hörde jag det (s)ittande kommunalrådet Arne Honkamaa, diplomatiskt svara: "Ei se minusta riipuu", dvs "det är inte mig det beror på", på en fråga om han skulle kandidera igen. Jag blev full i skratt över att i val- och nomineringstider, blir vi alla muslimer; Inshallah, om Gud vill. Fast för oss i folkrörelsepartier som socialdemokraterna och Centerpartiet är Gud liktydigt med Partiet eller Rörelsen. Då räcker det inte bara med att vilja och att ha ambition. Vad Partiet och Rörelsen vill, är minst lika viktigt: att förtjäna sitt partis förtroende och tillit.
Ikväll är det da'n för da'n före da'n. Jag har tidigare i veckan bloggat om att vi på söndag har kretsårsmöte och nomineringsstämma. Då fastställer Centerpartiet i Övertorneå kommun sin lista till kommunfullmäktige. Den som lever får se.
Ha en trevlig helg, kära läsare! Innan kretsårsmötet och dess förberedelser ska jag hinna med skidåkning och födelsedagsuppvaktning. En helg med vila, motion och frisk luft, umgänge med nära och kära och lite god mat ovanpå det toppat med politiskt ideellt arbete på söndagkväll. This can be something!
