Dagens 5 bästa

Dagens 5 bästa händelser utan inbördes rangordning:

1. Åsas revansch.
Tji fick DN:s ledarredaktion efter dagens tarvliga och låga kommentar. Miljardpaket till sossarnas underfinansierade infrastrukturplaner i budgeten om tre veckor

2. Calmar Stadshotell.
Personalen. Deras service och bemötande. Älskade Kalmar-bor. Bastun. Kära Bastuakademi, belöna detta etablissemang. De kan bastu. Oavsett om de följer era riktlinjer.

3. Eskils och Åsas tal.
Alla som funderat på klokskapen i val av c-departement måste ha blivit åtminstone temporärt nöjda när Eskil och Åsa idag fick chansen att inledningstala på miljö och hållbarhetsprogrammet. De levererar fett, som vi säger på nyspråk.

4. Grymma brudar. Stämmogeneralen Karin och bussiga Berit!
Snacka om girlpower. Vad hade man annat kunnat vänta sig?! För oss som känner Karin Pettersson och Berit Snapp hade vi förväntat oss tidernas bästa centerstämma. Väl på plats är det för bra för att vara sant. Otroligt!

5. Återväxten är tryggad.
Vilken fröjd att som åhörare och kommitté-alltiallo få en chans att i lugn och ro sitta och lyssna på debatten på Jobb och företagande-programmet! Vilken debattiver, vilka debattörer! CUF:s och Centerstudenters nuvarande och tidigare ordföranden och stämmoombud har på något sätt satt nivån och fostrat nya generationer skickliga, välformulerade och retoriska ombud. Nu när man har "betalt" för att hålla sig till partistyrelsens och kommitténs förslag till stämman, är man småorolig över dessa demagoger och folkförförare. Till och med miljöministern var imponerad som ju själv är en talare av Guds nåde.

Imorgon bär det av hemåt. Jag missar tyvärr en alldeles, alldeles underbar kväll på Kalmar slott. Men jag får komma hem. Till Kuiva, Göran, våra katter, skogen och älven. Borta bra men hemma bäst :-)

Live från Centerstämman i Kalmar

Jag skrev ett långt blogginlägg - ja, jag vet, jag är för mångordig, men... - jag publicerade det på Departementet. Det blev lite långt från Övertorneå. Men ni som vill följa med mig på Centerstämma i kan kika där.

Bara så ni vet. Varför jag inte svarar i privata mobiltelefonen. Eller inte ringer upp. Jag hinner inte. Vi jobbar på dagen, kvällen och bloggar på natten, innan vi somnar :-)

Ses snart här. Tills dess, allt gott.

Tack för ett bra möte!

Hemkommen för en dryg halv timme sedan, ska jag packa väskan och köra vidare. Imorgon kl 06.35 flyger jag via Arlanda till Östersund för att ta mig till morgondagens uppdrag i Gäddede (där vi - lokala och regionala aktörer samt företrädare för de nationella regeringarna i Sverige och Norge), ska prata kommunal samverkan över riksgränsen).

Vill bara passa på att tacka de som kom till kvällens skolmöte i Juoksengi ikväll för ett bra och konstruktivt möte. Det känns som att viktiga infallsvinklar och aspekter kom fram i ljuset som Eija, jag och vi andra måste gå vidare med. Jag vågar mig inte på att sammanfatta kvällens diskussion, förutom att med tacksamhet notera, att vi nu har föräldrarna i Juoksengis stöd för att driva förslaget om att tillsätta en gemensam grupp med BUN-beredningen, tjänstemän och företrädare för resp byaskola för att utarbeta en konsekvensanalys där de olika alternativen redovisas och prövas. Jag hoppas att man i Svanstein och Pello ser lika positivt på att medverka i ett sådant sammanhang.

Bland mycket klokt tänkt och sagt på mötet ikväll, dröjer sig Ahti Aasas ord om den ovissa framtiden kvar. Han har alldeles rätt. Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet. Och precis som han förtjänstfullt lyfte fram: vem av oss tornedalingar hade för fem år sedan trott att vi skulle ha ett IKEA-varuhus i södra grannkommunen och goda förutsättningar för järnmalmsbrytning i Kaunisvaara i den norra grannkommunen?!

Jag har en massa hemläxor att göra efter kvällens möte. Ett uppdrag jag ska försöka fixa nästa vecka på vår centerstämma i Kalmar, är att prata med partikamraterna i Rättvik och Mora, om hur de lyckades säkra överlevnaden för de små byaskolorna.

Till aktionsgruppen för bevarandet av skolan i Juoksengi

som svar på er debattartikel i NK (24/8).

Jag läser er artikel. Och så läser jag den igen. Men det står ingenstans att ni riktar och vänder er till det socialdemokratiska partiet i Övertorneå kommun.

Istället drar ni orsakssamband mellan å ena sidan sossarnas inre liv och vad som utspelat sig och förevarit på deras möten, å andra sidan "barn-och utbildningsnämndens" beslut och "Övertorneå kommun", "kommunpolitikerna". Av påståendet att en folkvald politiker gått på sin egen linje trots majoriteten i sitt politiska parti, drar ni slutsatsen att "tron på demokratin i denna kommun [faller] som brickorna i ett dominospel" och ifrågasätter värdet av att rösta i våra allmänna val "när det ändå verkar vara en diktatorisk beslutsordning".

Det sättet att resonera gör mig "mörkrädd", för att låna ett ord en av er skrev i ett mejl till mig. Vilken demokratisyn företräder ni själva i Aktionsgruppen och hur korrekt och sakligt, speglar ni beslutsprocessen i vår kommun?

Det gör att jag funderar på klokskapen i mitt förslag på Centerpartiets kommunkretsmöte 12/8, att hålla ett offentligt partimöte inför vårt partis ställningstagande i frågan om norra kommundelens skolstruktur till Juoksengi.

Eftersom våra c-ledamöter i barn- och utbildningsnämnden tagit ställning för det liggande förslaget;

• att lägga ner F6 i Juoksengi och Pello


• flytta samman all F6-verksamhet i befintliga lokaler i Svansteins skola


• att ha förskoleverksamhet i Juoksengi resp Pello


• att låta högstadieeeleverna i norra skolområdet välja mellan 7-9 i Svanstein resp Övertorneå

och jag lutar åt att göra detsamma, tyckte jag, i anständighetens namn, att vi i vårt partis fortsatta process, först borde besöka den by som är mest drabbad av förslaget. För att öga mot öga möta kommuninvånarna, förklara bakgrunden och förslaget, motivera vårt preliminära ställningstagande och inte minst lyssna på berörda elever, föräldrar, bybor och allmänhet i Övertorneå kommun innan vi slutgiltigt tar ställning.

Vi kommer till Juoksengi på söndag för att lyssna på era synpunkter, känslor, kritik och invändningar mot detta förslag, dess alternativ och effekter. Vi gör det som första, men förhoppningsvis inte enda, parti. Men efter att ha läst er debattartikel undrar jag om det är någon vits att komma till er för att samtala och lyssna på er?

För ni verkar mest upptagna och intresserade av att diskutera med socialdemokraterna i Övertorneå kommun. Fine. De är största parti i kommunen och i sittande majoritet. Barn- och utbildningsnämndens främste företrädare är socialdemokrat. Och försök gärna prata med sossarna och påverka dem, men skär fortsättningsvis för allas vår skull, inte hela kommunen, inte alla kommunpolitiker, hela demokratin över samma kam.

Ni argumenterar [i artikeln] för att folk ska sluta rösta, för att sossarna i den här kommunen, inte gör som ni vill i den här frågan. Är det, det, ni menar med demokrati

Och låt mig förklara varför:

Ni blandar, enligt mitt synsätt, ihop demokrati med socialdemokrati - och det verkar vara något annat.

Låt mig därför inledningsvis och upplysningsvis - för ni verkar i stridens hetta - totalt glömt bort och/eller förträngt följande fakta:

• Det finns sju partier i Övertorneå kommunfullmäktige.

Övertorneå kommun är alltså - tack och lov - ingen enpartikommun. Centerpartiet är näst största parti och jobbar hårt för att i nästa val växa ännu mer. Och fortsätter sossarna att ägna sig åt interna stridigheter - inför öppen ridå (!) - istället för att styra och leda den här kommunen med oss som vill, värnar och tar ansvar för kommunens bästa, minskar sannolikt risken ytterligare att kommunen skulle bli en s-märkt enpartikommun.

• Av dessa - finns sex partier representerade med ordinarie ledamöter i barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Av BUN:s protokoll framgår att endast en (Åsa Alanentalo, kd) av alla på sammanträdet tjänstgörande ledamöter inte stöder förslaget.

Slutsats: Skolstrukturen i norra kommundelen är inte en fråga något parti avgör ensamt. Bakom det liggande förslaget råder en nästan total politisk enighet.

Vidare...

• BUN:s förslag är ingen blixt från en klar himmel

BUN har - givet de ekonomiska ramar kommunfullmäktige anvisat (Budgetbeslut Kf 06-11-13 - enhälligt. Dvs inga reservationer av kf-ledamöter bosatta i Juoksengi, Pello, Svanstein eller Luppio eller Övre Kuivakangas - för den delen heller) - att hantera sina frågor.

BUN:s ordförande har på den årliga s k ekonomikonferensen, vars syfte är att "få en samlad bedömning av kommunens ekonomiska förutsättningar för de kommande åren", för den församlade skaran (KS au däribland undertecknad, nämndsordföranden, förvaltningschefer/verksamhetsansvariga) tydligt redovisat vad som var på gång i frågan om skolstrukturen. (Frågan är således ingalunda en ny, "plötslig" diskussionsfråga, utan tvärtom en väl känd sådan, givet den befolkningssammansättning och befolkningsutveckling Övertorneå kommun tyvärr befinner sig i.)

Jag välkomnade där och då - givet det mandat vårt parti fick av väljarna i höstens val för vårt kommunala handlingsprogram och den ekonomiska politik vi där för fram - Vedestigs och BUN:s handlingskraft och ambition att föra dialog med berörda bybor inför ett ställningstagande.

• Inte råd dra beslutet i långbänk

För att ta ställning och vidta åtgärder måste vi göra. Nu. Ju längre vi väntar desto mer äter lokalkostnaderna upp den samlade skolbudgeten. Och det sker på bekostnad av kvalitet för eleverna med undervisning och övrigt stöd. Och att inte göra något och dra frågan i långbänk, menar jag är en oansvarig hållning. Kan vi, av moraliska skäl, verkligen från kommunens totala budget ständigt skjuta mer och mer pengar till barn- och utbildningsverksamheten när antalet barn ständigt sjunker? Medan gruppen äldre och sk äldre äldre ständigt ökar? När de två befolkningsgruppernas kurvor korsar varandra i helt fel riktning? Jag kan i alla fall inte försvara den prioriteringen av våra skattemedel.

Att vi före ett samlat ställningstagande ska göra en konsekvensanalys där olika aspekter och argument för och emot de olika handlingsalternativen ges en allsidig belysning är en självklarhet. Däremot är det en styrka och en fördel om den grupp som utarbetar en sådan konsekvensanalys inte bara består av kommunala skolpolitiker och tjänstemän utan även av föräldrar från resp berörd by, så de misstankar och invändningar som finns blir sakligt utredda.

• Vad är demokrati?!

Jag blir dock apropå demokrati- och människosyn bekymrad när jag läser slutklämmen på debattartikeln: "Är det verkligen en sund tanke att lägga ner en skola i norra kommunens största ännu levande by?"

Vad står den värderingen för, vad andas och signalerar den? Har alla i den här kommunen, som det står i FN:s konvention om mänskliga rättigheter, lika rätt och värde? Gäller det alla och alltid, eller bara några och ibland? Att en by i kraft av sitt invånarantal, ska diktera hur kommunal verksamhet ska bedrivas?

Vad säger det om hur Aktionsgruppen betraktar, alla oss andra som råkar bo någon annanstans i vår fina kommun än just i Juoksengi? Är vi andra klassens medborgare med B-rättigheter?

Jag och många med mig har stor förståelse och full respekt för att bybor kämpar just för sin skola. Eller för att föräldrar kämpar just för sina barn.

Men för de av oss som valt att ta steget till att bli och vara kommunpolitiker, är inte uppgiften att i första hand tillgodose en specifik bys behov och önskemål? Vi måste efter bästa förmåga försöka väga ihop och försöka bedöma vad som är de flesta barns bästa och vad som mest gagnar kommunen i sin helhet och på lång sikt. Och det är där vi kan landa i olika slutsatser, trots att vi kanske delar samma analys.

Mötet börjar kl 19.00 i Polcirkelhuset. Och det är öppet för alla kommuninvånare.

Snyggt jobbat, Kemppainen (Not!)

Jag är född 1975 och tillhör definitionsmässigt, vad som emellanåt i debatten, brukar kallas för den "ironiska generationen". Vår jargong är ironisk, och när vi emellanåt säger en sak, menar vi precis det motsatta. I skriven text är det svårt att uppfatta ironi, att läsa det underförstådda utan röstens tonläge och det sätt på vilket man verbalt säger en sak.

Men "snyggt jobbat, Kemppainen" var precis det första jag spontant tänkte och kände, när jag såg hans uttalande i Norrbottens-Kuriren tidigare i veckan (21/8). Roland Kemppainen är ordförande i socialdemokratiska arbetarekommunen i Övertorneå. Det uppseendeväckande med hans kommentar i NK är att han offentligt diskuterar huruvida och när i så fall vårt sittande kommunalråd ämnar kasta in handduken.

Ett sällan skådat exempel på att aktivt göra en person till s k lame duck. Som f d ordförande för Centerpartiets motsvarighet till arbetarekommunen, är jag särskilt förtrollad över att en så trogen arbetare i den socialdemokratiska vinträdgården som Roland Kemppainen - säger det inte om en oppositionspolitiker. Utan en partikamrat, sitt eget kommunalråd(!).

Det finns säkert de som är skadeglada över krisen och sönderfallet i s. Jag har lätt att hålla mig för att le i mjugg. För insatsen är hög. Det är tre år kvar till nästa val. Det här är det sista Övertorneå kommun behöver just nu. Ett aktivt underminerande av kommunalrådet. Inte manövrerat av en stygg opposition, utan ifrågasatt av sina egna. Frågan är vad som känns värst.

Leve Nationalälvarna!

Idag den 18 augusti är det Nationalälvens dag. Precis som förra året åkte jag till Svanstein för att se forsbåtarna med facklorna. Det var så fint och stämningsfullt förra året och så även i år. (Tyvärr, har jag glömt usb-kabeln till mobilen i Stockholm, så jag kan inte här och nu, visa lite bilder som jag tog där, men det får jag ta igen till veckan!) Att stå vid Torneälvens strand, en ljum kväll i augusti, när det skymmer och sjunga Tornedalssången är en mäktig, nästan övermäktig, känsla. En högtidsstund. Nästan svårt att sätta ord på det man upplever inombords, i alla fall om man som jag, är en känslomänniska. Det är så stort.

Tidigare idag var min lokala partisyster Eija och jag i Luleå dit distriktsstyrelsen (där Eija är ersättare) hade kallat oss gruppledare för en gemensam överläggning om Regionfrågan och Ansvarskommittén. Det var ett mycket bra initiativ av distriktsstyrelsen, hög närvaro, bra och konstruktiva diskussioner och mänger av one-liners! Dagens favorit stod Ulf Ottosson från Arjeplog för, apropå att Axel Oxenstierna - i princip - är mannen bakom dagens länsindelning:
"1634 var kontaktvägarna sämre". Inte långt efter kom Börje Wiss, Kiruna med kommentaren "det går inte att föda barn via internet" om ansvaret för hälso- och sjukvården, centraliseringen av statlig och offentlig service och 24-timmarsmyndighet m.m. (Förhoppningsvis blir det lite bilder från det mötet också nästa vecka)

Dagens antiklimax var dock handlingarna till måndagens KS au! Föredragningslistan är så kort att man undrar om vi bor och är verksamma på samma planet. Som om vi levde i Utopia och allt är fullbordat, omhändertaget. Men mer om detta till veckan.

Riv upp beslutet om Särkivaaragården!

Verkligheten har hunnit ikapp socialdemokraterna och majoriteten. Nu behövs ett omtag i frågan om framtida särskilt boende i Övertorneå.

Kommunstyrelsen beslutade den 16 juli att bevilja starttillstånd för om- och tillbyggnad av Särkivaaragårdens äldreboende i Övertorneå under förutsättning att kommunfullmäktige beslutar att restfinansiera investeringen.

Nu när kostnadskalkylerna spruckit och kostnaderna för om- och tillbyggnaden av Särkivaaragården blir ca 47% dyrare än beräknat, är det ett nytt läge. Beslutsfattare
och medborgare måste ställa sig frågan om det verkligen är rimligt att satsa minst 44
- istället för de beräknade 30 - miljoner kr i en om- och tillbyggnad av en gammal byggnad
med de osäkerheter det innebär, istället för att satsa på ett nybygge.

Före valet 2006 fördes en livlig diskussion om hur behovet av framtida särskilt boende i
Övertorneå skulle mötas. Vi i oppositionen anklagades för ekonomiskt lättsinne när vi av
kvalitetsmässiga skäl för boende och personal argumenterade för ett nybygge, men nu visar det sig - på grund av byggkonjunkturen i Norrbotten - att gapet mellan ett nybygge och ett om- och tillbyggnad minskar.

När kostnaderna rör sig i en riktning mot vad ett nybygge skulle kosta och förutsättningarna
därmed så radikalt förändrats, måste vi ha det politiska modet och klokskapen att ifrågasätta
fattade beslut. Våra argument om omsorgen av våra äldre, boende och anställda är lika giltiga
idag som för ett år sedan, men konjunkturläget gör frågan om omprövning av ställningstagandet nödvändigt.

Jag uppmanar därför medborgarna att bilda opinion i frågan så kommunfullmäktige den 24 september inte skjuter till restfinansieringen för om- och tillbyggnaden av Särkivaaragården och därmed fullföljer ett projekt, vars bevekelsegrunder förändrats i grunden.

Ljuvliga, härliga sommarlov!

Sommarsemesterns sista dag! Åh, vilken härlig sommar det varit! De fyra semesterveckorna har bara rasat iväg men det känns skönt att båda kunna vara nöjd och tacksam över semestern och att se fram emot att återgå till jobbet igen imorgon och allt som väntar på att tas tag i.

Efter ett par inledande semesterdagar med upptäcktsresande på Gotland och öns södra och delar och dessvärre några dagar med sjukhusvistelse, har semestern sedan artat sig riktigt väl. Vi har med benäget bistånd hunnit pyssla på med vårt lilla hus här i Kuivakangas. Det är igår precis ett år sedan jag köpte det och i sommar har många rum fått nya tapeter och förvaringsutrymmen blivit mer ändamålsenliga. Fortfarande återstår några riktigt stora projekt i höst. Förutom el och vvs det hett efterlängtade bastubygget!

Vi är så glada för att vi har fått ha det så bra, fått pyssla på i det lilla och gästats av familj, vänner och bekanta. Personligen har bastukvällen med Sven och Magnus på Palogården i Vojakkala varit en höjdpunkt, för att inte tala om måltiden där innan! Det var inte utan att jag smålog när tankarna vandrade, när jag i förrgår hörde Mona Sahlins sommarprogram och hennes berättelse om sin, Anna Lindhs och Margot Wallströms kräkklubb. Sahlin berättade hur de träffats som unga i SSU och därefter i trettio år följts åt i politiken och tillsammans kunnat "kräka" ur sig allt möjligt, skvaller, skitsnack, roliga upplevelser, familjeliv och politik. Det kändes som en parallell i miniformat till Magnus, Svens och min numera årliga bastukvällstradition. Vi är emellanåt utspridda över landet, Magnus som gruppledare i skånska Eslöv, Sven numera återbördad till Vojakkala som företagare och jag farandes häremellan med ena benet i det kommunalpolitiska i Övertorneå och det andra i departementet och Mauds stab. Men en gång per år samlas vi hemma i Tornedalen för att en kväll fritt prata. Som lyckliga laxar som följer naturens lag och återvänder till sina hemmavatten.

Att skörda naturens gåvor i övrigt är också alltid lika roligt. Att koka rabarbersaft, baka lingonmuffins, plocka svamp och gräva fram den första färskpotatisen. Inte ur eget land, men väl ur egen blomrabatt (!).

I politiken i sommar har vi tampats och brottats med anbud och den ständigt aktuella men ack så svåra diskussionen om hur kommunen på bästa sätt kan och bör stödja det lokala näringslivet. En liten utlöpare ur den diskussionen är att vi i partierna liksom företagarnas organisationer nu får möjlighet att tycka till om ett utkast till borgenspolicy. Jag är av principiella skäl personligen mycket tveksam till att utöka vår näringspolitiska verktygslåda med det instrumentet. Borgensåtaganden är för mig lite som Pandoras ask. De har många gånger "bitit generösa kommuner i svansen", när de goda tiderna kärvat till sig. De innebär svåra avvägningar och kreditmässiga bedömningar, som jag undrar om vi lekmän är skickade att klara.

Vi har också fortsatt att diskutera tekniska enhetens organisation och dess utveckling. Den av revisorerna beställda externa rapporten har redovisats och innehöll åtskilligt matnyttigt. Inte minst en hel del självkritik för oss i KS. Om hur vi underlåter att formulera tydliga krav och förväntningar på verksamheten. Att vi inte följer upp och utvärderar verksamheten m.m. Massor av intressant för de som vill utveckla och förbättra verksamheten. Det positiva är också att mycket av rapporten äger giltighet inte bara för den tekniska enhetens vidkommande, utan den samlade kommunala verksamhetens vidkommande. Mer om detta under hösten.

Kliva åt sidan?

NSD rubricerar idag Övertorneå-företagaren Karl-Erik Estolas synpunkter på det uppsagda renhållningsavtalet som "Företagare kliver inte åt sidan". Det är en intressant formulering. Estola gör gällande att avtalet inte sagts upp. Samtidigt har han tidigare kontaktat mig och andra ks au-ledamöter för att ifrågasätta varför optionsåret i ifrågavarande avtal inte utnyttjats. Så vi är några till, som inte heller har för avsikt att kliva åt sidan.

Jag förstår de medborgare och företagare i vår kommun, som ibland frågar sig hur det kommer sig, att kommunen har rättsliga tvister med företagare. De oroar sig för att det skadar företagsklimatet. Det gör jag också. Men att inte stå för bedömningar man gör, att oavkortat tillmötesgå diverse krav och förväntningar, för att tillfredsställa berörda företagare, är inte heller en framkomlig väg. Det bidrar inte heller till vare sig ett gott företagsklimat eller samhällsklimat. Inte om man är anförtrodd vården och omsorgen om skattebetalarnas pengar.

Vi - kommunala fritidspolitiker och kommunala tjänstemän - är bara människor. Vi har fel och brister. Vi kan och kommer att göra fel. Då får vi ta konsekvenserna av det och lära av misstagen. Ingen är perfekt. Vi måste våga göra. Vi måste våga misslyckas. Vi måste våga stå på oss när vi anser oss ha rätt.

I Kuriren uppmärksammas ärendet om Kattilakoski Gastronomi och Ulf Zackariasson (ns) tillåts spegla allas vår uppfattning. För mig var argumentet att varumärket är intimt förknippat med de nuvarande ägarna bara ett bland många andra argument, för att inte förorda ett förvärv av varumärket och konceptet. För det första bör givetvis nästa arrendator få ta ställning till om den/de önskar köpa det konceptet. Kommunen ska inte driva anläggningen och jag ser inget mervärde för kommunen att köpa varumärken oaktat hur starka eller betydelsefulla de är.

Ingen förnekar eller ifrågasätter den marknadsföringsinsats som ägarna av Kattilakoski Gastronomi med bravur genomfört. Eller den entreprenörskapsgärning de stått och står för. De har lyckats med sina föresatser att sätta restaurangen på den gastronomiska kartan.

I själva sakfrågan - om kommunen skulle köpa varumärket och konceptet för 1,4 mkr - skulle jag inte kunna motivera eller rättfärdiga en sådan satsning. Det är alltid lätt att förblindas av det ärende man hanterar. Det finns alltid speciella omständigheter och goda argument. Det svåra ibland är att förstå vilka signaler och effekter det för med sig i ett större perspektiv. Hur gör vi nästa gång?

Men det som mest av allt upptar min tankeverksamhet kopplat till den svåra men ständigt aktuella diskussionen om hur man på bästa sätt ska stötta lokala företag, samtidigt som man hanterar skattepengar på ett ansvarsfullt sätt inom lagens råmärken, är egentligen den grundläggande frågan: hur bra är det överhuvudtaget för företag att diskuteras politiskt?

Det företag som vänder sig till en kommun för att få hjälp och stöd med att t ex genomföra angelägna investeringar, underkastar sig samtidigt en mer eller mindre offentlig diskussion. Ju närmre renodlade kreditprövningssituationer vi i kommunen ger oss in i, desto mer ingående måste vi studera företaget, företagaren, dess situation och framtidsutsikter. Som politiker måste vi kunna informera medborgarna om våra diskussioner och ställningstaganden, svara på frågor, ta emot kritik och beröm och stå för de beslut vi är med och fattar.

Detta vittnar om den utsatthet och de ojämlika konkurrensvillkor särskilt företagare i glesbygder som vår kommun lever under, där marknaden inte ser potential eller tillräcklig säkerhet, för att själv adressera dessa frågor under banksekretess. Ett fattigdomsbevis och ett moment 22.

Häng med mig på Departementet!

Ett sidoprojekt för pol staben på Näring, den kollektiva bloggen Departementet är up'n'runnin se'n några veckor och jag har inte bidragit förrän ikväll. Inspirerad av ett intressant seminarium om entreprenörskap och varför det är viktigt.

Vill ni hänga med oss och få en inblick i mitt dagliga yrkesförvärv finns vi på
http://departementet.wordpress.com/

Annars är jag för tillfället rätt bedrövad över Fastighetsdomstolens dom i Ekfors-målet. Denna instans menar att bolaget måste tvångsinlösas. Till somligas glädje och lättnad och andras sorg.
Jag har inte tid eller möjlighet att sätta mig in i domen. Men jag kan som Övertorneå-bo inte låta bli att tycka att det är så oändligt tråkigt men framför allt så fruktansvärt onödigt.

Studentfirande med framtidstro

Helgen har delvis tillbringats i Nyköping med studentfirande på Kanotgymnasiet. I värmeböljan följde vi och fröjdades med skrikande, lyckliga studenter på gator och torg. Kortegen med lastbilsflak var som rullande discotek och byggprogrammets lastbil hade till och med tillhörande rökmaskin. Ett av de roligaste inslagen bland alla skyltar och banderoller var teknikprogrammets "Slopad förmögenhetsskatt. Bra för oss". Det blev en konkret bild av den spirande framtidstro och optimism om livets möjligheter, som man själv kände när man tog studenten och upplevde hur hela livet låg framför en.

Imorgon missar jag på grund av en tjänsteresa, dessvärre sommarens första och sista kommunstyrelse-sammanträde. Under våren har vi haft en hel del svåra ärenden att brottas med, men nu tycks lugnet infinna sig även bland våra kommunala handlingar. Det mest anmärkningsvärda just nu är väl de förändringar i bolagsordningar för Filmpool Nord, Länstrafiken och IT Norrbotten som föreslås för valberedningens sammansättning. Att denna bara skulle bestå av sossar, kan vi inte acceptera.

Simma lugnt i värmeböljan!

Hinner inte blogga!

Det är två månader sedan mitt senaste inlägg här på bloggen. Mitt arbete som politiskt sakkunnig hos näringsministern sedan den 5 februari, veckopendlandet mellan Övre Kuivakangas och Stockholm samt de kommunala uppdrag jag har kvar gör att tiden är begränsad och att jag inte alls hinner med i den omfattning som jag skulle önska.

Så alla ni som inte dragit samma slutsats som min vän Sven Tornberg (välkommen hem, by the way!): det är så här det ligger till. Jag kan dessvärre inte utlova någon bot och bättring heller.

Nu sitter jag på järnvägsstationen i Linköping i tågbyte på väg tillbaka upp till Stockholm efter en spännade resa till Västervik, där jag talat om regeringens näringspolitik på en konferens om entreprenörskap. Västervik har med kommunalrådet Harald Hjalmarsson (m) i spetsen på några få år gjort en remarkabel resa från kris till utveckling. Electrolux lade ner en produktionsanläggning, hundratals förlorade sina jobb och staden reste sig på 9. Med lokal mobilisering under ett engagerat och målmedvetet ledarskap har man nu en makalös utveckling och en härlig framåtanda och framtidstro. Den stadigt växande upplevelsenäringen får troligen ytterligare skjuts när Holiday Club nu gör sin andra svenska satsning med en etablering i Västervik.

För ett par veckor sedan var vi några stycken från Kuiva Gränspaddlare på forspaddlings-SM i Åre och Vålådalen. Att besöka Åre efter högsäsongen blev en märklig upplevelse. Nästan som en övergiven vilda västern-stad. En stad av kulisser. Fullt med hotell och affärer men få människor. Roligt att resan innebar stora framgångar för klubbens aktiva och flera nya medaljer!

I Övertorneå lever det kommunalpolitiska livet sin gilla gång. Vi kämpar nu gemensamt med det privata näringslivet för att förbättra företagsklimatet. Det är säkert många med mig som nu upplever möten och seminarier som en déja vu från Expedition Övertorneå. Jag hoppas att viljan och kraften att omsätta ord till handling är större den här gången. I ljuset av dessa diskussioner borde dock Centerpartiets kamp, i kommunpolitiken under våren för t ex entreprenad istället för kommunal verksamhet på renhållningssidan och upphandling i mindre delar förefalla naturlig. Än finns det mycket kvar att göra. Vi har en lång väg att vandra.

Det är nu det vänder!

Vårdagjämning 21 mars firades i Tärendö med ekonomikonferens. Och mellan våra ekonomiska förutsättningar och fundamenta, mellan skatteutjämningsmatematik och nämndernas äskanden, var detta en alldeles, alldeles underbar vårvinterdag i Tornedalen! Under lunchen hann jag ta en promenad utanför hotellet i den f d skogsbruksskolan och njuta av solen, som nu är så varm att den värmer! om man vänder sig mot solen och står stilla, tystnaden och bara ljudet av knarrande snö. Vid återkomsten till konferensanläggningen hördes fågelsång och takdropp. Och när jag vaknade hemma i min egen säng i Kuiva, var det ett så starkt sken som lyste in genom fönstrena. Ljuvligt! Och mycket snö ligger kvar. Jag har oroat mig i onödan för att det skulle hinna smälta bort till påsken, men nu finns det hopp om liv.

Ja, vi är församlade i Tärendö för att få en övergripande bild av ekonomiska hårddata och nämndernas syn på sina resp verksamheter, intäkter och kostnader. Egentligen borde det här vara årets höjdpunkt. Då vi grottar ner oss i målen och funderar på formuleringar och vassa, mätbara mål. Men tiden vill inte på att hinna med. Det är så spännande att prata skolpolitik, att fundera över socialnämndens underskott och utveckling av LSS-kostnader eller att bokbussen faktiskt luktar diesel.

Men det är ändå vid sådana här tillfällen, sådana här dagar, man vet varför man vill vara kommunpolitiker. Varför man brinner för och är sjukligt upptagen av kommunal verksamhet. Verksamhetsutveckling. Målstyrning. Anpassa kostnader, göra politiska prioriteringar, finansiera och förnya välfärden. Allt detta och mer därtill. Direkt folkvalda och på folkets mandat, på folkets förtroende. Kommunal verksamhet kan vara sjukt roligt!

Vårtecken

i form av snödroppar och annat hittade Göran och jag förra helgen på våra promenader i Hagaparken och på Djurgården. Vårblommor är något som jag som är född och uppvuxen i Tornedalen inte har en barndomsrelation till. Barnvisan Blåsippan ute i backarna står har man sjungit utan att ha en bild av hur den skulle se ut. Så det där med vårblommor är något jag nu i vuxen ålder jag verkligen uppskattar och njuter av.

På tisdag bär det av hemåt norrut. Övertorneå kommun håller ekonomikonferens i Tärendö och ett sådant tillfälle att diskutera strategiska frågor av ekonomisk och verksamhetsmässig art vill jag förstås inte missa. Annars går jag omkring och hoppas att det råder kyla i Tornedalen, så snö och is ligger kvar på älven och så jag hinner njuta av fler ljuvliga vårvinterdagar på älven med och utan skidor.

Jag var ju ute på skidor när jag var hemma för tre helger sedan. Om en vecka går Tornedalsloppet av stapeln, men i år är jag för otränad för att vara med. Det är jättesynd för det var rätt roligt förra året och en fin dag.

Att Centerpartiet skulle bli finska valets största parti har inte varit någon överraskning. De har länge varit ledande i opinionsmätningarna, så nu återstår att se vilka som ska regera landet, vilka som kommer att ta plats i riksdagen, utses till ministrar och medarbetare.

På tisdag får jag sällskap på jobbet av Micke och Jan från Nordnytt, som ska följa mig och min politiska vardag här i Stockholm och hemma i Övertorneå.

Bra jobbat, Elisabeth Eero & Co!

på Övertorneå vårdcentral för att ni säkrat fortsatt samarbete med Ylitornio och nu Pello vad gäller jourverksamheten helgtid. Det är oerhört värdefullt att det samarbete som i år är inne på sitt 30:e år får fortsätta. Det har vi som bor här stor nytta och glädje av. Det sparar tid och pengar och ger oss en trygghet och livskvalitet.

Helgen har varit helt underbar. Den första riktiga vårdagen hade vi i igår lördags och det blev premiär för mig med en skidtur utmed älven på skoterleden precis utanför här vi bor. Jag behöver bara gå tvärs över byavägen, ner bakom Savilahtis stall så är jag ute på älven och isen. När jag skidade tillbaka igår och såg vårt kära hus vid foten av Lammivaara blev jag så lycklig över husköpet. Det känns så rätt och så bra, att ha sitt eget hus här i byn. Varje gång jag tittar ut genom fönstren eller passerar byn och ser ut över älven, bergen och Finland så nära på andra sidan tackar jag min lyckliga stjärna för att det blev så här. Vem skulle inte längta efter det här? Så vackert året om, att det gör ont.

Jag har också hunnit laga mat och baka, och ikväll hade vi årsmöte i Hanhivittikko Vänner i Emmastugan i Soukolojärvi. Leena Raukola visade sommarbilder på Hanhivittikkos blommande skönheter. Åh, vad man längtar till sommaren och det som komma skall! Med den blommande ängen, vallen, den blå himlen, solen och ljudet från fjällkornas klockor. Och alla dessa blommor: skogsstjärna, midsommarblomster och kattfot - för att bara nämna några favoriter.

Imorgon är det dags för ännu ett möte med kommunstyrelsens arbetsutskott. Det blir en tidig start med informellt frukostmöte med tekniska enheten. Imorgon kväll åker jag tillbaka till Stockholm och för första gången se'n jag började jobba den 5 februari, ska jag stanna där den kommande och faktiskt även den därpå följande helgen. På onsdag ska jag följa med Maud till Växjö och det ska bli spännande att se och höra hur Smålandsföretagarna ser på tillvaron.

Efter nattens bränder

heter samlingsskivan av en av mina absoluta favoritartister Lars Winnerbäck. Efter nattens bränder känns också som en adekvat beskrivning av Köpenhamn efter de senaste dagarnas ungdomsupplopp.

Idag har jag lämnat in min allra första motion till kommunfullmäktige i Övertorneå kommun. Den handlar om att vi borde kopiera det finska systemet att uppvakta framgångsrika personligheter med gratis tomt. Jag vill ge kansliet och miljö- och byggkontoret i uppdrag att finna former för ett sådant system och dessutom att Markus Fagervall blir den förste som får en sådan tomt.

Musiken har en stor och viktig plats i människor liv. Inte minst mitt eget. Vad är väl bättre för en sårig själ än just Winnerbäck, Annika Norlin (Säkert!/Hello saferide) - som f ö just nu går varm i min cd-skiva utan att jag har ont i själen - Lisa Ekdahl och mycket, mycket mer?! Det är som balsam för själen. Som ett besök hos ens favorithudterapeut förstås också kan vara.

Och när man är glad och upprymd, vad är väl roligare än att lyssna på Salem al Fakir? När man behöver bli taggad att lyssna på Marit Bergman, när det finska vemodet rullar in lyssna på Jord och vältra sig i deras välljudande tornedalska folkmusik? Eller Sofia Jannok och Mari Boine när man längtar efter toner från en annan värld? Eller brasiliansk electro pop och lounge eller portugisisk, kubansk, judisk klezmer eller finsk tango. Eller sista spåret på nämnde Fagervalls skiva Echo Heart; Only you (Young and true).

Vad vore vi utan musiken i våra liv? Utan böckerna, utan kulturen, utan odlingen och bildningen?! Och vilka vore vi? Jag vet vilken låt jag lyssnade på när studievägledaren på dåvarande rättsvetenskapen i Umeå universitet ringde och berättade att jag blivit antagen till juristutbildningen 1994, jag vet vilken låt jag spelade efter mordet på Anna Lindh, jag vet vilka låtar jag lyssnade på när jag blev kär i min nuvarande sambo eller vilken musik som tröstade mig nu när min moster gick bort för snart ett par månader sedan.

Eller Winnerbäck som introducerat en egen vokabulär och uttryckssätt för mig och säkert många andra yngre människor. Tandläkarväder. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel. Jag vill suga liv ur din halspulsåder.

Tack för att ni finns! För att ni skapar och gör oss vanliga dödliga lyckliga och glada, ledan mindre ledsam och vissheten att när ingen förstår har ni varit där.

Sovjeti(s)k kultur?

"Det är en sovjetisk kultur i partiet däruppe" konstaterade Aftonbladets s-märkte debattredaktör Lotta Gröning i DN 21/2 inför sin 50-årsdag, apropå hennes erfarenheter från tiden i Norrbotten som chefredaktör för Norrländska socialdemokraten. Jag är långtifrån anhängare av Lotta Gröning. I många frågor har vi vitt skilda synsätt. Inte minst när det gäller Sveriges förhållande till EU och EMU. En intressant sak med Grönings uttalande är tidsformen (hon talar i presens). En annan, är att det mot bakgrund av den debatt som stackars SSU:aren och kommunpolitikern David Svenn, vållat i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt och fackföreningsrörelse, verkar skrämmande aktuellt.

Vad är det då Svenn sagt högt? Jo, han hade ofoget att i NSD 24/2 yttra sin åsikt att las (lagen om anställningsskydd) borde avskaffas. Och det verkar många inom hans parti och närstående rörelse ha kraftiga synpunkter och invändningar mot. Kommunpolitikern och fackligt aktive Mårten Ström, IF Metall i Luleå avfärdar i en debattartikel i NSD i dag (1/3) Svenns artikel i otäcka och raljanta ordalag. Unge Svenn bör enligt Ström i princip hålla tyst eftersom han "inte ens påbörjat" den resa Ströms egen fackliga karriär sedan 1977 tagit honom på.

Jag får en obehaglig känsla av att takhöjden i s-distriktet och LO-distriktet minst sagt är låg. Unga politiker och medlemmar bör icke göra sig besvär och sticka upp. LO-distriktets ordförande Lena Israelsson "fördömer" Svenns uttalanden med ord som "Man kan inte ha en socialdemokratisk politiker med uppdrag som uttalar sig på det här sättet". Israelsson "väntar sig krafttag mot politikern från partiets sida". Kommunals ombudsman Barbro Öberg efterlyser "rensning i leden".

Mysigt arbetsklimat och fin ton partikamrater emellan. Not. 1700-tals filosofen Thomas Thorilds ord i Uppsala universitet "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större", har sällan känts mer obehagliga.

Ute och cykla...

kan man ibland vara som fritidspolitiker. På gårdagens (26/2) kommunfullmäktige försökte jag med anledning av behandlingen av ärendet om anslutningsavgiften för lokal-tv att få svar på några utestående frågor. Dessa frågor aktualiserade jag på KS 12/2 med en förvirrad diskussion som resultat. Effekten blev densamma igår. Lite tröttsamt att man efter en förvirrad diskussion utgår ifrån att den som äger ärendet, går till botten med frågorna, bara för att i nästa skede, upptäcka att så inte är fallet.

Och ja, jag var nog ute och cyklade i sakfrågan igår. Kommunstyrelsens vice KS-ordförande och jag pratade ständigt förbi varandra. Jag saknade förre kommunchefen Johan Antti. Han hade troligtvis på ett par minuter kunnat reda ut och sortera argumenten och strukturen i diskussionen, som vi heta debattörer inte förmådde göra. Desto mer förargligt att han (Johan) satt på åskådarplats med sin fru och deras yngsta son och inte hade möjlighet att ge sig in i diskussionen. Men väl på planet till Stockholm vid 19-tiden igår kväll kunde han raskt förklara bl a skillnaderna i avgiftsuttags-hänseende mellan tjänsten lokal-tv och tjänsten sotning (myndighetsutövning mot enskild).

På torsdag har vi utbildningsdag för nya kommunfullmäktige. Vi kan se fram emot en heldagsövning och jag har redan klart för mig, vilket pass som blir min favorit i repris, som jag inte kan få nog av - nämligen själva starten; rollfördelningen tjänsteman - förtroendevald. Det ser jag fram emot att vi får grotta ner oss i en stund. Denna ack så klassiska källa till konflikt och missförstånd.

Fram till dess kan vi betänka generaladvokaten i EG-domstolens utlåtande apropå röddiesel-införseln från Finland till Sverige och polttoöljy-trafiken. Domstolen kommer senare i år att sätta ner foten och i ett förhandsavgörande till hovrätten för Övre Norrland meddela sitt slutgiltiga ställningstagande. Som så ofta är fallet när generaladvokatens yttrande publicerats eller domstolens dom avkunnats, är det mest spännande att se hur båda parter förklarar sig som vinnare och lyfter fram olika delar i domen till sin fördel. Vi såg det när det gällde införseln av alkohol och vi kommer även att se det denna gång.

Annat att fundera på är finansieringen av den sk merkostnadsersättningen för plusjobben, som regeringen beslutade att slopa den 15 februari. S-märkta kommunalråd och förmodat opolitiska kommunala tjänstemän talar om beslutet i termer av "dråpslag" och anklagar regeringen för avtalsbrott. I Norrbotten arbetar länets KS-ordförande på landshövdingens initiativ? för att använda strukturfondspengar för att kompensera bortfallet. Var finns det egna ansvaret? Och vem ska ta ansvar för ett medvetet risktagande?

Det har aldrig varit en hemlighet att Allians för Sverige inte trodde på eller ville ha plusjobben. Vi varnade för att det var ett cyniskt sätt att hyfsa arbetsmarknadsstatistiken, skapa konstgjorda jobb eller 'sysselsättning' i ordets bokstavliga bemärkelse för att tala socialdemokratiska, och såg risker med undanträngningseffekter av vanliga, riktiga jobb - som vi nu dessvärre också kan se sker på sina håll. Alla plusjobb är självklart inte meningslösa eller obehövliga. Men att dra på och trycka ut människor på kommunala plusjobb till varje pris, till och med efter maktskiftet, var också ett vägval. Det vore klädsamt om de som då fattade de besluten och tog det steget, idag också ville stå för det.

Idag var förstås Dagen A. Ansvarsutredningen. Den ska jag återkomma till här på bloggen. Det viktigaste just nu är att vi får en konstruktiv debatt som mer handlar om principer än kartor och gränser.

Nattprat och Beroccab(rus)

Idag när det var tiogradig kyla och snöblåst var det dags för årsmöte för Centerpartiets kommunkrets i Övertorneå. Mina partivänner uppvaktade mig med anledning av mitt nya jobb med ett vackert silversmycke, från en av mina absoluta favoritdesigners Erica Huuva, och Harry Grape som är f d gruppledare och f d kretsordförande höll ett fint och gripande tal. Tack kära vänner!

Min sambo är glad över att jag är hemma och ledig. Han tycker att jag behöver andas ut mellan varven. För andra helgen i rad när jag kommit hem, har jag pratat jobb med honom. I sömnen. I förrgår natt hade jag haft en mindre diskussion med honom, huruvida han lämnat synpunkter på en interpellation om beskattningen av bärbranschen... Ja, hjärnan går på högvarv och det är mycket och det är intensivt, men otroligt roligt och spännande.

Helgen har varit lugn och skön. Med en förkylning på halsen har jag igår kokat kycklingsoppa med massor av chili, röd currypasta och vitlök och knaprat finska dundermediciner mot förkylning - Coldrex och Finnrexin är mina absoluta favoriter och ett måste i hemmaapoteket. En Berocca-brustablett per dag har också slunkit ner. Det är säkert obehövligt och/eller något jag inte kan tillgodogöra mig, men Berocca-reklamen är så farligt säljande och frestande: mot "fysisk och psykisk ansträngning"! Ja, just det med den texten, kan i vart fall jag, lätt utveckla ett osunt "beroende" av Berocca. I Finland är apotek inte föremål för statligt monopol och jag var extremt nöjd över det privata apoteket i grannbyn Ylitornio igår. Öppet till kl 14 en lördag. Egen hemsida. Inte illa!

Överhuvudtaget har jag här på hemmaplan njutit av livet som gränsbo. Jag älskar Finland och jag älskar att bo nära Finland. Att med lilla illgröna Polon snabbt åka över bron i Aavasaksa och köpa tervapastiller och Fazer-choklad med chili. Detta broderland med Marimekko, Iittala, Lapin kulta och Mumintroll. Och privata apotek!

Imorgon har vi kommunfullmäktige. Tyvärr, denna gång befriat från kioskvältare. I centergruppen börjar vi dagen med ett besök på ett av våra större företag, Svenska Släp och lastvagnspåbyggnader. Det ska bli spännande att se och höra vilka möjligheter och utmaningar Ville Lampinen och Co står inför och hur han och de ser på Politikens roll för att främja och undanröja dessa. På kvällen flyger jag till Stockholm och ett par dagar på departementet.

EU-frågor i fokus i Luleå

med en kvart kvar tills gaten stänger, hinner jag blogga om min förestående resa till Luleå, där jag å jobbets vägnar kommer att befinna mig till i övermorgon fredag. Idag börjar 10:e upplagan av Europaforum. Jag ser fram emot att ta del av och uppleva arrangemanget, som jag faktiskt inte tidigare varit på. Det ska bli mycket spännande att se vilka tankar, känslor och ambitioner de kommunala och regionala företrädarna i Sveriges fyra nordligaste län hyser inför EU-projektet. För mig som i det "civila" ska jobba med strukturfondsfrågor blir det extra intressant att höra hur snacket går inför den nya programperioden.

Har inte ens hunnit blogga om kandidatracet i demokratiska partiet i USA. Vad kan gå snett med namn som Hillary Clinton och Barack Obama?! Wow, vilken superduo. Och Nancy Pelosi i kongressen. Rösterna som vill att USA snarast avvecklar truppmedverkan i Irak växer i styrka och opinionsstöd. Underbart! Can't wait for Election Day. Har dock lite svårt att förstå den amerikanska upprördheten från såväl demokrater som Joe Liebermann och republikaner som Mc Cane över president Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 10 februari. Vad skiljer egentligen Putins kritik från Europas? Och vem säger att Putin och/eller Ryssland är helgon? Att rusa iväg och etikettera talet som en retorik från kalla kriget känns lite over the top. För min del.