Kliva åt sidan?

NSD rubricerar idag Övertorneå-företagaren Karl-Erik Estolas synpunkter på det uppsagda renhållningsavtalet som "Företagare kliver inte åt sidan". Det är en intressant formulering. Estola gör gällande att avtalet inte sagts upp. Samtidigt har han tidigare kontaktat mig och andra ks au-ledamöter för att ifrågasätta varför optionsåret i ifrågavarande avtal inte utnyttjats. Så vi är några till, som inte heller har för avsikt att kliva åt sidan.

Jag förstår de medborgare och företagare i vår kommun, som ibland frågar sig hur det kommer sig, att kommunen har rättsliga tvister med företagare. De oroar sig för att det skadar företagsklimatet. Det gör jag också. Men att inte stå för bedömningar man gör, att oavkortat tillmötesgå diverse krav och förväntningar, för att tillfredsställa berörda företagare, är inte heller en framkomlig väg. Det bidrar inte heller till vare sig ett gott företagsklimat eller samhällsklimat. Inte om man är anförtrodd vården och omsorgen om skattebetalarnas pengar.

Vi - kommunala fritidspolitiker och kommunala tjänstemän - är bara människor. Vi har fel och brister. Vi kan och kommer att göra fel. Då får vi ta konsekvenserna av det och lära av misstagen. Ingen är perfekt. Vi måste våga göra. Vi måste våga misslyckas. Vi måste våga stå på oss när vi anser oss ha rätt.

I Kuriren uppmärksammas ärendet om Kattilakoski Gastronomi och Ulf Zackariasson (ns) tillåts spegla allas vår uppfattning. För mig var argumentet att varumärket är intimt förknippat med de nuvarande ägarna bara ett bland många andra argument, för att inte förorda ett förvärv av varumärket och konceptet. För det första bör givetvis nästa arrendator få ta ställning till om den/de önskar köpa det konceptet. Kommunen ska inte driva anläggningen och jag ser inget mervärde för kommunen att köpa varumärken oaktat hur starka eller betydelsefulla de är.

Ingen förnekar eller ifrågasätter den marknadsföringsinsats som ägarna av Kattilakoski Gastronomi med bravur genomfört. Eller den entreprenörskapsgärning de stått och står för. De har lyckats med sina föresatser att sätta restaurangen på den gastronomiska kartan.

I själva sakfrågan - om kommunen skulle köpa varumärket och konceptet för 1,4 mkr - skulle jag inte kunna motivera eller rättfärdiga en sådan satsning. Det är alltid lätt att förblindas av det ärende man hanterar. Det finns alltid speciella omständigheter och goda argument. Det svåra ibland är att förstå vilka signaler och effekter det för med sig i ett större perspektiv. Hur gör vi nästa gång?

Men det som mest av allt upptar min tankeverksamhet kopplat till den svåra men ständigt aktuella diskussionen om hur man på bästa sätt ska stötta lokala företag, samtidigt som man hanterar skattepengar på ett ansvarsfullt sätt inom lagens råmärken, är egentligen den grundläggande frågan: hur bra är det överhuvudtaget för företag att diskuteras politiskt?

Det företag som vänder sig till en kommun för att få hjälp och stöd med att t ex genomföra angelägna investeringar, underkastar sig samtidigt en mer eller mindre offentlig diskussion. Ju närmre renodlade kreditprövningssituationer vi i kommunen ger oss in i, desto mer ingående måste vi studera företaget, företagaren, dess situation och framtidsutsikter. Som politiker måste vi kunna informera medborgarna om våra diskussioner och ställningstaganden, svara på frågor, ta emot kritik och beröm och stå för de beslut vi är med och fattar.

Detta vittnar om den utsatthet och de ojämlika konkurrensvillkor särskilt företagare i glesbygder som vår kommun lever under, där marknaden inte ser potential eller tillräcklig säkerhet, för att själv adressera dessa frågor under banksekretess. Ett fattigdomsbevis och ett moment 22.

Häng med mig på Departementet!

Ett sidoprojekt för pol staben på Näring, den kollektiva bloggen Departementet är up'n'runnin se'n några veckor och jag har inte bidragit förrän ikväll. Inspirerad av ett intressant seminarium om entreprenörskap och varför det är viktigt.

Vill ni hänga med oss och få en inblick i mitt dagliga yrkesförvärv finns vi på
http://departementet.wordpress.com/

Annars är jag för tillfället rätt bedrövad över Fastighetsdomstolens dom i Ekfors-målet. Denna instans menar att bolaget måste tvångsinlösas. Till somligas glädje och lättnad och andras sorg.
Jag har inte tid eller möjlighet att sätta mig in i domen. Men jag kan som Övertorneå-bo inte låta bli att tycka att det är så oändligt tråkigt men framför allt så fruktansvärt onödigt.

Studentfirande med framtidstro

Helgen har delvis tillbringats i Nyköping med studentfirande på Kanotgymnasiet. I värmeböljan följde vi och fröjdades med skrikande, lyckliga studenter på gator och torg. Kortegen med lastbilsflak var som rullande discotek och byggprogrammets lastbil hade till och med tillhörande rökmaskin. Ett av de roligaste inslagen bland alla skyltar och banderoller var teknikprogrammets "Slopad förmögenhetsskatt. Bra för oss". Det blev en konkret bild av den spirande framtidstro och optimism om livets möjligheter, som man själv kände när man tog studenten och upplevde hur hela livet låg framför en.

Imorgon missar jag på grund av en tjänsteresa, dessvärre sommarens första och sista kommunstyrelse-sammanträde. Under våren har vi haft en hel del svåra ärenden att brottas med, men nu tycks lugnet infinna sig även bland våra kommunala handlingar. Det mest anmärkningsvärda just nu är väl de förändringar i bolagsordningar för Filmpool Nord, Länstrafiken och IT Norrbotten som föreslås för valberedningens sammansättning. Att denna bara skulle bestå av sossar, kan vi inte acceptera.

Simma lugnt i värmeböljan!

Hinner inte blogga!

Det är två månader sedan mitt senaste inlägg här på bloggen. Mitt arbete som politiskt sakkunnig hos näringsministern sedan den 5 februari, veckopendlandet mellan Övre Kuivakangas och Stockholm samt de kommunala uppdrag jag har kvar gör att tiden är begränsad och att jag inte alls hinner med i den omfattning som jag skulle önska.

Så alla ni som inte dragit samma slutsats som min vän Sven Tornberg (välkommen hem, by the way!): det är så här det ligger till. Jag kan dessvärre inte utlova någon bot och bättring heller.

Nu sitter jag på järnvägsstationen i Linköping i tågbyte på väg tillbaka upp till Stockholm efter en spännade resa till Västervik, där jag talat om regeringens näringspolitik på en konferens om entreprenörskap. Västervik har med kommunalrådet Harald Hjalmarsson (m) i spetsen på några få år gjort en remarkabel resa från kris till utveckling. Electrolux lade ner en produktionsanläggning, hundratals förlorade sina jobb och staden reste sig på 9. Med lokal mobilisering under ett engagerat och målmedvetet ledarskap har man nu en makalös utveckling och en härlig framåtanda och framtidstro. Den stadigt växande upplevelsenäringen får troligen ytterligare skjuts när Holiday Club nu gör sin andra svenska satsning med en etablering i Västervik.

För ett par veckor sedan var vi några stycken från Kuiva Gränspaddlare på forspaddlings-SM i Åre och Vålådalen. Att besöka Åre efter högsäsongen blev en märklig upplevelse. Nästan som en övergiven vilda västern-stad. En stad av kulisser. Fullt med hotell och affärer men få människor. Roligt att resan innebar stora framgångar för klubbens aktiva och flera nya medaljer!

I Övertorneå lever det kommunalpolitiska livet sin gilla gång. Vi kämpar nu gemensamt med det privata näringslivet för att förbättra företagsklimatet. Det är säkert många med mig som nu upplever möten och seminarier som en déja vu från Expedition Övertorneå. Jag hoppas att viljan och kraften att omsätta ord till handling är större den här gången. I ljuset av dessa diskussioner borde dock Centerpartiets kamp, i kommunpolitiken under våren för t ex entreprenad istället för kommunal verksamhet på renhållningssidan och upphandling i mindre delar förefalla naturlig. Än finns det mycket kvar att göra. Vi har en lång väg att vandra.

Det är nu det vänder!

Vårdagjämning 21 mars firades i Tärendö med ekonomikonferens. Och mellan våra ekonomiska förutsättningar och fundamenta, mellan skatteutjämningsmatematik och nämndernas äskanden, var detta en alldeles, alldeles underbar vårvinterdag i Tornedalen! Under lunchen hann jag ta en promenad utanför hotellet i den f d skogsbruksskolan och njuta av solen, som nu är så varm att den värmer! om man vänder sig mot solen och står stilla, tystnaden och bara ljudet av knarrande snö. Vid återkomsten till konferensanläggningen hördes fågelsång och takdropp. Och när jag vaknade hemma i min egen säng i Kuiva, var det ett så starkt sken som lyste in genom fönstrena. Ljuvligt! Och mycket snö ligger kvar. Jag har oroat mig i onödan för att det skulle hinna smälta bort till påsken, men nu finns det hopp om liv.

Ja, vi är församlade i Tärendö för att få en övergripande bild av ekonomiska hårddata och nämndernas syn på sina resp verksamheter, intäkter och kostnader. Egentligen borde det här vara årets höjdpunkt. Då vi grottar ner oss i målen och funderar på formuleringar och vassa, mätbara mål. Men tiden vill inte på att hinna med. Det är så spännande att prata skolpolitik, att fundera över socialnämndens underskott och utveckling av LSS-kostnader eller att bokbussen faktiskt luktar diesel.

Men det är ändå vid sådana här tillfällen, sådana här dagar, man vet varför man vill vara kommunpolitiker. Varför man brinner för och är sjukligt upptagen av kommunal verksamhet. Verksamhetsutveckling. Målstyrning. Anpassa kostnader, göra politiska prioriteringar, finansiera och förnya välfärden. Allt detta och mer därtill. Direkt folkvalda och på folkets mandat, på folkets förtroende. Kommunal verksamhet kan vara sjukt roligt!

Vårtecken

i form av snödroppar och annat hittade Göran och jag förra helgen på våra promenader i Hagaparken och på Djurgården. Vårblommor är något som jag som är född och uppvuxen i Tornedalen inte har en barndomsrelation till. Barnvisan Blåsippan ute i backarna står har man sjungit utan att ha en bild av hur den skulle se ut. Så det där med vårblommor är något jag nu i vuxen ålder jag verkligen uppskattar och njuter av.

På tisdag bär det av hemåt norrut. Övertorneå kommun håller ekonomikonferens i Tärendö och ett sådant tillfälle att diskutera strategiska frågor av ekonomisk och verksamhetsmässig art vill jag förstås inte missa. Annars går jag omkring och hoppas att det råder kyla i Tornedalen, så snö och is ligger kvar på älven och så jag hinner njuta av fler ljuvliga vårvinterdagar på älven med och utan skidor.

Jag var ju ute på skidor när jag var hemma för tre helger sedan. Om en vecka går Tornedalsloppet av stapeln, men i år är jag för otränad för att vara med. Det är jättesynd för det var rätt roligt förra året och en fin dag.

Att Centerpartiet skulle bli finska valets största parti har inte varit någon överraskning. De har länge varit ledande i opinionsmätningarna, så nu återstår att se vilka som ska regera landet, vilka som kommer att ta plats i riksdagen, utses till ministrar och medarbetare.

På tisdag får jag sällskap på jobbet av Micke och Jan från Nordnytt, som ska följa mig och min politiska vardag här i Stockholm och hemma i Övertorneå.

Bra jobbat, Elisabeth Eero & Co!

på Övertorneå vårdcentral för att ni säkrat fortsatt samarbete med Ylitornio och nu Pello vad gäller jourverksamheten helgtid. Det är oerhört värdefullt att det samarbete som i år är inne på sitt 30:e år får fortsätta. Det har vi som bor här stor nytta och glädje av. Det sparar tid och pengar och ger oss en trygghet och livskvalitet.

Helgen har varit helt underbar. Den första riktiga vårdagen hade vi i igår lördags och det blev premiär för mig med en skidtur utmed älven på skoterleden precis utanför här vi bor. Jag behöver bara gå tvärs över byavägen, ner bakom Savilahtis stall så är jag ute på älven och isen. När jag skidade tillbaka igår och såg vårt kära hus vid foten av Lammivaara blev jag så lycklig över husköpet. Det känns så rätt och så bra, att ha sitt eget hus här i byn. Varje gång jag tittar ut genom fönstren eller passerar byn och ser ut över älven, bergen och Finland så nära på andra sidan tackar jag min lyckliga stjärna för att det blev så här. Vem skulle inte längta efter det här? Så vackert året om, att det gör ont.

Jag har också hunnit laga mat och baka, och ikväll hade vi årsmöte i Hanhivittikko Vänner i Emmastugan i Soukolojärvi. Leena Raukola visade sommarbilder på Hanhivittikkos blommande skönheter. Åh, vad man längtar till sommaren och det som komma skall! Med den blommande ängen, vallen, den blå himlen, solen och ljudet från fjällkornas klockor. Och alla dessa blommor: skogsstjärna, midsommarblomster och kattfot - för att bara nämna några favoriter.

Imorgon är det dags för ännu ett möte med kommunstyrelsens arbetsutskott. Det blir en tidig start med informellt frukostmöte med tekniska enheten. Imorgon kväll åker jag tillbaka till Stockholm och för första gången se'n jag började jobba den 5 februari, ska jag stanna där den kommande och faktiskt även den därpå följande helgen. På onsdag ska jag följa med Maud till Växjö och det ska bli spännande att se och höra hur Smålandsföretagarna ser på tillvaron.

Efter nattens bränder

heter samlingsskivan av en av mina absoluta favoritartister Lars Winnerbäck. Efter nattens bränder känns också som en adekvat beskrivning av Köpenhamn efter de senaste dagarnas ungdomsupplopp.

Idag har jag lämnat in min allra första motion till kommunfullmäktige i Övertorneå kommun. Den handlar om att vi borde kopiera det finska systemet att uppvakta framgångsrika personligheter med gratis tomt. Jag vill ge kansliet och miljö- och byggkontoret i uppdrag att finna former för ett sådant system och dessutom att Markus Fagervall blir den förste som får en sådan tomt.

Musiken har en stor och viktig plats i människor liv. Inte minst mitt eget. Vad är väl bättre för en sårig själ än just Winnerbäck, Annika Norlin (Säkert!/Hello saferide) - som f ö just nu går varm i min cd-skiva utan att jag har ont i själen - Lisa Ekdahl och mycket, mycket mer?! Det är som balsam för själen. Som ett besök hos ens favorithudterapeut förstås också kan vara.

Och när man är glad och upprymd, vad är väl roligare än att lyssna på Salem al Fakir? När man behöver bli taggad att lyssna på Marit Bergman, när det finska vemodet rullar in lyssna på Jord och vältra sig i deras välljudande tornedalska folkmusik? Eller Sofia Jannok och Mari Boine när man längtar efter toner från en annan värld? Eller brasiliansk electro pop och lounge eller portugisisk, kubansk, judisk klezmer eller finsk tango. Eller sista spåret på nämnde Fagervalls skiva Echo Heart; Only you (Young and true).

Vad vore vi utan musiken i våra liv? Utan böckerna, utan kulturen, utan odlingen och bildningen?! Och vilka vore vi? Jag vet vilken låt jag lyssnade på när studievägledaren på dåvarande rättsvetenskapen i Umeå universitet ringde och berättade att jag blivit antagen till juristutbildningen 1994, jag vet vilken låt jag spelade efter mordet på Anna Lindh, jag vet vilka låtar jag lyssnade på när jag blev kär i min nuvarande sambo eller vilken musik som tröstade mig nu när min moster gick bort för snart ett par månader sedan.

Eller Winnerbäck som introducerat en egen vokabulär och uttryckssätt för mig och säkert många andra yngre människor. Tandläkarväder. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel. Jag vill suga liv ur din halspulsåder.

Tack för att ni finns! För att ni skapar och gör oss vanliga dödliga lyckliga och glada, ledan mindre ledsam och vissheten att när ingen förstår har ni varit där.

Sovjeti(s)k kultur?

"Det är en sovjetisk kultur i partiet däruppe" konstaterade Aftonbladets s-märkte debattredaktör Lotta Gröning i DN 21/2 inför sin 50-årsdag, apropå hennes erfarenheter från tiden i Norrbotten som chefredaktör för Norrländska socialdemokraten. Jag är långtifrån anhängare av Lotta Gröning. I många frågor har vi vitt skilda synsätt. Inte minst när det gäller Sveriges förhållande till EU och EMU. En intressant sak med Grönings uttalande är tidsformen (hon talar i presens). En annan, är att det mot bakgrund av den debatt som stackars SSU:aren och kommunpolitikern David Svenn, vållat i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt och fackföreningsrörelse, verkar skrämmande aktuellt.

Vad är det då Svenn sagt högt? Jo, han hade ofoget att i NSD 24/2 yttra sin åsikt att las (lagen om anställningsskydd) borde avskaffas. Och det verkar många inom hans parti och närstående rörelse ha kraftiga synpunkter och invändningar mot. Kommunpolitikern och fackligt aktive Mårten Ström, IF Metall i Luleå avfärdar i en debattartikel i NSD i dag (1/3) Svenns artikel i otäcka och raljanta ordalag. Unge Svenn bör enligt Ström i princip hålla tyst eftersom han "inte ens påbörjat" den resa Ströms egen fackliga karriär sedan 1977 tagit honom på.

Jag får en obehaglig känsla av att takhöjden i s-distriktet och LO-distriktet minst sagt är låg. Unga politiker och medlemmar bör icke göra sig besvär och sticka upp. LO-distriktets ordförande Lena Israelsson "fördömer" Svenns uttalanden med ord som "Man kan inte ha en socialdemokratisk politiker med uppdrag som uttalar sig på det här sättet". Israelsson "väntar sig krafttag mot politikern från partiets sida". Kommunals ombudsman Barbro Öberg efterlyser "rensning i leden".

Mysigt arbetsklimat och fin ton partikamrater emellan. Not. 1700-tals filosofen Thomas Thorilds ord i Uppsala universitet "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större", har sällan känts mer obehagliga.

Ute och cykla...

kan man ibland vara som fritidspolitiker. På gårdagens (26/2) kommunfullmäktige försökte jag med anledning av behandlingen av ärendet om anslutningsavgiften för lokal-tv att få svar på några utestående frågor. Dessa frågor aktualiserade jag på KS 12/2 med en förvirrad diskussion som resultat. Effekten blev densamma igår. Lite tröttsamt att man efter en förvirrad diskussion utgår ifrån att den som äger ärendet, går till botten med frågorna, bara för att i nästa skede, upptäcka att så inte är fallet.

Och ja, jag var nog ute och cyklade i sakfrågan igår. Kommunstyrelsens vice KS-ordförande och jag pratade ständigt förbi varandra. Jag saknade förre kommunchefen Johan Antti. Han hade troligtvis på ett par minuter kunnat reda ut och sortera argumenten och strukturen i diskussionen, som vi heta debattörer inte förmådde göra. Desto mer förargligt att han (Johan) satt på åskådarplats med sin fru och deras yngsta son och inte hade möjlighet att ge sig in i diskussionen. Men väl på planet till Stockholm vid 19-tiden igår kväll kunde han raskt förklara bl a skillnaderna i avgiftsuttags-hänseende mellan tjänsten lokal-tv och tjänsten sotning (myndighetsutövning mot enskild).

På torsdag har vi utbildningsdag för nya kommunfullmäktige. Vi kan se fram emot en heldagsövning och jag har redan klart för mig, vilket pass som blir min favorit i repris, som jag inte kan få nog av - nämligen själva starten; rollfördelningen tjänsteman - förtroendevald. Det ser jag fram emot att vi får grotta ner oss i en stund. Denna ack så klassiska källa till konflikt och missförstånd.

Fram till dess kan vi betänka generaladvokaten i EG-domstolens utlåtande apropå röddiesel-införseln från Finland till Sverige och polttoöljy-trafiken. Domstolen kommer senare i år att sätta ner foten och i ett förhandsavgörande till hovrätten för Övre Norrland meddela sitt slutgiltiga ställningstagande. Som så ofta är fallet när generaladvokatens yttrande publicerats eller domstolens dom avkunnats, är det mest spännande att se hur båda parter förklarar sig som vinnare och lyfter fram olika delar i domen till sin fördel. Vi såg det när det gällde införseln av alkohol och vi kommer även att se det denna gång.

Annat att fundera på är finansieringen av den sk merkostnadsersättningen för plusjobben, som regeringen beslutade att slopa den 15 februari. S-märkta kommunalråd och förmodat opolitiska kommunala tjänstemän talar om beslutet i termer av "dråpslag" och anklagar regeringen för avtalsbrott. I Norrbotten arbetar länets KS-ordförande på landshövdingens initiativ? för att använda strukturfondspengar för att kompensera bortfallet. Var finns det egna ansvaret? Och vem ska ta ansvar för ett medvetet risktagande?

Det har aldrig varit en hemlighet att Allians för Sverige inte trodde på eller ville ha plusjobben. Vi varnade för att det var ett cyniskt sätt att hyfsa arbetsmarknadsstatistiken, skapa konstgjorda jobb eller 'sysselsättning' i ordets bokstavliga bemärkelse för att tala socialdemokratiska, och såg risker med undanträngningseffekter av vanliga, riktiga jobb - som vi nu dessvärre också kan se sker på sina håll. Alla plusjobb är självklart inte meningslösa eller obehövliga. Men att dra på och trycka ut människor på kommunala plusjobb till varje pris, till och med efter maktskiftet, var också ett vägval. Det vore klädsamt om de som då fattade de besluten och tog det steget, idag också ville stå för det.

Idag var förstås Dagen A. Ansvarsutredningen. Den ska jag återkomma till här på bloggen. Det viktigaste just nu är att vi får en konstruktiv debatt som mer handlar om principer än kartor och gränser.

Nattprat och Beroccab(rus)

Idag när det var tiogradig kyla och snöblåst var det dags för årsmöte för Centerpartiets kommunkrets i Övertorneå. Mina partivänner uppvaktade mig med anledning av mitt nya jobb med ett vackert silversmycke, från en av mina absoluta favoritdesigners Erica Huuva, och Harry Grape som är f d gruppledare och f d kretsordförande höll ett fint och gripande tal. Tack kära vänner!

Min sambo är glad över att jag är hemma och ledig. Han tycker att jag behöver andas ut mellan varven. För andra helgen i rad när jag kommit hem, har jag pratat jobb med honom. I sömnen. I förrgår natt hade jag haft en mindre diskussion med honom, huruvida han lämnat synpunkter på en interpellation om beskattningen av bärbranschen... Ja, hjärnan går på högvarv och det är mycket och det är intensivt, men otroligt roligt och spännande.

Helgen har varit lugn och skön. Med en förkylning på halsen har jag igår kokat kycklingsoppa med massor av chili, röd currypasta och vitlök och knaprat finska dundermediciner mot förkylning - Coldrex och Finnrexin är mina absoluta favoriter och ett måste i hemmaapoteket. En Berocca-brustablett per dag har också slunkit ner. Det är säkert obehövligt och/eller något jag inte kan tillgodogöra mig, men Berocca-reklamen är så farligt säljande och frestande: mot "fysisk och psykisk ansträngning"! Ja, just det med den texten, kan i vart fall jag, lätt utveckla ett osunt "beroende" av Berocca. I Finland är apotek inte föremål för statligt monopol och jag var extremt nöjd över det privata apoteket i grannbyn Ylitornio igår. Öppet till kl 14 en lördag. Egen hemsida. Inte illa!

Överhuvudtaget har jag här på hemmaplan njutit av livet som gränsbo. Jag älskar Finland och jag älskar att bo nära Finland. Att med lilla illgröna Polon snabbt åka över bron i Aavasaksa och köpa tervapastiller och Fazer-choklad med chili. Detta broderland med Marimekko, Iittala, Lapin kulta och Mumintroll. Och privata apotek!

Imorgon har vi kommunfullmäktige. Tyvärr, denna gång befriat från kioskvältare. I centergruppen börjar vi dagen med ett besök på ett av våra större företag, Svenska Släp och lastvagnspåbyggnader. Det ska bli spännande att se och höra vilka möjligheter och utmaningar Ville Lampinen och Co står inför och hur han och de ser på Politikens roll för att främja och undanröja dessa. På kvällen flyger jag till Stockholm och ett par dagar på departementet.

EU-frågor i fokus i Luleå

med en kvart kvar tills gaten stänger, hinner jag blogga om min förestående resa till Luleå, där jag å jobbets vägnar kommer att befinna mig till i övermorgon fredag. Idag börjar 10:e upplagan av Europaforum. Jag ser fram emot att ta del av och uppleva arrangemanget, som jag faktiskt inte tidigare varit på. Det ska bli mycket spännande att se vilka tankar, känslor och ambitioner de kommunala och regionala företrädarna i Sveriges fyra nordligaste län hyser inför EU-projektet. För mig som i det "civila" ska jobba med strukturfondsfrågor blir det extra intressant att höra hur snacket går inför den nya programperioden.

Har inte ens hunnit blogga om kandidatracet i demokratiska partiet i USA. Vad kan gå snett med namn som Hillary Clinton och Barack Obama?! Wow, vilken superduo. Och Nancy Pelosi i kongressen. Rösterna som vill att USA snarast avvecklar truppmedverkan i Irak växer i styrka och opinionsstöd. Underbart! Can't wait for Election Day. Har dock lite svårt att förstå den amerikanska upprördheten från såväl demokrater som Joe Liebermann och republikaner som Mc Cane över president Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 10 februari. Vad skiljer egentligen Putins kritik från Europas? Och vem säger att Putin och/eller Ryssland är helgon? Att rusa iväg och etikettera talet som en retorik från kalla kriget känns lite over the top. För min del.

Hem till Byn

var jag och många med mig i helgen. Det blev en minnesvärd och alldeles underbar helg! Markus Fagervalls två spelningar var förstås någonting utöver det vanliga och det är så roligt att det blev så bra! Den första spelningen på sporthallen hann jag inte riktigt ta till mig, då jag som en i arrangörsstaben hade en hel del att stå i, och kom därför att njuta av hotellspelningen vid midnatt till fullo. Tight och trångt, god stämning, spelglädje, fullt ös och rock'n'roll! Härligt! Min favoritlåt från första plattan "Only you (young and true)" har inte blivit mindre favoritaktig efter helgens gig. Snarare tvärtom! Det bästa var nästan att höra Markus själv kommentera helgens spelningar i Päiväntiima ikväll. Jag fick ståpäls när han beskrev hur gigen kändes för honom. Kung Markus måste bara vara rädd om sig. Synd, att de har en så hektisk turnéplan. Bandet och Markus hade varit välförtjänta med lite vila och tid för upplevelser i Tornedalen. Skoterkörning i lössnö och lite bastu och god mat ovanpå det. Men livet är tufft för en rocker.

En annan av helgens höjdpunkter var skidturen med Sarita i lördags förmiddags. Med den 5 km turen, har jag nu kommit upp i 7,8 km i år. Lite och sent. De två senaste åren har jag åkt mer skidor och börjat tidigare. I år är det väl kylans iskalla grepp som dämpat lusten att åka skidor, men i lördags var det kanon. Under tio minusgrader, fint före och en ljuvlig vinterdag. Vad mer kan man begära? Det blev den perfekta uppladdningen för en intensiv dag.

I fredags när jag åkte hem läste jag i DN (16/2) om en undersökning LO låtit genomföra. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson kommenterade undersökningen som handlade om svenska folkets syn på löner och löneskillnader. I artikeln som redogör för svenskarnas inställning att löneskillnaderna mellan kvinnor och män å ena sidan borde vara lägre, men å andra sidan samtidigt värderar traditionella kvinnodominerande yrken lägst, säger Olauson"Det visar att det är lätt att hålla med om principerna, men att det finns ett glapp mellan principer och den faktiska inställningen." Nähä?! Olauson får gärna komma till Övertorneå och prata med sossarna och Kommunal om det där glappet.

Före valet var det inte bara borgerligheten i Övertorneå som talade om att höja lägsta lönerna i vården och omsorgen. Det fanns en del sossar som även ville göra det. Så till den grad att de var oroade för att vårt förslag att bygga ett nytt särskilt boende, skulle äventyra resursutrymmet för bl a lönehöjningar och andra personalsatsningar. Vi argumenterade för att kommunen behöver göra både och, dvs både jobba med att få till stånd en fin och fräsch arbetsmiljö samt en schysst lön för våra anställda. Vem är det som fem månader efter valet vill och är beredda att leverera?! Ja, inte är det sossarna eller ens dessa anställdas eget fackförbund, Kommunal. De anser sig tvungna att avvakta den årliga lönekartläggningen först.

Så medan den borgerliga oppositionen skulle få saker att hända, vill det (s)tyrande gänget vänta lite. Med Kommunals goda minne. Om den sanna inbörden, av den i s-rörelsen så omhuldade retoriken om "facklig-politisk samverkan", är att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer kommer överens om att hålla nere lönerna för de sämst betalda, är jag glad och stolt över att vara en i det icke-socialistiska gänget!

Landsbygdsutveckling i Dalarna

är ämnet och missionen för dagen. Har precis anlänt till Rättvik efter 3,5 timmes tågresa från Stockholm. Länsstyrelsen i Dalarna har bjudit in landsbygdsutvecklare, byautvecklingsgrupper, kommunbyaråd, kommunala tjänstemän och politiker och andra regionala företrädare för ett framtidsseminarium på temat landsbygdsutveckling.

För min och Centerpartiets del blir det mycket Dalarna nu. För ett par veckor sedan var det kommundagar i Leksand, nu är jag här idag och om ett par veckor åker Näringsministern till Leksand. Men det är bra! För är det någonstans entreprenörskap, småföretagsamhet och Centerpartiet lever, frodas och blomstrar så är det här! Så här trivs vi och mår gott, hämtar ny kraft och inspiration i såväl det personliga livet som i det politiska utvecklingsarbetet. De många goda exempel som finns här ger viktiga erfarenheter och impulser.

Annars har det som - numera - vanligt varit en rushig vecka. KS i måndags där den stora diskussionen rörde hur vi ska ta krafttag för att förbättra företagsklimatet, departementsarbete med veckoberedning på tisdag, besök på riksdagsgruppens möte där finansministern pratade vårbudget, ännu mer departementsarbete igår, avstämning med min kollega Tora Holmström politiskt sakkunnig på Jordbruksdepartementet, fika med Stefans PRAO-elev och Övertorneåsonen Linus m.m, Dalarna idag och departementet och hemresa imorgon. På lördag har vi Markus Fagervalls konserter x 2 i Övertorneå och nästa vecka blir det lite departement och mycket Norrbotten. Det blir första gången jag deltar i ett Europaforum och det känns spännande och värdefullt.

Men det är kul! Jag trivs som fisken i vattnet och är så glad över att få jobba med regionala tillväxtfrågor på nationell nivå i mitt "civila" jobb. Det ger mig mycket ork, många idéer och förslag, nya kunskaper och erfarenheter att omsätta i vårt lokala arbete hemma i Övertorneå.

Företagsklimatet i Övertorneå - hot eller möjlighet?

Så är snart ännu en helg i våra liv till ända. För min del har det inneburit en helg med glädje och sorg. Till och med på en och samma dag. Som livet självt - sorgen och glädjen sida vid sida, ständiga följeslagare på vår vandring.

Vi vet nu att Övertorneå kommun fortsatt neråt i ett mycket tråkigt sammanhang. Nämligen på Svenskt Näringslivs årliga ranking om det lokala företagsklimatet i de svenska kommunerna. Kommunalrådet Arne Honkamaa (s) säger lite yrvaket och oförstående i intervjun i fredagens (9/2) Nordnytt, att han inte riktigt förstår hur det kan bli så här och att vi ska ta tag i frågan om hur vi organiserar det kommunala näringslivsarbetet (i klartext: - ska vi bedriva arbetet inom ramen för Övertorneå Utveckling AB eller ska vi göra ett totalt omtag?)

Själv känner jag mig inte särskilt överraskad. Jag ser det som ett naturligt resultat med tanke på den rådande situationen i kommunen, som mycket påminner om hur läget var, när jag återvände till Tornedalen och Övertorneå 2002, som nybliven projektledare för den utvecklingssatsning, som sedermera blev "Expedition Övertorneå". Företagare och kommun satt i olika rum och pratade "om" och "till" varandra, istället för att i sitta rum och tala" med" varandra. Gert Karnberger, vd Claes Olson, höll förra veckan på Centerpartiets kommundagar i Leksand ett mycket intressant föredrag om deras företag, deras syn på varumärket, medarbetarna, affärsidén etc. Detta att prata "med" istället för "om" och "till", var en av de saker han pekade på som framgångsfaktor, bakom företagets makalösa resultatutveckling och expansion.

De år Expedition Övertorneå pågick är de enda år historiskt som Övertorneå kommun klättrat på rankinglistan. Poängen är att så länge det projektet pågick fanns forum, arenor och mötesplatser för företagare, kommunanställda och engagerade kommunmedborgare att mötas, samtala, stöta och blöta idéer och förslag. Man skaffade sig på ett ganska informellt sätt en i alla fall viss förståelse för varandras villkor och spelregler. Man hade ett gemensamt mål, de som var med i processen, visste vart vi var på väg. Och man träffade varandra med viss regelbundenhet. Och i projektet hade man en gemensam angelägenhet, en gemensam baby, något att gemensamt ta ansvar för och vårda ömt.

I slutrapporten för Expedition Övertorneå skrev jag in slutsatser och lärdomar av projektets 3,5 år. Jag påtalade risken för "projektifiering". Ett projekt kan när det är som bäst testa och utveckla nya metoder och initiera processer som formen i en gängse organisation kanske inte alltid medger. Det förutsätter dock en god implementering av projektresultaten i organisationen. En baksida eller en risk med projekt, är att projektet i sig blir en slags gisslan, ett slags alibi i organisationen. En bekväm förevändning för att slippa ta till sig och engagera sig i ett arbete. "Men vi har det här projektet...", "Det här sysslar ju Lisa eller Kalle med...."
Så trots att Expedition Övertorneå var ett KS-projekt, kom kanske frågorna inte på ett tydligt sätt att ägas i och av "kommunhuset" .

Det är vi många som är skyldiga till. Inte minst jag själv som projektledare, som inte tidigare insåg vikten av förankring och att skapa ett starkt och genuint engagemang för frågorna i huvudmannaorganisationen. Vi lade mycket krut på att sprida information och skapa engagemang i det omgivande samhället, och lyckades väl med det. Jag trodde felaktigt att eftersom KS initierat och ägde projektet, var alla kommunala företrädare (såväl förtroendevalda som tjänstemän) därmed "automatiskt" med på vagnen. Men så var det ju inte. Såklart. Det vet jag nu. Det visste jag inte då - 26 år gammal och aldrig jobbat i kommunal verksamhet.

Det här är historia. Men jag vill alltid försöka lära av historien och mina misstag, så jag kan undvika att upprepa de. Därför handlar en uppryckning av företagsklimatet i Övertorneå om nu, precis som då, att göra hemläxan. Att skapa mötesplatser, att skapa en ömsesidig respekt och förståelse för varandras ansvar, möjligheter och begränsningar. Därför är det precis som kommunchefen Maria Salmgren formulerade saken: "Nu kan det bara gå uppåt, det kan bara bli bättre".

Till sist... några korta kommentarer...

¤ Outinens Potatis AB flyttar till Haparanda.
Detta ska man enligt min uppfattning inte ta till intäkt för det taskiga företagsklimatet i vår kommun. Gör man det är man inte riktigt rättvis. Jag menar att man måste se det i ett större sammanhang. Företaget är för sin långsiktiga framgång beroende av en rationell logistik. Det företaget måste - precis som alla andra - minimera sårbarheten i olika avseenden. Det är jättetråkigt att företaget inte längre ser Niskanpää som en god utgångspunkt för framtida goda affärer.

Men nu måste krutet läggas på att skapa en rak, naturlig och konstruktiv dialog med det lokala näringslivet och alla som vill starta och driva företag. Där kommer morgondagens Kalle Outinen, Mona Outinen, Monika Simu och Allan Lehto och många andra skickliga entreprenörer Tornedalen sett.

¤ Företagsbesök.
Kan man initiera och företa sig själv. Därför börjar Centerpartiets 8 personer starka kommunfullmäktigegrupp samt varje annan intresserad medlem på Eija Stenbergs initiativ att genomföra företagsbesök. Startskottet går 28 februari hos Vilhelm Lampinen och hans tjejer och killar på Svenska Släp- och lastvagnspåbyggnader.

¤ Linus goes Sthlm
Nästa vecka prao:ar Övertorneås Linus Hannedahl hos vår riksdagsledamot Stefan Tornberg. Jag ser fram emot att träffa grabbarna, men känner mig något snopen och förbisprungen av vår unge och ambitiöse vän som går i 8:an på Centralskolan. Jag var nämligen hela 18 år och gick 3:an på gymnasiet när jag prao:ade hos dåvarande norrbottensriksdagsmannen och nuvarande landshövdingen och kanske för första gången träffade vår näringsminister, som då var pol sakk hos arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund.

Min nya kollega Elisabeth Thand-Ringqvist, som varit pol sakk hos näringsministern från början efter regeringsskiftet, fick motsvarande möjlighet hos den förre Korpis-bon och f d riksdagsledamoten från Jämtland, Stina Eliasson.

¤ Barndomshjältar
När jag började i CUF 1988 fick jag snabbt höra talas om alla hjältar som jobbat på och kämpat i Pingvin Revolution Team och andra obskyra grupperingar i CUF Norrbotten genom åren. Släkten Jonsson, syskonen Tornberg, Maud, Bengt Falemo etc. Vissa av dessa legendarer hann jag till och med träffa medan de ännu var aktiva i CUF. Människor som då hette bl a Lollo Viklund, Siv Andersson, Karin Nilsson, Malin Sundström, Katarina Sundbaum-Funck. Men vissa hörde man bara talas om. De blev nästan mytiska figurer. Som Snömannen. Alla snackade om de, men ingen hade sett de. Anne Uvemo var en sådan. Henne har jag genom årens lopp hört så mycket gott om. Och hon finns! Pawh-rikh-tit! Jag träffade henne igår på Stefans roliga 50-årspartaj. Och jag vill särskilt adressera partivännerna i Uppsala - för det är där Anne Uvemo numera lever och frodas. Så Maria, innan du drar till USA kan du väl ta Anne hem. I Övertorneå kom Siv och Ylva "hem" efter några helt civila år. De tjejerna är guld värda. Så missa inte dessa brinnande centersjälar!

Not yet up'n'runnin...

Först vill jag tacka min gruppledarsyster Camilla i Luleå för vänliga ord både på hennes och min egen blogg! Försökte publicera de på hennes blogg, men det har inte lyckats...

Första dagen på nya jobbet har börjat ungefär som jag föreställt mig. Alla springer omkring och jag bara kan stå vid sidan om tills jag är up'n'runnin. Jag har fått ett kontor, men ännu inte datorkonto, passerkort och telefonanknytning, så det återstår en del, innan jag kan komma igång på allvar. Men det känns bra och jag längtar tills jag blir mer varm i kläderna!

För att lägga skämten om resten av länet vs Luleå åt sidan ett tag, Camilla, kan jag bara konstatera att jag visst tycker att Luleå kan fungera som en av flera motorer i länet. För det krävs ett ödmjukt och samlande ledarskap. Och det kanske vi har förutsättningar att få when the green revolution comes to Norrbotten, eller hur?!

Tillbaka till brottsplatsen

Efter 44 dagar och nätters bortavaro ur bloggosfären, ska jag nu ge mig på en comeback. "Tillbaka till brottsplatsen" syftar inte bara på att 'blogging ylivainio' är tillbaka i sajberspejsen utan även min återkomst till Stockholm. Idag bloggar jag från Solna stadsbibliotek och när jag förnyade lånekortet, fnissade receptionisten över att sista lånet skedde år 2000. "I told you so" hade snabbprataren i mig lust att kontra med, eftersom jag inledningsvis förklarat att jag nu - efter några års bortavaro - var tillbaka i Solna.

Den svenska varianten på "I told you so"; "vad-var-det-jag-sade" har annars nått nya höjder i användarfrekvens lokalt i Övertorneå kommun den senaste tiden. Många olyckskorpar har skrockat och i förbifarten snabbt påpekat "vad-var-det-jag-sade" när samtalsämnet rört Pullinki Ski. Jag hoppas att de som är snara med att säga så, inte är skadeglada. För faktum kvarstår - slalombacken i Pullinki är ett guldkorn. Oavsett vad som händer är och kommer Pullinki-backen att förbli en pärla och en reell tillgång. Den bär fortfarande på mycket potential när det gäller att vara en källa till aktiviteter och upplevelser. Pullinki bör vara en del i en helhet när Tornedalen nu äntligen börjar komma till sin naturliga rätt som vinterdestination. Med Pullinki och de aktiviteter i övrigt som finns och som kan skapas framgent i Svansteins-området, kan området utveckla sportdimensionen och bidra med unika mervärden i frilufts- och naturupplevelser året runt som redan idag finns i vår destination - oavsett om vi kallar eller säljer den Tornedalen eller Heart of Lapland.

När nu många springer ikapp om att få vara den första som säger "vad-var-det-jag-sade", och lägga skulden på "kommunen" (ett uttryck jag hatar för att det är så förbannat anonymt; vem är kommunen?! för mig är kommunen: vi - alla vi som bor och betalar skatt där!) för en dålig affär, vill jag vara kärringen mot strömmen i den här frågan och stå fast vid mitt tidigare ställningstagande, (som jag f ö bloggade om här 31/7 förra året). Det var helt rätt av Övertorneå kommun att förvärva anläggningarna i Svanstein och Pullinki. Däremot inte sagt att allt annat var helt rätt. Visst, den uppkomna situationen är tråkig och olycklig för alla berörda. För parterna, för byborna och för Övertorneå kommun. Och visst har negativa skriverier skapat badwill och osäkerhet. Men allt detta är saker som går att reparera.

Ni kanske undrar varför jag inte orkade blogga på 44 dagar och nätter. Jag har tvingats leva med Cancer i mitt liv de senaste två åren. Den sjukdomen besegrade till slut en nära anhörig plötsligt i början på januari, men i november - december gick mycket vaken tid till att bl a vara med henne. Det tog på krafterna, tillsammans med den sedvanliga julstressen och mitt ökade politiska ansvar som inte längre "bara" kretsordförande för Centerpartiet i Övertorneå kommun, DS-ledamot i partidistriktet, och styrelseuppdraget i Kalix folkhögskola, andra ideella uppdrag och vardagslivets förpliktelser, utan efter valet även som nyvald kf-ledamot och gruppledare för vår 8 personer starka, trevliga och duktiga kf-grupp, och nu efter årsskiftet som ny ledamot av ks och ks au. Och imorgon som politiskt sakkunnig hos näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson.

Så sportversionen av detta är att det hänt mycket den senaste tiden. Det har runnit mycket vatten under Finlandsbron. Mina politiska antagonister hann också häremellan göra ett desperat och osakligt angrepp på min person. Det är andra gången på fem månader. Jag hoppas att majoriteten tar sig samman och börjar fundera på det här med sak och person. Det lärde mig kloka och mogna vuxna personer tillika personliga gamla idoler och hjältar som t ex Per-Gunnar Sundström, när jag som 13-åring tog mina första stapplande steg i politiken som ung och oerfaren CUF:are för drygt 15 år sedan. Det vore bra för det politiska klimatet i vår kommun om fler ville bejaka den sortens rågång. Då kanske rentav fler vilja och våga bli politiker.

Kommundagarna i Leksand var suveräna! Otroligt givande och inspirerande. Men det får jag blogga om en annan dag, för nu tar min internet-tid här slut. Ha det gott och sköt om er!

Nu vänder det!

Idag när det är vintersolstånd infaller årets kortaste dag och längsta natt. För oss på det norra halvklotet, nära den norra polcirkeln, är det en brytningspunkt som markerar att mörkrets tid snart är ett minne blott och att det efterlängtade ljuset vänder åter.

I övermorgon är det julafton och jag har aldrig i mitt 31-åriga liv upplevt att december gått så snabbt som i år. Den har bara rasat förbi i ett makalöst tempo och det känns som att jag inte alls hunnit med sedvanliga julförberedelser. Jag har således bl a för första gången på fyra år missat Tornedalens musikklubbs julkonsert, och hann inte heller ta del av Nattfestivalen i Korpis i den utsträckning jag hade hoppats.

Visst, har jag också ryckts med av den rymdfeber och det stå hej runt Christer Fuglesang som lägrat sig över Sverige, men också hunnit med en debatt om arbetsmarknadspolitiken i Haparanda som TCO-rådet arrangerade, lussekattsbak, knäckkok och köttbulle-tillagning, julfest på jobbet, julfest med partivänner från Övertorneå och våra finska grannkommuner Pello och Ylitornio, Marias disputation och många besök på vårdcentralen.

I måndags hade vi också den nya mandatperiodens andra och årets sista kommunfullmäktige. Det ska bli skönt med lite julledigt innan det nya året kör igång. Det nya året kommer som vanligt att bjuda på en hel del gott och blandat. Jag gör debut som kommunpolitiker på allvar, med att fr om årsskiftet äntligen få ta plats i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott.

Men dessförinnan blir det lite julledigt, tid att ta igen sig, umgås med nära och kära, njuta av god mat och dryck och bara vara. Det blir första julen hemma i huset i Kuivakangas och det ser jag fram emot. Förhoppningsvis blir det tid att läsa lite böcker, motionera och få möjlighet att tänka nya tankar och kläcka nya idéer.

Några av mina inspirationskällor inför det nya året är bl a nämnde Fuglesang, men även bygdens högaktuelle store son Markus Fagervall och kockarna i Kattilakoski. Dessa män (ja, jag har också kvinnliga idoler och inspiratörer, även om jag inte just idag bloggar om de) förenas bl a av att de vågat drömma högt. De har drömt och inte bara behållit drömmen för sig själv. De har haft modet att våga dela drömmen med hela svenska folket och alla som vill veta.

Fuglesang ville bli astronaut - nu fjorton år efter att ha uppnått den drömmen skriver han in sig i historieböckerna som den förste svensken i rymden. Markus säger att han 2008 kommer till Rockbjörnsgalan, för att hämta en egen Rockbjörn och inte som nästa år "bara" för att uppträda. Och slutligen kockarna i Kattila som vid 26-års ålder typ, lämnade stjärnkrogarna i Göteborg, startade egen krog mitt ute i ingenstans (förlåt mig, Niskanpää!) och sade att deras dröm och vision var att skapa en gourmetrestaurang. Tidigare i höst fick de utmärkelsen Årets krog, som jag också bloggat om tidigare.

En del kallar detta att ha ambition och våga förmedla det verbalt för otornedalskt. Andra kallar det osvenskt. Jag kallar det coolt. True inspiration to the people! Våga stick ut! Friskt vågat är hälften vunnet. Så kört hårt alla drömmare och ladda batterierna i jul.

Grattis Markus!

Jag såg det inte. Finalen i Idol 2006. Den sammanföll med Marias disputationsfest och tv:n på veterinärkåren fungerade inte. Så jag skickade SMS och ringde Sarita och Göran och höll mig uppdaterad. Oj, vad roligt, att det gick vägen för Markus och att han tog hem det hela! Så välförtjänt med den höga nivå på alla sina framträdanden han bjudit på under hösten. Medan andra utvecklats och kommit långt har han vid varje givet tillfälle bjudit på sin musikaliska bredd och stundom varit överlägsen med sin jämna höga nivå, sin rutin, scenvana, självklara och trygga uppträdande som ofta bjudit på magiska musikaliska möten. Bra jobbat! Nu firar hela Tornedalen. Själv får jag försöka spana in morgondagens repris...

Idag vaknar Maria i Uppsala och är nu filosofie doktor med sin avhandling i fysikalisk kemi. Hennes opponent professor Russell Schmel från Department of Chemistry, Tulane University, New Orleans, USA gjorde en bra inledande presentation där han lyckades sätta Marias - och den forskargrupp under Leif Hammarströms ledning hon tillhört - bidrag i ett större sammanhang, så att även vi dödliga kunde förstå och hänga med. Se'n blev det mycket kemi, mycket molekyler, excited state och mycket formler - som sig bör. Maria klarade det hela galant och när betygskommittén berättade att de godkänt henne ströddes lovorden. Den bästa avhandling en ledamot hade läst mm. Så det var jätteroligt att få vara med och följa Maria genom denna stora och långa dag.

Professor Schmels presentation var informativ och underhållande och han lyfte fram det stora behov av förnyelsebar energi världen kommer att behöva för att klara av den konsumtionsnivå vi har idag och som man kan anta kommer att öka framgent. Med referenser till klimatforskning, bilder av energiproduktion och konsumtion i USA, Sverige och världen och till och med Al Gores film An inconvinient truth, illustrerade han de stora möjligheter som en ökad produktion av förnyelsebara resurser innebär. Mina tankar går till BÖN-projektet som nu bedrivs i Östra Norrbotten i syfte att öka produktionen av biobränslen och hur rätt i tiden det ligger och vilken potential det finns, för de som nu kan, vill och är beredda att investera för att bidra till energiomställningen. Talet om Norrlands skogsbönder som framtidens oljeshejkar känns inte alls främmande eller orealistiskt. Möjligheterna finns. Det gäller bara att vi vågar och orkar ta tag i de.

Nu ska jag ta mig ut på Uppsalas regniga gator och inhandla lite presenter till vänner som gjort både storartade prestationer och som bara finns där. Trots att åren går och vi inte ses så ofta, så vet man var man har varandra och att man har varandra. Ikväll får jag förmånen att möta en av de över en bit mat. Att underhålla vänskap och relationer är också viktigt i det här livet som rusar förbi. Sköt om er och ha en trevlig helg och första advent!

Disputationsdags och Markusdag!

Så var det dags för Marias stora dag! Om några timmar ska jag kliva upp och ta 6-planet ner för att vara i tid i Häggsalen på Ångströmlaboratoriet i Uppsala vid 09.30-tiden när Maria ska försvara sin avhandling om artificiell fotosyntes. Wow! Har laddat upp med att spana in den blivande doktorns liksom morgondagens kocks/kökschefs bloggar. Nerverna verkar vara på spänn och även om Kristina och jag inte kommer att förstå så mycket av vad Maria forskat om inom fysikalisk kemi, ska vi vara på plats och vara moraliskt stöd och senare fixa det sista med maten.

En annan som också efter åratals av forskning nått sitt mål är Birgitta Wistrand. Hon disputerar också i morgon i Uppsala med sin avhandling om Elin Wägner. Jag är djupt imponerad över dessa powerbabes som tagit sig an så stora utmaningar, klarat de och åstadkommit bidrag till forskningen och vetenskapen. Vi är nog många som lyfter på hatten och ödmjukt bugar oss för er!

Imorgon är det Markusdagen! Ring och rösta på Markus Fagervall i finalen av Idol 2006! Vad ni än gör, var ni än är! Det är imorgon det gäller. He'll make it! Var rädda om er och njut av helgen!