Inget maktskifte i Övertorneå. Och om Ekfors - igen

Dagen efter att jag senast bloggade (24/10) fick jag besked av Sven Kostenius, Övertorneå-Alternativet - som varit vågmästare efter höstens kommunalval - att de väljer att fortsätta sitt samarbete med sossarna och vänsterpartiet de kommande fyra åren.

Hade ÖA valt annorlunda, hade vi kunnat bilda en regnbågsallians med fem ingående partier; vi (8 mandat), ÖA (2 mandat), Norrbottens sjukvårdsparti (5 mandat), moderaterna (2 mandat) och kristdemokraterna (1 mandat). Vi hade fått en majoritet med 18 mandat mot sossarna och vänsterns 17. Istället valde ÖA att förlänga det socialdemokratiska maktinnehavet i Övertorneå kommun.

Naturligtvis kan detta kommenteras och tolkas på många sätt. För mig som nu levt med deras beslut i en vecka, känns detta mest som ett pliktskyldigt rapporterande av utgången av de parlamentariska förhandlingarna, för er som inte följt detta via norrbottensmedia. Det här är redan historia. Vi gjorde vad vi kunde, vi initierade förhandlingar, ledde konstruktiva samtal men ÖA kände inte det förtroende och den tillit till oss andra ingående partier.

En av de mer störande inslagen i efterspelet till processen är Haparanda-Bladets artikel i fredags (27/10) där jag blivit kraftigt felciterad till ÖA:s fördel. I Bladet står det att jag förstår "ÖA på ett vis" och hänvisningar till att det hade blivit en knapp majoritet. Det är inte min uppfattning att jag uttryckte mig på det sättet. Istället uttalade jag snarare ingen förståelse för ÖA:s beslut - hade jag förstått ÖA, hade vi aldrig vare sig inlett eller fört samtal.

Nej, visst, kan man med fog ifrågasätta ÖA. Den retorik om förändring och förnyelse som partiet tidigare berömt sig för, har nu fallit platt när man hade chansen och skarpt läge att leva upp till sina påstådda ideal. De nöjer sig med att vara ett lojalt stödparti till sossarna och har blivit en del av det etablissemang de i sin linda sade sig utmana. Men vad har det för betydelse att påstå att de spelat ut sin roll, när de troligen inte har mer långsiktiga ambitioner med sitt parti och engagemang, än över den nya mandatperiod som inleds imorgon?!

Det här är dock vårt minsta bekymmer just nu. Det är bara att gilla läget och komma igen med nya tag. Själv ser jag fram emot att snart få påbörja min kommunalpolitiska bana och jag är stolt och glad över det starka förtroende och mandat jag fått av väljarna. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till det.

Ett av de större bekymren just nu är naturligtvis Ekfors-frågorna. Ett annat att vår mycket kompetente och betydelsefulle kommunchef Johan Antti beslutat sig för att efter fem år lämna oss. Det blir en svår och stor lucka att fylla. Men för att återvända till Ekfors-frågorna, som de senaste veckorna hamnat i allt större mediafokus. Det är också frågor där min personliga åsikt måhända går emot den lokala folkopinionen. I de många inslag i radio, TV och tidningar handskas journalister och andra medverkande, ofta en smula ovarsamt för att inte säga vidlyftigt, med frågorna kopplade till Ekfors kraft. Det är inte att undra på eftersom det rör sig om flera och olika sakfrågor och tvister och parter, många, långa och komplicerade turer.

Jag har tidigare här på bloggen i en kommentar (10/9) redovisat en del av mina synpunkter. För att återigen kort rekapitulera vad frågorna gäller, måste vi inledningvis betänka att det som nu diskuteras i media i grunden är två olika sakfrågor. Dilemmat i debatten och i mediarapporteringen är att dessa liksom andra sakförhållanden sammanblandas. För det första har Övertorneå kommun och Haparanda stad en tvist med Ekfors kraft om priset på gatubelysningen (och Ekfors valde efter sommaren att inte tända den, vilket skapar faror och olägenheter för oss som bor, lever och färdas här). För det andra är Ekfors kraft föremål för åtgärder inom ramen för lagstiftningen om tvångsförvaltning av elbolag, med i första hand Energimyndigheten som motpart. Nyligen avsade sig Ackordcentralen sitt uppdrag som tvångsförvaltare, efter att Vattenfall efter en period under våren haft och avsagt sig samma uppdrag. För det tredje pågår skatteprocesser mellan skattemyndigheten och Ekfors kraft och dess ägare Mikael Styrman.

Idag hör jag många röster som vill att Ekfors kraft ska bli tvångsförvaltade och/eller ytterst tvångsinlösta. Jag är själv en av många människor som är frustrerade över att gatubelysningen är släckt och att Ekfors kraft fro m imorgon 1/11 höjer nätavgiften med 33%, med hänvisning till bl a ökade kostnader på grund av tvångsförvaltningen. Däremot leder min frustration över dessa förhållanden inte till slutsatsen att jag välkomnar/hoppas på vare sig tvångsförvaltning och än mindre tvångsinlösen av Ekfors kraft. I själva verket vore det djupt tragiskt om det skulle gå så långt och ett nederlag för företagsklimatet i Övertorneå kommun, som redan nu är bekymmersamt. Konflikterna måste kunna lösas på andra sätt. Alla parter har ett ansvar för att se till att det sker så konstruktivt och snabbt som möjligt.

Jag vänder mig mot att beskriva tvisterna som för eller emot Ekfors kraft/Mikael Styrman. Det är inte så enkelt. Ekfors kraft är kommunens äldsta privata företag. Det har emotionell och praktisk betydelse. När stormarna drar över Sverige har vi inga strömavbrott här. När jag bodde i Teurajärvi, som sorterade under Vattenfall, kunde strömavbrott ske ofta och de kunde vara långvariga. Det slipper jag numera här i Övertorneå.

Så visst känns det lite magstarkt när tusentals hushåll ömsom i Jämtland, Västerbotten ömsom i västra Götaland är utan ström, medan åtskilliga regionala och nationella myndigheter ägnar tid och kraft åt lilla Ekfors kraft, som åtminstone levererar ström till sina abonnenter. Vem har egentligen bett att landshövdingen eller näringsministern ska agera i frågan? Jag känner tillförsikt och tilltro till att vi lokalt faktiskt kan komma överens om priset på gatubelysningen.

Vad beträffar nätavgiftshöjningen suger den på ren svenska. Och det kanske är där lagstiftarna ska lägga sin kraft och sitt fokus. Vad är skäligt resp oskäligt på den avreglerade elmarknaden och vart kan missnöjda konsumenter vända sig för att få skäligheten prövad?

Nej, hur mycket jag än gillar Maud Olofsson, tror jag inte att hon kan fixa gatlyset i Övertorneå. I ett federalistiskt Sverige byggt underifrån som vi centerpartister tror på, måste också vi lokalt få äga frågan. När vi kommit till vägs ände, uttömt alla möjligheter, upptäckt den befintliga lagstiftningens tillkortakommanden, låt oss då vända oss till lagstiftarna och uppmärksamma de på behoven av lagstiftning. Men låt oss lokalt själva välja tid och form. Tvisterna med Ekfors kraft kan aldrig lösas med landshövdingars eller näringsministrars ambitiösa välvilja eller längtan efter att visa dådkraft i ett till synes låst läge.

Luleå - Umeå t or

Så var det dags för ännu ett sammanträde med Brottsoffermyndighetens nämnd i Umeå idag. Jag tog fina höstbilder hemma igår vid 15-tiden som jag tänkte publicera här på bloggen, men tyvärr fick jag inte med den sladd, som gör att jag kan föra över bilder från mobilen till datorn, så ni får vänta ett tag på bilder av ett allt mer vintrigt Kuivakangas.

I fredags morse fick jag reda på att Simon på Kattilakoski Gastronomi gått vidare som en av semifinalisterna i Årets Kock och det var ju jätteroligt förstås. Nu håller vi tummarna för ännu en aktuell ung man med rötterna och hjärtat i Övertorneå. Den andre jag har i åtanke är förstås den här på bloggen tidigare omnämnde Markus Fagervall, som också var Veckans bloggare på Norrbottens-Kuriren förra veckan. Det känns som att Markus ligger ljusår före sina tävlingskonkurrenter i Idol 2006 med sin scenvana och den självsäkerhet varmed han framträder, utan att för den skull kompromissa med sin jordnära och ödmjuka framtoning. Nu verkar det dock som att Markus verkligen vill vinna Idol och ska göra allt vad han kan för att bli last man standing. Återstår att se, men snälla, alla som gillar Markus, fortsätt att ringa och rösta!

I morse lyssnade jag på Jon och Lena i P4:s morgonprogram och när Jon fick ett uppdrag av Lena att hitta tre norrbottningar i Borås med omnejd och för dessa hålla ett så övertygande tal om Norrbotten att de får hemlängtan, kunde jag inte låta bli att tipsa om Sven i Mark och Cissi i Vårgårda/Skogsbygden (ja, jag gjorde en något extensiv tolkning av vad Borås med omnejd kan betyda:-). Hoppas de blir utvalda, så får vi kanske höra deras ljuva röster i fredagens morgonprogram!

Efter en sen och läcker persisk middag på Zan med Ann-Christine ikväll och latte på Roasters, ska jag nu stupa i säng. Med Alexander Mc Call Smiths ljuvliga bok om Mma Ramotswa - Giraffens tårar. Enda problemet när man läser hans böcker om Mma Ramotswa är att man får så'n lust att åka till Afrika och Botswana. Och det kan man ju i och för sig göra en vacker dag. Men inte nu.

Sveriges bästa skolkommun

Äntligen fick vi positiv publicitet med den hedrande utnämningen för Övertorneås del. Grattis alla som bidragit och bidrar till att vi har Sveriges bästa skolkommun; elever, lärare, föräldrar, övrig personal och berörda politiker! Keep up the good work!

En annan god nyhet under gårdagen var att vår nya riksdagsledamot Stefan Tornberg nu tar över stafettpinnen från nyutnämnde infrastrukturministern Åsa Torstensson när det gäller att företräda Centerpartiet i Ansvarskommittén. Det känns betryggande och glädjande med en stark förespråkare av regionalism, som dessutom kan Norrlands lite speciella utmaningar när det gäller att få ihop ekvationen demografi och geografi. Att vi är glest befolkade påverkar politiken högst påtagligt, såväl i politikens former som i politikens innehåll. Det handlar om en svår balansgång mellan att skapa en demokrati och ett företrädarskap, utan att äventyra legitimiteten och lokal förankring, likväl som att i praktiken försöka att så effektivt som möjligt upprätthålla en struktur med kommersiell och offentlig service.

När jag vaknade till denna vackra dag, där marken vilar under ett vitt frosttäcke, hade jag under natten som gått, fått SMS från två nyblivna föräldrar. Grattis Dharma och Robert till er flicka och grattis också Ulf och Marie - som fått en flicka, vilket jag till morgonkaffet fick syn på i tidningen! Välkomna till världen, ni nya tornedalingar och norrbottningar!

Det var inte så här det skulle bli

med den borgerliga regeringens rivstart. Istället för fokus på politiken och den första borgerliga budgeten, har vi de senaste tio dagarna fått uppleva en ministerkris, ljug och dåliga undanflykter. Det är inte utan att man som vanlig hederlig skattebetalare och gräsrots-politiker blir förbannad när man hör nyutnämnda statsråd argumentera för licensskolkande, anlitande av svart arbetskraft m.m. Barocka uttalanden, som att "det hände i en tid när jag inte visste att jag skulle bli statsråd", har fällts av trängda och hårt pressade ministrar. Nähä, och hur tänker ni då att alla vi andra, som inte planerar för att bli minister ska agera och sköta våra affärer? Man blir bara less och förbannad på de senaste dagarnas hyckleri och dåliga ljug, på att politiken befläckas och ger en bild av politiker som en överklass, som själva ställer sig över de regler och lagar de beslutar om.

Sossarna har givetvis varit skadeglada och inte tvekat att ta till brösttoner. Minnet är kort. Det hade varit klädsamt med en smula ödmjukhet från deras sida, men det verkar vara att begära för mycket. På andra extremen i skalan- där man inte heller vet om man ska skratta eller gråta - finns finska statsministern Matti Vanhanen (c) som i finska rundradions frågestund i söndags yttrade att det vore "sårande och opassande" för journalister att fråga de finska regeringsmedlemmerna om de betalat tv-licens och använt svart hemhjälp. Han menade att man måste utgå ifrån att de följer lagen. En kommentar i dagens Hufvudstadsbladet vore att ett sådant uttalande i Sverige vore politiskt självmord. Öh... ja! Skillnaderna i politisk kultur mellan våra broderländer är ibland större än vi anar och ofta tror.

Jag hoppas att avdelningen skandaler och fifflande ministrar snart är ett minne blott, så den nya regeringen kan börja leverera politik. Budgeten var en bra början och bland guldkornen finns förstås jobbavdraget, arbetsgivarnas avskaffade sjuklöneansvar, satsningar på särskilda boenden för äldre, förlängt bredbandsstöd och stora omläggningar av arbetsmarknadspolitiken. Det blev en bra början och visar också hur man på ett ansvarsfullt sätt finansierar framtida skattesänkningar och genomför eftersatta och välbehövliga reformer.

Idag har två regnbågsallianser sett dagens ljus. En nygammal och en helt ny. I Boden fortsätter Olle Lindström att tillsammans med fem andra partier att regera kommunen. I jämtländska Strömsund tar Karin Stierna och Centerpartiet tillsammans med den borgerliga alliansen och ett lokalt parti över makten och Karin och jag har båda ett förflutet i Centerpartiets ungdomsförbund och hon blir nu nytt kommunalråd. Grattis, Karin och lycka till! För förnyelsens och vitaliseringens skull, hoppas jag att regnbågen sprider sig österut och till vår kommun. Snart får vi förhoppnings veta hur det ska bli med den politiska majoriteten här hos oss.

Hur bra som helst

Vilken fröjd och glädje det var i fredags att äntligen få höra regeringsförklaringen och se ministerlistan! Det här kommer att bli hur bra som helst. Att arbeta politiskt de kommande fyra åren kommer att bli så roligt. För första gången sedan jag flyttade hem till Norrbotten för snart 4,5 år sedan känns det som att vi nu kommer att jobba i medvind med de för Norrbotten viktiga tillväxt- och utvecklingsfrågorna. Regeringsförklaringen var ljuv musik i den delen. En återställare av den skärpta förmånsrättslagen (som ytterligare försvårat kreditgivningen i glesbygden) och införande av riskkapitalavdrag, är bara ett par exempel, utöver all annan fantastiskt bra och välbehövlig näringspolitik, som Maud Olofsson nu får förmånen att driva, på vad som är särskilt viktigt för att förbättra förutsättningarna för näringslivet i den här delen av landet.

Och en regering som lyfter upp Barentsregionen som en viktig utrikespolitisk prioritering är också uppmuntrande och välkommet! Nu får vi bara slåss för att engagemanget går från ord till handling. Sverige laggar efter betydligt när det gäller ambitionsnivån i Barents-samarbetet. Nya regeringen känns överlag jättebra, kul med Andreas Carlgrens comeback i partiet och politiken, kul med Reinfeldts geniala ledarskap och rekryteringen av Bildt. Jag gillade Reinfeldt redan innan utnämningen av Bildt och kan bara uppskatta hans ledarstil än mer efter det smarta draget; att som ledare i en situation där man vunnit allt, vara ödmjuk och ställa sig över tidigare konflikter och meningsskiljaktigheter, till gagn för det gemensamt bästa. Det går inte att bortse ifrån en jämförelse med hur Persson hade hanterat motsvarande situation; han hade aldrig gjort som Reinfeldt. Han har vare sig den ödmjukheten eller den smartness som Reinfeldt i denna situation nu uppvisar.

Nej, det här kommer att bli hur bra som helst. Med nya regeringen, med dess politik. Att dessutom under den kommande mandatperioden få leda Sverige under EU-ordförandeskap är ytterligare lök på laxen och sådant man redan kan gotta sig över!

Helgens tragiska mord på journalisten och Putin-kritikern Anna Politovskaja i Moskva känns djupt oroväckande och olustigt. Hon var en av få som vågade vara öppet kritisk. Vem kommer att våga vara det nu?

Bra vibrationer!

Vad kan få mig att citera en gammal schlangerdänga av Kicki Danielsson förutom ett glatt och utvilat sinnelag?! Jo, idag har jag nämligen äntligen kunnat skicka mejl till Stefan Tornbergs välförtjänta och nya e-postadress; "@riksdagen.se"! Stefan har nu tagit plats i riksdagen och återbördat Centerpartiet i Norrbotten där vi hör hemma - i Sveriges riksdag, efter tolv långa och hårda år utan "egen" riksdagsledamot.

Av gammal vana funderade jag först på vilken av hans gamla adresser jag skulle mejla honom på, innan insikten och glädjen över, att han sedan igår formellt nu är på plats och därmed kan ta sin nya adress i bruk, kom över mig med full styrka. Att jag dessutom hade ett kärt ärende att kontakta honom i gjorde inte saken sämre! Jag har preliminärbokat honom för en aktivitet i mitten av december, som vi förhoppningsvis kommer att ha tillsammans med våra finska partivänner från Pello och Ylitornio. Vi hoppas att vår begivenhet ska krönas med besök från våra lappländska/norrbottniska - och inte minst tornedalska ! - riksdagsmän.

Hösten i Tornedalen - är som vanligt - vacker och njutningsfull. Att landa i oktober, ännu kunna skönja färgprakten från grönt till gult och rött, brunt och svart i alla dess nyanser, att på morgonen andas in den friska och klara luften är en ynnest. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för vilken årstid jag gillar alla bäst, och som den tråkige lagom-mellanmjölks-svensk jag är, ser jag förtjänster och poänger i samtliga årstider.

Den här hösten är - som alla valår - en speciell tid. I övermorgon får vi äntligen se Sveriges nya regering. Det ska bli kolossalt spännade och roligt att se hur den ska se ut. Att se om förhoppningar och förväntningar slår in eller går om intet, att se högoddsare och lågoddsare i en salig röra. Det är med stor förväntan och med stora förhoppningar jag kommer att avvakta fredagen.

Hur det än blir, blir det bra. Den borne pessimisten behöver nog inte heller frukta något, det kan ju knappast bli sämre! Ingen statsminister före Göran Persson har förbrukat så många minister som han. Se'n får han säga vad han vill om politisk stabilitet i andra länder. Hans drivkraft att försäkra sig om att ministrarnas makt utgår från honom och ingen annan, har varit avgörande för den rasande takt, i vilken ministrarna kommit och gått.

Äntligen på väg hem!

Efter en sanslös återresa som startade kl 21 i Ayia Napa igår, är mamma och jag nu på Arlanda för att snart gå ombord en SAS-flight till Luleå.

Rutan i cockpit i det plan vi skulle åka hem med igårkväll hade gått sönder och lagningen av den ledde till att vi bussades runt på Cypern kors och tvärs mellan kl 21 och 02.45. Så i natt har vi åkt buss, sovit (de som kunde!) 1,5 h på Hilton i Nicosia och därefter landat på Arlanda kl 08.30. Min första flygbiljett på inrikesanslutningen till Luleå brann inne kl 08.10. Därefter brann den Fly Nordic-biljett jag köpt för 08.40-flighten inne. Fritidsresors lösning var att vi skulle ta betala över femhundra kronor i ombokningsavgifter för att kl 15.30 idag komma iväg till Luleå. Då gick vi till SAS som med humana och förstående medarbetare gjorde det möjligt för oss att åka nu kl 11 till rimligt pris. Helt hysteriskt! När vi landade på Arlanda hade vi ca 20 min på oss att hinna till 08.40 flighten. Då kunde inte gaten öppnas (!) från pir F och vi kunde således inte gå av planet! När det börjar strula och rackla har det en otrolig förmåga att fortsätta så. Trött som tokar och övertygade om "aldrig mer Fritidsresor" återvänder vi nu till Norrbotten. Gud vad härligt att återse Göran och katterna och ta tag i allt som väntar och pockar på ens uppmärksamhet!

Spännande samtal om det parlamentariska läget i Övertorneå väntar och bör skyndsamt inledas. Jag får försöka vila så gott jag kan. Nu krävs koncentration och fokusering!

På pluskontot kan noteras att det tidigare på denna blogg uthängda bolaget Telia, sedan förra tisdagen (26/9?) kopplat in bredbandet hemma i Kuiva. Bravissimi!

Från Svanstein till Cypern

Om någon trodde att min frånvaro på bloggen de senaste dygnen berodde på semester, trodde ni fel. Jag har inom ramen för mitt "civila" arbete på Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kollegor i samarbetspartners och projekt arrangerat Barents Young Entrepreneurs Forum i Svanstein. Daniel och jag liksom Robert och Dharma med kollegor, medarbetare och goda krafter hade fullt upp med att förbereda allt innan gästernas anstormning på torsdag och fredag. Ett drygt sextiotal unga företagare från Finland, Norge, Ryssland och Sverige hade hörsammat vår inbjudan och kom för att diskutera möjligheter och problem med ökat internationellt affärsutbyte och knöt kontakter, skapade nätverk och relationer under två fina dagar i Svanstein.

Förutom konferenspassen hann de morgonpigga och sightseeingsugna med en rask promenad till Kynsivaara mitt i byn för att beundra utsikten under Ann-Sofi Väisänens pigga och sakkunniga ledning. Ann-Sofi har alltsedan jag flyttade tillbaka till Övertorneå varit en av mina idoler och förblir så! Vilken kunskap, vilket engagemang och vilket bultande hjärta för sin hembygd! Jag blir otroligt inspirerad av människor som Ann-Sofi och det är alltid lika roligt när vägarna korsas. Den här helgen gav inte bara möjligheter att njuta av gamla, goda vänner utan också tillfälle till nya bekantskaper. Det är otroligt roligt och givande att i samarbete med andra få lära känna de bättre och tillsammans kämpa mot gemensamma mål. Nu är i vart fall vårt mål för den här gången avklarat. Mission accomplished! Forumet är i hamn och trötta men glada skildes alla åt för den här gången.

Imorgon blir det semester. Imorgon sätter jag mig på planet till Cypern. Om och hur ofta jag kommer att frekventera internetcaféer där jag nu hamnar - vilket jag nu inte har en aning om, vet bara att jag landar i Larnaca sent imorgon kväll - för att blogga, återstår att se. Men bara så ni vet. Var jag håller hus.

46 %

Det vore nå't! 46% är inte stödet något politiskt parti i Övertorneå fick efter dagens s k onsdagsräkning. 46% är den röstningsandel Övertorneå-sonen Markus Fagervall fick i gårdagens omröstning i Idol 2006. Och det var med rätta! Alla är glada och stolta över "Fagge" och nu håller vi tummar och ringer och röstar närhelst han tävlar. Go Fagge! Keep on rockin'

Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?

Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.

För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!

Dagen efter

Vilken dag! Det blev inte många timmars sömn i natt efter en omtumlande och historisk kväll. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt av att telefonen ringde. Till skillnad från resten av dagen då mina telefoner gått varma, var morgonens första samtal tillägnat Göran. Hans jaktkompisar är morgonpigga herrar.

Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!

Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.

Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....

Vi blev vinnare!

Nu har jag äntligen fått tillgång till dator och internet och möjlighet att ögna igenom valnattsresultatet. När vi lämnade kvällens lyckade valvaka på Luppioberget kunde vi konstatera att vi blev vinnare. Vi nådde våra mål!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.

Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!

Uppåt och framåt...

... så känns valvinden den här gången och därför är det naturligt att vi ikväll intar Luppioberget som plats för vår valvaka. Jag har börjat dagen med att besöka vallokalen i Kuivakangas för att sätta ut partiets namnvalsedlar och lite senare idag ska jag själv rösta i Övertorneå Folkets Hus.

Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev det sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!

Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!

Valspurt - på gott och ont

Vad är det värsta som kan drabba en politiker med tre dagar kvar till valet? Det finns säkert en hel del. Det jag skulle ranka mycket högt av farhågor och mardrömmar, är det jag råkat ut för nu: halsont. Det började redan igår i bilen på väg hem från blixtvisiten i Umeå. I natt kände jag hur det stadigt blev sämre och i morse vaknade jag tidigt av att det gjorde så ont. Det gör ont hela tiden, det gör ännu mer ont om jag sväljer, och jag har nästan ingen röst!

Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.

Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!

Folkligt, festligt, fullspikat på Ebeneser igår!

Och vi var där, Auli och jag liksom partikamrater från Boden, Kalix, Piteå, Överkalix och Älvsbyn och många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.

Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.

Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!

Telia - frustrationsfällan

Som trogna blogg-besökare noterat har jag flyttat. Med en knapp vecka fram till valet kändes det viktigt att snarast få telefon- och ADSL-abonnemang flyttade till bostaden. Det var då startskottet för allt elände med Telia gick. Men det förstod jag inte då. Vad som i själva verket väntade mig var många frustrerande timmar och brustna illusioner.

Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.

I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.

Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.

Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.

För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.

Därför kandiderar jag (II)

I dagens (8/9) Haparanda-Bladet (HB) går den socialdemokratiske kommunfullmäktigekandidaten Tomas Vedestig till fläskangrepp på mig. Han anser att jag gjort ett dåligt jobb som projektledare för Expedition Övertorneå (mitt tidigare jobb) och att jag därför är olämplig som kommunalråd för Övertorneå kommun.

Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.

Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.

Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.

Två veckor kvar till dagen D!

På ett styrelsemöte i Hanhivittiko vänner i veckan, noterade några av ledamöterna att herrarna på SR Norrbottens tornedalsfinska dagsmagasin Päiväntiima betecknat den här tiden som vvv; vaali,vaali, vaali. Det fnissade vi gott åt, för så känns det ju.

Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.

Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.

Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.

Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.

Ungdomsfrågorna i fokus

Det märks att valet närmar sig med stormsteg. Nu har förtidsröstningen inletts och i onsdagsmorse var Kurt Juntti, företrädare för Junilistan och jag först på plats i Tornedalens folkbibliotek med att lägga ut våra namnvalsedlar. Det är, som jag bloggat om tidigare, mycket praktiskt pyssel och arbete att fixa med inför valet. Ikväll deltog jag också i festkommitténs planeringsmöte inför vår öppna valvaka på Luppioberget söndagen den 17 september. Det känns jättekul och spännande att planera för den och se målet för de fyra senaste åren rycka allt närmre. Jag tror att vi kommer att ha all anledning att se fram emot valutgången med tillförsikt och att vi kan fira valframgångar under kvällen, men oavsett hur det går är det kul att tillsammans fira allt hårt arbete vi gemensamt har lagt ner under den gångna mandatperioden.

Imorgon kväll är det dags för ungdomsdebatt på Övertorneås ungdomsgård Frippes. Det ska bli jättekul att möta bygdens unga och höra vilka tankar, frågor och funderingar de har inför valet och framtiden. Tidigare under dagen kommer jag träffa medlemmar i Pello.

Ikväll var det Maud Olofssons tur att grillas i SVT:s "Utfrågningen" och varje gång jag möter och/eller ser henne blir jag så glad och inspirerad! Hon är en så bra förebild och inspiratör för oss lokala och regionala centerledare och det är så roligt att ha en så fin partiledare och företrädare som vi har.

På lördag är det kampanjlördag igen på ICA:s parkering i Övertorneå. Och det kan bli första morgonen jag vaknar och bor på riktigt i vårt hus i Kuivakangas. Vi har sovit över där en kväll tidigare, men nu blir det på allvar. Göran har slitit och spurtat med trappan ikväll. När vi flyttar vill vi förstås ta med katterna och nu när vi inte längre behöver behandla trappan med starka medel är det fritt fram att inleda flytten från Tallbacken till Övre Kuivakangas. Det ska bli kolossalt spännande att se och följa vad Skrållan och Socks kommer att tycka om huset och vad de väljer att upptäcka och vilka nya favoritplatser de hittar.

Valarbete och husrenovering - helgens stora projekt

I lördags (26/8) körde vi igång kampanjandet utanför ICA Supermarket i Övertorneå - en av ortens hotspots! På bilden syns Ulf, Harry, Östen och Ylva in action vid vårt bord. Lördagarna fram till valet kommer vi finnas på plats där mellan kl 11-13 för att prata politik med väljarna, dela ut vårt kommunala handlingsprogram för den kommande mandatperioden och sälja friggeboda-lotter (som dras på valspurten 16/9). De två enskilt "populäraste" frågor människor tog upp med oss i lördags, var dels frågan om äldreboende i Övertorneå tätort (där valet står mellan ett nybygge och en ombyggnation, som jag bloggat om här tidigare), dels Ekfors beslut att inte tända gatubelysningen. Ekfors är ett av Övertorneå kommuns äldsta privata företag och en tvist mellan bolaget och Övertorneå kommun om prissättningen av gatubelysningen har resulterat i bl a detta agerande. Människor är frustrerade och otåliga över att frågan inte får en snar lösning.

Lördag eftermiddag och så gott som hela dagen idag har jag tillbringat vid "nya" huset i Kuiva med renoveringsarbeten. Det finns förstås hur mycket som helst att göra i mitt kära hus. Det är byggt 1944/45 och det vi behöver göra där är ömsom roligt, ömsom mindre roligt. Under helgen har mamma förstärkt vår lag och under veckan fanns lillebror lägligt på plats och hjälpte oss med att baxa ut gamla maskiner och en 3 m3 oljetank. Vi är så tacksamma för alla hjälpsamma nära och kära som gett oss handtag! En annan rolig grej är alla vänliga bybor och grannar som nu välkomnar oss till byn. Det känns jätteroligt att snart få flytta in och vi känner oss mycket välkomna.

Att skrapa bort gummi från heltäckningsmattan som täckt trappan till övre våningen tillhör avdelningen mindre roliga projekt. Men när man väl tagit ett trappsteg, kan man alltid belöna sig med en rolig uppgift som att städa och möblera ett rum, lacka ett nyslipat furugolv eller beundra utsikten. I gårdagens försiktiga regnande fick vi syn på en vacker regnbåge. Ett av målaren Kalevis tricks funkade riktigt bra på trappan med heltäckningsmattrester. Att pensla på färgborttagningsmedel och sedan lägga på plastfolie visade sig vara mycket effektivt. Vi kan inte flytta in i huset eller ta dit våra katter Skrållan och Socks förrän vi blivit klar med trappan, så den här veckan gäller det att ligga i med trappan på kvällarna efter jobbet. Dagtid kommer jag att kuska runt en del i tjänsten den kommande veckan; Tärendö, Överkalix och Rovaniemi står på tur, så tid och kraft för bloggande kan det tyvärr bli klent med också denna vecka. Som sagt, försök att ha överseende, bästa blogg-besökare.

Om kommunikation och Glappet - mellan retorik och verklighet

Har precis skickat iväg Centerpartiet Övertorneås svar på en enkät som ska publiceras i Övertorneå kommuns informationstidning Det Goda Livets valspecial. Det är ofta svårt att bevara enkäter, eftersom man sällan vet om man uppfattar frågorna på avsett sätt, ens svar kan tolkas på många olika sätt beroende på de som läser svaren.

Däremot är det angeläget att ge väljarna klara besked om vilken politik och vilka frågor man går till val på. Vilken vision och vilka idéer man vill genomföra om man får väljarnas förtroende och chansen att påverka. På lördag liksom de tre följande lördagarna fram till valet kommer vi att finnas på plats utanför ICA i Övertorneå, för att möta och föra dialog med medborgarna. Det är med förtröstan och tillit valrörelsen nu gått in i intensivskedet för min egen del. Jag får mycket positiv respons från olika människor, som stöttar, peppar och inspirerar och gör att man orkar lite till, fastän krafterna tryter emellanåt. Jag känner mig trygg i att vi kommer att göra ett bra valresultat.

När man studerar valsedlarna till länets kommunfullmäktigeförsamlingar, kan man göra ett antal intressanta iakttagelser. Sossarna som hellre pratar än gör jämställdhet, matchar följdriktigt t ex bland sina femton listor, endast fram två kvinnliga toppnamn, varav den ena, Anna-Lena Vestin, inte vill bli gruppledare (!). Och skälet till att sossarna har femton listor, istället för oss centerpartister som nöjer oss med fjorton, dvs en lista per kommun, är att Övertorneå-sossarna inte förmår hålla ihop kring en lista. De utmärker sig som den enda arbetarekommunen i länet med två listor. Uppenbarligen saknar kamraterna i Juoksengi förtroende för Arne Honkamaa och andra lokala partikamrater. Vi centerpartister toppar med en kvinna i fyra av länets kommuner (förutom i Övertorneå, även i Luleå, Älvsbyn och Överkalix. Mest jämställda är folkpartiet som i sex kommuner för fram en kvinnlig toppkandidat.

Det är hög tid att avslöja sossarnas jämställdhetsbluff. Inte minst i Norrbotten där de under lång tid haft så stort inflytande. Varför vågar de inte släppa fram kvinnliga politiker till de främsta positionerna? Varför har vi inte jämställda löner? Varför släpps inte företagandet inom den kvinnligt dominerade offentliga sektorn fritt? Hur kommer det sig att det är okej att göra avdrag för att en manlig hantverkare målar fönstren, medan det inte är okej att göra avdrag om en kvinnlig lokalvårdare putsar de? Om sossarna skulle vara så duktiga på jämställdhet och solidaritet som de så gärna berömmer sig själva för i högtidstal, varför ser verkligheten så totalt annorlunda ut?

Nej, att snacka om Norrbotten som ett attraktivt län gör man emellanåt. Men att gå från ord till handling och visa upp en modern och attraktiv bild av länet, med en blandad kompott, unga och gamla, kvinnor och män, det orkar eller vill man inte.