En plats för alla

Först lite bilder från förra fredagens besök på Hannus ladugård i Luppio. Här byggare Leif (Toolanen) med Ulf Hannu, vid en av de intressanta och smarta konstruktioner de importerat från Finland. Det handlar om en lösning att leda bort urin ur ladugården och

minska ammoniaklukten.

Fr v Pirkko Hannu med två besökare vid mjölkroboten. De gästande damerna mindes hur jobbigt det var förr i tiden att handmjölka korna och såg förundrat på robotmjölkningen.

Att stå och bli borstad verkade vara ett populärt och behagligt inslag för korna.

Idolbild: Ulf och jag på den blåsiga ladugårdsbacken.

***********************

Den här lördagsmorgonen är den första på fyra veckor då jag haft sovmorgon och inget partiarrangemang att genomföra eller delta i. Även om det är jätteroligt att kampanja och göra politik är det skönt att ta en paus mellan varven och bara vara, ägna sig åt helt andra saker.

Veckan som gått har varit rolig och intensiv. I tisdags gästade Rennäringsdelegationen Tornedalens Renprodukter i Soukolojärvi. Jag har deltagit i RFSL Nords tankesmedja i Piteå om hur vi kan göra Norrbotten mer vänligt för homo- och bisexuella och transpersoner.

Vi har haft styrelsemöte i Kommunförbundet Norrbotten och en SV Arena om Övertorneå kommuns behov av arbetskraftsinvandring grundat på Petter Hojems FORES-rapport. Under gårdagen tog vi ytterligare några steg framåt vad gäller planerna på att starta en biogasanläggning. Då fick vi också närvara när Motormännens riksförbund skruvade upp skylten i Kattilakoski, som visar att Kattila nu också formellt är Norrbottens vackraste rastplats. Jag har träffat medarbetare från SKL och pratat effektiviseringar och hunnit med en del arbete hemma på kommunhuset.

Veckan har fokuserat kring olika aspekter av attraktionskraft. Att man har eller inte har attraktionskraft. Ett av våra största problem i Övertorneå är vår taskiga attraktionskraft. Vi är ännu inte där att vi lyckats hejda eller ens bromsa utflyttningen ur vår kommun. Vi fortsätter att blöda - ekonomiskt och kreativt - med varje utflyttad person. Vårt 200-årsfirande län är nu för första gången sedan 1950-talet nere på samma befolkningstal, vi minskar i befolkning.

Det är hög tid att börja våga lyfta och prata om de mer mjuka och mänskliga aspekterna i vad olika norrbottningar lägger i begreppet och drömmen om ett gott liv. Är det så att vi har så hårda attityder och ett så mentalt kallt klimat, att man inte vill eller orkar, leva här eller ens leva?

Jag har under mycket lång tid funderat och reflekterat och samtalat med expertis och amatörer om våra barn och ungas psykiska ohälsa, om överrepresentationen av självmord bland nationella minoriteter som unga tornedalska eller samiska män. För mig är alla dessa förhållanden och omständigheter signaler om att allt inte står rätt till; att det inte är vad det borde vara.

Allt detta är symptom på något eller några problem. Jag är inte klar över orsakerna eller åtgärderna, men en sak känner jag mig alltmer säker på. Vi måste börja våga prata om det. Vi måste våga erkänna att livet inte alltid är så lätt; att det tvärtom för många av oss från tid till annan är en kamp. Att det är okej att prata med varandra, att bördorna blir lättare att bära om de delas av fler. Att man inte behöver bära allt inom sig. Att det kommer sol efter regn. Att det kan kännas för jävligt just nu, men tids nog kommer det att bli bättre. Vi lever i ett av världens mest utvecklade länder år 2010 - det måste finnas utvägar och lösningar på vilka problem var och en av oss måste brottas med.

Inte förrän var och en av oss får vara den vi är, får komma till sin rätt, sådana vi är, med våra randiga och rutiga sidor, är vi framme med det attitydförändrande arbete. Intill dess måste vi försöka våga prata om de små och stora svårigheter vi möte i livets vandring. Bland barn, unga och vuxna, bland tjejer och killar, män och kvinnor, tanter och farbröder. Bara då kan vi göra skillnad och utveckla vårt samhälle så att fler känner sig hemma och finner sin plats i tillvaron.

Från kampanjfältet!

Yes! Äntligen valår! Äntligen kampanjdags. Jag älskar att kampanja och bedriva valrörelse!

Ikväll påbörjade vi kandidatfotograferingen inför vårt lokala valmaterial. Här en bild på några av oss aktiva centerpartister i Övertorneå. Vi och många fler kandiderar i höstens val och längtar efter att gå ut och vinna val.

I helgen var vi Pello och Juoksengi. Vi fick massor av fint främmande. Riksdagsledamot och landstingskandidaten Stefan Tornberg gjorde oss sällskap. I Pello fick vi kärt besök av bl a Allan Lehto och Eero & Sinikka Ylitalo.

Allan, nyss hemkommen från Spanien, överlämnade varsin påse handplockade och direktimporterade gröna frukter till mig och vår käre partisyster och trogne kampanjmedarbetare snart 86-åriga Svea Lahti. Och gröna avokados passar utmärkt för gröna damer. (Delar av de blev till en smaskig guacamole igår kväll.)

Eero Ylitalo är ordförande för Keskusta Peräpohjola och berättade om deras förestående stämma, där de ska välja ny partiordförande och partisekreterare den 12 juni. Spännande och intressant.

Igår söndag (30/5) besökte vi kosläppet på Luttugården i Soukolojärvi. Det är så roligt och lite läskigt att se de ivriga stora kossorna komma ut ur lösdriftsladugården. Vissa hade så roliga ansiktsuttryck när de kom ut i hagen. Som om de inte riktigt kunde tro sina ögon att de var ute på grönbete. Vissa andra, var riktiga linslusar och såg roade ut över den stora folkliga uppslutningen. De kom fram till stängslet och såg ut som att de ville bli fotade. Det där med kosläpp är såå roligt och jag hoppas att Viktoria och Henrik nu gör det till en tradition som Henrik halvt om halvt utlovade under gårdagen. Nästa år blir tredje året.

Utan människor som gör stannar utvecklingen

Tog en stavgångspromenad för ett par timmar sedan och kunde till min stora glädje på tillbakavägen söderut längs med väg 99 notera en strid ström av bilar. Människor på väg, med skidutrustning på taken, med skotrar på släpvagnar och människor på väg till dagens deltävling i skyttetävlingen Påskrallyt eller pimpeltävlingen i Soukolojärvi. På älven passerar skotrar, hus och stugor är befolkade av hemvändare och andra gäster - bygden tycks sjuda av liv och rörelse. "Så här skulle vi vilja ha det oftare", tänker jag, där jag går.

Utan företagsamma människor som vill göra arrangemang och som lägger ner hundratals timmar av ideellt engagemang på just aktiviteter som nu Påskrallyt, påskhelgens pimpeltävlingar, eller förra helgens Tornedalsloppet får vi inga besökare. Dessa människor och föreningar är värda all beundran och respekt för det enorma arbete och den nytta de gör! Med privata aktörer i Pullinkis slalombackar och i köket på restaurangen i Kattilakoski ökar också förutsättningarna att de pengar som kommer till bygden också kan spenderas här.

Allt detta - det ideella arbetet och de privata företagen, men även den roll vi i det offentliga kan spela - är viktiga kuggar i hjulet för att det vi numera kallar turismen för, besöksnäringen, den förflyttade konsumtionen, ska kunna fungera och utvecklas. Vi har extremt gynnsamma förutsättningar för en växande besöksnäring i vår fina kommun och kanske just för vinter och vårvinter-aktiviteter. När nu Pajala ser ut att bli en ny gruvkommun och Haparanda-Torneå är ett shoppingmecka anser jag att vi i Övertorneå bör satsa på att bli upplevelsekommunen.

Redan idag profilerar vi oss som Det goda livet och här finns Det goda livet för såväl oss som bor här, som de som gästar oss. Arrangemang och aktiviteter inom den ideella sektorn är inte ringakta eller se över axeln. Länge var det Påskrallyt som just under påskhelgen fyllde hotell, camping och stugor och nu med FIS-klassningen av Tornedalsloppet ser vi en liknande utveckling med fler gäster, fler tävlande, som kommer längre ifrån.

Allt detta är enormt positivt och betydelsefullt och vi behöver fundera på hur vi kan få ihop våra olika delar till en helhet, så att de satsningar som måste göras, har en långsiktighet och är de rätta. Just nu får vi som njuter av påsklovet bara ödmjukt lyfta på hatten för de som är engagerade i helgens alla populära aktiviteter, som lockar hemvändare och besökare till regionen och ser till att de kan lämna pengar efter sig här. Bra jobbat, alla eldsjälar!